Därför har jag varit vaken sedan klockan fyra imorse

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.883166-kraftig-explosion-pa-gamle-port-i-morse

Blomdöden fortsätter

Jag tänkte ta en bild på mina nya tulpaner men eftersom alla andra bloggare redan bjuckat på tulpanbilder ger jag er istället mitt senaste verk. Visst är det uppbyggligt? Bra för själen liksom. Jag kan verkligen inte ta hand om gröna växter.

Each to their own

Inte ofta, men ibland, kan det bli problem att skärma av sig i en trea med relativt öppen planlösning. När Holger vill se på Djungelboken, Sambon lyssnar på musik och jag måste få undan några korta texter, hur gör man då?
Såhär!

När man är svältfödd på listor och har städat ur julen

Ja då kan ett plus ett bara bli två och utmynna i ett besök på Ikea. Eller i alla fall en lista inför besöket.

Vi byggde ett skåp

Häromhelgen, samma helg som vi äntligen satte upp tavlorna, det vill säga innan jag blev sjuk (denna nya tideräkning). I alla fall DÅ, DÅ, DÅ byggde vi även ett skåp av sådant vi hade liggandes.

Jag säger "vi" här men det gör jag bara för att Sambon inte läser min blogg och kan opponera sig...

Länge har vi pratat om att vi behöver ett väggskåp i hallen. För nycklar, telefoner, laddare och så massa skit som Sambon bär omkring likt snuttefiltar. Solglasögon, USB-minnen, små anteckningsblock, swiss army knives...

Efter att ha kollat runt lite på stan utan att ha hittat nåt passande dök sambon ned i källaren. Han kom upp till ytan med några hyllplan som blivit över då vi byggde förvaring i Holgers rum (av hyllor från Ikea). Nu skruvades de ihop. Nice! Men saknas det inte dörrar? Vore inte det snyggt?

Eftersom vi båda (främst jag faktiskt) älskar kartor så köper jag på mig det ibland. I somras köpte jag en gammal vägkarta i masonit för några tior i en second handbutik hemstaden. Kan vi inte använda den?

Sambon sågade och satte fast gångjärn. Och vips så fint det blev!

So long ago, so clear

Jag har Spotify men jag har glömt mitt lösen, jag har en I-pod som inte laddats på ett år. Jag har väl några CD-skivor inklämda i hyllan ovan och en liten vinylsamling som jag förvarar hos mor och far.

Tragiskt, egentligen, men Sambons musikintresse har liksom suddat ut min egen upptäckarlusta och jag lyssnar till 90 procent på sådant som han valt. Dygnet har ju bara så många timmar liksom.

Men allt som oftast är det ju bra grejer, som jag också gillar, så jag tänkte jag skulle börja dela med mig ur samlingen. DJ:ing my boyfriend's record collection, helt enkelt.

Idag blir det Vangelis, det är ju - som vi alla vet - musik för nördar. Men den här lyssnade vi på i morse och den slog an en sträng hos mig. Känner ett behov av att börja om; att gå in i hösten och känna mig ren i betydelsen pure.

Försöka duger.

Omhuldad.nu

De här mänskorna gick jag i samma klass som i nio år. Vi ser lite farliga ut här på klassfotot från nian men i själva verket är vi snälla som små lamm.

Häromhelgen var det återträff och sällan har jag känt mig så varm inombords som under de där timmarna som gick alldeles, alldeles för fort.

Photo pearls - det sista beviset för att jag är medelålders

Egentligen väldigt naff, som man säger på engelska. Töntvarning på nåt sätt. Känner mig ändå märkligt dragen till detta pyssel: Pärlplattor med ett fotografi som motiv. Säljs på Panduro.

