Ska gå till jobbet imorgon fredag om inget oförutsett händer. Typ jag blir jättesjuk.
Frisk är jag inte men inte sjuk nog för att orka ignorera viktiga möten med högsta chefen och mina falkögon på ett slutkorr.
Sju arbetsdagar i sträck har jag varit hemma på grund av sjukdom. Det har aldrig hänt förut, inte ens då jag bröt benet.
Jag har varit hos läkaren en del, snutit upp några storpack näsdukar, knaprat diverse piller och sörplat nyponsoppa och te i obscena mängder. Jag har också tänkt en massa osorterade, febriga mer eller mindre relevanta tankar.
Detta har jag noterat:
1) Jag är så dålig på att vara sjuk (slappna av, ligg kvar i sängen, se på skräp-tv etc) vilket gör mig arg vilket gör mig ännu sjukare.
2) Jag pendlar mellan hybris och nästandepression. Tankar som: Det var då själva fan om jag inte skulle ta och säga upp mig och liksom njuta av livet löper parallellt med tankar som Man får ju ändå vara glad att man lever.
3) När jag ser mig själv återvända till jobbet imorgon föreställer jag att jag liksom gör entré. Leopardpäls, nymanikurerade naglar, the works. För trött för att ens skämmas på ett klädsamt sätt.
4) Men ändå: Jag har tankar! Massor! Idéer! Massor!
Men nu ska jag tillbaka till jobbet och uppföra mig som folk. Leopardpälsen kommer att hänga kvar på sin galge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar