Hur går det med den stora to-dolistan i vänsterspalten undrar ni. Sådär, blir svaret. Bil-pimpningen har i och för sig flutit på riktigt bra. Silvervolvon har varit inne på service och senast i går hämtade jag upp den på verkstaden då de hade polerat bort lite färgrester från då jag råkade skrapa dörren på en stolpe i vårt djävulusiskt trånga garage. Jo serru, så den punkten var nästan i hamn.
Fast det var ju förstås innan jag idag skrapade upp samma dörr på samma stolpe samtidigt som jag fixade värsta bucklan.
Jag hörde liksom hur det skrapade och fick nästan panik. En boende i huset som just parkerat sin bil en bit bort vänder sig om och gestikulerar mot mig. Jag tror gesten betydde:
- Vad håller du på med dumma brud, märker du inte att du just skrapat upp hela sidan på bilen?
För att visa honom att jag är mycket väl medveten om vad jag just gjort och för att få honom att bara sticka och brinna så jag kan få en panikattack ifred gör jag en gest tillbaka inifrån bilen. Och vad blir det för gest?
Jo, tummen upp.
Jag har just dragit på mig en utgift som heter duga på en alldeles nyfixad dörr och kan dessutom inte öppna förardörren då den jävla stolpen är i vägen utan får klättra ut på passagerarsidan. Jo, men heeeej grannen, allt är kul. Det är tummen upp liksom.
Jag måste tagga ned den här överdrivet positiva attityden.
3 kommentarer:
Vilket asgarv jag la av på kontoret nu. Tack! (Och förlåt. Det var en helt reflexmässig reaktion. Att skratta åt vännens misär.) Fortsätt vara du.
Ah, skönt att vara källa till gapskratt. kramkram kyckling.
Ja, HERREGUD så roligt skrivet. Jag kollapsade nästan av skratt, tur att jag jobbade hemma.
Skicka en kommentar