Visar inlägg med etikett flytta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flytta. Visa alla inlägg
torsdag, september 15, 2011
fredag, oktober 15, 2010
Genom sig själv känner man andra
Brighton Pier Fredag kl 17:21
På väg hem efter en intensiv jobbvecka. Cyklar genom vackra Nya Allén där jag i två veckors tid njutit av det fantastiska lövverket. Från fulla kronors röda löv till dagens blekgula, heltäckande golvmatta. Precis innan jag svänger höger in på Sten Sturegatan möter jag två killar i 25-årsåldern. Hur de tänkt sig fredagkvällens utveckling är tydlig. Systempåsarna slår vinröda och tunga mot låren. De har redan börjat läppja på varsin Three Hearts.
Jag tänker: Ojojoj, lite tidigt att börja redan nu, grabbar?
Så stoppar jag mig själv. Minns att det sista jag sa till Sambon när vi språkades klockan fyra var: I'm counting on being home at 17:24 and there to be a glass of wine waiting for me.
Så vad hände klockan 17:25 och vad hade vi att fira? Jo, jag fick krypa upp i soffan och titta på en gammal favorit Location, location, location, i dagens avsnitt från Brighton.
Flyttar vi till England så blir det dit.
Firandet? Tja, det har varit en bra vecka. Vi trivs.
onsdag, oktober 13, 2010
Jag är jordens mitt
Jag tänker:
Man får vara stolt över att vi klarar oss så bra. Över att Lilla H är en sådan social fisk, att vi då och då håller varandra i handen Sambon och jag.
Att flytten in till stan var ett genidrag. För oss som är rätt så noga med att det är städat och ordning och fint hemma så hade ett helt hus med trädgård varit för mycket.
Så mycket står och faller med mig, men jag jobbar ständigt med att inte ha det så. Jag älskar att delegera har jag upptäckt. Long gone are the days när jag ville peta i allt,allt,allt och visa framfötterna.
Jag är inte skrockfull men hur i himlen kan man skriva en bok och kalla den Kärnfrisk familj - så gör du och sätta sig själv och sina telningar på framsidan? För mig är det likställt med att be om sju svåra år.
fredag, februari 26, 2010
fredag, januari 01, 2010
The noughties were far from the naughties
Efter ett nyårsfirande som var både lugnt (två småkillar under tre) och festligt (maten, MATEN!) satt vi imorse över en äggröra vid de goda vännernas köksbord och insåg att det på dagen var sex år sedan vi flyttade in i deras gästrum nere i källaren och började leta hus i Sverige. Sex år!!!! Vad händer med åren? Jo...
År 2000 börjar dåligt då Sambon ställer in vårt planerade sommarbröllop. I efterhand kan jag se att han hade en poäng (vi hade varit tillsammans ett och ett halvt år, bodde i olika länder och hade sammanlagt tillbringat kanske tre månader ihop) men jag var besviken och ARG som ett bi ända in i mars. På hösten gör jag min journalistpraktik på SVT i Malmö och blir impopopulär hos min handledare då jag kallar honom mansgris och avslutar praktiken med flaggan i topp genom att tjalla på en av fotograferna som betett sig jävligt oproffsigt på ett av våra gemensamma jobb. Ger mig själv löftet att jag aldrig tänker tolerera attityder av typen "men du är ju en sån söt liten blondin" i mitt kommande arbetsliv.
År 2001 får jag min journalistexamen. Gråter salta uppbrottstårar tillsammans med finaste journalistvännerna och landar ett sommarjobb på Göteborgs-Posten som förlängs. Hänger ihop med Sambon, har glömt att vara arg och ligger på hans soffa under ett London-besök då planen flyger in i WTC.
År 2002 flyttar jag till London. Mina ägodelar anländer i en lastbil och Sambon och jag initialträter om vikten av myskuddar i soffan. Börjar frilansa mot Sverige (skriver om engelska företeelser mot svensk press) med varierande resultat. Får ett jätteroligt sommarjobb som reportageskribent på Göteborgs-Posten och bestämmer mig för att jag aldrig kommer att bli någon strålande nyhetsjournalist och att jag därför inte ska söka såna jobb.
