En liten stor femåring vaknar strax före sju en tisdagsmorgon i februari. Idag är det dags, tänker han. Han kliver upp, går och kissar och sedan skrider han till verket. Hans mamma och daddy är vakna. Väckarklockan har just ringt och de befinner sig i snoozeläge. De hör hur deras son tassar ut till toaletten precis som alla andra morgnar. De väntar på att han ska komma in och krypa ned en stund som han brukar. Men idag dröjer han. Vad håller han på med? "Holger" ropar hans daddy. "Come!" "No" kommer svaret, mycket resolut. "Vad gör han?" undrar föräldrarna medan obekanta ljud kommer från köket. Ytterligare någon minut går men sedan dyker han upp och kryper ned under täcket.
En kvart senare äter femåringen och hans mamma frukost när de hör ett illtjut från toaletten. Femåringens pappa kommer ut i köket och och pekar mot sina blöta boxershorts medan han försöker hålla tillbaka ett leende. Femåringens rena glädje när han inser att han klarade det! Han har genomfört sitt livs första buskul - den tejpade vattenkranen - med lyckat resultat.
onsdag, februari 29, 2012
Träningsfreak - moi?!?
Nä. Det kommer jag aldrig att bli. Varför då liksom? Däremot upplever jag just nu en märklig känsla som ett träningsfreak säkert lever med för jämnan.
Den här veckan är verkligen schmockfull. Mycket på jobbet inklusive lunchmöten och mycket på kväll och helg. Normalt sett är detta en alldeles utmärkt anledning att slippa träna men nu har nånting hänt. Kommer på mig själv med att leta febrilt mellan passen. Just nu lutar det åt ett pass coreträning kl 7 imorgon bitti. Vet ärligt talat inte om det är vettigt. Blir en sen kväll med Bokklubb ikväll och hur tidigt måste jag inte gå upp om man ska äta innan?
Men i alla fall. Känslan är helt ny.
Den här veckan är verkligen schmockfull. Mycket på jobbet inklusive lunchmöten och mycket på kväll och helg. Normalt sett är detta en alldeles utmärkt anledning att slippa träna men nu har nånting hänt. Kommer på mig själv med att leta febrilt mellan passen. Just nu lutar det åt ett pass coreträning kl 7 imorgon bitti. Vet ärligt talat inte om det är vettigt. Blir en sen kväll med Bokklubb ikväll och hur tidigt måste jag inte gå upp om man ska äta innan?
Men i alla fall. Känslan är helt ny.
tisdag, februari 28, 2012
Film: John Tucker Must Die
John Tucker Must Die 1/5
Den är såg vi i början av januari och jag minns väldigt lite men såhär presenteras den på lovefilm.
Hämnden har aldrig varit så ljuv som när tre tjejer upptäcker att de allihop dejtat skolans snygging. Nu är det endast deras uppfinningsrikedom som sätter gränsen för hur långt de är villiga att gå för att smutskasta honom, förstöra hans rykte och slutligen krossa hans hjärta.
Någon som tycker att ovan rader borde fått undertecknad att raskt lägga filmen i den digitala varukorgen får skit? Då har ni i så fall en poäng. Anledningarna att den ändå hamnade hos oss var 1) Jag närde en förhoppning om att den skulle vara lite som Meangirls och kanske Legally Blonde 1 (båda filmer jag gillar skarpt) och 2) Vi var nya på lovefilm och hade liksom inte riktigt kommit in i rätt tankesätt ännu, hur man söker efter filmer och sådär.
Vad som är märkligare är väl att vi satt kvar och såg klart den här skiten. Jag har faktiskt ingen bra ursäkt där. Ingen alls.
Den är såg vi i början av januari och jag minns väldigt lite men såhär presenteras den på lovefilm.
Hämnden har aldrig varit så ljuv som när tre tjejer upptäcker att de allihop dejtat skolans snygging. Nu är det endast deras uppfinningsrikedom som sätter gränsen för hur långt de är villiga att gå för att smutskasta honom, förstöra hans rykte och slutligen krossa hans hjärta.
Någon som tycker att ovan rader borde fått undertecknad att raskt lägga filmen i den digitala varukorgen får skit? Då har ni i så fall en poäng. Anledningarna att den ändå hamnade hos oss var 1) Jag närde en förhoppning om att den skulle vara lite som Meangirls och kanske Legally Blonde 1 (båda filmer jag gillar skarpt) och 2) Vi var nya på lovefilm och hade liksom inte riktigt kommit in i rätt tankesätt ännu, hur man söker efter filmer och sådär.
Vad som är märkligare är väl att vi satt kvar och såg klart den här skiten. Jag har faktiskt ingen bra ursäkt där. Ingen alls.
måndag, februari 27, 2012
The Other Hand
Nu har jag läst ut boken inför onsdagens bokklubb, The Other Hand av Chris Cleave. Svår att lägga ifrån sig men jag får vänta med att ge ett omdöme. Måste reda ut vad jag egentligen tyckte om den, den berör helt klart. Nu är jag sugen på något roligt och lättsmält så det får bli en tur upp till bibblan i veckan.
The Oscar's - Klänningarna
På Daily Mails webb kan ni se otroligt många bilder från Oscarsgalan med fokus på klänningarna.
Väldigt många fina i år. Nedan var mina favoriter. Tjusiga tjejer i vackra tyg.
Gwyneth Paltrow.
Michelle Williams.
Nathalie Portman.
Väldigt många fina i år. Nedan var mina favoriter. Tjusiga tjejer i vackra tyg.
Gwyneth Paltrow.
Michelle Williams.
Nathalie Portman.
söndag, februari 26, 2012
Lördagen i bilder
Lite ändrade umgängesplaner för den här helgen på grund av vattkopporna. Solen hjälpte oss på vägen!
.JPG)
Klockan är tio och jag och Holger bakar chokladbollar. Det har jag inte bakat sedan jag själv gick i skolan. Då sade vi inte chokladbollar utan något annat och jag kommer på mig själv med att säga fel flera gånger. Holger tittar på mig som om jag vore knäpp.
Klockan är 11:45 och jag har tränat färdigt. BodyPump - min favorit.
Det är strålande sol runt lunch och vi rotar fram en engångsgrill och går ut i skogen. Grillen har dock sett sina bästa dagar och går inte att tända. Trots idoga försök med pinnar och papper misslyckas vi.
