Pott-träningen snart i hamn

You can't teach a 3-year old new tricks

Oavsett lek blir det alltid en grävskopa involverad.

Fairies and Tales

Jag är inne i en läsperiod igen vilket är underbart. Fullkomligt plöjer böcker och ligger halva nätterna med läslampan på minsta möjliga styrka.
I lördags var vi på underbara Stadsbiblioteket här i Göteborg. Lånetiden är bara tre veckor här så det gäller att inte äta med ögat. Nu blev det bara tre böcker varav jag läste ut den första redan samma dag (Vi i villa av pseudonymen Hans Koppel). Nu återstår P.O Enquists självbiografi Ett annat liv samt Gunilla Linn Perssons Sagan om mig själv som jag påbörjade igårkväll. Gunilla Linn Persson har bland annat skrivit manuset till Skärgårdsdoktorn, barnböcker och romaner. Jag har tidigare läst en annan självbiografisk bok av henne: Livstecken. Oerhört gripande och med fantastiskt språk. Som Maja Lundgren utan att man tänker "hon är ju heeeeelt galen" vartannat stycke.

Jag vill även tipsa om bästa grafikern fina Madde som startat bokblogg, Fairies and Tales. Hurra!

Bildbevis

Jag håller alla tummarna för att det blir en sådan här på bemärkelsedagen. Då, mina vänner, ska ni få er så många bilder till livs att det kommer ta en halvdag bara att ladda sidan.

Medicin för tarminfektion

Drar till Norge på jobb över dagen. Kanske håller längtan stången ett par dygn jallafall.

Jo sörru att...

...det har dragit lite i min res-tarm of late. Det här är nåt nytt, att det drar och sliter lite. Att ögonen tåras lite av all-inclusivereklamsnuttar, att det trixas lite med budgeten för att fås råd. Att jag dagdrömmer om att Sambon och jag äntligen ska dra iväg på den där Prag-resan han lovade mig redan första natten (Just name a place, and I'll take you...Nu är jag redo thanx!)

Jag har skapat det här behovet själv, såklart, efter 15 år av ständigt flängande. Så många platser har jag inte sett men herregud vad många timmar som lagts på flygbussar, flygtåg, i luften... Och jag saknar det. Jag älskar själva viktlösheten som uppstår när man tar sig från ett land till ett annat. Och nu är det alltså ett halvår sedan sist.

Så kan det också kännas

Vi har stämt möte på restaurang och det är allt lite date-känsla över det hela. Bortsett då från att jag har ganska flottigt hår och att Sambon är tio minuter sen. Men i alla fall. Vi äter i godan ro, beställer flera olika rätter och delar, jag dricker ett glas vattnigt rödvin, Sambon dricker två Cobra-öl. Vi pratar nästan inte alls om Lilla H. Samtalet flyter mellan olika saker vi ska fixa med lägenheten, mitt jobb, Sambons framtidsplaner... Vi promenerar bort till Biograf Roy som är trång av indiekids som helt plötsligt blivit medelålders. Filmen är härlig och Sambon och jag skrattar på exakt samma ställen.
Mitt i Beetlebum ringer min telefon, jag hör den knappt för ljudvolymen är extrem. Tar fram telefonen och har flera missade samtal från min syster. Barnvakten. Lilla H kräks. Och kräks och kräks.
- Men det är lugnt, säger min syster. Han duschar nu.
Så vi ser klart filmen och när vi kommer hem ligger den tappre lille soldaten på en madrass täckt med handduk i vardasgrummet. Han har tittat på let's Dance och är mcyket nöjd med sin kräksinsats. Sängkläder och pyjamas ligger redan i tvättmaskinen. Syrran och medhjälparen Toki förvinner ut i natten medan vi tittar på You've got mail.
Å vilken härlig fredag. Tack min fina familj.

No Distance Left to Run

Ikväll ska vi se den här på bio. Den officiella orsaken är naturligtvis att Sambon och jag ska få lite välkommen uteluft. (Curry följt av bio, how very Friday night in London 1998) Inofficiellt är det såklart för att jag ska få nosa lite på en gammal kärlek.

Kan den här klä en 35-åring månne?

By Olivia Rubin.

Baby's got a birthday coming up

OK, så jag fyller medelålders men det behöver vi ju inte låtsas om. Fick just ett sms från Sambon med texten:

Let's discuss your birthday this eve.

Och jag är ju inte den som är den.

One-liners från duschen 2

- Mamma, vad är det?
- Det är ju mitt bröst.
- Jag menar det (pekar på bröstvårtan.) Kommer det rök där ur?
- Hahahaha!
- Hahahaha! Nä, jag ser att det liksom frusit ihop.

Timmarna

Jag tycker det är så kul att vara mamma nuförti'n. Ja, att gå till lekplatsen klockan tio en regning oktobersöndag har ju aldrig varit kul (och det är väl därför jag så sällan gör just det.) Men annars är det kul nu. Han pratar och leker med lite riktiga grejer (lera, läser böcker, ritar...) inte bara grävskopor.
Men idag. Himmel vilken lång dag. Han har gnällt, han har fisit mig i ansiktet, han har ramlat säkert sju gånger, han har ratat maten, han har stökat till i sängen elva gånger. Fick flashbacks till den där sjumånaders-persioden då minutrarna segade sig fram.
Jag skyller på mormor som var här igår, bjöd på burgare och tog mä'n till leksaksaffärn. Jag har väl aldig hört på maken. Men det var skönt då.

Why not liksom?

Nu kan ni följa våra surdegar i to-dolistan till höger, snodd av en mycket driftigare kvinna än jag själv.

Dagis-ont-i-magis

Vi behöver byta dagis. Eller?
* Han trivs i barngruppen.
* Han lär sig en hel del nytt (blöjfri!)
* Han får leka med vattenkranen (favoritsysselsättning just nu)

Men
* Det är ett stordagis med 6 anställda bara på hans avdelning vilket leder till att en personlig kontakt för oss föräldrar känns i princip obefintlig
* Han är alltid ledsen när Sambon lämnar och två gånger har vi fått påpeka att vi vill ha ett ordentligt mottagande på morgonen snarare än bara ett "hej" och gå förbi. Vi vill att de kommer till mötes i tamburen, tar den lilla gråtande varelsen i handen och lockar med roliga aktiviteter.
* Hög personalomsättning och ingen som vet vad som händer framöver, ringde rektorn i måndags som fortfarande inte ringt tillbaka.

Åh, vad trött jag blir. Ena dagen känns det självklart att vi ska försöka hitta nåt bättre, andra dagen överväger det negativa med en ny inskolning och allt vad det innebär.
Någon med erfarenhet?

Plötsligt händer det

Jag och Lilla H har duschat och gosar ihop oss i våra gröna handdukar.
- Mamma. Jag älskar dig så mycket!
- Åh!
- Du är mitt gröna träd och jag är din träd-baby.

På väg till biblioteket

Gillar ni min nya hårfärg?

Formfranska

Idag jobbas det på Le Pain Francais. Skulle alltid vilja sitta här om det inte vore för avsaknaden av kollegor.

Sliding doors

Ibland häller vi upp en skål, lägger oss på the couch och kollar på Trinny och Susannah. Sedan går vi några mil i snön och värmer fingrarna med en kopp buljong framför sena Rapport. Just kidding.

Det är inte kul att vara julful

Första dagen tillbaka på jobbet var väl sådär. Trots kaffet kom jag inte igång förrän efter lunch och då menar jag inte enbart tarmarbetet. Trodde jag hade förberett mig genom att lägga fram kläder men allt blev för varmt, det var tio grader varmare än vi blivit lovade. Strumpbyxor, jeans och dunkappa samt ett granbarr som låg och skavde i fickan under hela cykelturen. Polotröja, slipover och platt hår och den svettiga nördlooken var komplett. Nu ligger jag i sängen, tittar på den nyinredda byrån och pillar på julmagen. Imorgon är det jag som rejsar gejmet. Gärna i något som är förlåtande mot magsvullnad.

