tisdag, mars 23, 2010

Alldeles rosa

Häromveckan, på det där barnkalaset, gjorde jag något så pinsamt att jag liksom alldeles lyckats förtränga det. Men det vore ju synd att snuva er läsare på så rara ärter, so here goes...

Det är runt sju barn med föräldrar med på kalaset. De flesta har jag redan bytt några ord med på mötet någon vecka tidigare så det känns helt okej. Vi småpratar i köket och det går bra (frånsett att jag får lägga band på genuspolisen i mig).
Det är två gravida mammor där och jag gör den tysta reflektionen att Lilla Hs nya dagiskompisar ännu inte har småsyskon medan det bland dagiskompisarna på landet såg helt annorlunda ut.
En stund senare har en av de gravida mammorna avvikit för att träffa några gamla kompisar och jag hamnar bredvid den blivande fadern (som jag bara tidigare hälsat på).

- Så Kalle ska få ett litet syskon, säger jag.
- Nej, det ska han inte.
Jag grips av plötslig dödslängtan men ser ingen annan utväg än att fortsätta medan en nödplan börjar formas i mitt kaotiska inre.
- Jo, men din fru är väl gravid?
- Nej, hon är bara fet, säger han och skrattar.
- Neeeeej, säger jag. Är det inte din fru i lila tröja? säger jag med hänvisning till den andra, mycket uppenbart höggravida mamman.
- Haha, säger pappan (fortfarande inte övertygad). Nej, det är ju Kicki, Pelles mamma.
- Jaha, oj, ja förlåt säger jag... Då blandade jag visst ihop dem.

Man ska aldrig, aldrig, aldrig prata graviditet med någon man inte känner väl. Det är ett mantra jag brukar hålla mig till och som jag gärna upprepar för andra. Man kan ju aldrig veta. Men jag trodde mig veta, hon såg sååååååå....ja, gravid ut.

Sambon hävdar att jag lyckades rädda situationen. Jag är inte övertygad.

5 kommentarer:

Ke.Li sa...

Fy fan vad roligt. Tack för dagens första och bästa skratt!

Och, ja, jag håller med din sambo. Du räddade upp situationen!

Tante Jul sa...

Jeg synes det var en ganske bra reddning. Men fy til mannen som sa at kona hans var feit!

Amanda sa...

Jefligt snygg räddning. Jag avundas din kvicka skalle.

Tudorienne sa...

Ja räddad, men fy vad jobbigt på väg dit! Och som du säger, det där är ett ämne som ALDRIG ska vidröras med folk man inte känner väldigt väl.

En Lisa... sa...

Jag vet inte om jag lyckades rädda det ärligt talat men bryr mig inte jättemycket.

Tante Jul: Absolut! Ganska chockerande faktiskt.