Liksom Made in Dagenham är An Education en film om kvinnors situation i England på 60-talet. Redan där har man alltså kammat hem betyg minst 3 i min bok om det inte är så att man begår några riktigt allvarliga misstag. Men där Made in Dagenham "bara" är mysig, fin och en klar 4a så är An Education så mycket mer. Det är en fantastisk film på alla sätt och vis.
I en sömnig förort till London pluggar 16-åriga Jenny för att bli antagen till Oxford. Hon spelar cello i skolorkestern men på kvällarna lyssnar hon på franska schlagers och drömmer om Paris. Hennes pappa är strikt och livet lite allmänt trist och grått. Tills hon träffar David. Äldre, charmig, världsvan.
Flicka träffar pojke alltså, så vad är så unikt med den här filmen? Jag vet inte om något är unikt men alla beståndsdelar är av yppersta kvalitet. Manuset (skrivet av Nick Hornby, baserat på en sann historia), miljöerna (Parisscenerna är totalt fenomenala), skådisarna SKÅDISARNA! Oh my god! Alla är jättebra men allra bäst är Carey Mulligan som Jenny. Jag hade inte sett något med Carey innan den här filmen och nu har jag helt ärligt utvecklat en crush. Jag tror på varenda ord hon säger och inte säger.
Det finns så mycket klokhet i den här filmen. Så mycket vackert och så mycket svårt. Stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar