Det är söndag förmiddag och Holger och jag hänger i hans rum. Det är hans favoritstund på veckan. Inget dagis och med mamma och daddy hasandes runt i morgonrockar, bärandes kaffekoppar, morgontidningar och oceaner av tid.
Jag plockar halvhjärtat upp en legogubbe för att ge mig in i Holgers lek.
- Vad är det här för en? frågar jag. Han ser inte så glad ut
- Du kan inte så mycket om Star Wars, mamma.
- Nä, det kan jag inte.
- Det är nog för att du inte gillar krig och sånt.
Min son är nyss fyllda fem. Han älskar att leka med lego. Det låter väl fint?
I listan över favoritsysselsättningar kommer lego på andra plats efter Bolibompa. Har han någon att leka lego tillsammans med så toppar det listan.
Detta tycker jag är härligt. För lego är en pedagogisk leksak. Väl? Det är rollek, könsneutralt och motoriskt utvecklande. Väl?
Saken är den att Holger alltid gillat lego men sedan Star warslegot kom in i våra liv i julas och vid hans femårsdag så har intresset eskalerat något enormt och jag är ju inte dummar än att jag inser vad det beror på. Hemma hos oss finns det väldigt få leksaksvapen; någon mjuk yxa, ett morotssvärd, en sköld.... men med Star Warslegot är vapnen inbyggda. Varenda liten gubbe har svärd, varenda farkost har bomber och missiler.
Varför hänger jag upp mig på det här? Det är nog "för att jag inte gillar krig och sånt".
Det är lätt att avfärda debatten om "hen" som töntig, som något några tokiga akademiker/feminister hittat på. Men indoktrineringen av våra barn i väldigt, väldigt snäva könsroller pågår varje dag, hela tiden.
Läs
den här mycket tänkvärda artikeln i DN om legomuren mellan pojkar och flickor. Läs också kommentarerna för fler synvinklar, ris och ros.
