Läser i DN om några familjer som flyttat. De har flyttat hem från storstan till barndomstrakten.
Jag läser och så börjar jag gråta.
Ett tyst skrik blir det, med ögonen rakt upp i taket för att hålla tillbaka tårarna.
Lilla H sitter bredvid och ser på Pingu, vill ju inte att han ska bli blöt.
2 kommentarer:
Oj. Saknar du den lilla staden så mycket? Men jag vet flera stycken som flyttat tillbaka, man kan tydligen det! Plus att syrran nästan gjort det också.
Haha! Nä, inte staden som sådan. Mer det lilla livet där man har mamma och pappa och sin historia inpå knuten.
Skicka en kommentar