År 2003 läser jag c-kursen i engelska på Sussex University i Brighton. Inte för att jag inte kan engelska vid det här laget utan för att jag saknar ett sammanhang och att göra något jag behärskar. Pendlar från London, umgås mycket med Minna och saknar mina svenska vänner. Vi bestämmer oss för att flytta till Sverige och ett par dagar innan jul landar vi i Göteborg i väntan på att vårt flyttlass ska anlända.
År 2004 blir vi husägare då vi i februari köper ett hus från 1890 i ett litet samhälle en halvtimma från stan. Min pappa kommer på besök och tycker på allvar att pannrummet är finast i hela huset vilket säger något lite om renoveringsbehovet men mycket mer om hans förmåga att visualisera. Det regnar in i badrummet, strömmen går gång på gång och vi har en kombinerad midsommar/inflyttninsgfest som numer benämns som den klassiska midsommarfesten bland vännerna. Vi åker och hälsar på Marina och David i New York och jag börjar på GP igen, nu som redaktör för ungdomssidorna.
År 2005 börjar renoveringskassan att sina och det blir inte mycket pengar över till annat än renoveringsgips när mat och bensin är betald men resultatet blir strålande! Det är neddragningar i GP-huset, stämningen är dålig och jag bestämmer mig för att utveckla mig på annat håll istället för att sukta efter ett fast jobb som förmodligen aldrig kommer att materialisera sig. Får ett vik som lärare i journalistik/textproduktion på ett gymnasieprogram med inriktningen samhäll/journalistik. Älskar't.
År 2006 blir jag gravid i mars. En planerad bebis och jag njuter av graviditeten. Börjar jobba som informationsansvarig på ett flygbolag, stressigt men oerhört lärorikt och jag lägger den regelrätta journalistiken allt högre upp i bokhyllan. Jobbar min sista dag ett par dagar innan jul och ser fram emot lite lugn och ro innan den beräknade förlossningen 10 januari. Redan den 29 drar dock värkarna igång och Holger George Blixen föds några minuter efter midnatt den 30 december. Vi är föräldrar. Hurra!
År 2007 är jag mammaledig och det är härligt. Går helhjärtat in för alla nya projekt (laga bebismat, styra upp sovrutiner, ordna mmamgruppsaktiviteter) Blir ändå lite rastlös (sex-sjumåndersperioden är väl ändå rätt seg?) och skriver några frilansreportage. Flygbolaget jag arbetat på kursar och i oktober börjar jag söka jobb igen. Det går bra och det är en skön känsla att äntligen ha riktigt goda erfarenheter. Går på flera roliga intervjuer och tackar ja till ett vikariat som redaktör/informatör på ett av Göteborgs största företag.
År 2008 inleder jag året med att börja blogga samtidigt som jag går tillbaka till arbetslivet. Blandade känslor över att lämna mammabarn-symbiosen men mestadels skönt. Sambon sliter med föräldraledigheten som gör honom ganska isolerad ute på landet (inga pappagrupperprecis...) samtidigt som han dj:ar både fredag och lördag. Det är segt, vi är trötta och ses inte så mycket. I mars omkommer min kusin och hennes familj i en bilolycka och hade det inte varit för Lilla H hade jag nog sjunkit under isen rejält. Jag minns det som att sommaren regnar bort och även om altanen blir klar så känns det som om inputten är högre än outputten när det kommer till att vara husägare med småbarn. Jag bryter benet under hösten och med det bryts en ond cirkel. Vi cocoonar på hemmaplan och Lilla H trivs på dagis.
År 2009 fortsätter inledningsvis med sjukor och under vårvintern bestämmer vi oss för att göra våra liv lite mindre komplicerade och sälja huset. Vi vill ha mer tid för varandra, umgänge och pyssel som inte är påtvingat snarare än massa husfix. Men innan huset läggs ut på marknaden är det en lång resa av homestyling extreme. Allt går vägen och när vi ropar Gott Nytt År 2010 är jag tillbaka i samma stad som då deccenniet inleddes and I couldn't be happier.