Det är kanske därför vi flyttade från landet till stan där "skogen" är en park två minuter från hemmet, en minut från McDonalds. Hamburgare är godare än korv, yes?
Klockan är tre och de födda och dödda läses i detalj tillsammans med en kopp kaffe. Vill inte säga att det är dagens bästa stund men nu gjorde jag det i alla fall.
Klockan är halvfem och vi spelar Toy Story-spelet. Ett toppenspel på helt rätt nivå för Holger och oss.
Klockan är halvsju och jag och Santa Maria står för middagen.
Får ett ryck runt nio och bestämmer mig mig för att ansluta till min systers utekväll då hon har en massa goa tjejer "hemifrån" på besök. Klockan är halvtio när jag och min turban tar hissen ned i cykelgaraget.
Klockan är midnatt och två suddiga systrar suddar på Ritz.
.JPG)
Klockan är tio och jag och Holger bakar chokladbollar. Det har jag inte bakat sedan jag själv gick i skolan. Då sade vi inte chokladbollar utan något annat och jag kommer på mig själv med att säga fel flera gånger. Holger tittar på mig som om jag vore knäpp.
Klockan är 11:45 och jag har tränat färdigt. BodyPump - min favorit.
Det är strålande sol runt lunch och vi rotar fram en engångsgrill och går ut i skogen. Grillen har dock sett sina bästa dagar och går inte att tända. Trots idoga försök med pinnar och papper misslyckas vi.
Det är kanske därför vi flyttade från landet till stan där "skogen" är en park två minuter från hemmet, en minut från McDonalds. Hamburgare är godare än korv, yes?
Klockan är tre och de födda och dödda läses i detalj tillsammans med en kopp kaffe. Vill inte säga att det är dagens bästa stund men nu gjorde jag det i alla fall.
Klockan är halvfem och vi spelar Toy Story-spelet. Ett toppenspel på helt rätt nivå för Holger och oss.
Klockan är halvsju och jag och Santa Maria står för middagen.
Får ett ryck runt nio och bestämmer mig mig för att ansluta till min systers utekväll då hon har en massa goa tjejer "hemifrån" på besök. Klockan är halvtio när jag och min turban tar hissen ned i cykelgaraget.
Klockan är midnatt och två suddiga systrar suddar på Ritz.
lördag, februari 25, 2012
Nån som har koll på Konsumentköplagen såhär på lördagen?
I höstas köpte jag en dunkappa på Benetton. Den var dyr (med mina mått) men vääääldigt fin. Jag var mer än nöjd.
Förra veckan gick dragkedjan sönder och butiken lovade att de skulle laga den. Idag ringer de och meddelar att 1) den går inte att laga 2) nej de har inte kvar några likadana 3) men de kan ge mig ett tillgodokvitto.
Men det vill jag väl inte ha??? Vad ska jag köpa på Benetton för de pengarna? Borde man inte få kontanter?
Förra veckan gick dragkedjan sönder och butiken lovade att de skulle laga den. Idag ringer de och meddelar att 1) den går inte att laga 2) nej de har inte kvar några likadana 3) men de kan ge mig ett tillgodokvitto.
Men det vill jag väl inte ha??? Vad ska jag köpa på Benetton för de pengarna? Borde man inte få kontanter?
Film: The Kids Are All Right
The Kids are All Right 4/5
När Hollywood gör filmer med homosexuella inslag håller jag alltid andan. Oftast går de för långt åt endera hållet; det överdrivet politiskt korrekta alternativt det gladbögiga.
The Kids Are All Right undviker ganska många fällor (förutom att den ena lesbiska kvinnan prompt måste gå och lägga sig med en karl).
Storyn i sig är av det tunnare slaget. Barn tillverkade meddelst hjälp av spermadonator söker upp donatorn med en serie oförutsedda händelser som följd. Filmen räddas dock av sina riktigt bra skådisar, Annette Bening och Julianne Moore, Mark Ruffalo, Mia Waskowska med flera samt av de fina miljöerna. Jag kan inte se mig mätt på alla dessa amerikanska, mysiga medelklasshem med sina gigantiska soffor och charmiga fotoväggar.
Förhållandet mellan mammorna känns också trovärdigt. De är ett par som...vilket som helst. Surprise!
När Hollywood gör filmer med homosexuella inslag håller jag alltid andan. Oftast går de för långt åt endera hållet; det överdrivet politiskt korrekta alternativt det gladbögiga.
The Kids Are All Right undviker ganska många fällor (förutom att den ena lesbiska kvinnan prompt måste gå och lägga sig med en karl).
Storyn i sig är av det tunnare slaget. Barn tillverkade meddelst hjälp av spermadonator söker upp donatorn med en serie oförutsedda händelser som följd. Filmen räddas dock av sina riktigt bra skådisar, Annette Bening och Julianne Moore, Mark Ruffalo, Mia Waskowska med flera samt av de fina miljöerna. Jag kan inte se mig mätt på alla dessa amerikanska, mysiga medelklasshem med sina gigantiska soffor och charmiga fotoväggar.
Förhållandet mellan mammorna känns också trovärdigt. De är ett par som...vilket som helst. Surprise!
Stena Danica på drift i älven/En Lisa kämpar sig hemåt i blåsten
Detta drama utspelade sig precis bredvid mig när jag cyklade hem från jobbet igår. Märkte jag något? Nä, var fullt upptagen med att ta mig framåt i stormen. Försökte kopiera in bilden för jag tycker den är så vacker men det gick inte att spara!? Istället väljer jag att dela hela artikeln. Gå gärna in på länken och titta på bilden.
Ett strömavbrott i känsligt läge innebar att Stena Danica hade svårt att komma till kaj. Men med hjälp av tre bogserbåtar gick det.
http://www.gp.se/dela/1.870708
Ett strömavbrott i känsligt läge innebar att Stena Danica hade svårt att komma till kaj. Men med hjälp av tre bogserbåtar gick det.
http://www.gp.se/dela/1.870708
fredag, februari 24, 2012
Kändisbloggar
Läser ni några kändisbloggar? Och med kändisbloggar menar jag inte kända bloggar utan kändisar som bloggar. Och med kändisar som bloggar menar jag inte de som bloggar som en del i ett uttalat PR-maskineri.
