Fredagen kunde inte kommit lägligare

Efter två arbetssamma dagar i Sthlm är jag tillbaka med en - om möjligt - ännu kraftigare förkylning. Längtar helg i denna outfit:
Trikåkläder från hm o Marks & Spencer
Cardigan med stjärnor Dimanding
Mockaväst från Mission
Promenadskor från hm/Tradera

Jag sprang en mil

För en månad sedan, den 27 augusti, sprang jag Midnattsloppet.
Jag hade följt ett noggrant upplägg sedan slutet av maj och hade som mål att springa på en timma. Något jag också lyckades med.

Och, vet ni, det var knappt ens jobbigt. Stundtals, när jag sprang där i mörkret och ösregnet, kände jag mig näst intill oövervinnerlig.
Efteråt var jag sjukt stolt och liksom lite hög. Ville att hela världen skulle veta.

Sedan dess har jag inte sprungit en meter. Jag upprepar: inte en meter.

Sensmoralen i detta?

Money Mark

När Sambon och jag nyss hade träffats tordes vi inte tala med varandra. Det var ju ett problem förstås, fast inte oöverstigligt skulle det visa sig. Tretton år and counting liksom.

Hiallafall.

Det som räddades oss, förutom rikligt alkoholintag, var musik. Något att hänga upp konversationer på. Något att skapa minnen till.

Låtarna vi lyssnade på de där första skälvande månaderna är för alltid djupt nedgrävda i min hjärnbalk.

You pushed my button, da-hling.

Halvdöv på Bokmässan

En av dem som fyllde mina påsar. Lite besatt av Banksy just nu. Låtsades att det var en gåva till Sambon. Han blev glad. Men vi ska ju inte separera så då är den väl min också?

Det blev en bokmässa till slut och jag kom hem en mycket nöjd Lisa med överfulla påsar och ett par glas rödvin innanför klänningslivet.
De senaste åren har jag snikt till mig ett branschdagspass via jobbet och kunnat gå på arbetstid. Till det fanns ingen chans i år, har alldeles för tajt jobbschema.
Men inget ont som inte har nåt gott med sig.

I år slapp jag ju att pliktskyldigt hänga uppe på Grafiska torget och kunde förlora mig i barnlitteratur och pocketböcker.
Hann även få Döden på en blek häst signerad av Amanda - lika bra i verkligheten som i bloggvärlden! Hängde med på lite eftersnack och rödvin bland debutanter och erfarna. Duktiga tjejer.

Idag storhandling och ett sista säsongsbesök på Liseberg. Om jag inte varit döv på ena örat på grund av megaförkylningen från.....ja, dagis, antar jag - så hade det varit en riktigt bra helg.

Alla flickor utom jag

Vart ska alla välklädda kvinnor denna morgon? Till Bokmässan såklart. Mina trasor ska dock bara till jobbet.
Jacka: Esprit
Jeans: Vila
Skor: Tradera

Inuti den röda väskan

Jag rensar min väska emellanåt, jo det gör jag. Men sedan tar det bara en vecka innan den slummar igen på nytt. Så här såg fångsten ut vid senaste tömningen.

Uppifrån:
En liten broschyr från företagshälsovårdens hälsotest. Mer om det vid ett annat tillfälle.

Plastmapp med korrektur. Rött just nu betyder årsredovisningen. Blått betyder sånt som också är viktigt och genomskinliga mappar sånt som jag antagligen aldrig kommer hinna med. Ovanpå ligger ett USB-minne, några visitkort från externa möten samt min privata mobiltelefon. Används mest till spårvagnsbiljetter och välgörenhet.

Under mappen ligger ett varuprov på en foundation. Jag har aldrig i hela mitt liv använt ett varurpov av den här typen. Trots det hittar jag dem allt som oftast i väskor och badrumsskåp.

Mitt pennfack drar till sig muntra kommentarer och, visst, det är lite skolflicka över det men innan jag återinförde pennfacket fullkomligt drällde det av lösa pennor överallt. Det absolut bästa är dock att jag har mitt passerkort till jobbet här i och - håll i er nu - jag behöver inte ta ur det utan det räcker med att hålla upp pennfacket mot läsaren. Va??? Bländande.

Nyckelknippa och plånbok med ugglor. För stor men jag tycker så mycket om den.

Över plånkan två rabattkuponger. Jag hatar rabattkuponger men känner mig på något sätt vingad att riva ur dem. Sedan mår jag lite dåligt då jag ser att tiden gått ut.

Ett sånt där tappa-bort-armband för Holger som han väl aldrig haft på sig.

En rödprickig hårscarf nu när jag har lite längre hår.

Tamponger och cigg, what can I tell you. Två cigarettpaket tyder inte på att jag är storrökare. Tvärtom. Jag röker två cigaretter varannan vecka utslaget på ett år.