År 2000 börjar dåligt då Sambon ställer in vårt planerade sommarbröllop. I efterhand kan jag se att han hade en poäng (vi hade varit tillsammans ett och ett halvt år, bodde i olika länder och hade sammanlagt tillbringat kanske tre månader ihop) men jag var besviken och ARG som ett bi ända in i mars. På hösten gör jag min journalistpraktik på SVT i Malmö och blir impopopulär hos min handledare då jag kallar honom mansgris och avslutar praktiken med flaggan i topp genom att tjalla på en av fotograferna som betett sig jävligt oproffsigt på ett av våra gemensamma jobb. Ger mig själv löftet att jag aldrig tänker tolerera attityder av typen "men du är ju en sån söt liten blondin" i mitt kommande arbetsliv.
År 2001 får jag min journalistexamen. Gråter salta uppbrottstårar tillsammans med finaste journalistvännerna och landar ett sommarjobb på Göteborgs-Posten som förlängs. Hänger ihop med Sambon, har glömt att vara arg och ligger på hans soffa under ett London-besök då planen flyger in i WTC.
År 2002 flyttar jag till London. Mina ägodelar anländer i en lastbil och Sambon och jag initialträter om vikten av myskuddar i soffan. Börjar frilansa mot Sverige (skriver om engelska företeelser mot svensk press) med varierande resultat. Får ett jätteroligt sommarjobb som reportageskribent på Göteborgs-Posten och bestämmer mig för att jag aldrig kommer att bli någon strålande nyhetsjournalist och att jag därför inte ska söka såna jobb.
År 2003 läser jag c-kursen i engelska på Sussex University i Brighton. Inte för att jag inte kan engelska vid det här laget utan för att jag saknar ett sammanhang och att göra något jag behärskar. Pendlar från London, umgås mycket med Minna och saknar mina svenska vänner. Vi bestämmer oss för att flytta till Sverige och ett par dagar innan jul landar vi i Göteborg i väntan på att vårt flyttlass ska anlända.
År 2004 blir vi husägare då vi i februari köper ett hus från 1890 i ett litet samhälle en halvtimma från stan. Min pappa kommer på besök och tycker på allvar att pannrummet är finast i hela huset vilket säger något lite om renoveringsbehovet men mycket mer om hans förmåga att visualisera. Det regnar in i badrummet, strömmen går gång på gång och vi har en kombinerad midsommar/inflyttninsgfest som numer benämns som den klassiska midsommarfesten bland vännerna. Vi åker och hälsar på Marina och David i New York och jag börjar på GP igen, nu som redaktör för ungdomssidorna.
År 2005 börjar renoveringskassan att sina och det blir inte mycket pengar över till annat än renoveringsgips när mat och bensin är betald men resultatet blir strålande! Det är neddragningar i GP-huset, stämningen är dålig och jag bestämmer mig för att utveckla mig på annat håll istället för att sukta efter ett fast jobb som förmodligen aldrig kommer att materialisera sig. Får ett vik som lärare i journalistik/textproduktion på ett gymnasieprogram med inriktningen samhäll/journalistik. Älskar't.
År 2006 blir jag gravid i mars. En planerad bebis och jag njuter av graviditeten. Börjar jobba som informationsansvarig på ett flygbolag, stressigt men oerhört lärorikt och jag lägger den regelrätta journalistiken allt högre upp i bokhyllan. Jobbar min sista dag ett par dagar innan jul och ser fram emot lite lugn och ro innan den beräknade förlossningen 10 januari. Redan den 29 drar dock värkarna igång och Holger George Blixen föds några minuter efter midnatt den 30 december. Vi är föräldrar. Hurra!
År 2007 är jag mammaledig och det är härligt. Går helhjärtat in för alla nya projekt (laga bebismat, styra upp sovrutiner, ordna mmamgruppsaktiviteter) Blir ändå lite rastlös (sex-sjumåndersperioden är väl ändå rätt seg?) och skriver några frilansreportage. Flygbolaget jag arbetat på kursar och i oktober börjar jag söka jobb igen. Det går bra och det är en skön känsla att äntligen ha riktigt goda erfarenheter. Går på flera roliga intervjuer och tackar ja till ett vikariat som redaktör/informatör på ett av Göteborgs största företag.