Jag brukar oftast ha någon kändisblogg jag kikar in på emellanåt, ett tag var det Pernilla Wahlgren (för puttenuttigt och för mycket mat), ett tag var det Katrin Z (hon är verkligen knäpp) och ett tag var det Kajsa Ingemarsson (för mycket PR och för mycket hästar).
Roligast är det att läsa bloggar av människor där ens fördomar kommer på skam. Sedan några veckor följer jag före detta glamourmodellen Magdalena Graafs blogg. Maggan har under sitt liv visat brösten ur alla vinklar, fått barn med tre olika män, dödshotats av en av dem, haft en offentlig twist med sin fotbollsspelande exman, försökt sig på en popkarriär plus en massa annat snaskigt. Hon arbetar även med välgörenhet och ska strax iväg till Filippinerna med hela familjen för att idka välgörenhet och för att barnen "ska förstå att inte alla har det så bra som dem".
Som person verkar hon helskön. Snäll och klok. Hon bloggar om sin bebis, om sina överflödskilon, om för mycket rödvin och massa annat. Tips alltså.
Jag brukar oftast ha någon kändisblogg jag kikar in på emellanåt, ett tag var det Pernilla Wahlgren (för puttenuttigt och för mycket mat), ett tag var det Katrin Z (hon är verkligen knäpp) och ett tag var det Kajsa Ingemarsson (för mycket PR och för mycket hästar).
Roligast är det att läsa bloggar av människor där ens fördomar kommer på skam. Sedan några veckor följer jag före detta glamourmodellen Magdalena Graafs blogg. Maggan har under sitt liv visat brösten ur alla vinklar, fått barn med tre olika män, dödshotats av en av dem, haft en offentlig twist med sin fotbollsspelande exman, försökt sig på en popkarriär plus en massa annat snaskigt. Hon arbetar även med välgörenhet och ska strax iväg till Filippinerna med hela familjen för att idka välgörenhet och för att barnen "ska förstå att inte alla har det så bra som dem".
Som person verkar hon helskön. Snäll och klok. Hon bloggar om sin bebis, om sina överflödskilon, om för mycket rödvin och massa annat. Tips alltså.
torsdag, februari 23, 2012
How did this man learn 11 languages?
Jag pratar svenska och engelska. Jag har läst franska i fem år och spanska i tre. Förstår och kan uttrycka på en lägre basnivå.
När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle kunna minst fyra språk flytande. Det känns försent nu.
Kolla in den här snubben. Så himla coolt.
Twenty-year-old Alex Rawlings has won a national competition to find the UK:s most multi-lingual student, he explains how he became fluent in so many languages.
http://www.bbc.co.uk/go/em/fr/-/news/uk-1710743
När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle kunna minst fyra språk flytande. Det känns försent nu.
Kolla in den här snubben. Så himla coolt.
Twenty-year-old Alex Rawlings has won a national competition to find the UK:s most multi-lingual student, he explains how he became fluent in so many languages.
http://www.bbc.co.uk/go/em/fr/-/news/uk-1710743
Film: Submarine
Submarine: 3/5
Trean här ovan skulle kunna vara en fyra om det inte vore för att filmen var en besvikelse. Så kan det ju vara ibland. Människor man gillar rekommenderar den, det man läst verkar klockrent, priser och utmärkelser har regnat in. Och visst, Submarine är en bra film. En fin film. Med toppenskådisar.Så vad är problemet? Jag tyckte den var mer yta än innehåll. Submarine vill så gärna vara indiedjup men når inte riktigt fram.
Tonårskillen Oliver kämpar på bland olycklig kärlek, störda grannar och föräldrarnas dysfunktionella äktenskap. Det är Wales, det är tidigt 80-tal (tror jag), det är ett otroligt fint soundtrack (Alex Turner från brittälsklingarna Arctic Monkeys) och härligt foto. Som sig bör i brittiska filmer så är skådespeleriet fint - i många fall genialt - vilket nästan alltid brukar ge ytterligare ett poängsnäpp från mig, men nej. Det stannar på en trea. Mer yta än innehåll, som sagt, men också en ambition att vara rolig vilket inte riktigt fungerar.
En söt parentes som passar en dag då du känner dig lite indie. Och med min recension i ryggen blir du säkert inte besviken.
Trean här ovan skulle kunna vara en fyra om det inte vore för att filmen var en besvikelse. Så kan det ju vara ibland. Människor man gillar rekommenderar den, det man läst verkar klockrent, priser och utmärkelser har regnat in. Och visst, Submarine är en bra film. En fin film. Med toppenskådisar.Så vad är problemet? Jag tyckte den var mer yta än innehåll. Submarine vill så gärna vara indiedjup men når inte riktigt fram.
Tonårskillen Oliver kämpar på bland olycklig kärlek, störda grannar och föräldrarnas dysfunktionella äktenskap. Det är Wales, det är tidigt 80-tal (tror jag), det är ett otroligt fint soundtrack (Alex Turner från brittälsklingarna Arctic Monkeys) och härligt foto. Som sig bör i brittiska filmer så är skådespeleriet fint - i många fall genialt - vilket nästan alltid brukar ge ytterligare ett poängsnäpp från mig, men nej. Det stannar på en trea. Mer yta än innehåll, som sagt, men också en ambition att vara rolig vilket inte riktigt fungerar.
En söt parentes som passar en dag då du känner dig lite indie. Och med min recension i ryggen blir du säkert inte besviken.
onsdag, februari 22, 2012
Blur till Way out West
My all time favourite band kommer till Way out West! Är riktigt glad och lycklig över detta. Prince och Pulp var höjdpunkterna förra året men jag tror jag törs lova att Blur kommer toppa båda.
Bildtext: anno 1995. De ser inte ut riktigt sådär nuförtiden. Å andra sidan gör inte jag det heller.
Bildtext: anno 1995. De ser inte ut riktigt sådär nuförtiden. Å andra sidan gör inte jag det heller.
Vattkoppor was here
Det blev feber och räknande av små prickar igårkväll. Ingenting som ser ut som en koppa ännu men jag känner mig tämligen säker på min sak, dessutom har han kompisar som nyligen haft vattkoppor.
Huvudvärk har han så jag plockade fram supparna. Det var så länge sedan vi behövde ge smärtstillande att han glömt bort vad suppar är. Vägrade. Pratade, peppade, (hotade) innan han efter en halvtimme bestämde sig för flytande Alvedon istället. Vilket han verkligen avskyr.
