Jag visste en enda sak innan introt började rulla: En enda man är en snygg film. Såhär några veckor efter att jag såg den minns jag bara en enda sak: En enda man är en snygg film.
Det är inget gott betyg om man betänker att filmen rör sig bland ämnen såsom ensamhet, ångest, homosexualitet i 60-talets USA och dödsolyckor. Allt detta toppas med fantastiska skådisar och det enda man minns är hur snygg den var. Lite konstigt?
Filmen är Tom Fords regidebut och hans estetiska sinne når något slags crescendo här. Vissa scener vill man spola tillbaka och titta på enkom för skönhetens skull. Hur ofta händer det?
En scen jag särskilt minns (för dess skönhets skull) är när Colin Firths universitetslärare går över campus och följs av blickarna hos två av sina studenter. Magiskt.
En stakr trea blir ändå betyget för även om inte handlingen lämnat några djupare spår så minns jag filmens skönhet. Och det är inte fy skam.
En stillbild från en magisk scen. Ser ni vem mannen är? Nicholas Hoult från Om en pojke. Någon har vuxit upp litegrann, oh yes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar