Money Mark

När Sambon och jag nyss hade träffats tordes vi inte tala med varandra. Det var ju ett problem förstås, fast inte oöverstigligt skulle det visa sig. Tretton år and counting liksom.

Hiallafall.

Det som räddades oss, förutom rikligt alkoholintag, var musik. Något att hänga upp konversationer på. Något att skapa minnen till.

Låtarna vi lyssnade på de där första skälvande månaderna är för alltid djupt nedgrävda i min hjärnbalk.

You pushed my button, da-hling.

Lördagslåten på en söndag

Med huset fullt av barn och vuxna hela helgen blev det inte så mycket musik igår förutom den som framfördes av "Rocky Bamboo"; Holger och Stellas band.

Idag går vi med långsamma steg om på ett kladdigt golv och minimediterar till Popol Vuh. Finns hur mycket som helst från detta tyska krautrockband från 70-talet. Mitt favoritalbum är Hosianna Mantra.

Här en av "låtarna" från Aguirre.

So long ago, so clear

Jag har Spotify men jag har glömt mitt lösen, jag har en I-pod som inte laddats på ett år. Jag har väl några CD-skivor inklämda i hyllan ovan och en liten vinylsamling som jag förvarar hos mor och far.

Tragiskt, egentligen, men Sambons musikintresse har liksom suddat ut min egen upptäckarlusta och jag lyssnar till 90 procent på sådant som han valt. Dygnet har ju bara så många timmar liksom.

Men allt som oftast är det ju bra grejer, som jag också gillar, så jag tänkte jag skulle börja dela med mig ur samlingen. DJ:ing my boyfriend's record collection, helt enkelt.

Idag blir det Vangelis, det är ju - som vi alla vet - musik för nördar. Men den här lyssnade vi på i morse och den slog an en sträng hos mig. Känner ett behov av att börja om; att gå in i hösten och känna mig ren i betydelsen pure.

Försöka duger.

Mental storstädning

Vad gör ni i värmen? Jag underhåller mina svärföräldrar, bråkar med min nytrotsige son, binder en spaljé, njuter av fantastiska konserter. Och så städar jag i mitt inre.
Jag har hållt på och moppat och fejat och rensat i snart när en månad och ännu är jag inte klar. Testar alternativa möbleringar, slår mig ned i olika fåtöljer och scannar av utsikten. Men så far jag upp igen, drar ut ännu några lådor och förvånas över all skit som gömts i snö.

Allt detta i mitt inre alltså, den fysiska ansträngningen lika med noll borträknat de sömnfattiga nätterna.
För att vara kommunikatör till yrket är jag måttligt kommunikativ kan man tycka. Kan en del tycka.
Men nu vet ni varför jag bara mäktar med menlösa outfitinlägg.
Stay tuned.

(Varför får jag inte på mig dina) Blåjeans?*

Var på Levisbutiken och provade ut ett par nya jeans idag. Fick hjälp av en jättetrevlig expedit. Sade sedan tack och hej men jag får nog tänka på saken. Så gick jag hem och klickade hem dem från La Redoute med 40 procents rabatt.

Alltså, jag måste verkligen tipsa om både La Redoute och Ellos som har kampanjer i princip hela tiden av typen 40 procent rabatt på dyraste varan eller 30 procent hela helgen.

Superbra eftersom de har mängder av bra varumärken. Har till exempel köpt Tretorn och Kavat till Holger.

*Kents första hit. Visst minns ni även fast det är 16 år sedan?

Bryan versus Sunwing 0-1

Bryan Fery, Roxy Music, i sin glans dagar.

Det här hade verkligen varit den perfekta presenten till Sambon. Självaste Bryan kommer till stan på självaste födelsedagen. Men då är vi på Rhodos. Stackars oss!

Aldrig så gråtmild som tidigt, tidigt på morgonen

Adele. 21 år. Känsliga läsare varnas. This is real emotions.

Nu får nån förklara

Vari ligger Winnerbäcks storhet? Menlös stämma, taffliga arr och endast habila texter. Till och med Lundell är bättre.

Istället för lucia

Imorgon eftermiddag, när ni tröttnat på tonerna av Natten går tunga fjät, kan ni kolla in vår härliga julspellista. Den får det att kännas som om man befinner sig inuti en skimrande julfilm. Sorry, inget Spotify, men alla låterna finns att ladda ned på YouTube.

