KNARKAR DU: Nä.
HUR MÅNGA AV SAMMA KÖN HAR DU HAFT SEX MED: Noll.
GILLAR DU HÄSTAR: Dom är fina men jag är allergisk. Spelade dock hästpolo förra året, det var kul.
ÄR DU VEGETARIAN: Nej.
OM NEJ, VARFÖR INTE: Jag gillar kött. Jag är slaktardotter.
HUR MÅNGA HAR DU DEJTAT: Vadå dejtat? Hur många har jag varit ihop med? Dejtat har jag inte gjort så mycket, mer kört på den stilen som jag beskrev i mitt inlägg häromdagen. Rakt på bara.
HAR DU NÅGOT JOBB: Ja!
TRIVS DU MED DET: Ja, det gör jag.
NÄR GJORDE DU SENAST NÅGOT RIKTIGT DUMT: Jag gör riktigt dumma saker alldeles för sällan, tror jag, för jag kan inte minnas vad det skulle vara.
FAVORITFIK: Biscuit i Haga.
VILKEN VAR DIN FÖRSTA FESTIVAL: Hultsfred 1994.
VAD TYCKER DU OM SEX FÖRE ÄKTENSKAPET: Ett krav.
PROJEKT JUST NU: Hitta lägenhet, bli klar med årsredovisningen på jobbet.
BARNDOMSIDOLER: Abba, Vanessa Paradis, Eurythmics.
VAD TYCKER DU ÄR ÄCKLIGT: Skräp i vasken, kiss på ringen på offentliga toaletter, gammal svettlukt på spårvagnen.
VEM RINGDE DU SENAST: Sofie.
SENASTE SAKEN DU KÖPTE: En väska på nätet.
VAD HAR DU PÅ DIG JUST NU: Blåvitrandiga pyjamasbyxor, grått linne, svart morgonrock.
NÄR VAR DU SENAST RIKTIGT FULL: En dryg månad sedan på grillfest hos Kim.
VILKEN KILLE HÅNGLADE DU SENAST MED: Sambon.
VILKEN TJEJ HÅNGLADE DU SENAST MED: Det har jag aldrig gjort, det gjorde man inte på min tid om man var straight.
NÄR OCH VAR GRÄT DU SENAST: Minns inte, men det var nog inte så länge sedan. Kanske för att jag var arg eller trött eller troligast båda delar.
NÅGOT BEROENDE: Har blivit en riktig kaffetant senaste året.
lördag, augusti 29, 2009
torsdag, augusti 27, 2009
They don't need computers, they've got pens
Så säger kvinnan på arbetsförmedlingen i en av Sambons favoritserier, The League of Gentlemen. And I've got pens, too. Men behöver jag verkligen 11 stycken? Utan pennfack? I en och samma handväska? Min väska har för övrigt gått sönder, tips på var jag kan hitta ny emottages tacksamt. Önskemål: gärna skinn, utanpåfickor, rymlig, någon lite rolig detalj men inget krims. Beställer gärna på nätet, maxpris 1000 pix, nej inte dollar, SEK.
Det börjar verka kärlek banne mig
07:41 sitter på spårvagnen. Mår lite illa, sådär som man gör när man är nykär. Kan det vara True Love månne? Svt kl 22, onsdagar.
onsdag, augusti 26, 2009
Svinis
Jag gick förbi Apoteket i Nordstan igår morse. Ja, jag går förbi där varje morgon men just igår lade jag märke till att det stod en displaylåda som fullkomligt dignade av alkogel precis vid ingången.
Väl på jobbet läser jag att alkogellen nu är slut i hela landet.
Idag läser jag att det nu är fyra svenskar som är allvarligt sjuka i svinis. En av dem vårdas i Danmark. Känns inte så jättetryggt eller? Vi har bara plats för tre allvarligt sjuka och svinis har itne ens kommit hit ännu. I'm confused.
Väl på jobbet läser jag att alkogellen nu är slut i hela landet.
Idag läser jag att det nu är fyra svenskar som är allvarligt sjuka i svinis. En av dem vårdas i Danmark. Känns inte så jättetryggt eller? Vi har bara plats för tre allvarligt sjuka och svinis har itne ens kommit hit ännu. I'm confused.
tisdag, augusti 25, 2009
Sagan om ringen
Sambon har en ring på sitt vänstra lillfinger. Den sitter där istället för en förlovningsring, någon sådan har han nämligen inte. Vi har varit förlovade i tio år, snart elva, och en ringfingerring, ja, det får han vänta på tills vi gift oss.
Men, det var ju om lillfingerringen jag skulle berätta.
Maj 1998.