År 2008 inleder jag året med att börja blogga samtidigt som jag går tillbaka till arbetslivet. Blandade känslor över att lämna mammabarn-symbiosen men mestadels skönt. Sambon sliter med föräldraledigheten som gör honom ganska isolerad ute på landet (inga pappagrupperprecis...) samtidigt som han dj:ar både fredag och lördag. Det är segt, vi är trötta och ses inte så mycket. I mars omkommer min kusin och hennes familj i en bilolycka och hade det inte varit för Lilla H hade jag nog sjunkit under isen rejält. Jag minns det som att sommaren regnar bort och även om altanen blir klar så känns det som om inputten är högre än outputten när det kommer till att vara husägare med småbarn. Jag bryter benet under hösten och med det bryts en ond cirkel. Vi cocoonar på hemmaplan och Lilla H trivs på dagis.
År 2009 fortsätter inledningsvis med sjukor och under vårvintern bestämmer vi oss för att göra våra liv lite mindre komplicerade och sälja huset. Vi vill ha mer tid för varandra, umgänge och pyssel som inte är påtvingat snarare än massa husfix. Men innan huset läggs ut på marknaden är det en lång resa av homestyling extreme. Allt går vägen och när vi ropar Gott Nytt År 2010 är jag tillbaka i samma stad som då deccenniet inleddes and I couldn't be happier.
måndag, december 21, 2009
Så var livet på landet
Hur känns det då?
Det är såklart den vanligaste frågan vi fått sedan vi flyttade från huset på landet till lägenheten i stan.
- Bara bra, har vi svarat. Underbart! Bekvämt! Helt rätt beslut för oss!
Och det är det såklart. Men imorse väcktes vi av snöplogen strax innan klockan sju, vinklade upp persiennen och avtäckte en vintervärld.
- Vad skönt att slippa gå ut och skotta, sa jag till Sambon.
- Mmmmm, sa han (som faktiskt var den som oftast skottade). But I can't help wondering what the house will look like now, with the newly painted facade, all covered in snow.
Och jo, tankarna drog igång. Det var ett fantastiskt julhus och så lätt att få till julstämning i. Så tokigt då att vi aldrig hade något riktigt julfirande där!
I år har vi English christmas dinner på Annandagen. Gåsen är stor, så den som är hungrig får gärna komma förbi. Till en lägenhet med lite färre, men mindre dragiga, rum.
Det är såklart den vanligaste frågan vi fått sedan vi flyttade från huset på landet till lägenheten i stan.
- Bara bra, har vi svarat. Underbart! Bekvämt! Helt rätt beslut för oss!
Och det är det såklart. Men imorse väcktes vi av snöplogen strax innan klockan sju, vinklade upp persiennen och avtäckte en vintervärld.
- Vad skönt att slippa gå ut och skotta, sa jag till Sambon.
- Mmmmm, sa han (som faktiskt var den som oftast skottade). But I can't help wondering what the house will look like now, with the newly painted facade, all covered in snow.
Och jo, tankarna drog igång. Det var ett fantastiskt julhus och så lätt att få till julstämning i. Så tokigt då att vi aldrig hade något riktigt julfirande där!
I år har vi English christmas dinner på Annandagen. Gåsen är stor, så den som är hungrig får gärna komma förbi. Till en lägenhet med lite färre, men mindre dragiga, rum.
måndag, november 16, 2009
Valkval
Varmt välkomna ska ni vara till världens tråkigaste blogg. Har funderat på att lägga ned men NÄ det ska jag inte göra. I stället ska jag bättra mig, börja blogga från en dator där jag kan lägga över bilder mm. Jo, så ska det bli.
Så vad händer då, en månad efter Das Flytt?
* Vi trivs
* Vi trivs jättebra
* Vi har köpt lite lampor att hänga upp här och där, bl a den där uppe till Lilla Hs rum
* Vi har en långvägg med flyttlådor kvar
* Vi håller på och skolar in Lilla H på ny förskola
* Vi ska åka tillbaka till landet imrogon och få Lilla H vaccinerad
fredag, oktober 30, 2009
Packa packa liten svacka
Jag bloggar ytterligare ett par dagar här men redan under helgen ska jag försöka få ut lite bilder från vår nya hemvist på den här adressen.
Kanske tror ni att jag yr runt och fixar och donar och håller på innan jag lägger ut något mer på bloggen? (Antagligen bryr ni er inte, men HEY! det är min blogg och här lever jag i villfarelsen om att folk faktiskt give a f-k.)
Men nej. Så himla mycket pyssel har det inte blivit. Vi hade 80 flyttlådor varav ca 30 står ouppackade nere i vårt förråd (skivor och böcker), 15-20 står uppradade längs vår vardagsrumsvägg (okänt innehåll) och resten har packats upp, om än med innehållet nödtorftigt utplacerat i skåp och (de alldeles för få) garderoberna.
Men jag trivs med det.
Kanske tror ni att jag yr runt och fixar och donar och håller på innan jag lägger ut något mer på bloggen? (Antagligen bryr ni er inte, men HEY! det är min blogg och här lever jag i villfarelsen om att folk faktiskt give a f-k.)
Men nej. Så himla mycket pyssel har det inte blivit. Vi hade 80 flyttlådor varav ca 30 står ouppackade nere i vårt förråd (skivor och böcker), 15-20 står uppradade längs vår vardagsrumsvägg (okänt innehåll) och resten har packats upp, om än med innehållet nödtorftigt utplacerat i skåp och (de alldeles för få) garderoberna.
Men jag trivs med det.
måndag, oktober 19, 2009
Naaaah
"Hej Lisa!
Jag ville bara tacka så otroligt mycket för att vi fick köpa huset.
Det är så FINT, ni har renoverat med så stor omtanke att jag blev faktiskt alldeles rörd när jag äntrade det första gången idag och tittade mig omkring."
Fatta att hon aldrig sett huset innan hon lämnade över stålarna i förmiddags? Fatta att hon har god smak! Sambon = mycket nöjd.
Jag ville bara tacka så otroligt mycket för att vi fick köpa huset.
Det är så FINT, ni har renoverat med så stor omtanke att jag blev faktiskt alldeles rörd när jag äntrade det första gången idag och tittade mig omkring."
Fatta att hon aldrig sett huset innan hon lämnade över stålarna i förmiddags? Fatta att hon har god smak! Sambon = mycket nöjd.
söndag, oktober 18, 2009
Mamma är lik sin mamma
- Jag vill bo i det röda huset, jag vill bo i det röda huset, jag vill bo i det röda huseeeeeeeet!
Så lät det idag under bilresan ut till huset då vi skulle röja ur det sista ur garaget. Tårar och trots.
Efter att jag varit pedagogisk i säkert fem minuter:
- Nu räcker det, nu får du sluta gråta annars tar jag äpplet ifrån dig (jag veeeeet, ibland förvånar jag mig själv med min medkänsla.)
Sambons besvikna blick möter min i backspegeln.
- He has every right to feel upset about this move, you know.
Jag ringer min mamma.
- Men han är ju inte ens tre så det förstår ju inte han!
Så lät det idag under bilresan ut till huset då vi skulle röja ur det sista ur garaget. Tårar och trots.
Efter att jag varit pedagogisk i säkert fem minuter:
- Nu räcker det, nu får du sluta gråta annars tar jag äpplet ifrån dig (jag veeeeet, ibland förvånar jag mig själv med min medkänsla.)
Sambons besvikna blick möter min i backspegeln.
- He has every right to feel upset about this move, you know.
Jag ringer min mamma.
