Size does matter

Nu har jag hittat en som passar mig. Det är Sambon som har gjort illustrationen. Den har legat i en låda några år och så hittade jag den häromdagen. Fin, tycker jag.

btw, syns min nya header eller ska jag göra den större?

Hinner inte riktigt fixa till den idag. Och så gillar jag den på något vis... känner mig viktig.

Dödslängtan

Ikväll ryker napparna för Lilla H. Ge dom till kaninerna på Liseberg, tjorva ned diplomet i fickan och sätt kurs mot cykelaffärn på Vasagatan där en liten glänsande sak står och väntar.

Så långt tror vi att det kommer gå enligt plan. Vad som sedan händer står väl skrivet i stjärnorna.

- Shall we keep one? frågar jag Sambon som rensar skåpen på de små välgörarna.
- No. You're too weak.

Uppdaterat

Har just bokat hem två omgångar tågbiljetter till hela familjen. All three of us. Stockholm första semesterveckan och så Öland fram i augusti när jag jobbat några veckor och nästa sommars semester känns som allra längst borta.

Åh, vad jag älskar när jag får tummen ur.

Skära skära skärgård

Vi tänkte ta en tur i Stockholms skärgård, en natt eller två. Har hört att det ska vara fint (!) Folk jag frågar verkar inte ha nån direkt koll så nu sätter jag mitt hopp till er.

Hur gör man? Vart bor man? Vad gör man?

OBS! Detta är inget skämt

Vi gick till affär'n igår. Tapetaffär'n. Där har vi varit förut, många gånger. Men så i höstas tröttnade jag på att vi inte kunde enas och alltid kom hem med oförrättat ärende. Och så enades vi dessutom om att måla lite istället.

Men så var Sambon där och hittade lite nytt. And i liked it, som Katy Perry säger. Så trots att Lilla H bokstavligen klättrade på väggarna så beställde vi inte en men två tapter! En superfin som ser ut som ett enda långt kvitto. Den ska sitta i en liten del av hallen. Och tapeten ovan, den hamnar nog i köket. Tänk så fint till våra klarröda plaststolar. Åh!

Antagen utmaning: No make, no fake

Såg att Amanda hade en utmaning häromdagen. Sedan reste jag bort i en millisekund och hon hann skriva ytterligare fem fina inlägg. Hur som. Här kommer mitt bidrag till No make, no fake.

En bild från mars. ca 35 år och 15 dagar. Väldigt blek, väldigt morgonrufsig, väldigt mycket behov av klippning och med ett blåmärke från grissprutan på armen. Men med världens vackraste accessoar är det ändå en favorit. Anta utmaningen du med, vetja!

My boys say the funniest things

Engelsmannen aka Sambon says:

- So what team are you rooting for? (vi pratar om VM)

- England of course!!!!????

- I haven't decided yet myself. If there is an African team that shows some spunk, I might go for them.

Medan Lilla H har mycket bestämda uppfattningar om hur världen fungerar:

- Mamma, vet du att potatis är gjort av chips?

Bokidén

Inspirationsbild

Min bästa Kim mailar mig:

Shit, glömde fråga dig om bokid´´en (fel på mitt tangentbord) när vi sågs, för mycket zen. Nästa gång vi ses, är nyfiken!

Och Amanda (kolla för övrigt in det dödsfina omslaget till hennes kommande alster) skriver i kommentarsfältet:

Bokidén?!? Som skulle kunna hålla dig själv intresserad över xx tusen ord?!Men... men... du har ju varit så COOL med att du (till skillnad mot _alla_ andra) absolut ICKE är en bokskrivare??Hur gör du nu? Anlitar spökis? ;o)(Me thinks the lady has been protesting too much?)

Det är intressant att jag uppenbarligen velat ge sken av att jag absolut inte vill skriva en bok. Det vill nog de flesta skribenter. (Fel! De flesta skribenter vill nog få en bok utgiven, inte nödvändigtvis skriva en bok.)

Som skribent har man ju nämligen en viss insikt i skrivandets vedermödor. Man fattar att en bok inte skriver sig själv. Att skriva är ett hantverk, ett tidsödande hantverk och det är bara att sätta sig på rumpan som gäller, alldeles oavsett om du har världens bästa idé eller ej.

