Fransar och lack

Är det bara här i Göteborg eller verkar typ ALLA gå på salong och fixa såna där sortens fransar man pillar dit en och en / lacka naglarna med Shellack?
Jag kämpar med mig själv (och plånboken) men jag. vill. också.

Outfitvecka: volanger och spets

Från Asos och Indiska. Kämpar med mitt utväxta hår som ni ser. Idag med hjälp av nån gammal blomma.

Film: The Social Network

The Social Network 4/5

The Social Network är historien bakom Facebook och dess grundare.
Filmen har alltså klar verklighetsförankring även om den säkerligen är vinklad för att passa in en amerikansk dramaturgi. Här finns närheten till tittaren naturligt. Facebook använder väl nästan alla och i alla fall jag tycker det är lite kittlande att få en inblick hur det kan ha gått till, när idén till "the wall" kom, vilka drivkrafter som ligger bakom de olika funktionerna.
Filmen tar avstamp i en sen kväll/natt på Harvard universitet. Datanörden Mark Zuckerberg dumpas av sin flickvän. Han går hem till datorn, super sig full och hackar snabbt ihop en sajt där vem som helst kan betygsätta tjejer från alla Harvards elevhem. Detta får två konsekvenser:

1) Zuckerberg avskys av alla tjejer på Harvard som ser honom som en sexistisk gris.
2) Han inser kraften i ett socialt nätverk online.

The Social Netwok är av förklarliga skäl driven av en story "hur grundades Facebook" och faktiskt är den delen så intressant att det skulle räcka till en trea i betyg. Det som lyfter filmen till en fyra är skildringen av de moraliska aspekterna och blottläggandet av mänskliga drivkrafter och behov, online eller IRL.

Outfitvecka: Up-do

Klänning Från Smirk, polo okänt ursprung, tights Åhléns och bästa skorna från Tradera.

Outfitvecka: HM tribute

Såhär i Marnitider...eller helt enkelt för att det finns oproportioneligt mycket HM i min garderob.
Allt från HM utom underkläder och assescoarer.

Outfitvecka: ur fyndlådan

Turkos blus med stjärnor. På rean i Londonbutik.
Jeans från Crocker. Tradera.
Läderbälte. Rean på NK.
Platåskor med spikar. Tradera.

Hallon med kesella, gröt med honung och kanel, digestivekex med gorgonzola.

Träna efter klockan åtta = sjukt hungrig klockan tio. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men gott.

Sensmoral tack!

Trots en heldag på stan med hela tjocka familjen unnar jag mig bara några billiga accessoarer. Mycket nöjd kommer jag hem för att upptäcka att tvättmaskinen gått sönder. Sensmoralen i detta?

Vårflod

9-10 mars Mamma kommer och hälsar på

16-18 mars Tjejhelg i Stockholm

24 mars 40-årsfest på Tranquilo

29 mars Klipp och färg

30 mars Dansföreställning noBody på Operan

Vårvintermånaden nummer 1 blir fin, det tror vi. En hel del roliga, sociala aktiviteter inplanerade. Dessemellan har jag mycket på jobbet och fullt upp med att krama min familj. Träna duktigt ska jag också göra.

Därför har jag varit vaken sedan klockan fyra imorse

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.883166-kraftig-explosion-pa-gamle-port-i-morse

Film: En enda man

En enda man: 3/5

Jag visste en enda sak innan introt började rulla: En enda man är en snygg film. Såhär några veckor efter att jag såg den minns jag bara en enda sak: En enda man är en snygg film.

Det är inget gott betyg om man betänker att filmen rör sig bland ämnen såsom ensamhet, ångest, homosexualitet i 60-talets USA och dödsolyckor. Allt detta toppas med fantastiska skådisar och det enda man minns är hur snygg den var. Lite konstigt?

Filmen är Tom Fords regidebut och hans estetiska sinne når något slags crescendo här. Vissa scener vill man spola tillbaka och titta på enkom för skönhetens skull. Hur ofta händer det?

En scen jag särskilt minns (för dess skönhets skull) är när Colin Firths universitetslärare går över campus och följs av blickarna hos två av sina studenter. Magiskt.

En stakr trea blir ändå betyget för även om inte handlingen lämnat några djupare spår så minns jag filmens skönhet. Och det är inte fy skam.

