Mitt barn är så tydligt för mig nu under semestern. Vi hänger liksom ihop på ett helt annat sätt än till vardags. Idag är första gången vi är ifrån varandra överhuvudtaget sedan jag gick på semester för två veckor sedan. Skönt i ett par timmar, men nu vill jag ha honom här så jag kan nafsa honom lite i låren igen.
Och det är härligt såklart. Och lite läskigt. För det händer så mycket och han vill och kan så mycket och sätten han uttrycker det på blir allt mer sofistikerade.
Jag är en viljestark person, det kan nog de flesta som känner mig hålla med om. Men Sambon är nog snäppet "värre" och Lilla H, ja, han visar goda tendenser på att bli familjens "värsting".
Någon trotsålder ska man dock inte tala om, men våra dagar styrs så mycket av honom och hans vilja. Nähä, du vill inte äta frukost, det var något nytt, då kanske vi får lägga om lunchplanerna eftersom du ju inte är superförtjust i det vi hade tänkt ha... Oj, nu regnar det, då blir det ingen lekpark, vad ska vi då hitta på för att du ska ha det så roligt som möjligt....osv. Bortskämd är han såklart men hittills har jag inte tyckt att han utnyttjat det. Fast nu vet jag inte. Det där med dagis, tydliga regler och krav på att anpassa sig efter en grupp är så himla viktigt. Som förstagångsförälder har man helt enkelt för mycket tid och kraft att lägga på de små, det är mina absoluta övertygelse.
Och så lite nytt på språkfronten. Eftersom Lilla H blir tvåspråkig från födseln har jag kallt räknat med att han skulle gå om mig i sina engelskakunskaper. Men kanske först om några år. Redan nu besitter han dock ett förråd av ord som jag inte behärskar.
-Daddy, look. An articulated lorry!!! (Någon slags ledad lastbil, tror jag)
eller
- Mamma, daddy come! He's driving a combined harvester!!! (Någon slags multi-skördemaskin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar