Igår utspelades följande på spårvagnen, på väg till Naturhistoriska.
- It's Valentine's tomorrow. Is that something we're acknowledging this year? frågar jag.
- We usually do something, don't we? Sambon svarar med en motfråga.
- Mmmmm. It's just a shame that it's so close to my birthday.
- Well, yes, but that's nothing new, is it?
- Guess not. So are we doing something?
- Yeah, I think we should.
- Ok.
Ja, som ni ser. Romantiken är inte död, men den kanske inte står där uppe på barrikaderna och brinner precis.
Vi fortsatte diskussionen senare igår, efter att jag skurat badrummen och Sambon storstädat köket. Hädanefter ska det dejtas lite oftare, sa vi. På tu man hand dessutom! (Det var kanske inte ett år sedan senast, men snudd därpå.)
Vi har inte möjlighet till barnvakt jätteofta, framförallt inte på helgkvällar. Detta har vi använt lite som en ursäkt. För på vardagkvällar kan man väl inte göra något?
De gånger vi har barnvakt på helgerna är det dessutom inte för att göra något speciellt för oss två utan för att vi antingen är bjudna på kalas (då pratar man med alla andra utom varandra) eller för att vi haft något hemmaprojekt (då är man för trött för att göra något extra av kvällen).
Men nu ska det bli ändring, bestämdes det och vi börjar redan på torsdag med ett redan inbokat SPA-besök för att fira min födelsedag lite i efterskott.
Och sedan ska det dejtas en gång i månaden är det tänkt. (Hanna och Oscar, ni kan fördela tillfällena mellan er redan nu). Vardag och helg, det duger vilket som!
Därför blir det biobiljetter till Sambon ikväll.
Kanske inte den mest romantiska gesten. Eller så är det faktiskt det.
Går du på date?