Feliz Navidad * José Feliziano
I wish it could be Christmas everyday * Wizzard
Happy Christmas (War is over) * John Lennon
Christmas Dream * Perry Como and The London Boy Singers
I believe in Father Christmas * Greg Lake
Santa Claus is coming to town * The Supremes
White Christmas * Darlene Love
Frosty the snowman * The Ronettes
Slegih ride * The Ronettes
Skating * Vince Guaraldi Trio
Santa Claus * Spectrum

Kiss och dans

När jag bodde i London brukade jag och min finska supervän Minna gå på en klubb där de hade en tävling som hette Dance like your dad. Den som lyckades bäst med att efterlikna en stel, medelålders farsa svängandes sina ovana lurviga på, säg, ett bröllop vann första vinsten.
Jag var ganska bra, men Minna, hon var helt sjuuuuukt bra. Runt oss brukade det samlas en liten ring med folk som beundrade Minna och hennes "dad". Hon brukade köra på typen "psykig finsk bonde" och vann nästan alltid. Jag brukade skratta så mycket att mina käkar ömmade i flera dagar efteråt. En gång skrattade jag så kolossalt att jag kissade på mig (fast bara litegrann).

Det här med dans har alltid varit viktigt för mig, ända sedan jag började gå på disco. Jag gillar, ja, älskar att dansa. Där får exhibitionisten i mig (som ju är ganska stor) gott om utrymme. Men de senaste åren har det inte blivit så mycket bevänt med dansen. Det var flytt till landet, det var färre klubbkvällar, det var barn, det var stigande ålder: Det var dåligt med tillfällen helt enkelt. So I kind of lost the feeling. Vid ett tillfälle när Lilla H var några månader så satte Sambon på hög musik efter ett par glas vin och min vana trogen började jag skutta runt i vardagsrummet (när Sambon och jag var nykära kunde vi dansa i timmar framför stereon hemma hos honom). Blev dock avbruten av Sambons kärleksfulla: Sweetheart, is that the best you can do? Now you dance like a...mum.
Och det gjorde jag! Jag kände det själv!
Men nu i sommar har jag dansat en del, klubbat i London, släppt loss här hemma och jag vill offentliggöra att den återvänt. Danskänslan. Bara så ni vet.

6638

Sambon har köpt en ny I-pod och jag har ärvt hans gamla. Jag har aldrig ägt någon förut och jo, jag vet att det är lite konstigt. Ingen annan svensk under 40 år går utan. Men jag då? Jo, men jag har liksom inte riktigt vetat när jag ska använda den. När jag åker buss läser jag hellre eller lyssnar på radio i mobilen. Klipper gräset gör Sambon (för jag har sådan hösnuva).

Men nu. Nu är jag ändå lite glad och ska genast ladda ned några podcasts med sommarpratare. Jag har inte lyssnat på ett enda avsnitt i år. Vilka rekommenderar ni? Vilka kan jag hoppa över?
Allra gladast är jag dock över att jag slipper lägga in en massa låtar själv, det har ju Sambon redan gjort. 6 638 stycken för att vara exakt. Det är 17 dagars musik så det ska nog räcka ett tag.

Åh nej nu kommer biljetterna ta slut

Jag skiter i om de är hippa, jag vill stå längst fram och sjunga med.

Noterat: Schlager-spektakel

Kan inte avhålla mig från en passus om gårdagens Mello. Kollade med Sambon som i och för sig pratade sönder de flesta bidragen men lyckades avhålla sig från de allra syrligaste. Vinet gjorde honom lite mjukare, det är min gissning.

Jag gillade lilla kooky-tokiga Ugglan, en söt liten sång, men var glad att operan vann. Jag blir lite glad av refrängen faktiskt. Dessutom: Man ska inte skicka något man på allvar tycker är bra till stora finalen (inte för att det händer så ofta i Mello, men ändå) - då blir man bara besviken.
Schlager ska vara spektakel och show och då passar Ernman med sin konstiga opera-mimik och tattiga eurotechnobeats alldeles utmärkt. Och så tycker jag att klänningen (designad Camilla Thulin) är bedårande. Om jag gifter mig någon gång vill jag ha en likadan fast vit och kort. Ja, ni fattar.

Jag vet att Sarah Dawn Finer har många fans. De tycker att hon sjunger bra, att hon har en härlig pipa, att det är gött att se någon med 15 kilos övervikt som motvikt till alla magra människor typ Perelli. Okej, okej.
Men låten är faktiskt inte bra, den lyfter aldrig trots hissar och tonartshöjningar och övertydlig koreografi. Och visst, SDF sjunger inte så pjåkigt - magstödet sitter där det ska - men det liksom bara...mullrar på. Det går inte att jämföra henne med riktiga ballad-divor. För att inte tala om hur störigt det är med den där händernaihopálaluciatågellerösterländskreligion i kombination med underdånig liten nick med huvudet hon kör med varje gång hon får poäng.
Nä, skönt vi inte skickar henne till Moskva.

För övrigt håller jag med Sonja om det där paus-stycket på ryss-tema. Blev generad och väntade på att Sambon skulle börja idiotförklara hela arrangemanget, men efter tre glas finvin var han osedvanligt välvilligt inställd. Få se nu... hallickar, våldsförhäligande, korruption, porriga damer, technoidiot = Sveriges tolkning av Sovjet. Var det bara jag som tolkade det så? Har jag ingen humor kanske? Vi få väl se om östblocket skrattar bäst som skrattar sist i maj.