En stillbild från en magisk scen. Ser ni vem mannen är? Nicholas Hoult från Om en pojke. Någon har vuxit upp litegrann, oh yes.

Uschdag

Känslan när man tänker bjussa lite på sig själv genom att lägga upp bilder på sitt risiga hår och trötta uppsyn men inser att det gåååår inte, man ser föööör trist ut helt enkelt.
Usch.
Det enda som hjälper är min familjs famn, ikväll i form av low impact youtube-mys. Kolla in "mudskippers".

Film: New York, I love you

New York, I love you 3/5

En film med många små berättelser i en. Sådana har vi sett en del förstås; Short Cuts och Love Actually kanske de mest kända. När de fungerar bra bär man med sig känslan av att allt har en mening, allt hänger ihop. Vi är alla fantastiska och betyder så mycket för varann. Typ.
I de mer påkostade är ju också rollistan en rejäl publikdragare. Går det att misslyckas med tretton dragplåster?

New York, I love you är en film med en samling historier som utspelar sig i New York. Första halvan av filmen sitter jag och letar efter samband. "Kan det vara systern till tjejen i den första filmen?" "Är han samma kille som åker taxi med kvinnan på kemtvätten?"
Sedan inser jag att det inte finns några sådana samband. Den enda gemensamma nämnaren är helt enkelt New York. En fantastisk stad och några riktigt bra scener som dröjer sig kvar. Men lika ofta bara konstigt.

Vackert är det dock ofta och New York, I love you kommer med all säkerhet ge dig två saker:
1) Lite oförargligt tidsfördriv
2) New York-längtan

It is like a date

Det gäller att gripa tillfället i flykten. På väg hem från öppna huset på Victoriaskolan slinker vi in på ett nyöppnat Lidl på en tvärgata till Avenyn. Mitt förslag förstås, jag har ju som bekant en faiblaisse för fyndshopping. Försöker sälja in det som en form av date.
Köper vårens första påskliljor, ost, godis och kex med konstiga namn. Om sambon tyckte det var lika mysigt som jag?
"It's like being in a George Orwell novel but with bright lights."
Is that a good thing?

Legokriget

Det är söndag förmiddag och Holger och jag hänger i hans rum. Det är hans favoritstund på veckan. Inget dagis och med mamma och daddy hasandes runt i morgonrockar, bärandes kaffekoppar, morgontidningar och oceaner av tid.
Jag plockar halvhjärtat upp en legogubbe för att ge mig in i Holgers lek.
- Vad är det här för en? frågar jag. Han ser inte så glad ut
- Du kan inte så mycket om Star Wars, mamma.
- Nä, det kan jag inte.
- Det är nog för att du inte gillar krig och sånt.

Min son är nyss fyllda fem. Han älskar att leka med lego. Det låter väl fint?

I listan över favoritsysselsättningar kommer lego på andra plats efter Bolibompa. Har han någon att leka lego tillsammans med så toppar det listan.

Detta tycker jag är härligt. För lego är en pedagogisk leksak. Väl? Det är rollek, könsneutralt och motoriskt utvecklande. Väl?

Saken är den att Holger alltid gillat lego men sedan Star warslegot kom in i våra liv i julas och vid hans femårsdag så har intresset eskalerat något enormt och jag är ju inte dummar än att jag inser vad det beror på. Hemma hos oss finns det väldigt få leksaksvapen; någon mjuk yxa, ett morotssvärd, en sköld.... men med Star Warslegot är vapnen inbyggda. Varenda liten gubbe har svärd, varenda farkost har bomber och missiler.

Varför hänger jag upp mig på det här? Det är nog "för att jag inte gillar krig och sånt".

Det är lätt att avfärda debatten om "hen" som töntig, som något några tokiga akademiker/feminister hittat på. Men indoktrineringen av våra barn i väldigt, väldigt snäva könsroller pågår varje dag, hela tiden.

Läs den här mycket tänkvärda artikeln i DN om legomuren mellan pojkar och flickor. Läs också kommentarerna för fler synvinklar, ris och ros.

Världens sämsta/bästa prenumerant

Jag har sagt det förut: Jag är en sucker för prenumerationserbjudanden. Hoppar gärna på men glömmer avbeställa. Bara de senaste dagarna har det trillat in två oönskade paket. Tidningen ICON (tackade ja till ett nummer för 9 kr. Nummer 2 kostar lite mer...) samt månadens böcker från Barnens Bokklubb (de hade ett fint erbjudande på Bokmässan). Fina böcker men inget som känns klockrent för Holger.
Och jag som har köpstopp light i mars. Suck.