Jag är ganska nyss fyllda 23 och delar lägenhet med två tjejkompisar. Vi bor i samma hus som Bengans, skivaffären ni vet, och jag pluggar svenska på universitetet. Jag har flyttat hem efter några år i London och det är i slutet av mitt första år i Göteborg.
Den här våren är jag glad, ja nästan euforisk. Jag har gjort slut på ett treårigt - mot slutet ganska destruktivt - förhållande. Tre år är såklart en evighet och jag har massor att ta igen. Vi är ute och festar mycket, mest jag och Anna. Vi hänger på Tapas och Nef och Kompan och dansar till alla indiehits vi kan hitta. Visst saknar jag London men det är ändå skönt att ha landat litegrann, börja plugga på allvar, ha lite närmre hem till mamma.
En kväll ska vi gå ut för att lyssna på ett band på Pusterviksteatern. Vi står på gästlistan då det är en gammal bekant från London som är manager för bandet. Jag och Anna och två killkompisar har en fantastisk, lång, utdragen förfest med mycket gin och lime och cigaretter under fläkten. Jag har silversandaletter, grå blomstermönstrad tröja, nördglasögon med gula glas (visst minns ni?) och svarta, tajta sammetsbyxor. Byxorna lämnar svarta spår efter sig då tyget fastnar på den limekladdiga diskbänken där jag sitter, blossandes mina Marlboro Lights. Festen är så rolig att vi sånär blir försenade till spelningen. Men gästlista är coolt så vi drar iväg ned för backen. Det är slutet av maj och så där underbart varmt som det blir vissa år. Jag är uppfylld av en förväntan jag inte riktigt kan sätta ord på men den handlar om frihet, sommar, förväntan och fest.
När vi kommer in på teatern har förbandet redan börjat, det är en kille med akustisk gitarr och vi röjer fram til baren. Då ser jag honom, sångaren i bandet som snart ska upp på scenen. Han står och hänger i dörrposten bakom baren med en drink i handen. Han har cowboyhatt och han ser mig inte. Men han är det coolaste jag någonsin sett.
Vi ser på konserten under mycket stoj och den är bra, sångaren är hes och han sätter sig ned på knä under en låt. Jag tänker på hur absolut omöjligt jättesvårt det vore att ha en konversation med någon som han.
En stund senare har mitt gäng gått vidare till en restaurang, det är spontandansgolv, drinkar och snygga människor och det borde vara kul men vi går ut, tillbaka mot Pustervik. Jag ska leta upp min bekant, managern från London. Nu har de packat turnébussen innan de far vidare till Oslo. Men först ska de ut i natten, se vad Göteborg har att erbjuda.
En lång kö och en snäll vakt senare är vi inne på Nefertiti. Nef på den här tiden var pur glädje. I kön bjöds man på kaffe av vakterna om det var kallt och inne under källarvalven kunde allt hända. Till världens bästa musik, sån där musik som man inte har hemma i hyllan men som man bara älskar.
Jag står med en vodka cranberry i handen, alltid vodka cranberry på Nef, när sångaren i hatt närmar sig. Vi står i närheten av varandra en stund utan att prata, våra kompisar surrar omkring oss och han frågar om han får köpa mig en drink. No thanks I'm not thirsty. Han ser förvånad ut. Jag bannar mig själv men är ändå nöjd. Det värsta som kan hända i min lilla värld är att han tror att jag vill prata med honom bara för att han är in a band.
Det går en stund och jag följer honom med blicken när han rör sig runt på stället. Skrattar med de andra i bandet, får frågor från folk som varit och sett konserten. Plötsligt känns allt självklart. Det är vodkan förstås, och den ungdomliga vettlösheten. Han kommer fram och jag säger något till honom. Musiken är hög och han får luta sig fram.
- Sorry, I didn't get that.
- You can't talk to other girls!
Vi sätter oss i korridoren utanför toaletterna, det är lite ljusare här och man kan prata utan att behöva skrika. Jag vet inte vad vi pratar om. Musik kanske. Min engelska accent? Men det känns självklart och ofattbart på samma gång. Jag går på toaletten och när jag tvättar händerna efteråt ligger den där på handfatet. En knubbig silverring. Jag tar med den ut och ger den till honom, han som nu är Sambon.
- I found a ring. It's for you.
Han tar aldrig av sig den igen.
Men, det var ju om lillfingerringen jag skulle berätta.
Maj 1998.
Jag är ganska nyss fyllda 23 och delar lägenhet med två tjejkompisar. Vi bor i samma hus som Bengans, skivaffären ni vet, och jag pluggar svenska på universitetet. Jag har flyttat hem efter några år i London och det är i slutet av mitt första år i Göteborg.