Visst blev av och visst föll lite åt sidan

I morgon börjar jag jobba igen och det känns helt ok. Klockan börjar närma sig kvart över nio och jag ska ägna resten av kvällen åt att pyssla med lite kläder att ha på mig imorgon (kan man cykla i 10 minus?) samt äta en macka av mitt hembakta bröd (jo, sant!)

Som den tidsoptimist jag är hade jag ett gäng saker jag var tvungen att fixa med under julledigheten. Men efter några dagars ledigt kändes de inte så viktiga längre. Gott så...

Som bonus gjorde jag en hel del som jag kanske inte hade planerat för...
* jag har pysslat massor i köket. Inte lagat så jättemycket mat kanske, det är Sambons uppgift. Men jag har grejat med blommor, lekt med play-dough med Lilla H och BAKAT! Fick Leila Lindholms A piece of Cake i julklapp och är så kär i bilderna. Har gjort New York Blueberry Cheesecake (massor av ingredienser men verkligen värt det, den blev mycket god och väldigt vacker), kolasnittarna och idag har jag bakat baguetter. Love'em all och varmluftsugn är fantastiskt!
* umgicks med vänner och bekanta. Hade inte planerat in så mycket socialt liv utanför släkten så det blev roliga bonuskvällar och fikor.
* färgade hår och ögonbryn. Första gången på tio år jag färgade håret själv, min nya frisör gjorde inte så bra i från sig så jag ljusade till det lite.
* köpte en byrå tillsovrummet för 7000 pix.

The noughties were far from the naughties

Efter ett nyårsfirande som var både lugnt (två småkillar under tre) och festligt (maten, MATEN!) satt vi imorse över en äggröra vid de goda vännernas köksbord och insåg att det på dagen var sex år sedan vi flyttade in i deras gästrum nere i källaren och började leta hus i Sverige. Sex år!!!! Vad händer med åren? Jo...

År 2000 börjar dåligt då Sambon ställer in vårt planerade sommarbröllop. I efterhand kan jag se att han hade en poäng (vi hade varit tillsammans ett och ett halvt år, bodde i olika länder och hade sammanlagt tillbringat kanske tre månader ihop) men jag var besviken och ARG som ett bi ända in i mars. På hösten gör jag min journalistpraktik på SVT i Malmö och blir impopopulär hos min handledare då jag kallar honom mansgris och avslutar praktiken med flaggan i topp genom att tjalla på en av fotograferna som betett sig jävligt oproffsigt på ett av våra gemensamma jobb. Ger mig själv löftet att jag aldrig tänker tolerera attityder av typen "men du är ju en sån söt liten blondin" i mitt kommande arbetsliv.

År 2001 får jag min journalistexamen. Gråter salta uppbrottstårar tillsammans med finaste journalistvännerna och landar ett sommarjobb på Göteborgs-Posten som förlängs. Hänger ihop med Sambon, har glömt att vara arg och ligger på hans soffa under ett London-besök då planen flyger in i WTC.

År 2002 flyttar jag till London. Mina ägodelar anländer i en lastbil och Sambon och jag initialträter om vikten av myskuddar i soffan. Börjar frilansa mot Sverige (skriver om engelska företeelser mot svensk press) med varierande resultat. Får ett jätteroligt sommarjobb som reportageskribent på Göteborgs-Posten och bestämmer mig för att jag aldrig kommer att bli någon strålande nyhetsjournalist och att jag därför inte ska söka såna jobb.