Jag är ingen konstnärssjäl som är beredd att lida för mitt kall och i min familjesituation har jag inte möjlighet att jobba mindre (för att skriva mer) just nu. MEN jag älskar mitt hantverk och nu när bokidén äntligen poppade upp så vore det väl trist att inte få testa om den bär? Så under semestern ska jag processkriva, dvs lägga en stund till fritt skrivande varje dag, för att se om den där rösten som kom till mig på Kreta har lust att komma tillbaka.

Det här med sommarplaneringen

Vart ligger den där j-la hagen?

Såhär är det.

Mitt första sommarjobb skaffade jag sommaren mellan sexan och sjuan. Jag delade ut Göteborgs-Posten till prenumeranter i ett distrikt av barndomsstaden. Ett ganska stort distrikt när jag tänker efter som medförde att jag fick gå upp vid femsnåret, kanske ännu tidigare, cykla ned till Postens lastbrygga (som då låg centralt), sätta på de otympliga tidningsväskorna över pakethållaren, lasta i tidningarna samtidigt som jag kontrollräknade dem, kolla att adresslistorna fanns med och sedan trampa iväg. Några höghus finns inte i barndomsstaden men också trapporna i trevåningshus är trappor. Det var slitigt och inte särskilt bra betalt men emellanåt (om det spöregnade till exempel) fick jag hjälp av mamma. Och lönen räckte säkert till ett par vida jeans, en Championtröja och ett peacemärke att hänga kring halsen.


Sommaren efter började jag på slakteriets Avräkningsavdelning, ett kontorsjobb där man matade in i datorerna hur många djur bönderna lämnat för slakt. Hela långa sommaren. Och så fortsatte det, fast på olika avdelningar inom företaget. Två somrar klippte jag till exempel små prover ur grisnjurar. Ett prov för alla grisar som slaktas (uppemot tvåtusen per dag om jag inte missminner mig). Ur bitarna tog man sedan trikinprov. Jag tror inte att man hittat någon trikin sedan tidigt 80-tal, men ändå. Grisköttet du äter är antagligen trikinfritt.


När jag väl började plugga journalistik började jag sommarjobba som reporter på landsbygden och när jag sedan var färdig journalist var det sommarvik som gällde i flera somrar framöver. Ingen överraskning, så är det i den branschen, sommaren är en chans att visa framfötterna. Fastanställda journalister vill ju ha semester som alla andra medan läsaren förväntar sig en tidning i brevlådan såväl till jul som i juli. Många som frilansat i flera år går in och jobbar på redaktion över somrarna för att knyta lite nya kontakter, känna på redaktionslivet igen och få en fast lön. Det är hård konkurrens om de bra sommarjobben och jag har varit lyckligt lottad. (Man kan tycka att det gömmer sig en vacker symbolik i det faktum att jag på mitt första sommarjobb delade ut GP och att jag på mitt sista sommarjobb var redaktör och skribent för en reportageavdelning på just GP) Men nån sommarsemester har det inte varit tal om.

De där människorna som säger "i år har vi bara tre veckors semester ihop" har förefallit mig lika bekanta som månvarelser. Sambon, som arbetade som musiker i många år, har också haft högsäsong på somrarna med festivaler och turnéer.

När jag sedan bytte inriktning och började arbeta som informatör istället var sommarsemestern ett av lockbetena. Men hur är det nu med dikten och verkligheten? Hur är det med knott och regn flera veckor i rad, med alldeles för stora trädgårdsprojekt och med skral semesterkassa?

Efter ett gäng "riktiga sommarsemestrar" har jag litegrann börjat släppa de där tankarna på det ouppnåeliga. I år kanske det blir Stockholm, kanske London, möjligen någon djurpark, troligen regn och säkerligen en drös Lisebergbesök. Hursomhaver, de där skorna skaver inte längre.

Phew

Jag stod lite utanför mig själv där ett tag. Lite mindful, lite gränslös, lite mera jag. Lite snyggare, lite mer sprudlande. Nog undrade jag vem jag var men mest av allt njöt jag.
Ändå känner jag mig bättre till mods nu. Nu när jag hittat hem igen.

Wise words

Lilla H tittar på Bolibompa där en liten pojke förlorat sin morfar.

- Varför har hans morfar dödit, mamma?
- Han var nog väldigt gammal.
- Ja. När man är gammal då dör man. Precis som dinosaurierna.

Status

En Lisa undrar vad det var som hände. Jag tror det kallas Zen.