Den här våren är jag glad, ja nästan euforisk. Jag har gjort slut på ett treårigt - mot slutet ganska destruktivt - förhållande. Tre år är såklart en evighet och jag har massor att ta igen. Vi är ute och festar mycket, mest jag och Anna. Vi hänger på Tapas och Nef och Kompan och dansar till alla indiehits vi kan hitta. Visst saknar jag London men det är ändå skönt att ha landat litegrann, börja plugga på allvar, ha lite närmre hem till mamma.
En kväll ska vi gå ut för att lyssna på ett band på Pusterviksteatern. Vi står på gästlistan då det är en gammal bekant från London som är manager för bandet. Jag och Anna och två killkompisar har en fantastisk, lång, utdragen förfest med mycket gin och lime och cigaretter under fläkten. Jag har silversandaletter, grå blomstermönstrad tröja, nördglasögon med gula glas (visst minns ni?) och svarta, tajta sammetsbyxor. Byxorna lämnar svarta spår efter sig då tyget fastnar på den limekladdiga diskbänken där jag sitter, blossandes mina Marlboro Lights. Festen är så rolig att vi sånär blir försenade till spelningen. Men gästlista är coolt så vi drar iväg ned för backen. Det är slutet av maj och så där underbart varmt som det blir vissa år. Jag är uppfylld av en förväntan jag inte riktigt kan sätta ord på men den handlar om frihet, sommar, förväntan och fest.
När vi kommer in på teatern har förbandet redan börjat, det är en kille med akustisk gitarr och vi röjer fram til baren. Då ser jag honom, sångaren i bandet som snart ska upp på scenen. Han står och hänger i dörrposten bakom baren med en drink i handen. Han har cowboyhatt och han ser mig inte. Men han är det coolaste jag någonsin sett.
Vi ser på konserten under mycket stoj och den är bra, sångaren är hes och han sätter sig ned på knä under en låt. Jag tänker på hur absolut omöjligt jättesvårt det vore att ha en konversation med någon som han.
En stund senare har mitt gäng gått vidare till en restaurang, det är spontandansgolv, drinkar och snygga människor och det borde vara kul men vi går ut, tillbaka mot Pustervik. Jag ska leta upp min bekant, managern från London. Nu har de packat turnébussen innan de far vidare till Oslo. Men först ska de ut i natten, se vad Göteborg har att erbjuda.
En lång kö och en snäll vakt senare är vi inne på Nefertiti. Nef på den här tiden var pur glädje. I kön bjöds man på kaffe av vakterna om det var kallt och inne under källarvalven kunde allt hända. Till världens bästa musik, sån där musik som man inte har hemma i hyllan men som man bara älskar.
Jag står med en vodka cranberry i handen, alltid vodka cranberry på Nef, när sångaren i hatt närmar sig. Vi står i närheten av varandra en stund utan att prata, våra kompisar surrar omkring oss och han frågar om han får köpa mig en drink. No thanks I'm not thirsty. Han ser förvånad ut. Jag bannar mig själv men är ändå nöjd. Det värsta som kan hända i min lilla värld är att han tror att jag vill prata med honom bara för att han är in a band.
Det går en stund och jag följer honom med blicken när han rör sig runt på stället. Skrattar med de andra i bandet, får frågor från folk som varit och sett konserten. Plötsligt känns allt självklart. Det är vodkan förstås, och den ungdomliga vettlösheten. Han kommer fram och jag säger något till honom. Musiken är hög och han får luta sig fram.
- Sorry, I didn't get that.
- You can't talk to other girls!
Vi sätter oss i korridoren utanför toaletterna, det är lite ljusare här och man kan prata utan att behöva skrika. Jag vet inte vad vi pratar om. Musik kanske. Min engelska accent? Men det känns självklart och ofattbart på samma gång. Jag går på toaletten och när jag tvättar händerna efteråt ligger den där på handfatet. En knubbig silverring. Jag tar med den ut och ger den till honom, han som nu är Sambon.
- I found a ring. It's for you.
Han tar aldrig av sig den igen.
måndag, augusti 24, 2009
Mitt lösaktiga levebröd
Idag vid middagsbordet.
- Mamma, vad gör du på bussen?
- Jag åker till jobbet vet du, jag jobbar ju i stan.
- Nej. Du är en fladdermus.
Sambon sjunger: Dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä BATMUUUUUM!
- En gång till, daddy, en gång till!
- Mamma, vad gör du på bussen?
- Jag åker till jobbet vet du, jag jobbar ju i stan.
- Nej. Du är en fladdermus.
Sambon sjunger: Dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä-dä BATMUUUUUM!
- En gång till, daddy, en gång till!
En blogglista att blogga om som jag hittat på flera bloggar i mitt bloggarkiv som jag snart ska göra
Blogg-lista
1 - Hur länge har du bloggat?
