onsdag, september 29, 2010

Får man göra så?

Bild courtesy of Kim, klänning courtesy of Carin, utväxt modellens egen.

Jag hade tid hos frissan för tre veckor sedan. Hon sms:ar och säger att hon ska resa bort. Kan jag tänka mig en annan tid.

Dagen innan min nya tid får jag ett nytt sms. Hon är sjuk och vill boka om igen.

Jag svarar okej men lite jobbigt att behöva bli ombokad igen. Utväxten krymper ju inte om man säger så.

Dagen innan min nyaste tid får jag ett....you guessed it...sms. Min frisör är långtidssjukskriven. Försöker sätta in saker i ett större perspektiv. Det fungerar en stund och jag får iväg ett krya på dig-sms.



Och nu står man här med utväxten Allan och heller ingen frisör. Tips?

torsdag, september 23, 2010

onsdag, september 22, 2010

Friends alltså! Det är livet!

På fredag har jag date med mitt tjejgäng. Vi fyra som lärde känna varandra på journalisthögskolan, som firade tioårsjubileum förra året och som typ är den smartaste, snyggaste lilla kvartett som skådats.
Jallafall.

Vi har liksom följts åt. Sökte jobb samtidigt, flyttade ihop med karlar samtidigt och fick barn nästan samtidigt också. (Liv, Holger, Mathea, Nike - era mammor rockar fett!) I år har alla minus en också krisat samtidigt (jag är det svarta fåret). Något som inneburit att vi inte kunnat ses lika ofta och framförallt inte alla samtidigt. Men på fredag är det dags! Men tro inte att vi ska deppa ned oss i rödvin och analysera i överkant. Nej, nej. I alla fall inledningsvis ska vi ha klänningsprovning (alla ska ta med sig några som är signifikanta för den egna stilen och så ska vi byta för att se om man gillar nåt nytt, ja ni fattar). Och så ska vi dricka bubbel.

Till er ära, kvartetten, och mina andra underbara vänner, kommer här en vänskapsenkät som flyter runt i cyberspace.

Vem var din allra första vän (som du minns)? Är ni fortfarande vänner?
- Min första vän var Åsa. Hennes kusin och jag bodde grannar men när vi flyttade hamnade jag mittemot Åsa och hennes familj. Jag var tre, hon fyra och vi lekte kopiöst mycket fram tills att vi var tio-elva kanske? Favoritlekar var Barbie (Åsa var ensambarn och hade alla, jag hade mest trista Sindysar) och att lyssna på musik och uppträda för snälla föräldrar (Åsa kunde spela piano, jag trodde jag kunde sjunga). Vi är vänner på Facebook och stannar och pratar när vi ses i hemstaden. Fin tjej!

Vem av dina vänner har du känt allra längst?
- Av dem jag umgås med är det Daniel. Han la en Petunia i min sockerdricka på ett disco. Jag gick i fyran, han i femman. Det blev aldrig nåt mellan oss, varken då eller längre fram. Det är vi nog båda lika glada för! Daniel är som min bror och jag skulle på allvar inte tveka en sekund över att ringa honom mitt i natten under kris (aldrig hänt iofs). Daniel är mycket hjälpsam och bland de roligaste jag känner. Varje gång han ringer inleder han med: Lashi dodi alternativt Hello Paula Twice alternativt något annat internt skämt från 80/90-tal.
Kaxig och lite smådryg kan han vara förstås men sällan mot mig och det har blivit mycket bättre med åren. Love!

Hur många bästa vänner har du?
- Två? Sex? Det beror ju lite på hur man räknar. Kanske en? Då är det min syrra i så fall.

Vad är det värsta en vän gjort mot dig?
- Nåt jag inte känner till antagligen. Kan inte komma på något men när man gick på typ högstadiet dog man ju lite varannan vecka pga nåt kompistjafs.

Vem av dina vänner vet mest om dig?
- Just nu tror jag Kim vet mest. När kompisar krisar öppnar man sig själv mer. Härligt! Inom Kvartetten hade vi ett breakthrough för typ ett par år sedan som föranleddes av att jag skickade ett mail med ämnesraden: "Släpp ryggan!" då jag själv mådde rätt kasst.
Vi hade hamnat i nån slags charad av "nu när vi är morsor och stadgade och med män att vara lojala mot ska vi väl inte snacka problem". Värdelöst! Sedan dess är våra dejter om möjligt ÄNNU roligare. Särskilt eftersom Kim envisas med att avsluta allas våra utläggningar med orden: Livet alltså...

Är du öppen för att lära känna nya vänner nu i vuxen ålder eller känner du att det "räcker"?
- Jag är en total sucker för att folk ska tycka om mig och eftersom jag har Sambo vänskapsflirtar jag istället, med män som kvinnor. Jag tycker lätt om folk men sedan brukar det stoppa där. För att jag ska ta något vidare, utanför arbetsplatsen till exempel, krävs det ganska mycket. Jag har många vänner och många av dem träffar jag jättesällan, även de som bor i samma stad. Så... jag känner att det räcker. Däremot skulle jag vilja ha lite fler parvänner. (Eftersom de vi brukar umgås med separerar, haha. Nä sorry, plump kommentar.)

Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän?
En enda? Nä två får det bli. Att de är roliga och står upp för mig.

Vad gör du och dina vänner när ni träffas?
- Olika beroende på vän. Man kan väl säga att trenden genom åren har gått mot några glas färre vin och lite mer vällagad mat. Vad gör vi inte? Ser på TV eller film. Vi pratar!

Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?)
- Gud nej. Vänskap är också att veta när man ska ljuga eller i alla fall frisera sanningen. Jag skulle aldrig få för mig att berätta för en vän att de klär sig fel för sin kroppsform, borde tänka på vikten eller annat som av vissa räknas som "ärligt=snällt". Apropå skor kan de istället få säga: De är väldigt du! Det tar jag nämligen som en komplimang!

Hur är du som vän tror du själv?
- Rolig! Glad! Ödmjuk! Nä. Eller jo (inte ödmjuk alltså).
Men också lite disträ, lite för kompromisslös/taktlös ibland, lite Fröken Duktig mot vissa?

Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one?
- En och en är jättehärligt men jag skäms inte i en grupp om man säger så.

Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?
-Anna och jag "gick och läste ihop". Vi gillade varann litegrann men gick på olika skolor så "det blev aldrig något". I efterhand har hon sagt att hon var rädd för mig (jag=1,61, hon =1,78) men det tror jag hon hittar på. Sedan började vi i samma samhällsklass och hängde i samma gäng. Efter det flyttade jag till London och då minns jag att vi höll kontakten men inte så nära att hon var och hälsade på mig. Efter ett par år sket det sig med min dåvarande engelsman och då fixade Anna sommarjobb i Sverige åt mig på en kvart. Efter det flyttade vi till Götet ihop, gjorde allt ihop i flera år. Numer lipar vi på varandras bröllop (hennes) och har födelsedagsfester (gemensamma). Sånt. Anna är en übermensch. Råsnygg, 2.0 på högskoleprovet, urtrevlig, viceVD. Tänk, hon gillar mig ändå!
- Minna. Min finska Londonvän som jag har dåligt samvete över för att jag hör av mig så sällan. (Onödigt, hon har fler vänner än någon annan jag känner) Hon hängde lite med Sambons band när jag och han hade distansförhållande, så till en början var jag bara "men ååhhhh, sluta va jobbig nordisk groupie" (min självinsikt var dålig på den tiden) Men sedan vann hon mitt hjärta genom att alltid vara så glad, smart, snäll och uppmuntrande. En riktigt, riktigt fin, godhjärtad människa. Och den i världen som älskar musik nästan ännu mer än Sambon.

Vad bråkar du oftast om med dina vänner?
- Vi bråkar inte. Vi snackar knappt skit. Sorry, rättelse. Vi snackar inte skit. I alla fall inte med någon slags illvilja i botten. Min syrra och jag ryker förstås ihop ibland men det är inte heller så ofta.

Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv?
- Svår fråga. På många sätt är jag jätteöppen (hello, jag har en blogg där jag just nu beskriver mig själv och halva bekantskapskretsen - sorry!) Jag skäms inte så ofta och gillar att dela med mig av mig själv, mitt liv, anekdoter... Samtidigt är jag långt ifrån pladdrig. Det är väldigt sällan jag ångrar något jag sagt (till och med som onykter) Så: Jag låter folk komma nära för jag gillar homo sapiens, både mig själv och andra. Samtidigt är jag väldigt lojal mot min Sambo till exempel och pratar inte vitt och brett om vårt förhållande eller hans problem med vem som helst.

Säg en svensk kändis du skulle vilja vara vän med och varför?
- Sjuk fråga! När jag var i 20-årsåldern hängde vi gärna med kändisar, allra helst i London. En fest med en kändis närvarande var liksom en mycket bättre fest. Lite skamlöst faktiskt, men vi var ju unga... Sedan blev jag ju ihop med en minor celebrity också och då försvann lite av mystiken. "Kändisar är ju bara människor de också..blablabla...." Till frågan då: Kanske något roligt par som gillar samma saker som vi: Bubbelvin, musik, skratta, äta snacks? Luuk och Berg, kan de vara nåt? Gillar de också ostbågar? Då kan vi ropa Holger samtidigt åt våra barn också för ökad comedy effect.

Valet - the aftermath

Hur ska jag kommentera utgången av valet? Jag har inte riktigt hittat de vassa argumenten eller tiden för reflektion. Det är mest magkänsla just nu. Flera bloggare jag följer beskriver det dock väldigt väl och skarpsinnigt.

Men något jag skulle vilja framhålla är:

Vad man röstar på har alltid ansetts så himla privat i Sverige. Men varför då egentligen?

Visst kan man tycka att ens grannar inte har att göra med om man är röd eller blå eller vad man egentligen tycker i de olika sakfrågorna, men jag tror att om vi släpper lite på det där så öppnar vi upp för en större politisk diskussion. En diskussion som krävs för att vi ska slippa främlingsfientliga partier i Riksdagen. Våga ta en diskussion på arbetsplatsen, i sandlådan, på släktmiddagen, så att vi inte bara sitter och gnäller framför datorskärmarna vart fjärde år!

I väntans tider...

...trodde aldrig jag skulle komma dithän. MEN - det blir plastgran i år.

fredag, september 17, 2010

Så vet även ni lite mer om mig...

Min FB-status ikväll:
Okej. Kom igen nu alla mina smarta, välavlönade vänner (dvs alla jag känner): Bortse nu från den egna plånboken på söndag. Det svider men det är bara som att dra av ett plåster; du glömmer snabbt vad det brukade stå på lönebeskedet. Visa istället att du är en MEDmänniska, att du vill något annat med din tid här på jorden än att se om ditt eget redan välinredda hus. Rösta in oppositionen!

söndag, september 12, 2010

Skribent i tio steg

Amanda har en uppmaning på sin blogg. Läs hennes tips och även de som kommit in i kommentarsfälten. Löjligt intressant.
Jag är En Lisa och har arbetat som journalist, lärare och nu som redaktör och skribent på en informationsavdelning.
Här är mina tio tips till den om vill försörja sig som skribent.

1)
Älska det skrivna ordet! Läs allt du kommer över i så många olika stilar som möjligt. Romaner, bloggar, tjejtidningar, dagstidningar, cornflakespaket... Om du tycker något är bra, fundera på varför. Vilka knep använder sig skribenten av?
2)
Skaffa en utbildning. Själv gick jag journalisthögskolan samt läste svenska och engelska på universitetet, men det finns såklart många sätt. Fallenhet måste du ha innan du börjar men genom ständiga inlämningsövningar lär du dig att ge och ta kritik. Båda absolut nödvändiga för att bli riktigt duktig. Utbildning ger dig också en trygghet då du har ett papper på att "du kan". Vill du till exempel bli journalist är det svårt att få in en fot på de stora tidningarna utan hög utbildning.
3)
Jobba som fan. Skriv för lokaltidningen även om den är dålig, skriv en blogg, skriv i fanzines, hoppa på extrajobb även om du jobbar heltid om det ger dig nya erfarenheter. Bara när du skrivit 100 notiser kan du skriva tio bra notiser på ett par timmar (något som faktiskt krävs oftare än man kanske tror).
4)
Vilken sorts skribent vill du vara? Jag är ganska duktig på reportage men min absoluta styrka är att jag är snabb och mångsidig. Allt man skriver blir inte det bästa man gjort men mitt mål är att ha en väldigt jämn nivå och en så hög lägstanivå som möjligt. Då känner arbetsgivaren att han/hon kan lita på dig. Du får ett gott rykte och fler jobb.
5)
Lär dig bra svenska. Vet du med dig att du är sisådär på stavning, idkar särskrivning och blandar ihop de/dem och han/honom får du aldrig glömma att slå på stavningskontrollen och - faktiskt - låna hem en grammatikbok. Även om du inte tycker att det är så viktigt är redaktionerna/informationsavdelningarna fulla av språkpoliser like my good self. Och vi tar inte lätt på sånt där tjafs... (Fast att blanda svenska och engelska hej vilt är förstås okej)
6)
Lyssna på kritik och släpp egot. Ibland har de rätt, ibland har de fel. Men att folk tycker och tänker om dina texter kommer du aldrig undan. Därför är det lika bra att redan från början se på texterna som ett jobb, inte som en förlängning av din person.
7)
Skriv enkelt. Använd gärna ovanliga, oväntade ord där det passar men skriv lättsamt. Kommer du från universitetsvärlden och vill börja skriva information eller journalistik, håll inte fast vid alla dina bisatser. Lägg in dig på avprogrammering. (Been there, done that).
8)
Hitta rytmen. En notis i personaltidningen är inte poesi men du måste ändå vara en poet. Jag brukar alltid tänka att texterna ska sjunga. Punkteringar ska sitta så att hjärnan kan andas, korta meningar ska blandas med långa. Hitta rytmen genom att läsa högt för dig själv, efter ett tag bör den sitta där.
9)
Alla som "gillar att skriva" kan inte bli skribenter lika lite som att alla som gillar att sy kan bli designers. Hitta någon du tycker skriver riktigt bra och be dem vara ärliga mot dig. Är det någon idé att fortsätta?
10)
Avslutningen är viktig men det behöver inte alltid finnas en "knorr". Särskilt inte när man är trött och sitter och bloggar fast man borde sova. Gonatt!

torsdag, september 09, 2010

Opening ceremony


Vår soffa har anlänt! Packas väl upp någon gång under 2011 med tanke på den fart vi håller i hemmafix-projekten just nu.

söndag, september 05, 2010

'Aving a laugh

- Oh, that's very sinister.
- I don't like it at all.
- Not very good for children.
- And horrible music.
Mina svärföräldrar konverserar framför Pippi, Lilla Hs favoritprogram. Ett avsnitt där de klättrar på tak och kastar tårta.

Önskar att det hade varit episoden nedan.



fredag, september 03, 2010

Fredagar på jobbet


Fredagar på jobbet är extra bra. Då flamsar vi, spelar upp sjuka youtube-klipp, ger varandra extra fina komplimanger och stressjobbar så vi kan strunta i att koppla upp oss på helgen. (Who are we trying to kid?)


* Idag flamsades det så mycket att jag var tvungen att lämna rummet då jag fick ett viktigt samtal

* Dagens sketch var den här. Sju apor från Mammas nya kille.

* Någon (en man, något äldre såklart) sa att jag var lik Marilyn Monroe (var fååååår de allt ifrån?)

* Jag går upp i varv igen efter en lite halvslapp vecka. Watch this space på söndag kväll, för då måste jag nog jobba ett par timmar.

onsdag, september 01, 2010

En Lisas glamorösa liv

Ikväll...

* städar jag badrummen. Och bara för att jag inte gjort det sedan vi flyttade in (tack Sambon) betyder det inte att det är mindre synd om mig.

* måste jag fixa min mail som spammat hela adressboken upprepade ggr med sex- och knarklänkar. Förlåt mig!

*flyttar vi ut ur sovrummet och intar platsen bredvid Lilla H (jag) och på soffan (Sambon) i förberedlse för svärisarnas anstormning imorgon. Over and out.