måndag, februari 28, 2011

Bästa bild och text från Oscarsgalan...

...finns såklart hos Daily Mail, bland annat här.

Jag citerar:

While Bonham-Carter clearly doesn't take herself too seriously, there were some who clearly do: namely Sharon Stone, who looked rather terrifying as she smouldered for the cameras.
The actress, 52, wore a black gown with an asymmetric neckline decorated with black and grey ostrich feathers. The knot of fabric above the knee looked awkward and uncomfortable though, and her make-up was far too heavy. A softer look, like that created by Nicole Kidman's artist, would have been much more elegant.

En stund över

Jag fick en stund över och en vacker anteckningsbok som är alldeles för fin för jobbet. Det bidde starten på nåt nytt. Börjar skriva i april!

Sent from my HTC

fredag, februari 25, 2011

Trött i ögat


Det är skralt mellan inläggen. Hjärnan sprudlar men kroppen hänger inte med. Spoken like a 90 year old.

Synundersökning bokad till på onsdag. Tills dess håller jag modet uppe med bilden ovan.

måndag, februari 21, 2011

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting"

Tänk så klok han var, Oscar Wilde. Ett citat som på pricken fångar upp det vi kommit fram till under helgen som gått.
Ingenting med andra ord. Men roligt har vi haft.

torsdag, februari 17, 2011

Dom här mänskorna...


...ska jag fira helg med. På Öland dessutom.

Bilden tagen i Malmö för drygt tio år sedan. Inte visste vi då att det skulle skapas en hel tv-serie om oss (SATC).

måndag, februari 14, 2011

Vårda hjärtat


Igår utspelades följande på spårvagnen, på väg till Naturhistoriska.


- It's Valentine's tomorrow. Is that something we're acknowledging this year? frågar jag.
- We usually do something, don't we? Sambon svarar med en motfråga.
- Mmmmm. It's just a shame that it's so close to my birthday.
- Well, yes, but that's nothing new, is it?
- Guess not. So are we doing something?
- Yeah, I think we should.
- Ok.

Ja, som ni ser. Romantiken är inte död, men den kanske inte står där uppe på barrikaderna och brinner precis.

Vi fortsatte diskussionen senare igår, efter att jag skurat badrummen och Sambon storstädat köket. Hädanefter ska det dejtas lite oftare, sa vi. På tu man hand dessutom! (Det var kanske inte ett år sedan senast, men snudd därpå.)

Vi har inte möjlighet till barnvakt jätteofta, framförallt inte på helgkvällar. Detta har vi använt lite som en ursäkt. För på vardagkvällar kan man väl inte göra något?

De gånger vi har barnvakt på helgerna är det dessutom inte för att göra något speciellt för oss två utan för att vi antingen är bjudna på kalas (då pratar man med alla andra utom varandra) eller för att vi haft något hemmaprojekt (då är man för trött för att göra något extra av kvällen).

Men nu ska det bli ändring, bestämdes det och vi börjar redan på torsdag med ett redan inbokat SPA-besök för att fira min födelsedag lite i efterskott.

Och sedan ska det dejtas en gång i månaden är det tänkt. (Hanna och Oscar, ni kan fördela tillfällena mellan er redan nu). Vardag och helg, det duger vilket som!

Därför blir det biobiljetter till Sambon ikväll.
Kanske inte den mest romantiska gesten. Eller så är det faktiskt det.

Går du på date?

lördag, februari 12, 2011

onsdag, februari 09, 2011

Nån gång när jag blir gammal

Joan Rivers. 77 år och beroende av skönhetsoperationer.

En Lisa läser Metro där en finansiell rådgivare säger att unga inte behöver tänka på att pensionspara. I stället ska de ha två månadslöner på banken (check) samt en insats till ett boende (check). Jag känner mig märkligt uppfylld. Tills jag läser nästa mening.
"Inte förrän du är mellan 30-40 börjar det bli dags att tänka på ett privat pensionssparande."
What the fuck? Inte längre ung alltså...

tisdag, februari 08, 2011

Om orden på jorden

1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
Jag tror jag var fem eller sex. När jag började skolan kunde jag läsa och skriva och trodde därför att "läsläxa" betydde att man skulle memorera texten.
Jag var nog ganska tidig då men idag verkar det som om barn lär sig mycket tidigare. Holger kan skriva sitt namn trots att han är måttligt intresserad av att skriva.