Vi byggde en hylla

I vår hall fanns en mellanvägg mellan hallen och vardagsrummet när vi flyttade in. "Där bygger vi en hylla" sa vi. Och det gjorde vi, men vägen dit var allt annat än rak.
Först begärde vi in en offert. 50 000 kronor. Som hittat...NOT!
Sedan dividerade vi fram och tillbaka huruvida det var för meckigt att bygga själva med tanke på allt byggdamm etcetera. Till slut landade vi i en mellanlösning där vi beställde allt material uppsågat och levererat till dörren. Ritade, skruvade och målade gjorde vi själva. Slutnotan hamnade någonstans runt tiotusen, tror jag.

Så här gick det till:

Här har Sambon sin vana trogen lagt skyddspapper på hela golvet och tömt rummet på möbler. Materialet ligger sågat och klart och väntar.

Lilla H var hos mormor och morfar hela helgen. Barnfritt är ett måste för större projekt annars kan inte jag koncentrera mig. Vi monterade ihop några av delarna liggande och reste sedan upp strukturen mot väggen. Det ser bra ut.

Hyllan är tänkt att sluka nästan alla våra böcker och, framförallt, Sambons enorma skivsamling. Och jo, jag bygger i klänning. Luftigt om låren, liksom.

Här är andra sidan. Den gjorde vi också som en egen struktur liggande innan vi reste den. Tänk på att inte skruva i för många hyllplan, då blir den för tung att lyfta. På denna sidan ska det finnas en arbetsplats i mitten.

Här är alla hyllplan iskruvade (av mig, vill jag påpeka) och vi testkör innan grundmålningen. Den testkörningen varade ett par månader innan det kom en ny lucka för hyllarbete...

Här är hallsidan, grundmålad och klar sånär som på några spotlights som ska sättas in över datorn. De två sidorna/strukturerna har nu fogats samman med hjälp av två sidoplattor.

Nu gäller det att hålla ut

Om jag inte försover mig så ligger jag och drar mig i säkert en halvtimma. Kommer sällan till jobbet före nio och snittar på sjutimmarsdagar just nu. Inte så käckt, kanske.

Den där koppen hjälper inte fullt ut, märker jag.

Brassar därför på med tapeter, tulpaner och blodapelsiner.

Hemmavé

Snart ett år i stan! Kanske att vi till helgen som kommer lyckas få upp någon av de tre tapeter som ligger och väntar på oss. Barnvakten är i alla fall bokad.

Söndag och Sambon överträffar sig själv i nitiskhet och egen-klappade axlar.


Inleder dagen med att ta upp beställningar på önskefrukost och drar till Ica innan klockan är nio (Jag = croissanter)


Tiilbringar resten av dagen såhär: Tvättar alla skåpsluckor i köket, putsar de rostfria, torkar rent i kylen och skurar ugnen. Städar badrummet och toaletten, dammsuger och lagar köttgryta.





Jag nöjde mig med att hänga upp en tvätt och göra några små syjobb. Men inte har jag dåligt samvete för det. En konst i sig! Kanske är det jag som förtjänar en klapp på axeln?

Jag är jordens mitt

Jag tänker:

Man får vara stolt över att vi klarar oss så bra. Över att Lilla H är en sådan social fisk, att vi då och då håller varandra i handen Sambon och jag.

Att flytten in till stan var ett genidrag. För oss som är rätt så noga med att det är städat och ordning och fint hemma så hade ett helt hus med trädgård varit för mycket.

Så mycket står och faller med mig, men jag jobbar ständigt med att inte ha det så. Jag älskar att delegera har jag upptäckt. Long gone are the days när jag ville peta i allt,allt,allt och visa framfötterna.

Jag är inte skrockfull men hur i himlen kan man skriva en bok och kalla den Kärnfrisk familj - så gör du och sätta sig själv och sina telningar på framsidan? För mig är det likställt med att be om sju svåra år.

Här bor jag

...och Håkan. Göteborg alltså. Tur man bor här så man slipper få hemlängtan.
Känner igen nästan varenda bildruta, då vet man att man bott här länge, länge.

Längtans ljuva blomma

Arran Hotel, Gower St, London

Jag skriver VD-ord till årsredovisningen och lyssnar på BBC Radio 6 och blir alldeles sjuk av London-längtan, Englandslängtan.

Tur då att jag ska åka dit i slutet av november! Tänk London i julskrud, tänk lite mildare temperaturer, tänk fina skor, tänk pubpaus, tänk GT och bästa indiska maten, tänk jag och Kim som aldrig slutar prata.

Och så ett mysigt centralt B&B som grädde på moset. Lyllos mig!

I väntans tider...

...trodde aldrig jag skulle komma dithän. MEN - det blir plastgran i år.

Så vet även ni lite mer om mig...

Min FB-status ikväll:
Okej. Kom igen nu alla mina smarta, välavlönade vänner (dvs alla jag känner): Bortse nu från den egna plånboken på söndag. Det svider men det är bara som att dra av ett plåster; du glömmer snabbt vad det brukade stå på lönebeskedet. Visa istället att du är en MEDmänniska, att du vill något annat med din tid här på jorden än att se om ditt eget redan välinredda hus. Rösta in oppositionen!

En Lisas glamorösa liv

Ikväll...

* städar jag badrummen. Och bara för att jag inte gjort det sedan vi flyttade in (tack Sambon) betyder det inte att det är mindre synd om mig.

* måste jag fixa min mail som spammat hela adressboken upprepade ggr med sex- och knarklänkar. Förlåt mig!

*flyttar vi ut ur sovrummet och intar platsen bredvid Lilla H (jag) och på soffan (Sambon) i förberedlse för svärisarnas anstormning imorgon. Over and out.

Megaveckan är över

Den där veckan då allt hände på samma gång är över. Halvt snurriga - vad var det som hände liksom? - satt vi och päste i varsin mjukstoppad möbel igårkväll och konstaterade att:

* Jodå. Sambon som heltidsstudent kan nog funka, tvärtemot diverse farhågor.

* Min deadline i måndags möttes (såklart) tämligen odramatiskt även om klockan var efter midnatt då jag loggade ut.

* Lilla H:s nya dagis känns fasen i mig suveränt. Är så himla glad över att vi följde magkänslan och bytte.

*Kräftkalas hade vi också. Med smått och lite större även om det bara var jag som drack (två droppar) snaps.

* Och så söndagsmiddag med ännu ett gäng.

* Dessutom har jag fastnat i Tradera-träsket. Har lagt ut Lilla H:s grejer och visst, drygt 1100 kronor har ramlat in hittills. inte att förakta, men med tanke på allt pyssel och alla tvångstankar jag brottas med då jag hela tiden vill gå in och "kolla hur det går", så blir resultatet ändå en låg timpeng.

Spring is coming

Vi köpte förresten en ny soffa uppe i Stockholm. Inte helt "bara sådär", men ändå lite oväntat. Vi behöver en större då vi sålde vår hörnsoffa och behöll vår Howardsoffa i flytten. Hörnsoffan var inte snygg nog att ha i vårt enda vardagsrum och dessutom älskar jag vår gråa soffa. Det är min absoluta favvomöbel.
Men vi behöver som sagt en större.
Och så kärade vi ned oss i en ny soffa. Den är av den här modellen med fotpall till och i ett helt fantastiskt ROSA tyg. I september kommer den så innan dess gäller det alltså att vara lite busy på Blocket.

OBS! Detta är inget skämt

Vi gick till affär'n igår. Tapetaffär'n. Där har vi varit förut, många gånger. Men så i höstas tröttnade jag på att vi inte kunde enas och alltid kom hem med oförrättat ärende. Och så enades vi dessutom om att måla lite istället.

Men så var Sambon där och hittade lite nytt. And i liked it, som Katy Perry säger. Så trots att Lilla H bokstavligen klättrade på väggarna så beställde vi inte en men två tapter! En superfin som ser ut som ett enda långt kvitto. Den ska sitta i en liten del av hallen. Och tapeten ovan, den hamnar nog i köket. Tänk så fint till våra klarröda plaststolar. Åh!