Nu på morgonen landade vi i att han tog en tredjedels vuxen-Ipren och sköljde ned med juice. Det måste väl vara ok? Tror dock Alvedon är bättre när det rör sig om infekterade områden så får köpa det idag.
Andra medicin/vattkoppetips emottages tacksamt.
Huvudvärk har han så jag plockade fram supparna. Det var så länge sedan vi behövde ge smärtstillande att han glömt bort vad suppar är. Vägrade. Pratade, peppade, (hotade) innan han efter en halvtimme bestämde sig för flytande Alvedon istället. Vilket han verkligen avskyr.
Nu på morgonen landade vi i att han tog en tredjedels vuxen-Ipren och sköljde ned med juice. Det måste väl vara ok? Tror dock Alvedon är bättre när det rör sig om infekterade områden så får köpa det idag.
Andra medicin/vattkoppetips emottages tacksamt.
tisdag, februari 21, 2012
Film: Baksmällan
Nedan recension ska läsas med den vetskapen att jag gillar tramsfilmer. Jag har ganska (väldigt) låg humor och tycker på allvar att det kan vara riktigt, riktigt roligt med någon som halkar, får en tårta i ansiktet eller dylikt fenomen. Trots detta är jag kräsen när det gäller tramsfilm, de fåtal jag tar mig an brukar tråka ut mig efter en kvart. Exempel på tramsfilmer jag gillar: American Pie, hela serien men mest tvåan. Austin Powers, särskilt ettan.
The Hangover (Baksmällan) 2/5
Jag hade höga förväntningar på Baksmällan. Läst en del som jag tyckte lät lovande och fått rekommendationer från säkra källor (de där källorna...får nog ta och omvärdera dem). Såg framemot att få skratta tillsammans med Sambon, det är det bästa jag vet.
Upplägget är klassiskt: Det är vackra, unga amerikaner (med en udda misfit som ska få de andra att framstå som ännu snyggare). Det är tydliga stereotyper och det planeras för bröllop enligt den amerikanska konstens alla regler. Enter: Svensexa i Las Vegas. Grabbgäng. Svärfars fina bil. Etc etc, valfritt antal klyschor.
Ett helt okej upplägg med andra ord. Och sedan öser man på. Rejält. Det är tigrar och droger och lustiga små kineser. Det är borttappade bebisar, godhjärtade horor och oplanerade vigslar med Elvis som officiant. Sällan är det roligt, ofta är det förväntat. Nästan hela vägen är det plumpt och - faktiskt - lite sorgligt vilket gav mig helt fel bismak. Filmen blev en stor kassasuccé och har självklart fått en uppföljare. Se inte den heller.
En tvåa blir det ändå för att det är snygga miljöer samt en och annan smårolig scen.
The Hangover (Baksmällan) 2/5
Jag hade höga förväntningar på Baksmällan. Läst en del som jag tyckte lät lovande och fått rekommendationer från säkra källor (de där källorna...får nog ta och omvärdera dem). Såg framemot att få skratta tillsammans med Sambon, det är det bästa jag vet.
Upplägget är klassiskt: Det är vackra, unga amerikaner (med en udda misfit som ska få de andra att framstå som ännu snyggare). Det är tydliga stereotyper och det planeras för bröllop enligt den amerikanska konstens alla regler. Enter: Svensexa i Las Vegas. Grabbgäng. Svärfars fina bil. Etc etc, valfritt antal klyschor.
Ett helt okej upplägg med andra ord. Och sedan öser man på. Rejält. Det är tigrar och droger och lustiga små kineser. Det är borttappade bebisar, godhjärtade horor och oplanerade vigslar med Elvis som officiant. Sällan är det roligt, ofta är det förväntat. Nästan hela vägen är det plumpt och - faktiskt - lite sorgligt vilket gav mig helt fel bismak. Filmen blev en stor kassasuccé och har självklart fått en uppföljare. Se inte den heller.
En tvåa blir det ändå för att det är snygga miljöer samt en och annan smårolig scen.
Finns det nån tvätt som måste in?
Jag är tvättansvarig här hemma. Egentligen ingen större match om man betänker att vi har både maskin och tumlare i lägenheten och bara ett barn.
Nu har ju Holger testat mitt tålamod som tvättansvarig genom att nästan varje dag komma hem med nedkissade kläder. Det i kombination med tövädret de senaste dagarna kan leda till en del utmaningar. Igårkväll tvättades alla ytterkläder inklusive stövlar så att de skulle vara torra nu imorse.
Dagens svar på frågan i rubriken hängde till allmänt beskådande.
Imorgon blir det fleecefodrat med gummi längst ut från topp till tå.
Nu har ju Holger testat mitt tålamod som tvättansvarig genom att nästan varje dag komma hem med nedkissade kläder. Det i kombination med tövädret de senaste dagarna kan leda till en del utmaningar. Igårkväll tvättades alla ytterkläder inklusive stövlar så att de skulle vara torra nu imorse.
Dagens svar på frågan i rubriken hängde till allmänt beskådande.
Imorgon blir det fleecefodrat med gummi längst ut från topp till tå.
måndag, februari 20, 2012
Klockan tio över tio. Vad gör ni då?
Själv har jag en film- och tv-frikväll då jag telefonsurfar på lite bloggar, sms:ar fina vänner till höger och vänster samtidigt som jag gör matsäckslunch till en liten stor femåring som ska på utflykt.
Köttbullar? Småkorvar? Smörgås? Jag brukar inte tycka han är så kräsen men det var många alternativ som ratades innan vi enades om pannkakor m äpplemos, kokt ägg med gulan borttagen samt ett äpple.
Nu är jag trött, längtar till sängen och den nya boken som vi läser till bokklubben: The other hand av Chris Cleave.
Köttbullar? Småkorvar? Smörgås? Jag brukar inte tycka han är så kräsen men det var många alternativ som ratades innan vi enades om pannkakor m äpplemos, kokt ägg med gulan borttagen samt ett äpple.
Nu är jag trött, längtar till sängen och den nya boken som vi läser till bokklubben: The other hand av Chris Cleave.
Avdelningen lägenheter tvärs över gatan
Jodå. Hade jag fortfarande varit student hade man ju slagit till. Men vänta nu.... Då hade jag ju bara 7000 kr i månaden att leva på men kanske har de höjt studiebidraget med ett tiotal laxar sedan dess?
Kolla in världens finaste studentlya här.
Film (serie): Dexter
Tanken med att prenumerera på filmer och serier var från början att alltid ha en go serie till hands. Så har det inte riktigt blivit, filmerna har tagit över. Kanske för att den första serien vi klickade hem inte gav någon som helst mersmak. Vi såg första avsnittet, sedan åkte den direkt ned i returkuvertet.
Dexter (kriminalserie) Avsnitt 1 Säsong 1: 1/5
Tyckte jag hade undersökt marknaden hyfsat och hört mycket gott om Dexter men den får bottenbetyg av både mig och Sambon.
Snygg kriminaltekniker i Miami extraknäcker som massmördare. Mycket motsatser här. Normalt/onormalt, vackra miljöer/hemska miljöer, vackra människor/onda människor. Inget konstigt med det men i Dexter ryms alla motsatser hos huvudpersonen. Skruvat såklart och det behöver ju inte vara fel. Men nej, det fanns absolut ingenting som tilltalade mig (förutom det faktum att Michael C Hall är klart snygg).
- I don't like gore, var Sambons omdöme.(gore = koagulerat blod, här använt för att beskriva blod, inälvor, kroppsdelar som effektsökeri. Egen definition.)
Och det gör inte jag heller. Inte heller gillar jag förutsägbara stories eller unk-sunkiga kvinnoporträtt. Sååååå avtändande. Fanns inte en enda kvinna i serien som inte framställdes som antingen en gnällig bitch eller ett våp.
Dexter (kriminalserie) Avsnitt 1 Säsong 1: 1/5
Tyckte jag hade undersökt marknaden hyfsat och hört mycket gott om Dexter men den får bottenbetyg av både mig och Sambon.
Snygg kriminaltekniker i Miami extraknäcker som massmördare. Mycket motsatser här. Normalt/onormalt, vackra miljöer/hemska miljöer, vackra människor/onda människor. Inget konstigt med det men i Dexter ryms alla motsatser hos huvudpersonen. Skruvat såklart och det behöver ju inte vara fel. Men nej, det fanns absolut ingenting som tilltalade mig (förutom det faktum att Michael C Hall är klart snygg).
- I don't like gore, var Sambons omdöme.(gore = koagulerat blod, här använt för att beskriva blod, inälvor, kroppsdelar som effektsökeri. Egen definition.)
Och det gör inte jag heller. Inte heller gillar jag förutsägbara stories eller unk-sunkiga kvinnoporträtt. Sååååå avtändande. Fanns inte en enda kvinna i serien som inte framställdes som antingen en gnällig bitch eller ett våp.
söndag, februari 19, 2012
Don't get divorced
Såg en underbar dokumentär på BBC för ett tag sedan som handlade om Beatlen George Harrison. (George Harrison - Living in the material world)
Hans fru Olivia sa en sån klok sak angående alla gånger hon fått frågan vad som var hemligheten bakom deras långa äktenskap.
- Don't get divorced, sa hon och lät antyda att det kanske inte vart såååå j-la roligt alla gånger.
En kvinnokarl av rang tydligen men annars på många sätt min favvo-Beatle. En liten bild-kavalkad, perhaps?
Hans fru Olivia sa en sån klok sak angående alla gånger hon fått frågan vad som var hemligheten bakom deras långa äktenskap.
- Don't get divorced, sa hon och lät antyda att det kanske inte vart såååå j-la roligt alla gånger.
En kvinnokarl av rang tydligen men annars på många sätt min favvo-Beatle. En liten bild-kavalkad, perhaps?
lördag, februari 18, 2012
Matblogg - Skåpmat sofrito style
Bjuder på en matblogg här, hör ju inte till vanligheterna. Beror mest på att det oftast är Sambon som står vid spisen. Om det är jag som gör det beror det på något av följande
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
1) Jag lagar lunch till mig och Holger av typen fiskpinnar, pannkakor, pyttipanna. Inte nåt att blogga om.
2) Jag lagar nåt finare för att vi ska ha gäster. Då är jag alltid för stressad för att tänka på att ta bilder.
- Mamma cooked this all herself, berättade Holger för sin far alldeles nyss. Sambon hade den goda smaken att bara le uppskattande.
Idag har det spöregnat i Göteborg stora delar av dagen. Vi tog oss till Åhléns en sväng men det var för räligt att ta sig till ICA. Således blev det skåpmat. En snabbfavorit vi ofta gör av saker som nästan alltid finns hemma.
Ingredienser (4 pers):
Pasta
Färdig tomatpastasås på burk
Bacon (Håller sig länge i kylen)
Gul lök
Selleri (Håller sig länge i kylen)
Morot
Klipp bacon i smala remsor, hacka en halv lök och fräs tillsammans på medelvärme i fem-tio minuter. Riv en mindre morot och skär en sellerristjälk i tunna halvmånar. Tillsätt till pannan och låt fräsa med tills sellerin mjuknar. Häll i burksåsen och låt puttra en stund innan du häller i den kokta pastan och blandar.
Servera med riven parmesan.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Det där med bacon, morot, selleri och lök kallas sofrito. Det blir en slags bas där man inte kan urskilja någon av smakerna speciellt tydligt men smakrikt blir det och vi använder den som bas till köttfärssås, grytor och soppor.
Kvalitetskontroll i mjölkfabriken
Holger funderar kring nyttan av den kvinnliga kroppen.
- Det vore bättre om mammor hade tre bröst.
- Jaså?
- Frukost, lunch och middag!
- Det vore bättre om mammor hade tre bröst.
- Jaså?
- Frukost, lunch och middag!
Film: Made in Dagenham
Sedan vi blev medlemmar hos lovefilm.se i början av året har jag sett fler filmer än vad jag gjort de två senaste åren. Trodde inte att jag hade tid med film men det hade jag tydligen. Något annat har säkert fått stryka på foten (bloggandet kanske?). Är själv i behov av filmtips så kanske kan vi ha ett utbyte där jag recenserar filmer och serier jag sett och ni delar med er av era favoriter?