Sedan 1 januari 2008.
2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Everyone else's doing it so why don't I?
3 - Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det var nog Anna-Klaras och Amandas.
4 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag tycker de är ambitiösa och roliga att läsa.
5 - Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
ca 20.
6 - Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Dagboksbloggar och kändisbloggar.
7 - Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Majas.
8 - Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Sandra med Nio till fem. Lik mig såsom jag var för 10 år sedan fast vackrare och mer berest.
9 - Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Mest positivt fast det är inte så ofta bloggen kommer på tal. Jag vet några kompisar som läser regelbundet och som tycker det är kul att läsa och min mamma säger att "jag får reda på massor av saker jag inte skulle fått reda på annars"
10 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, det tror jag. Jag har inte frågat! Kim? Carin?
11 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Svårt ibland men nu är jag van. Det är ju en anledning till att bloggen är så jag-fixerad, jag vill inte lämna ut andra.
12 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag har nog bloggat om det mesta men utelämnar sånt som rör andras problem.
13 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Hundra procent. Sedan att en stor del är min egen bekräftelse är en annan femma. Jag tillhör dem som gärna läser gamla inlägg och tycker det är kul, vill kunna visa upp saker för mig själv. Jag skrev faktiskt alla de här små mer eller mindre genomtänkta inläggen.
14 - Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Jag tror att man kan få en väldigt god uppfattning, det finns ju något som heter att läsa mellan raderna också.
15 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej.
16 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Absolut.
17 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Nej, så aktiv är jag inte i bloggsamhället och jag har nog bara snälla läsare :)
18 - Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Inte vad jag kan minnas.
19 - Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid från annat som kanske är viktigare.
20 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Nja. Skrivbehovet finns, behovet av bekräftelse likaså men kanske har jag bytt ventil?
1 - Hur länge har du bloggat?
Sedan 1 januari 2008.
2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Everyone else's doing it so why don't I?
3 - Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det var nog Anna-Klaras och Amandas.
4 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag tycker de är ambitiösa och roliga att läsa.
5 - Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
ca 20.
6 - Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Dagboksbloggar och kändisbloggar.
7 - Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Majas.
8 - Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Sandra med Nio till fem. Lik mig såsom jag var för 10 år sedan fast vackrare och mer berest.
9 - Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Mest positivt fast det är inte så ofta bloggen kommer på tal. Jag vet några kompisar som läser regelbundet och som tycker det är kul att läsa och min mamma säger att "jag får reda på massor av saker jag inte skulle fått reda på annars"
10 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, det tror jag. Jag har inte frågat! Kim? Carin?
11 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Svårt ibland men nu är jag van. Det är ju en anledning till att bloggen är så jag-fixerad, jag vill inte lämna ut andra.
12 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag har nog bloggat om det mesta men utelämnar sånt som rör andras problem.
13 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Hundra procent. Sedan att en stor del är min egen bekräftelse är en annan femma. Jag tillhör dem som gärna läser gamla inlägg och tycker det är kul, vill kunna visa upp saker för mig själv. Jag skrev faktiskt alla de här små mer eller mindre genomtänkta inläggen.
14 - Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Jag tror att man kan få en väldigt god uppfattning, det finns ju något som heter att läsa mellan raderna också.
15 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej.
16 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Absolut.
17 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Nej, så aktiv är jag inte i bloggsamhället och jag har nog bara snälla läsare :)
18 - Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Inte vad jag kan minnas.
19 - Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar tid från annat som kanske är viktigare.
20 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Nja. Skrivbehovet finns, behovet av bekräftelse likaså men kanske har jag bytt ventil?
lördag, augusti 22, 2009
18:12
På plats. Det regnar inte. Värden spelar nostalgi-Popsicle. Vi är glada, skålar i Corona med lime. X
13:13
Ösregn. Vad tror ni om kräftlyktor i trädgården ikväll? Sitter i bilen och väntar på Sambon, allt är packat och klart men så är det alltid så det slutade jag stressa över för länge sedan. Nu kom han: shouldn't we be bringing the booze? Han har en poäng.
10:33
Åh dom där Bonnier- människorna vet precis vad man behöver en lördagmorgon; en Boklördagmorgon. Annars är det tyst här, Sambon är ute och tar fram en stege. Lilla H finns på andra ändan av telefonluren. Han hade just klappat en hund vid namn Konrad.
fredag, augusti 21, 2009
22:12
Vad gör man en kväll utan barn? Man äter något gott, kör en liten tur och åker sedan hem och lägger sig. Att lägga sig innan kl halvelva tillhör numer ett av livets stora glädjeämnen. På riktigt. Ja, herregud. Imorgon är batterierna fräscha så då kör vi igen. Kräftskiva no less.
10:30
Jag jobbar... Visst ser jag pigg ut? Blir det inte roligare än så här tänker ni? Tror kanske batterierna tar slut innan kvällen är över. Kollegorna misstänksamma, vad tar du kort på?
08:05
Hej hej! Göteborg centrals bangård. Tåg idag, strax framme. Göteborg är mulet, jag är trött och har en mosig fisk i väskan. Men det är ok. Det blir en bra dag!
06:45
Lite tidig start för Lilla H. Lite sen start för mig. Bra, då får vi kramas en stund idag också.
torsdag, augusti 20, 2009
Follow me!
I morgon ska ni få följa med mig hela dagen med hjälp av mobilbloggning. Planerna är ännu så länge ganska vaga. Lilla H kommer nog inte fastna på bild, han ska på party hos mormor och morfar i helgen (bullar, glass, radiostyrda bilar, all världens avgudan). Jag ska jobba såklart och efter jobbet kommer Sambon och hämtar mig. Vad vi ska hitta på utan vår Lilla H vete katten. Anything can happen!
tisdag, augusti 18, 2009
måndag, augusti 17, 2009
Tanalicious
Jag har påbörjat projekt rensa-inför-flytten. Här är resultatet i solskyddskategorin efter en raid i vår låda för sånt som inte får plats i badrumsskåpen. Sambon till Lilla H: well, you are never in danger of catching a tan! ps jag mobilbloggar!ds
söndag, augusti 16, 2009
Greppa spypåsen!
Jo, spring och hämta den nu! Den här helgen har jag (vi) nämligen plockat vinbär och kokat 14 burkar sylt och styckfryst ytterligare 3 liter. Jag har kokat äppelmos på höstens första fallfrukt. Jag har rensat i stora rabatten och planterat om vår monster-Monstrea i en större kruka. Jag har lappat Sambons och Lilla Hs trasiga jeans och jag har köpt nya gummistövlar och grönrutig flanellpyjamas till Lilla H. Jag har joggat och jag har jobbat litegrann dessutom.
Inte förrän Lilla H somnat slog jag upp DN Söndag där en av rubrikerna talade till mig: Det är hippt att vara hemmafru.
Nåja, nu är väl spypåsen full till brädden så jag lämnar er med en bild av våra fagra fönsterblommor. De är dessbättre lagda på komposten nu. Puh!
Inte förrän Lilla H somnat slog jag upp DN Söndag där en av rubrikerna talade till mig: Det är hippt att vara hemmafru.
Nåja, nu är väl spypåsen full till brädden så jag lämnar er med en bild av våra fagra fönsterblommor. De är dessbättre lagda på komposten nu. Puh!
fredag, augusti 14, 2009
My world through a filter
Det började med att jag letade recept på nätet och hamnade på bloggen Om jag var din hemmafru. Ett underbart namn på en underbar blogg!
Blev lite förälskad i hon Lotta som skriver den, så jag googlade runt på henne och hamnade på Filter. Den tidningen har man ju sett i ställen ett bra tag nu. Har varit lite småintresserad men ställt tillbaka den i hyllan av olika anledningar (lite dyr, för mycket sthlmsk mediamaffia). Men där och då, på Filters hemsida, blev jag ruskigt lässugen och plockade följaktligen upp senaste numret på väg hem. Och sedan dess är jag fast. Ska beställa alla gamla nummer på webben. Massa läsning, mest personporträtt och med människor du inte visste att du ville veta mer om. Räcker flera kvällar i rad - vilken tidning gör det nuförtiden? Jag rekommenderar!
Ett vinbärsrecept hittade jag till slut, jo, för det var ett sådant jag var ute efter. Idag bjöd jag jobbarkompisarna på Gräddfilspaj med röda vinbär till fikat. När jag stod med mjöl upp till armbågarna frågade Sambon.
- What's the occasion?
- We have fika at work once a week, it's my turn this week.
- Oh, I didn't know that.
Måste bero på att jag alltid köper färdigt kaffebröd (vilket i och för sig de flesta av mina kollegor också gör).
Ja, drömgott blev det faktiskt om jag får säga't själver. och det får jag ju!
Sista strålarna/stålarna
Jag är en usel bloggarinna, jag vet. Tror att det kommer bli bättre nu, ja, roligare att skriva inlägg framöver då jag just beställt en ny kamera. Den gamla gick ju sönder remember?
Så är det så mycket annat nu. Krama ur de allra sista strålarna ur sommartrasan, plocka vinbär och fylla skåpen med sylt, bläddra i höstkataloger, laga mat, jobba en del, leta ny bostad, prata i telefon med vänner man inte hann träffa under sommaren fast man hade längat och så vidare.
Och sånt är ju också viktigt.
Så är det så mycket annat nu. Krama ur de allra sista strålarna ur sommartrasan, plocka vinbär och fylla skåpen med sylt, bläddra i höstkataloger, laga mat, jobba en del, leta ny bostad, prata i telefon med vänner man inte hann träffa under sommaren fast man hade längat och så vidare.
Och sånt är ju också viktigt.
söndag, augusti 09, 2009
Kiss och dans
När jag bodde i London brukade jag och min finska supervän Minna gå på en klubb där de hade en tävling som hette Dance like your dad. Den som lyckades bäst med att efterlikna en stel, medelålders farsa svängandes sina ovana lurviga på, säg, ett bröllop vann första vinsten.
Jag var ganska bra, men Minna, hon var helt sjuuuuukt bra. Runt oss brukade det samlas en liten ring med folk som beundrade Minna och hennes "dad". Hon brukade köra på typen "psykig finsk bonde" och vann nästan alltid. Jag brukade skratta så mycket att mina käkar ömmade i flera dagar efteråt. En gång skrattade jag så kolossalt att jag kissade på mig (fast bara litegrann).
Det här med dans har alltid varit viktigt för mig, ända sedan jag började gå på disco. Jag gillar, ja, älskar att dansa. Där får exhibitionisten i mig (som ju är ganska stor) gott om utrymme. Men de senaste åren har det inte blivit så mycket bevänt med dansen. Det var flytt till landet, det var färre klubbkvällar, det var barn, det var stigande ålder: Det var dåligt med tillfällen helt enkelt. So I kind of lost the feeling. Vid ett tillfälle när Lilla H var några månader så satte Sambon på hög musik efter ett par glas vin och min vana trogen började jag skutta runt i vardagsrummet (när Sambon och jag var nykära kunde vi dansa i timmar framför stereon hemma hos honom). Blev dock avbruten av Sambons kärleksfulla: Sweetheart, is that the best you can do? Now you dance like a...mum.
Och det gjorde jag! Jag kände det själv!
Men nu i sommar har jag dansat en del, klubbat i London, släppt loss här hemma och jag vill offentliggöra att den återvänt. Danskänslan. Bara så ni vet.
Jag var ganska bra, men Minna, hon var helt sjuuuuukt bra. Runt oss brukade det samlas en liten ring med folk som beundrade Minna och hennes "dad". Hon brukade köra på typen "psykig finsk bonde" och vann nästan alltid. Jag brukade skratta så mycket att mina käkar ömmade i flera dagar efteråt. En gång skrattade jag så kolossalt att jag kissade på mig (fast bara litegrann).
Det här med dans har alltid varit viktigt för mig, ända sedan jag började gå på disco. Jag gillar, ja, älskar att dansa. Där får exhibitionisten i mig (som ju är ganska stor) gott om utrymme. Men de senaste åren har det inte blivit så mycket bevänt med dansen. Det var flytt till landet, det var färre klubbkvällar, det var barn, det var stigande ålder: Det var dåligt med tillfällen helt enkelt. So I kind of lost the feeling. Vid ett tillfälle när Lilla H var några månader så satte Sambon på hög musik efter ett par glas vin och min vana trogen började jag skutta runt i vardagsrummet (när Sambon och jag var nykära kunde vi dansa i timmar framför stereon hemma hos honom). Blev dock avbruten av Sambons kärleksfulla: Sweetheart, is that the best you can do? Now you dance like a...mum.
Och det gjorde jag! Jag kände det själv!
Men nu i sommar har jag dansat en del, klubbat i London, släppt loss här hemma och jag vill offentliggöra att den återvänt. Danskänslan. Bara så ni vet.
Much ado about nothing
Jag har ju ärvt en I-pod så idag laddade jag ned I-tunes. Sedan visade det sig att eftersom podden är macprogrammerad (Sambon är maccare) och jag har PC så skulle alla låtar försvinna. Det är inget alternativ då jag absolut inte har lust/tid att sitta och lägga in massa nytt. Det skulle ta mig en månad i aktiv tid att lägga in de nästan 7000 låtar som ligger inne i dag.
Så då lånar jag Sambons dator och börjar lägga in en ljudbok jag lånat på bibblan. Hämtade ut tre stycken häromdagen just för att kunna lyssna på dem på väg till jobbet. En bok betyder ca 10 cd-skivor, det vet ni som lånat ljudböcker förr. Att bränna över dem tar sin lilla tid och sedan hamnar de bara som Track 1,2,3 etc När du lagt in 10 cd ser det alltså ut såhär i din lista Track 1, Track1, Track 1, Track 1 tio stycken gånger. och så Track 2, Track 2, Track 2... Ja, ni fattar. Så då ska jag alltså sitta och döpa om allihop.
