lördag, januari 23, 2010

Så kan det också kännas

Vi har stämt möte på restaurang och det är allt lite date-känsla över det hela. Bortsett då från att jag har ganska flottigt hår och att Sambon är tio minuter sen. Men i alla fall. Vi äter i godan ro, beställer flera olika rätter och delar, jag dricker ett glas vattnigt rödvin, Sambon dricker två Cobra-öl. Vi pratar nästan inte alls om Lilla H. Samtalet flyter mellan olika saker vi ska fixa med lägenheten, mitt jobb, Sambons framtidsplaner... Vi promenerar bort till Biograf Roy som är trång av indiekids som helt plötsligt blivit medelålders. Filmen är härlig och Sambon och jag skrattar på exakt samma ställen.
Mitt i Beetlebum ringer min telefon, jag hör den knappt för ljudvolymen är extrem. Tar fram telefonen och har flera missade samtal från min syster. Barnvakten. Lilla H kräks. Och kräks och kräks.
- Men det är lugnt, säger min syster. Han duschar nu.
Så vi ser klart filmen och när vi kommer hem ligger den tappre lille soldaten på en madrass täckt med handduk i vardasgrummet. Han har tittat på let's Dance och är mcyket nöjd med sin kräksinsats. Sängkläder och pyjamas ligger redan i tvättmaskinen. Syrran och medhjälparen Toki förvinner ut i natten medan vi tittar på You've got mail.
Å vilken härlig fredag. Tack min fina familj.

1 kommentar:

Carin sa...

Hjärta, hjärta!