Det ringer in - dags att välja skola

Victoriaskolan ligger i Vasastan.

Nu närmar vi oss ett val av skola (förskoleklass augusti 2012) för Holger. Ett tag under senhösten kändes allt väldigt osäkert. Vår stadsdel, Centrum, gjorde om hela grundskolesystemet och det var osäkert vilka skolor som skulle finnas kvar, byggas ut eller, till och med, läggas ned.
Vi hade sökt några friskolor utan att egentligen inte veta så mycket om dem och vår favorit bland de kommunala - Gustaviskolan - fick väldigt många ansökningar (hörde vi ryktesvägen).

Några månader senare har vi ett riktigt bra utgångsläge då Holger erbjudits plats på inte mindre än tre skolor. Gustavi är en av dem, ISGR (Internationella skolan GöteborgsRegionen) en annan och Victoriaskolan (fd tyska skolan) en tredje. Den sistnämnda har vi inte ens besökt men den har gott rykte, ligger centralt och vi ska på informationsmöte imorgon kväll.

Sedan blir det till att skriva plus och minuslistor för hela slanten. Jag lär återkomma i frågan.

Hårakuten 1

Nu sjunger frisyren verkligen på sista versen. Nä, förresten, verserna är slut allihop. Bandet har packat ihop och gått hem. Kvar är bara de allra sorgligaste fansen (läs:testarna).
Tisdagens klipp- och färgtid är gravt efterlängtad. Och så måste jag skjuta den på framtiden. Fick tid först om tre veckor. Tre veckor!!!! Nu är goda råd dyra och jag får rota djupt i min låda för att få ihop'et. Idag: Oskyldig flickstackare meddelst hårspänne.

English Breakfast

English Breskfast kan såklart betyda en hederlig gammal fry-up. Det äter vi ibland som brunch.
English Breakfast Holger style betyder dock syltmacka. På helgerna får han bejaka sitt engelska jag. Min faiblesse stavas Lemon Curd. Sjukt gott. Och sött.

Stockholm har blivit kallt?

Det tycker jag verkligen inte. Fint Fotografiska, Solig Sjöstad och Classy Chris.
Snart: Göttigt Göteborg.

Min bästa vän

Är i Sthlm och hastar från tåg till taxi, leverantör till väninna, teknik till kultur. Min bästa följeslagare är spegel-appen. Har haft den ett tag. Idag kom den verkligen till sin rätt.

Film: An Education

An Education 5/5

Liksom Made in Dagenham är An Education en film om kvinnors situation i England på 60-talet. Redan där har man alltså kammat hem betyg minst 3 i min bok om det inte är så att man begår några riktigt allvarliga misstag. Men där Made in Dagenham "bara" är mysig, fin och en klar 4a så är An Education så mycket mer. Det är en fantastisk film på alla sätt och vis.

I en sömnig förort till London pluggar 16-åriga Jenny för att bli antagen till Oxford. Hon spelar cello i skolorkestern men på kvällarna lyssnar hon på franska schlagers och drömmer om Paris. Hennes pappa är strikt och livet lite allmänt trist och grått. Tills hon träffar David. Äldre, charmig, världsvan.

Flicka träffar pojke alltså, så vad är så unikt med den här filmen? Jag vet inte om något är unikt men alla beståndsdelar är av yppersta kvalitet. Manuset (skrivet av Nick Hornby, baserat på en sann historia), miljöerna (Parisscenerna är totalt fenomenala), skådisarna SKÅDISARNA! Oh my god! Alla är jättebra men allra bäst är Carey Mulligan som Jenny. Jag hade inte sett något med Carey innan den här filmen och nu har jag helt ärligt utvecklat en crush. Jag tror på varenda ord hon säger och inte säger.
Det finns så mycket klokhet i den här filmen. Så mycket vackert och så mycket svårt. Stort!

Bowlingtema hela våren

Vet ni vilket sökord som var absolut vanligast bland dem som hittade till min blogg förra månaden? Jo, bowling. Bowling!?!?! Kanske ska överväga att byta inriktning på det här gamla skrället. Get with the programme och nischa mig en gång för alla, som en riktig bloggare bör.