Bokidén

Inspirationsbild

Min bästa Kim mailar mig:

Shit, glömde fråga dig om bokid´´en (fel på mitt tangentbord) när vi sågs, för mycket zen. Nästa gång vi ses, är nyfiken!

Och Amanda (kolla för övrigt in det dödsfina omslaget till hennes kommande alster) skriver i kommentarsfältet:

Bokidén?!? Som skulle kunna hålla dig själv intresserad över xx tusen ord?!Men... men... du har ju varit så COOL med att du (till skillnad mot _alla_ andra) absolut ICKE är en bokskrivare??Hur gör du nu? Anlitar spökis? ;o)(Me thinks the lady has been protesting too much?)

Det är intressant att jag uppenbarligen velat ge sken av att jag absolut inte vill skriva en bok. Det vill nog de flesta skribenter. (Fel! De flesta skribenter vill nog få en bok utgiven, inte nödvändigtvis skriva en bok.)

Som skribent har man ju nämligen en viss insikt i skrivandets vedermödor. Man fattar att en bok inte skriver sig själv. Att skriva är ett hantverk, ett tidsödande hantverk och det är bara att sätta sig på rumpan som gäller, alldeles oavsett om du har världens bästa idé eller ej.

Jag är ingen konstnärssjäl som är beredd att lida för mitt kall och i min familjesituation har jag inte möjlighet att jobba mindre (för att skriva mer) just nu. MEN jag älskar mitt hantverk och nu när bokidén äntligen poppade upp så vore det väl trist att inte få testa om den bär? Så under semestern ska jag processkriva, dvs lägga en stund till fritt skrivande varje dag, för att se om den där rösten som kom till mig på Kreta har lust att komma tillbaka.