Flickorna från Dagenham (Made in Dagenham) 4/5
Den här ville jag se så snart jag hörde talas om den men det dröjde alltså ett par år. Väntade dock inte förgäves. Made in Dagenham kombinerar några av mina favoritingredienser: 60-tal, England och girl power. Tjejerna på Fordfabriken utanför London gör som killarna och går ut i strejk vilket inte är så poppis hos karlarna.
Härliga skådisar (fantastiska Sally Hawkins som var en ny upptäckt för mig), trovärdiga miljöer och en inblick i en del av historien jag hade dålig koll på. Plus för allt det! Litet minus för att det aldrig riktigt bränner till, lite för enkel i sin dramaturgi för att få högsta betyg. Men en sevärd feelgood-film, absolut!
Flickorna från Dagenham (Made in Dagenham) 4/5
Den här ville jag se så snart jag hörde talas om den men det dröjde alltså ett par år. Väntade dock inte förgäves. Made in Dagenham kombinerar några av mina favoritingredienser: 60-tal, England och girl power. Tjejerna på Fordfabriken utanför London gör som killarna och går ut i strejk vilket inte är så poppis hos karlarna.
Härliga skådisar (fantastiska Sally Hawkins som var en ny upptäckt för mig), trovärdiga miljöer och en inblick i en del av historien jag hade dålig koll på. Plus för allt det! Litet minus för att det aldrig riktigt bränner till, lite för enkel i sin dramaturgi för att få högsta betyg. Men en sevärd feelgood-film, absolut!
fredag, februari 17, 2012
Sökes: utställning
En Lisa pÃ¥ ungdomsavdelningen. Vem försöker hon lura?Är på det lilla biblioteket nära jobbet och lämnar försenade böcker. Solen skiner, snön smälter och jag får megalust att gå på konstutställning. Skyller på vårkänslorna.
torsdag, februari 16, 2012
Blomdöden fortsätter
Jag tänkte ta en bild på mina nya tulpaner men eftersom alla andra bloggare redan bjuckat på tulpanbilder ger jag er istället mitt senaste verk. Visst är det uppbyggligt? Bra för själen liksom. Jag kan verkligen inte ta hand om gröna växter. 
Stol för ryggen
Testar en stol på jobbet. Det syns inte så väl på bilden men dynan är rundad nedtill och liksom rör sig. Stolen ska främja ryggen, gör att man sitter rakt och inte hukar som en gammal gam. Tydligen är den så jobbig att de rekommenderar en timma åt gången inledningsvis. Testade igår, kändes helt ok.
Annat tips för att rätta på ryggen är att höja skärmen så överkanten är i höjd med toppen på ditt huvud. Min åkte upp nån decimeter kan jag säga.
Annat tips för att rätta på ryggen är att höja skärmen så överkanten är i höjd med toppen på ditt huvud. Min åkte upp nån decimeter kan jag säga.
onsdag, februari 15, 2012
Här är ditt liv
Jag har en kollega som är grymt modig. Han bara gör.
Idag berättade han att han håller på och sätter ihop en slags Här är ditt liv till sin svärfars 70-årsdag med videoklipp, bilder och anekdoter. Konversationen gled in på Ingvar Oldsberg som ju ledde tv-serien då den hade nypremiär för några år sedan.
Kanske borde ringa honom, sa kollegan och så gjorde han just det. Där och då. (Ingvar är en av få kändisar som finns på Eniro). Inget svar på hemnumret men på mobilen fick han napp. Och jodå, Ingvar kunde absolut tänka sig att bli filmad för en kort hälsning till svärfar.
Respekt x 2.
Själv hade jag aldrig tordats.
Idag berättade han att han håller på och sätter ihop en slags Här är ditt liv till sin svärfars 70-årsdag med videoklipp, bilder och anekdoter. Konversationen gled in på Ingvar Oldsberg som ju ledde tv-serien då den hade nypremiär för några år sedan.
Kanske borde ringa honom, sa kollegan och så gjorde han just det. Där och då. (Ingvar är en av få kändisar som finns på Eniro). Inget svar på hemnumret men på mobilen fick han napp. Och jodå, Ingvar kunde absolut tänka sig att bli filmad för en kort hälsning till svärfar.
Respekt x 2.
Själv hade jag aldrig tordats.
tisdag, februari 14, 2012
Vad är kärlek?
Jag vet inte riktigt men jag tror att det rör sig om insikten om att alla vill bli älskade. Vi har bara lite olika sätt att visa det på. Nånstans där.
Holger har åkt på sportlov hos mina föräldrar. Vi äter mat han skulle rynkat på näsan åt och går på bio. Järnladyn nästa.
Holger har åkt på sportlov hos mina föräldrar. Vi äter mat han skulle rynkat på näsan åt och går på bio. Järnladyn nästa.
Nystart i nysnön
Läser i Metro (åker spårvagn idag) att 24 procent av de ensamstående mammorna fått socialbidrag någon gång under 2011. Är inte det väldigt mycket?
Bildtext: nysnö och nya vantar. Järntorget, Gbg.
Bildtext: nysnö och nya vantar. Järntorget, Gbg.
tisdag, februari 07, 2012
Från soffan till piggelin – världens längsta inlägg om träning
Om du är smått allergisk mot texter som hyllar träning får du hoppa över inlägget nedan. Det här är nämligen ett vämjeligt, självgott sådant.
Fram till 36 års ålder var jag en typisk tränings-periodare. Sportade under uppväxten för det ”gjorde alla” men efter gymnasiet blev det större fokus på flärd och fest även om det slank emellan några besök på simhallen eller korta medlemskap på gymmet. Har även några gamla tränings-dvd:er i gömmorna.
Långa perioder tränade jag inte alls med de två främsta ursäkterna: Jag flyttade mycket och hade inga problem med vikten. Säkert trodde jag också att jag inte hann träna (hur man nu ens kunde tänka tanken innan man fick barn - vad gjorde jag med all tid???) När vi flyttade till Sverige blev det lite bättre inom vissa områden (jag och sambon sprang i skogen emellanåt) och sämre inom andra (tog bilen överallt). När jag var mammaledig var det ok för då rullade jag extremt mycket vagn (fanns inget annat att göra på vischan) men sedan trillade man tillbaka i gamla hjulspår där man satt på bussen/i bilen och dessutom togs helgerna upp av att vara mamma och ta hand om hus/trädgård.