Utskrift av mejl rörande Holgers lördagsaktiviteter, olika sporter på olika ställen varje lördag. Mycket att hålla reda på.

Två kort, dessa inköpta på Stadsbiblioteket. Eftersom Sverige är ett u-land när det gäller kort köper jag alltid på mig om jag ser några fina.

Längst till vänster i bild, en hög bestående av YSL Lightening Touch, Isadora mörkt läppstift, Isadora cerise läppglans, Chanel klarrött läppstift, någon slags flytande läppfärg, ljusrosa Clinique, hudfärgad läppglans på tub samt Body Shops citroncerat.

En helt annan morgon

I fredags tog jag en fem minuters omväg. Inte för att jag hann utan för att jag var tvungen att andas. Gatenhielmska naturreservatet i Majorna.
Nu: en annan morgon och jag ska upp på cykeln i ösregnet.

Lite småkrasslig sådär

Jag vaknar och är krasslig för femte gången på tio dagar. Dessemellan blir jag frisk. Någon skulle säga att jag varit krasslig hela tiden men jag vill ju så gärna vara positiv.

PS Ni vet väl att man mår som man förtjänar? DS

Alla dessa dagar

Det är höstrusk och Holger och jag går till simhallen efter dagis. Hans mjuka vattenarmar runt min hals, mitt våta hår på vägen hem.
Höstdagar som ska ges mening för att inte bara vara ett långt rep av dagis, regn, bolibompa, middag, saga och släcklampan - nu.
Jag minns sommardagar och jag minns vintern. Minns solmadrasser med svag doft av mögel, minns fuktiga pjäxor i värmestugan. Men hösten, vad gjorde vi då?
Pappa tog oss till badhuset om tisdagarna. Men var det varje tisdag eller bara något år, någon gång där i mitten på åttiotalet?
Kusiner fyllde år, ett pärlband av solfjädersvikta tiokronorssedlar i tulpanbuketter. Hemma åt vi ostbricka eller chili con carne på fredagkvällarna, såg på Razzel. Lördagsgodis såklart och spaghetti och köttfärssås fast aldrig att man skulle stavat spaghetti med "h" på den tiden.

Tack för den här gången!

Pappa och mamma, båda födda 1947.

I'm a rainbow/I was a rainbow

Idag saknar jag min man. Han är kvar i stan, jobbar och bjuder hem polare på lyxskinka. Holger och jag är i hemstaden där vi plockar fallfrukt (Holger), äter glass (Holger), cyklar till caféer (Holger) och jobbar undan lite (jag).

Hursomhaver. Hade fint peppsamtal med Sambon alldeles nyss och fick en tår i ögat. Så idag spelar vi en låt som vi gillade tillsammans för länge sedan, då när jag faktiskt var en regnbåge, då när den här fina reklamen gick på tv i England. Åh älskade mackar, vad fina ni var!

Här är annars originalet från 1967 med nån plockehopvideo.

Bad Mom Award II

Står i köket och borde laga middag medan jag parkerat H framför tv:n. Istället mofflar jag polkagris från Holgers godisgömma. Och ni då? Förbättrar ni också världen såhär på torsdagkvällen?

Okej då, vi slår väl till

Ja, vad ska man säga. Perfektion till priset av knappa sju mille.

Bad mom award

Holger: Jag vill ha pannkakor till middag.
Jag: Jag tror inte vi har några ägg.
Holger (uppgivet): Okej...vi får väl äta bullar då.



Andra bullar. Mina är inte så fina.

En Lisa får paket från NY

Fatta glädjen i att någon vill matcha mina röda läppar med dessa fantastiska plåster på såren. Tack Marina #superpeppextraordinaire

Jag låg på soffan, vad gjorde du?

När planen gled in i tornen den där septemberdagen var jag i London och hälsade på Sambon. Jag hade tagit ledigt några dagar från mitt vikariat som webbredaktör på gp.se och skulle koppla av utan nyheter efter en hektisk sommar. Så var det tänkt.

Sambon var i musikstudion och jag tog tillfället i akt att fylla på min reserv av engelsk daytime-tv när samtalen i programstudion avbröts. Bilderna på det första planet hade just kommit in och lades i princip okommenterade rakt ut i etern. Jag satte mig upp. Nyhetshjärnan (reptilhjärnan) kopplades på.
När andra planet flög in hade jag redan ringt Sambon tre gånger. Han hade mobilen avstängd.

Jag minns att jag pratade med GP en del om säkerhetspådraget i London (som ansågs vara ett troligt terroristmål) och jag minns att mamma ringde och var orolig. Annars minns jag nästan ingeting från de här dagarna.