- Men han är ju inte ens tre så det förstår ju inte han!
tisdag, oktober 13, 2009
Hostig but happy
En lättare fökylning och en nyupptäckt allergi mot damm/kvalster till trots: I'm happy! Vi flyttar på fredag och det ska bli s å h i m l a s k ö n t.
måndag, oktober 05, 2009
Det börjar verka flytt
Ja, då var man tillbaka på hemmabloggen igen. Känns skönt om än inte så lukrativt ;)
Om det inte vore för att drömma-bloggen kom på tal hade det nog inte blivit så mycket bloggat de här veckorna då jag varit sjukt stressad. Det lugnar ta mig f-n ALDRIG ner sig på jobbet. Börjar tro att det ska vara så här...
På flyttfronten så har vi (läs Sambon) flyttat fram positionerna rejält. Väldigt mycket är nedpackat, förråden börjar tömmas och auktionerna på Blocket börjar ge resultat. Känns bra.
Ska visa lite fler bilder från nya lägan, men tänkte göra det i före/efter bilder vad det lider. Innergården kommer vi dock inte ha så stort inflytande över. Den ser ut såhär. Lite mer städad än vår höstlövsträdgård här utanför.
Om det inte vore för att drömma-bloggen kom på tal hade det nog inte blivit så mycket bloggat de här veckorna då jag varit sjukt stressad. Det lugnar ta mig f-n ALDRIG ner sig på jobbet. Börjar tro att det ska vara så här...
På flyttfronten så har vi (läs Sambon) flyttat fram positionerna rejält. Väldigt mycket är nedpackat, förråden börjar tömmas och auktionerna på Blocket börjar ge resultat. Känns bra.
Ska visa lite fler bilder från nya lägan, men tänkte göra det i före/efter bilder vad det lider. Innergården kommer vi dock inte ha så stort inflytande över. Den ser ut såhär. Lite mer städad än vår höstlövsträdgård här utanför.
lördag, september 19, 2009
Alla klassiska symptom
Hade ni panik innan ni köpte lägenheten? frågade mammakompisen idag. Nej, inte jag, men Sambon var ganska skärrad, svarade jag klämkäckt.
Om sannningen ska fram så tillät jag mig aldrig att oroa mig. En natt för några veckor sedan vaknade jag i och för sig i vargtimman med tidningsrubriker av typen "Bostadpriserna i taket i Göteborg" "Den låga räntan lockar fler till köp" dansande bakom ögonlocken. Men i övrigt var det okej. Jag visste ju att vi inte skulle bli hemlösa.
Men den här veckan har jag uppvisat alla (mina) klassiska faran-översymptom.
1) Jag har varit grymt trött
2) Jag har blivit lite förkyld
3) Jag känner tecken på en begynnande urinvägsinfektion
4) Jag har svårt att slappna av; axlarna sitter ständigt i höjd med öronen
5) Sambon och jag har smågnabbats. I flera månaders tid har det varit onaturligt fridfullt här hemma, det har varit teamwork för hela slanten, men nu finns det visst utrymme för en och annan meningsskiljaktighet
Från och med imorgon, söndag, och två veckor framöver hittar ni mina inlägg här. (Klicka på hjärtat) Annonserna kommer dyka upp i DN vad det lider, inget så flärdfullt som tidingsbloggare alltså. Kram på er.
Om sannningen ska fram så tillät jag mig aldrig att oroa mig. En natt för några veckor sedan vaknade jag i och för sig i vargtimman med tidningsrubriker av typen "Bostadpriserna i taket i Göteborg" "Den låga räntan lockar fler till köp" dansande bakom ögonlocken. Men i övrigt var det okej. Jag visste ju att vi inte skulle bli hemlösa.
Men den här veckan har jag uppvisat alla (mina) klassiska faran-översymptom.
1) Jag har varit grymt trött
2) Jag har blivit lite förkyld
3) Jag känner tecken på en begynnande urinvägsinfektion
4) Jag har svårt att slappna av; axlarna sitter ständigt i höjd med öronen
5) Sambon och jag har smågnabbats. I flera månaders tid har det varit onaturligt fridfullt här hemma, det har varit teamwork för hela slanten, men nu finns det visst utrymme för en och annan meningsskiljaktighet
Från och med imorgon, söndag, och två veckor framöver hittar ni mina inlägg här. (Klicka på hjärtat) Annonserna kommer dyka upp i DN vad det lider, inget så flärdfullt som tidingsbloggare alltså. Kram på er.
onsdag, september 16, 2009
Segt blod
Och här sitter jag och bloggar på bästa sändingstid (True Blood, SVT kl 22). Men jag vet inte, jag har liksom redan ledsnat. Tyckte första avsnittet var suveränt men sedan har det blivit så segt och förutsägbart, Sookie så töntig. Ni fans, ska jag ge det en chans till, skärper de till sig? Kanske ska jag läsa böckerna istället?
