Lilla H modellar årets hattmode. Solhatt och keps, why not?
Lilla H är regelbunden som få när det gäller läggning. 19:30 är det rullgardinsdags med få undantag. Gömma sig under täcket, en sång om en humla och ett par pussar om han är på det humöret. Och så natti natti.
Emellanåt stökar han lite, ropar in oss och kastar nappar, men efter max en halvtimma brukar det vara tyst. Så icke ikväll.
Jag sprang som en tetting mellan utvändig fönsterputs och hans sovrum med en babywatch fäst vid linningen som kunde väckt hela kvarteret (om vi bodde i kvarter).
"Mamma, mamma, maaaaaaamma!"
"Mina nappar, mina nappar!!!!"
Han sover i stor säng nu och sprang maniskt fram och tillbaka, provade alla ligglägen inklusive längst ner där madrassen tar slut (han sover i alkoven).
Så vadan detta? Han fick en bit kladdkaka i storleksordningen 3x3 cm på eftermiddagens födelsedagskalas. Sugar rush?
Är detta priset man får betala för att ha hållt godis och kakor borta och, i så fall, hur gör vi nu?
Han är ju snart två och ett halvt och jag vill inte bli som Kajsa Ingemarsson som bara ger sina barn nötter och russin trots att de är långt upp i skolåldern. Ska man kanske börja ge lite socker intravenöst för att vänjan'n?
3 kommentarer:
Äsch det där med sugar rush tror jag är något av en myt.
Det är ju jäääätte-jättemycket socker i frukt (ie russin!), bröd och tutte-mat, no?
Tycker det låter precis som sugar rush. Men det kan ju säkert va mycket annat, de små liven har ju mycket inom sig.
Men shit vad söt han är!
Han var likadan igår så det var nog ingen sugar rush bara (ännu) en ny fas...
Skicka en kommentar