Vi satt i soffan dygnet runt och märkte inget av oron på gator och torg. Ett par dagar senare flög jag hem och genomgick den mest rigorösa säkerhetskontroll man kan tänka sig. Snudd på naket.

Den 11 september 2001 arbetade jag som nyhetsreporter och jag märker att mina minnen är präglade av det. Jag tänker i stories och scoop. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess. Det största är naturligtvis att jag blivit mamma. Nu när jag följt rapporteringen kring tioårsjubileet gråter jag floder när jag hör dem som förlorade sina barn berätta om sorgen eller, föralldel, läsa upp deras namn vid minnesceremonier.

Sveriges sämsta chef

Min pappa sparar alla nummer av tidningen Chef till mig så att jag kan läsa dem när jag kommer dit på besök. Inte för att jag själv siktar på att bli chef (lönen: ja tack, personalansvaret: nja) utan för att den är så välskriven.

I varje tidning lär man sig något om den mänskliga naturen. Jättefina personporträtt har de också. Det allra bästa är dock när de betygsätter Sveriges chefer genom att prata med gamla och befintliga anställda (anonymt förstås). I senaste numret fick chefen för Socialstyrelsen det lägsta betyget någonsin sedan tidningens artikelserie inleddes för 15 år sedan, skriver Aftonbladet.

Nu har jag ännu en anledning att se fram emot helgens planerade besök i hemstaden.



Säger en bild mer än tusen ord? Lars-Erik Holm talar tvärtomspråket och triggas av meningsskiljaktigheter.

Lördagslåten på en söndag

Med huset fullt av barn och vuxna hela helgen blev det inte så mycket musik igår förutom den som framfördes av "Rocky Bamboo"; Holger och Stellas band.

Idag går vi med långsamma steg om på ett kladdigt golv och minimediterar till Popol Vuh. Finns hur mycket som helst från detta tyska krautrockband från 70-talet. Mitt favoritalbum är Hosianna Mantra.

Här en av "låtarna" från Aguirre.

Sicket jävla tjat

Om man jobbat 38 timmar den här veckan och det är torsdag kväll, betyder det då att jag kan gå hem efter två timmar imorgon?

Mina vänner har slutat fråga hur det är på jobbet. Istället frågar de om det fortfarande är lika stressigt eller kommer med förmaningar.

Jag är som en raspig skiva. Det är mycket nu, men det lugnar väl ned sig. Tjena tjena mittbena.

Vardagslunken

Den där med grusiga regnkläder, Bolibompa och tända ljus är faktiskt snudd på mysig, tycker jag. Glamoröst är det icke men ganska fint ändå.
Bakpotatis, riven ost och morötter, bacon. Och så massor med smör.

Man vet att det är dags att rensa bland Facebookvännerna...

...när varannan statusuppdatering är av typen "Träning ikväll!" eller smårasistiska "roliga" historier.

Vredens druvor

Holger och jag idkar efter-middagen-mys. Det är den tiden på vardagsdygnet då jag försöker säga några meningar till min son som inte innehåller en uppmaning av typen Gå och kissa! Ta på dig tröjan! Ställ undan skålen!
Det varar cirkus en kvart.

Idag sjunger vi egna ramsor och klämmer in så många bajs, kiss och prutt som vi kan. Det är roligt.

Sedan kastar Holger en mosad vindruva i min riktning. Jag kör stoneface i hopp om att spolingen ska inse sitt misstag och retirera med ett skamset förlåt. Då hivar han iväg en druva till.

- MEN HOLGER VAD GÖR DU? DU KAN VÄL INTE KASTA VINDRUVOR????!!!

Holger svarar snabbt och kavat:
- Men mamma, jag missade ju.

Du ser så business ut...

...har jag fått höra från flera kollegor idag. Och - damm it - jag tror de har rätt!

Skolstart

Första klass och världens bästa fröken. Nästa bara kompisar från lekis. En grannflicka gråter i dörröppningen tillsammans med sin plastpappa. Vill inte ta steget över tröskeln och in i klassrummet. In i den stora världen. Känslan av upprymdhet byts ut efter hand mot en känsla av utsatthet. Mamma står med cykeln vid staketet och vinkar åt mig varje halvtiorast de första veckorna.

Sjuan och ny skola. Killar från andra skolor (och tjejer, men de var liksom sekundära). Killar man spanat på eller kanske haft chans på ett par veckor. Nu ska man få se dem varje rast. Buteljgrön jerseykjol och t-shirt från Esprit (märkesplagg!!!). Liten men stor. Kaxig men blyg.

Börjar gymnasiet med en känsla av att ha gjort och och sett allt. Den tas snabbt ur mig. Nu ska nya nätverk byggas, nya lärare imponeras på. Allt är nollställt, jag har chansen att bli ny. Men hur gör man och vem är jag?

