En av de bästa aspekterna med att bli vuxen är att allt inte längre är antingen svart eller vitt. Ni kanske alltid varit inkännande varelser, men se - det har då rakt inte jag. Och nu njuter jag lite av att filosofera längs med hela gråskalan.
Det är inte lätt att vara vuxen, att bli förälder, att leva tillsammans. Men är det inte lite skönt att öppna dörren, säga som det är, fronta hela spektrat och inse att vi bökar runt i det här grytet tillsammans, vi vuxna människor?
Jo, jag tycker nog det.
2 kommentarer:
Jag känner igen mig.
Ett av dina bästa inlägg!
Skicka en kommentar