Vad ska jag göra nu då? Jo vet ni, jag ska satsa på att få lite mer sömn än sex timmar, något som varit standard den senaste veckan.
Här kommer en bild till från lägenheten. Let me introduce to you...
Gästtoaletten! I huset har vi bara ett badrum/toalett så det känns nästan orimligt lyxigt.
Vad ska jag göra nu då? Jo vet ni, jag ska satsa på att få lite mer sömn än sex timmar, något som varit standard den senaste veckan.
Här kommer en bild till från lägenheten. Let me introduce to you...
Gästtoaletten! I huset har vi bara ett badrum/toalett så det känns nästan orimligt lyxigt.
fredag, september 04, 2009
På knä
Jag är så trött att jag nästan går på knäna just nu. Det är jobbet såklart, en väldigt intensiv tid då jag formligen sprutar ur mig texter. Kombinera det med några nätters halvtaskig sömn och ett ändlöst flängande också utanför arbetstid så har ni förklaringen.
Men denna helgen blir lugn. Det känns rätt gött att ha kapitulerat inför hösten, tycker jag. Låta trädgården djungla till sig (hey, det är ju snart inte vårt ansvar!) och rulla in grillen i garaget.
Imorgon kväll är vi bortbjudna locally till våra vänner Kevin och Anne. De är trebarnsföräldrar. Vi umgås med trebarnsföräldrar. Jädrar vad vuxet. Och kul!
Men innan dess ska jag jobba lite, brottas med Lilla H och stjälpa i mig några kannor te.
Status bostad förresten: Fyra stycken visningar denna veckan, ingen föll oss dock riktigt på läppen. Tyvärr. Den 18 oktober ska vi vara ute härifrån. Då magasineras lejonparten av vårt liv och vi tar in på hotell. Ja, hos Anna, M-P och Sigge alltså. Underbara, fina ni.
Men denna helgen blir lugn. Det känns rätt gött att ha kapitulerat inför hösten, tycker jag. Låta trädgården djungla till sig (hey, det är ju snart inte vårt ansvar!) och rulla in grillen i garaget.
Imorgon kväll är vi bortbjudna locally till våra vänner Kevin och Anne. De är trebarnsföräldrar. Vi umgås med trebarnsföräldrar. Jädrar vad vuxet. Och kul!
Men innan dess ska jag jobba lite, brottas med Lilla H och stjälpa i mig några kannor te.
Status bostad förresten: Fyra stycken visningar denna veckan, ingen föll oss dock riktigt på läppen. Tyvärr. Den 18 oktober ska vi vara ute härifrån. Då magasineras lejonparten av vårt liv och vi tar in på hotell. Ja, hos Anna, M-P och Sigge alltså. Underbara, fina ni.
fredag, juli 24, 2009
På spåret
Igår var vi och kollade på en lägenhet. Något för dyr för oss, men vad sjutton, det är ju mitt i sommar'n. Stackarna kanske är desperata och måste sälja ögonaböj! Kanske är vi ensamma på visningen medan alla andra tagit en restresa till solen!
Föreställ er nu ett scenario som är totalt motsatsen till det just beskrivna, lägg sedan till att en av de övriga spekulanterna var Ingvar Oldsberg (som Sambon glatt hälsade på) så vet ni hur det är att gå på visning just nu.
Tjoflöjt!
Föreställ er nu ett scenario som är totalt motsatsen till det just beskrivna, lägg sedan till att en av de övriga spekulanterna var Ingvar Oldsberg (som Sambon glatt hälsade på) så vet ni hur det är att gå på visning just nu.
Tjoflöjt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)