Vad hände sedan? Var det något speciellt som gjorde att jag ”började träna”? Nä, egentligen inte. Snarare en räcka små milstolpar som lett mig fram tills där jag är idag.
1) Jag bröt benet vilket fick mig att på allvar inse att kroppen är värdefull, världsviktig! Att den måste funka för att jag ska kunna göra allt det jag vill/måste göra här i livet.
2) Vi flyttade till stan och sålde bilen. Eftersom spårvagnen var bökig och jag lagt pengar på en fin cykel började jag cykla. Jag hatade det i början, tyckte det var sjukt jobbigt, flåsade, svettades, ville dö litegrann varje gång det var motvind. Nu vill jag aldrig vara utan det och cyklar i minus 15 grader.
3) Jag läste en artikel i en damtidning med ett upplägg kring hur man lägger upp träningen från noll till att springa en mil på tre månader. Det var massor av vanliga brudar som pratade om hur mycket de gillade att springa. Anmälde mig till Midnattsloppet med attityden Hur svårt kan det va?
4) Köpte gymkort genom jobbet på en kedja som finns nära både hemmet och kontoret.
Nu läser jag igenom det jag skrivit och det får mig att framstå som värsta maratonlöparen vilket är soooo far från sanningen. Just nu ser min träning ut såhär:
Cyklar till jobbet måndag till fredag. Sammanlagt knappt fem mil. Tränar på gym två gånger i veckan, oftast på pass typ body pump där man stärker muskulaturen. Inga direkta förbrännings/flåspass. Jag har inga problem med vikten och det beror mest på gener men också på att jag äter ganska sällan. Frukost, lagad lunch, lagad middag (mellanmål i form av frukt eller fikabröd någon gång i veckan om det bjuds, dricker kaffe med mjölk dessemellan). På vardagar äter jag nästan aldrig något efter halvsju. På helger ser det helt annorlunda ut av naturliga skäl, men jag har inga regler kring nånting, älskar snabbmat, chips, godis och vin. Sammanhangen styr matintaget.
Bästa med att träna:
1) Jag är pigg. Såååå mycket piggare. Somnar aldrig i soffan längre.
2) Jag vill vara en stark mamma. Jag vill orka sporta och springa med mina barnbarn.
3) Cyklingen får mig att funka bättre mentalt. Lugn när jag kommer till jobbet, lugn när jag kommer hem.
4) Jag kan rulla runt i lättja resten av tiden och klappa på mina självgoda, fasta lår.
Jag tillhör absolut inte kategorin som tycker att det är så himla kul att träna. Jag är av naturen lat och måste därför hela tiden kämpa mot latmasken och alla ursäkter som följer i hans slemmiga spår. Här är några bekämpningsmedel jag använder mig av:
1) Tugga i dig det faktum att alla ”anledningar” du har till att inte träna är just ursäkter. Inget annat. Har man brutit benet kan man göra situps och vara extra bra på sjukgymnastiken. Har man ingen barnvakt kan man göra plankan eller ta med barnen ut i spåret. Har man ett helt fullbokat dygn kan man parkera bilen längre från jobbet och ta en rask promenad. Det går utmärkt att se på tv och träna samtidigt.
2) Att man måste ha rätt utrustning är en myt jag gått på många gånger tidigare i mitt liv som periodare. När jag laddade för Midnattsloppet sprang jag första månaden i mina åtta år gamla löparskor med uttorkat gummi innan jag tillät mig själv att köpa nya. Jag vägrar också konsekvent att cykla omkring och se ut som en motionär. Jag har alltid hjälm och drar på ett regnställ när det spöregnar. Annars mina helt vanliga kläder vilket ofta betyder höga klackar, långa kappor, korta kjolar.
3) Bygg in träningen i vardagen. Om det inte blir en naturlig del av ditt liv måste du bekämpa latmasken många, många fler gånger. Du ska eliminera valfriheten. Jag cyklar till jobbet exempel. Du gör nåt annat (Joggar till bageriet och köper frukostbröd varje lördagsmorgon? Joggar/cyklar och lämnar/hämtar barnen och promenerar tillsammans hem?).
4) Inse att träning tar tid. Kanske inte så mycket tid som latmasken försöker lura i dig men visst, att gå och träna på lunchen tar ju mer tid än om du slänger i dig en sallad framför datorn. Men det är tid du får igen efter som du är mycket piggare, smartare och effektivare resten av dagen. Och det kan du säga till din chef. (Jag vet självklart att inte alla har jobb där man kan flexa på det här viset men många har det eller skulle kunna ha det om de vågade fråga). På hemmaplan kanske något måste stryka på foten. Golven kanske inte blir våttorkade varje vecka? Mannen kanske får stryka sina egna skjortor? Morgontidningen kanske inte kan läsas från pärm till pärm? Du kanske får trappa ned på intaget av tv-serier?
5) Vänj familjen vid att din träning är viktig. Den är inte något som ska fungera som familjens dragspel och som hamnar längst ned i listan av prioriteringar. Jag vill att mitt barn ska tycka om att röra sig och förstå att det är viktigt att vara snäll mot sin kropp och då måste jag föregå med gott exempel. Varför ska du träna mamma? Så att jag blir pigg och stark och gör min kropp glad!
6) Berätta för andra om dina mål och var noga med dem. Säg: ”Jag måste träna tre gånger nästa vecka för annars kommer jag inte kunna springa en mil om en månad och det är mitt mål.”
7) Träna med andra så att du måste skämmas när du hittar på en ursäkt. Finns det en grupp friskusar på jobbet som joggar/promenerar/gympar tillsammans? Häng på dem även om du är nybörjare.
Fram till 36 års ålder var jag en typisk tränings-periodare. Sportade under uppväxten för det ”gjorde alla” men efter gymnasiet blev det större fokus på flärd och fest även om det slank emellan några besök på simhallen eller korta medlemskap på gymmet. Har även några gamla tränings-dvd:er i gömmorna.
Långa perioder tränade jag inte alls med de två främsta ursäkterna: Jag flyttade mycket och hade inga problem med vikten. Säkert trodde jag också att jag inte hann träna (hur man nu ens kunde tänka tanken innan man fick barn - vad gjorde jag med all tid???) När vi flyttade till Sverige blev det lite bättre inom vissa områden (jag och sambon sprang i skogen emellanåt) och sämre inom andra (tog bilen överallt). När jag var mammaledig var det ok för då rullade jag extremt mycket vagn (fanns inget annat att göra på vischan) men sedan trillade man tillbaka i gamla hjulspår där man satt på bussen/i bilen och dessutom togs helgerna upp av att vara mamma och ta hand om hus/trädgård.