2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?
Det har alltid varit favorituppgiften i skolan. Jag kommer ihåg en berättelse jag skrev på långstadiet som handlade om ett barn som begick självmord (?) Den hade ett mycket rafflande slut, tyckte jagdå.

3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?
Skriftligt. Jag brukar säga det på jobbet om jag vecklar in mig i något resonemang: Det är ju tur att jag kan skriva i alla fall.

4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.
Ja, periodvis men jag har aldrig varit någon inbiten dagboksskribent. Bloggen är mycket, mycket roligare. Har aldrig gillat att skriva för byrålådan.

5. Har du någon skrivande förebild? Vem?
Det finns oändligt många författare jag gillar, men oftare blir jag mer impad av duktiga stilister eller sådana som ger sig den på att de ska bli utgivna.

6. Vänsterhänt eller högerhänt?
Höger.

7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller för hand?)
Förutom bloggen skriver jag mest reportage eller kortare artiklar och då lägger jag mest tid på ingressen, att den ska kännas helt rätt. Jag gillar att skriva texter i ett svep för då har man nåt "att jobba med". Först knör jag in allt och sedan väljer jag bort. Jag är beroende av deadlines och skriver väldigt bra under press, det är nog främsta styrkan. Svaghet? Ibland kan jag tycka att det är förfärligt tråkigt att samla in materialet. Skriver alltid på datorn.


8. Vilken text, av allt du har skrivit under årens lopp, är du mest nöjd med?
Kul fråga! Något av mina större reportage... En text som poppar upp är ett rep från en trädgårdsodling, lustigt nog. Minns att jag kände mig nöjd med det stilistiska. Det fanns en fin sammanhållande ton och många fina liknelser. Sedan kan man känna sig sjukt nöjd som nyhetsreporter av "att få ihop det" överhuvudtaget innan deadline. Kanske när jag intervjuade dåvarande statsministern Göran Persson?

9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!
Tid och rum...Nä, klockan är nog alltid närvarande när jag skriver. Deadlinen sitter så djupt inpräntad.

10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?
Nej. Ibland har jag tyckt att det varit så trögt att jag velat spy men det är bara att fortsätta så går det över efter en stund.

11. Har läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?
Många, många... ofta när man läser en bra bok, för att man dras med i både handling och språk. Reportagemässigt så väljer jag ett rep i Göteborgs-Posten om en liten kille vid namn Sebbe som dog i cancer. Reporter och fotograf hade följt hans sista tid i livet och det var en perfekt avvägning av allt. Jag använde den texten då jag undervisade i journalistik på gymnasiet just för att visa vad man kan göra som skribent. Det är en text som verkligen berör utan stora gester. Reportaget vann många fina priser, här kan du läsa en intervju med Marie och Anna som skrev och fotade.

12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv)?
Jag gillar att skriva reportage och blogginlägg. Personliga mail är också kul. Och kort! Jag gillar nog att skriva det mesta.

13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?
Jag har alltid fått beröm för mitt skriveri under skoltiden, men när jag började på journalisthögskolan hälsade de oss välkomna med orden: "Alla ni har varit bäst i klassen på att skriva. Nu blir det lite tuffare att utmärka sig." Typ.
En av min redaktörer sa en gång att jag har en väldigt hög lägstanivå och det tycker jag är bland det bästa man kan få höra som reporter för det betyder att man går att lita på (=en redaktörs våta dröm). En annan gång sa dåvarande kulturchefen på GP till mig att han ville tacka "alldeles särskilt" för att jag lyckade skriva så mycket, så bra. Det var extra kul eftersom han var kulturchef och jag gärna vill att mina reportage ska ha en litterär kvalitet.