År 2003 läser jag c-kursen i engelska på Sussex University i Brighton. Inte för att jag inte kan engelska vid det här laget utan för att jag saknar ett sammanhang och att göra något jag behärskar. Pendlar från London, umgås mycket med Minna och saknar mina svenska vänner. Vi bestämmer oss för att flytta till Sverige och ett par dagar innan jul landar vi i Göteborg i väntan på att vårt flyttlass ska anlända.

År 2004 blir vi husägare då vi i februari köper ett hus från 1890 i ett litet samhälle en halvtimma från stan. Min pappa kommer på besök och tycker på allvar att pannrummet är finast i hela huset vilket säger något lite om renoveringsbehovet men mycket mer om hans förmåga att visualisera. Det regnar in i badrummet, strömmen går gång på gång och vi har en kombinerad midsommar/inflyttninsgfest som numer benämns som den klassiska midsommarfesten bland vännerna. Vi åker och hälsar på Marina och David i New York och jag börjar på GP igen, nu som redaktör för ungdomssidorna.

År 2005 börjar renoveringskassan att sina och det blir inte mycket pengar över till annat än renoveringsgips när mat och bensin är betald men resultatet blir strålande! Det är neddragningar i GP-huset, stämningen är dålig och jag bestämmer mig för att utveckla mig på annat håll istället för att sukta efter ett fast jobb som förmodligen aldrig kommer att materialisera sig. Får ett vik som lärare i journalistik/textproduktion på ett gymnasieprogram med inriktningen samhäll/journalistik. Älskar't.

År 2006 blir jag gravid i mars. En planerad bebis och jag njuter av graviditeten. Börjar jobba som informationsansvarig på ett flygbolag, stressigt men oerhört lärorikt och jag lägger den regelrätta journalistiken allt högre upp i bokhyllan. Jobbar min sista dag ett par dagar innan jul och ser fram emot lite lugn och ro innan den beräknade förlossningen 10 januari. Redan den 29 drar dock värkarna igång och Holger George Blixen föds några minuter efter midnatt den 30 december. Vi är föräldrar. Hurra!

År 2007 är jag mammaledig och det är härligt. Går helhjärtat in för alla nya projekt (laga bebismat, styra upp sovrutiner, ordna mmamgruppsaktiviteter) Blir ändå lite rastlös (sex-sjumåndersperioden är väl ändå rätt seg?) och skriver några frilansreportage. Flygbolaget jag arbetat på kursar och i oktober börjar jag söka jobb igen. Det går bra och det är en skön känsla att äntligen ha riktigt goda erfarenheter. Går på flera roliga intervjuer och tackar ja till ett vikariat som redaktör/informatör på ett av Göteborgs största företag.

År 2008 inleder jag året med att börja blogga samtidigt som jag går tillbaka till arbetslivet. Blandade känslor över att lämna mammabarn-symbiosen men mestadels skönt. Sambon sliter med föräldraledigheten som gör honom ganska isolerad ute på landet (inga pappagrupperprecis...) samtidigt som han dj:ar både fredag och lördag. Det är segt, vi är trötta och ses inte så mycket. I mars omkommer min kusin och hennes familj i en bilolycka och hade det inte varit för Lilla H hade jag nog sjunkit under isen rejält. Jag minns det som att sommaren regnar bort och även om altanen blir klar så känns det som om inputten är högre än outputten när det kommer till att vara husägare med småbarn. Jag bryter benet under hösten och med det bryts en ond cirkel. Vi cocoonar på hemmaplan och Lilla H trivs på dagis.

År 2009 fortsätter inledningsvis med sjukor och under vårvintern bestämmer vi oss för att göra våra liv lite mindre komplicerade och sälja huset. Vi vill ha mer tid för varandra, umgänge och pyssel som inte är påtvingat snarare än massa husfix. Men innan huset läggs ut på marknaden är det en lång resa av homestyling extreme. Allt går vägen och när vi ropar Gott Nytt År 2010 är jag tillbaka i samma stad som då deccenniet inleddes and I couldn't be happier.