onsdag, oktober 13, 2010

Jag är jordens mitt


Jag tänker:


Man får vara stolt över att vi klarar oss så bra. Över att Lilla H är en sådan social fisk, att vi då och då håller varandra i handen Sambon och jag.


Att flytten in till stan var ett genidrag. För oss som är rätt så noga med att det är städat och ordning och fint hemma så hade ett helt hus med trädgård varit för mycket.


Så mycket står och faller med mig, men jag jobbar ständigt med att inte ha det så. Jag älskar att delegera har jag upptäckt. Long gone are the days när jag ville peta i allt,allt,allt och visa framfötterna.


Jag är inte skrockfull men hur i himlen kan man skriva en bok och kalla den Kärnfrisk familj - så gör du och sätta sig själv och sina telningar på framsidan? För mig är det likställt med att be om sju svåra år.

1 kommentar:

Annelie sa...

Haha, du har helt rätt. Jag har väldigt ambivalenta känslor inför den där boken och kvinnan (familjen?) bakom den.