Tanken slår mig: Bara för att jag har en i-pod betyder ju inte det att jag måste lyssna på böcker. Det går ju faktiskt att, eh, läsa böcker också.
Så då lånar jag Sambons dator och börjar lägga in en ljudbok jag lånat på bibblan. Hämtade ut tre stycken häromdagen just för att kunna lyssna på dem på väg till jobbet. En bok betyder ca 10 cd-skivor, det vet ni som lånat ljudböcker förr. Att bränna över dem tar sin lilla tid och sedan hamnar de bara som Track 1,2,3 etc När du lagt in 10 cd ser det alltså ut såhär i din lista Track 1, Track1, Track 1, Track 1 tio stycken gånger. och så Track 2, Track 2, Track 2... Ja, ni fattar. Så då ska jag alltså sitta och döpa om allihop.
Tanken slår mig: Bara för att jag har en i-pod betyder ju inte det att jag måste lyssna på böcker. Det går ju faktiskt att, eh, läsa böcker också.
Nästa Norsesund
Jag älskade den här helgen. Den hade sånt skönt flyt, sånt behagligt tempo och såna mysiga sensommaraktiviteter.
Lördag morgon: Sambon skurade altanen och altanmöblerna, Lilla H var oerhört fascinerad av skördetröskan på åkern bredvid och jag bestämde mig för att skita i ogräset och la mig på en filt och läste.
Lördag eftermiddag: Var på trädgårds/namngivningsfest till Sigurd Linnés ära. Det var fint och alla sjöng Valpen min tycker om att ha skoj...(alla verserna) för det är Sigges favoritsång. Vi åt sjuuuukt fina canapeer á la Sigges pappa.
Lördag kväll: Hälsade på hos min bästis Anna i Floda. Lilla H och hennes lilla tjej badade och så åt vi pizza och åt glass och pratade om fina,viktiga saker.
Söndag förmiddag: Sambon avslutade altanstädningen, jag läste ut min bok och DN Söndag.
Söndag eftermiddag: Mötte upp mina föräldrar och bror för söndagsmiddag efter en dryg halvtimmas bilresa i världsvackert vätsgötalandskap. Vi träffades på Stationen i Norsesund och åt gigantiska wienerschnitzlar (herrarna), kantarelltoast (damerna) och köttbullar (unge herrn). Sedan åt vi glass på glasscaféet i Alingsås.
Fruset ögonblick
Just idag, i förmiddags då Lilla H sov sin lur läste jag ut Camilla Ceders debutdeckare Fruset ögonblick. Det är en kompis kompis som har skrivit den och därför känns det extra kul att den var så bra, så väldigt bra till och med. Även om den skulle tjänat på att korrekturläsas ett par gånger (till?).
Alldeles nyss hittar jag denna notis på DNs etta. En 17-årig flicka som hittats död utanför Borås då hon lämnat en fest ensam... Någon mer som tycker att verkligheten imiterar dikten? Hu.
Alldeles nyss hittar jag denna notis på DNs etta. En 17-årig flicka som hittats död utanför Borås då hon lämnat en fest ensam... Någon mer som tycker att verkligheten imiterar dikten? Hu.
torsdag, augusti 06, 2009
Listigt på lunchen
Nämn något som gjorde dig glad igår.
-Vi fick en Bu och Bä-bok av biblioteket i 2 1/2-årsgåva.
Vad gjorde du klockan 8 imorse?
- Klev av nians spårvagn för att promenera de sista metrarna till jobbet.
Vad gjorde du för 15 minuter sen?
- Skrev jobbtexter.
Det sista du sa högt?
- Det är ju inget som ska dras på en helsida så den funkar säkert.
Det senaste någon sa till dig?
- Yep. Jag lägger in den så får vi se.
Vad var det senaste du åt?
- Räksallad med dill- coh citronsås.
Vad var det senaste du köpte?
- Maten ovan samt en cola light.
Vad är det för väder hos dig just nu?
-Varmt och soligt. Inga moln!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
- Absolut! För mig räckte det att se Sambons profil så var jag hooked.
Favoritklädsel?
-Klackar, svart, tajt, jeans.
Favoritlåt just nu?
- Någon från Phoenix nya skiva.
Vad ser du om du tittar till höger?
-Utsikten över älven, Eriksberg, Älvsnabben som lägger ut från kaj. Mitt skrivbord med den bärbara indockad, papper, pennor, bös, tidningar, telefoner.
Vad gör dig glad just nu?
-Solens återkomst, min familj, flyt på jobbet.
Humör just nu?