Vad hände sedan? Var det något speciellt som gjorde att jag ”började träna”? Nä, egentligen inte. Snarare en räcka små milstolpar som lett mig fram tills där jag är idag.
1) Jag bröt benet vilket fick mig att på allvar inse att kroppen är värdefull, världsviktig! Att den måste funka för att jag ska kunna göra allt det jag vill/måste göra här i livet.
2) Vi flyttade till stan och sålde bilen. Eftersom spårvagnen var bökig och jag lagt pengar på en fin cykel började jag cykla. Jag hatade det i början, tyckte det var sjukt jobbigt, flåsade, svettades, ville dö litegrann varje gång det var motvind. Nu vill jag aldrig vara utan det och cyklar i minus 15 grader.
3) Jag läste en artikel i en damtidning med ett upplägg kring hur man lägger upp träningen från noll till att springa en mil på tre månader. Det var massor av vanliga brudar som pratade om hur mycket de gillade att springa. Anmälde mig till Midnattsloppet med attityden Hur svårt kan det va?
4) Köpte gymkort genom jobbet på en kedja som finns nära både hemmet och kontoret.
Nu läser jag igenom det jag skrivit och det får mig att framstå som värsta maratonlöparen vilket är soooo far från sanningen. Just nu ser min träning ut såhär:
Cyklar till jobbet måndag till fredag. Sammanlagt knappt fem mil. Tränar på gym två gånger i veckan, oftast på pass typ body pump där man stärker muskulaturen. Inga direkta förbrännings/flåspass. Jag har inga problem med vikten och det beror mest på gener men också på att jag äter ganska sällan. Frukost, lagad lunch, lagad middag (mellanmål i form av frukt eller fikabröd någon gång i veckan om det bjuds, dricker kaffe med mjölk dessemellan). På vardagar äter jag nästan aldrig något efter halvsju. På helger ser det helt annorlunda ut av naturliga skäl, men jag har inga regler kring nånting, älskar snabbmat, chips, godis och vin. Sammanhangen styr matintaget.
Bästa med att träna:
1) Jag är pigg. Såååå mycket piggare. Somnar aldrig i soffan längre.
2) Jag vill vara en stark mamma. Jag vill orka sporta och springa med mina barnbarn.
3) Cyklingen får mig att funka bättre mentalt. Lugn när jag kommer till jobbet, lugn när jag kommer hem.
4) Jag kan rulla runt i lättja resten av tiden och klappa på mina självgoda, fasta lår.
Jag tillhör absolut inte kategorin som tycker att det är så himla kul att träna. Jag är av naturen lat och måste därför hela tiden kämpa mot latmasken och alla ursäkter som följer i hans slemmiga spår. Här är några bekämpningsmedel jag använder mig av:
1) Tugga i dig det faktum att alla ”anledningar” du har till att inte träna är just ursäkter. Inget annat. Har man brutit benet kan man göra situps och vara extra bra på sjukgymnastiken. Har man ingen barnvakt kan man göra plankan eller ta med barnen ut i spåret. Har man ett helt fullbokat dygn kan man parkera bilen längre från jobbet och ta en rask promenad. Det går utmärkt att se på tv och träna samtidigt.
2) Att man måste ha rätt utrustning är en myt jag gått på många gånger tidigare i mitt liv som periodare. När jag laddade för Midnattsloppet sprang jag första månaden i mina åtta år gamla löparskor med uttorkat gummi innan jag tillät mig själv att köpa nya. Jag vägrar också konsekvent att cykla omkring och se ut som en motionär. Jag har alltid hjälm och drar på ett regnställ när det spöregnar. Annars mina helt vanliga kläder vilket ofta betyder höga klackar, långa kappor, korta kjolar.
3) Bygg in träningen i vardagen. Om det inte blir en naturlig del av ditt liv måste du bekämpa latmasken många, många fler gånger. Du ska eliminera valfriheten. Jag cyklar till jobbet exempel. Du gör nåt annat (Joggar till bageriet och köper frukostbröd varje lördagsmorgon? Joggar/cyklar och lämnar/hämtar barnen och promenerar tillsammans hem?).
4) Inse att träning tar tid. Kanske inte så mycket tid som latmasken försöker lura i dig men visst, att gå och träna på lunchen tar ju mer tid än om du slänger i dig en sallad framför datorn. Men det är tid du får igen efter som du är mycket piggare, smartare och effektivare resten av dagen. Och det kan du säga till din chef. (Jag vet självklart att inte alla har jobb där man kan flexa på det här viset men många har det eller skulle kunna ha det om de vågade fråga). På hemmaplan kanske något måste stryka på foten. Golven kanske inte blir våttorkade varje vecka? Mannen kanske får stryka sina egna skjortor? Morgontidningen kanske inte kan läsas från pärm till pärm? Du kanske får trappa ned på intaget av tv-serier?
5) Vänj familjen vid att din träning är viktig. Den är inte något som ska fungera som familjens dragspel och som hamnar längst ned i listan av prioriteringar. Jag vill att mitt barn ska tycka om att röra sig och förstå att det är viktigt att vara snäll mot sin kropp och då måste jag föregå med gott exempel. Varför ska du träna mamma? Så att jag blir pigg och stark och gör min kropp glad!
6) Berätta för andra om dina mål och var noga med dem. Säg: ”Jag måste träna tre gånger nästa vecka för annars kommer jag inte kunna springa en mil om en månad och det är mitt mål.”
7) Träna med andra så att du måste skämmas när du hittar på en ursäkt. Finns det en grupp friskusar på jobbet som joggar/promenerar/gympar tillsammans? Häng på dem även om du är nybörjare.
lördag, februari 04, 2012
Jag och min killbästis Daniel...
...har hängt ihop sedan mellanstadiet. Ikväll bjuder han på älgkött och Irish Coffee. Tackar som frågar.
Hemlängtan...
Skickat från min iPhone...comes in many shapes.
Sambon har sparat tv-tidningen från julen då vi flyttade till Sverige. 2003.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)