14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
På sätt och vis. Jag vill veta om jag kan skriva en bok och få den antagen. Därav hoppade jag på NaNoWriMo i höstas. Däremot är jag inte sugen på ett författarliv. Jag älskar arbetskamrater och att hoppa från ett projekt till ett annat. (Och en månadslön)

15. Har du varit med i en skrivtävling?
Nej. Men ställer mig inte främmande till det.

16. Har du blivit publicerad någon gång?
Ja, arbetade heltid som journalist i fem år. Mest i dagstidningar typ lokalpress, GP, Expressen...och så en herrans massa magasin fast mer oregelbundet. Nu skriver jag personaltidningar.

17. Bloggar du? Vad tycker du mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?
Jag bloggar, ja... Jag tycker mest om att skriva om vardagen på ett litet oväntat sätt. Det lyckas jag väldigt sällan med. Mina ambitioner med bloggen är alldeles för låga, borde egentligen lägga ned men har blivit beroende av det här "bloggsamhället".

18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!
Omväxlande men oftast rak och driven.

19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?
Allt. Allt kan (och bör) omvandlas till text.

20. Vad tycker du är svårast med att skriva?
Att få tid.

21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?
Nej, ingen favvoplats.

22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?
För många "ju". Men det är ju ingen darling precis.

23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?
Ja, fast mycket mer tillåtande än förr. Polisen har blivit gammal. Särskrivning går dock helbort och en bok med dåligt språk lägger jag ifrån mig omedelbums. För att reta folk på jobbet säger jag: Det är lätt att skriva långt.

24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten?
Jo...det går väl. Fast allra helst skriver jag själv. Det ska vara kort sträcka mellan tanke och ord.

25. Vilket språk föredrar du att skriva på?
Svenska. Men jag gillar att skriva på engelska också emellanåt.

måndag, februari 07, 2011

Skrivapan

Så kom då februari och jag öppnade dokumentet från i höstas, dokumentet som av någon anledning heter _gogirl.

Och så började jag läsa. Detta är vad jag kommit fram till:
* Det är bitvis ganska bra.
* Det är bitvis ganska virrigt och pladdrigt.
* Det är en rolig story.
* Jag känner väldigt lite för karaktärerna.

Så; vad gör vi nu?

På bettet


Jag fyller år i veckan.
Vad jag önskar mig? Har haft ont i käken i säkert en vecka så det får väl bli en bettskena. Inte lika tilltalande som det spabesök med efterföljande trerätters jag och Sambon tänkt unna oss. Och kanske inte lika välgöranade för sexlivet heller.

söndag, februari 06, 2011

Fisk på torra land


Mina föräldrar är på semester. De har varit borta ett par veckor och väntas hem på tisdag. Inget konstigt med det.
- Vi håller kontakten med sms, sa mamma innan de åkte.
- Sure, visst, sa jag.
- Det är visst ganska dyrt att ringa därifrån, sa mamma.
- Sure, visst, sa jag. (Vad är det med den äldre generationen och telefonkostnader förresten? Ingen i min ålder eller yngre skulle blinka över att lägga ett par tjugor på ett telefonsamtal. Och det handlar inte om att de är snåla, mer om att de inte är vana vid att kommunikation kostar pengar, tror jag.)

Det kom nåt suddigt mms med en färgglad drink och ett meddelande om att de kommit fram och var varmt och skönt. Men så gick dagarna. Och så hade det gått en vecka och det började kännas konstigt.

Det har aldrig förr gått en vecka utan att jag pratat med min mor. Och det känns litegrann som att ha huggt av sig ett finger.

Jag kom på mig själv med att sträcka ut handen för att slå hennes nummer flera gånger om dagen. Inte för att jag hade något särskilt att säga utan bara för att stämma av, dryfta ett och annat.
Jag känner mig ärligt talat lite som en fisk på torra land. Dags att komma hem nu, mamma.

onsdag, februari 02, 2011

Vänt i häcken


Efter en dags kommunikationsstrategier drabbas jag kl 17:37 av plötslig svagsinthet där jag står i Ica-kön med min mjölk under armen. Bäst att smida medan järnet är varmt, tänker den svagsinta hjärnhalvan och nafsar åt sig en liten chipspåse. Går hem i ösregnet. Mycket tillfreds.