-Glad, nöjd. Lite svajig på grund av bostadsfrågan.
Favoritgodis?
-Nästan allt. Tyvärr. Håller till och med på att lära mig tycka om mörk choklad. Då är det bara marmeladgodis som helt går bort.
Kläder just nu?
-Lackade gula höga korkkilklackar, vida jeansshorts till knäna, svart kortärmad blus med vita prickar.
Sommarplaner?
-Njuta av augusti, hinna med en kräftskiva (det brukar aldrig bli av!) Nästa sommar planeras en roadtrip i England. Är lite sugen på husbil!
Morgon eller nattmänniska?
-Vaknar i regel ganska tidigt men kan hålla mig vaken om det bjuds underhållning...
Längtar efter mest just nu?
-Hitta bostad.
-Vi fick en Bu och Bä-bok av biblioteket i 2 1/2-årsgåva.
Vad gjorde du klockan 8 imorse?
- Klev av nians spårvagn för att promenera de sista metrarna till jobbet.
Vad gjorde du för 15 minuter sen?
- Skrev jobbtexter.
Det sista du sa högt?
- Det är ju inget som ska dras på en helsida så den funkar säkert.
Det senaste någon sa till dig?
- Yep. Jag lägger in den så får vi se.
Vad var det senaste du åt?
- Räksallad med dill- coh citronsås.
Vad var det senaste du köpte?
- Maten ovan samt en cola light.
Vad är det för väder hos dig just nu?
-Varmt och soligt. Inga moln!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
- Absolut! För mig räckte det att se Sambons profil så var jag hooked.
Favoritklädsel?
-Klackar, svart, tajt, jeans.
Favoritlåt just nu?
- Någon från Phoenix nya skiva.
Vad ser du om du tittar till höger?
-Utsikten över älven, Eriksberg, Älvsnabben som lägger ut från kaj. Mitt skrivbord med den bärbara indockad, papper, pennor, bös, tidningar, telefoner.
Vad gör dig glad just nu?
-Solens återkomst, min familj, flyt på jobbet.
Humör just nu?
-Glad, nöjd. Lite svajig på grund av bostadsfrågan.
Favoritgodis?
-Nästan allt. Tyvärr. Håller till och med på att lära mig tycka om mörk choklad. Då är det bara marmeladgodis som helt går bort.
Kläder just nu?
-Lackade gula höga korkkilklackar, vida jeansshorts till knäna, svart kortärmad blus med vita prickar.
Sommarplaner?
-Njuta av augusti, hinna med en kräftskiva (det brukar aldrig bli av!) Nästa sommar planeras en roadtrip i England. Är lite sugen på husbil!
Morgon eller nattmänniska?
-Vaknar i regel ganska tidigt men kan hålla mig vaken om det bjuds underhållning...
Längtar efter mest just nu?
-Hitta bostad.
tisdag, augusti 04, 2009
Skäl att inte flytta tillbaka till England
Om världens bästa tidning läggs ned...
Var ska jag då kunna läsa riktigt elaka personporträtt till exempel?
Var ska jag då kunna läsa riktigt elaka personporträtt till exempel?
måndag, augusti 03, 2009
lördag, augusti 01, 2009
Gästblogg: Lilla H
Fotat och skickat från mobilen. Måste köpa ny kamera, men lite nöjd över att det funkade att göra så här också!
Idag åkte vi till kaninerna. Ja, till Liseberget, där de bor. Liseberget ligger i stan. Först såg jag ett slott med båtar. Jag åkte med daddy som sa att det var stories därinne. Mamma sa att det var sagofigurer. Jag hoppades att vi skulle krascha in i båten framför, men daddy vågade inte det.
Sedan gick vi omkring länge, vi åt lite matsäck. Jag åt avokado, daddy åt pork pies, mamma åt en glass. Jag fick smaka.
Sedan åkte jag och mamma en cykel uppe i himlen. Det var riktigt kul.
Det fanns så mycket på Liseberget. Det ligger i stan, ja i Göteborg. I stan. Jag körde bil, mamma och daddy satt i bak. Sedan lyssnade vi på musik. Och så en båt till.
Och så hälsade vi på kaninen! Vissa barn slängde sig fram i kaninens knä. Det kändes lite påfluget. Jag avvaktade en stund innan det kändes passande att hälsa. Mamma ville hemskt gärna att jag och kaninen skulle kramas. Okej då, mamma, sa jag. Men kaninen sa inget alls. Han kan inte prata. Men ett hus hade han, där han lagade mat och såg på TV. Kaninen, den var nog bäst på hela dagen.
Mamma och pappa blev allra gladast när vi kom hem och jag bajsade på toaletten för första gången. Det var de värda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)