Det här med information är inte så lätt som man kan tro

Inleder ännu en megatung vecka med att jobba lite ikväll.

So long ago, so clear

Jag har Spotify men jag har glömt mitt lösen, jag har en I-pod som inte laddats på ett år. Jag har väl några CD-skivor inklämda i hyllan ovan och en liten vinylsamling som jag förvarar hos mor och far.

Tragiskt, egentligen, men Sambons musikintresse har liksom suddat ut min egen upptäckarlusta och jag lyssnar till 90 procent på sådant som han valt. Dygnet har ju bara så många timmar liksom.

Men allt som oftast är det ju bra grejer, som jag också gillar, så jag tänkte jag skulle börja dela med mig ur samlingen. DJ:ing my boyfriend's record collection, helt enkelt.

Idag blir det Vangelis, det är ju - som vi alla vet - musik för nördar. Men den här lyssnade vi på i morse och den slog an en sträng hos mig. Känner ett behov av att börja om; att gå in i hösten och känna mig ren i betydelsen pure.

Försöka duger.

The anti-o-pepp-inlägg

Avdelningen sjukt roliga bilder. Kims mästerverk "Divan och duvan." Kalmar, februari 2011.

BRUKAR DU KOMMA I TID: Oftast, men på håret. Tycker att det är viktigt att inte slösa med andras tid samtidigt som jag är tidsoptimist.
HAR DU BRA KONDITION: Ja.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST: Fotade en o-peppig bild på mig själv imorse, se nedan inlägg.
HUR KÄNNER DU DIG NU: Trött och stressad men hyfsat tillfreds och lite fredagsflamsig.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER: Svart men jobbar på't.
KAN DU LAGA MAT: Efter recept.
VAD PLUGGAR DU: Självpluggar svenska klassiker.
BLIR DU BRA PÅ KORT: Bara om jag kör värsta stage school-smilet och så jävla glad är jag ju aldrig annars = ingen likhet med originalet.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST: Tror det var på Way out West med anledning av att jag aldrig är nöjd (?)
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET: Lite, men eftersom jag inte utvecklade svaret känns det ok.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR: Ja. Roligt seminarie om appar på finbyrå, gratis vin och wraps. Fortsatte med fina kollegor till Tranquilo. Rökte ett halvt paket cigg och gick och la mig försent.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN: Kaffe. Gärna någon fluffig variant.
ÄR DU NYTTIG: Nej, inte med vilje. Jag följer min kropps nycker och faller till föga för cravings både vad gäller pizza och sallad.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB: Så många och av så skiftande karaktär att jag skrev en krönika om det en gång.
ÄR DU BLYG: Får väl säga nej. Har blivit hyfsat bra på kallprat med åren.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG: Gick upp och gick upp...Klockan ringde 06:45. Vanlig vardagstid.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST? Super Mario Bros någongång i början på 90-talet. Singstar kanske räknas? Det har jag spelat två ggr.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL? -
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL? Beror på var i månaden jag befinner mig. Sjukt påverkad av cykeln. Men inte så mycket. 2-3 glas vin, sedan pratar jag tills nån trycker en strumpa i munnen på mig.
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT? Ja men gud, ja. Fast det var länge sedan nu.
JAG SOVER: Oftast mycket bra.
VAD SA DU SENAST? Det känns inte alls bra.
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS? Ja. Way Out West. Första sedan 90-talet. Stadsfestival is da shit.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?: Kanske syrran, kanske mamma, kanske Kim. Beror på ämnet.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU: En tupplur.
HAR DU SNYGGA SKOR: Beror på vem du frågar. Jag har i alla fall ganska många skor.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE: Godmorgon min prins. (Till Holger)
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT: Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT: Sambon sov på sin sida.
HAR DU KÖRKORT: Ja.
ÄR DU ENSAM NU: Nej. Det är jag och ca 200 andra i huset... Make of that what you will...
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA? Träffa fina vänner ikväll. Vara ledig i helgen.

Pepp

Jag har glömt hur man bloggar från mobilen och jag tog en utekväll på stan istället för att snitsa med inlägg igårkväll. Jag har ett jobbprojekt som inte går så bra och ett annat som gett mig huggtänder eftersom jag pressar ihop käkarna så hårt under natten. Jag har ont i fotlederna och jag har hällt olja i håret. Jag har kompisabstinens men inga fina skor. Jag har ingen inplanerad utlandssemester och har bara haft en ok sommar. Jag har handlat nya kläder till Holger för hundratals kronor och en son som sedan kissar ned vartenda byxpar. Jag har en Sambo som jag inte pratat så jättemycket med det senaste och inga roliga program att se på tv.
Men annars, jodå. Tackar som frågar.