En femåring behagar skämta

En liten stor femåring vaknar strax före sju en tisdagsmorgon i februari. Idag är det dags, tänker han. Han kliver upp, går och kissar och sedan skrider han till verket. Hans mamma och daddy är vakna. Väckarklockan har just ringt och de befinner sig i snoozeläge. De hör hur deras son tassar ut till toaletten precis som alla andra morgnar. De väntar på att han ska komma in och krypa ned en stund som han brukar. Men idag dröjer han. Vad håller han på med? "Holger" ropar hans daddy. "Come!" "No" kommer svaret, mycket resolut. "Vad gör han?" undrar föräldrarna medan obekanta ljud kommer från köket. Ytterligare någon minut går men sedan dyker han upp och kryper ned under täcket.
En kvart senare äter femåringen och hans mamma frukost när de hör ett illtjut från toaletten. Femåringens pappa kommer ut i köket och och pekar mot sina blöta boxershorts medan han försöker hålla tillbaka ett leende. Femåringens rena glädje när han inser att han klarade det! Han har genomfört sitt livs första buskul - den tejpade vattenkranen - med lyckat resultat.

Vi dansar och dricker te

Vi testar lite breakdance efter middagen, hela familjen.

Sambon: I'm hot like an oven. Tea and dancing is not a good combination. Whoever intended the tea dance was a loon.

So long ago, so clear

Jag har Spotify men jag har glömt mitt lösen, jag har en I-pod som inte laddats på ett år. Jag har väl några CD-skivor inklämda i hyllan ovan och en liten vinylsamling som jag förvarar hos mor och far.

Tragiskt, egentligen, men Sambons musikintresse har liksom suddat ut min egen upptäckarlusta och jag lyssnar till 90 procent på sådant som han valt. Dygnet har ju bara så många timmar liksom.

Men allt som oftast är det ju bra grejer, som jag också gillar, så jag tänkte jag skulle börja dela med mig ur samlingen. DJ:ing my boyfriend's record collection, helt enkelt.

Idag blir det Vangelis, det är ju - som vi alla vet - musik för nördar. Men den här lyssnade vi på i morse och den slog an en sträng hos mig. Känner ett behov av att börja om; att gå in i hösten och känna mig ren i betydelsen pure.

Försöka duger.

En snabbis på bokrean

När jag väntade på spårvagnen häromkvällen smet jag in på Akademibokhandeln i Brunnsparken.

Holger älskar böckerna om Pelle. Sneglade på en samlingsvolym men dels har han redan ett par av berättelserna som ingick, dels tycker jag att det blir så tungt att hålla i tjocka böcker vid godnattläsningen (!)

En klassiker jag själv älskade som liten. Vi testade den redan första kvällen och det blev succé. Det fantastiska i att Bertil säger att han badat i geléskålen och barnet då inser att det har en hemlighet tillsammans med Bertil och Nils Karlsson-Pyssling. Magiskt faktiskt.



Den här har jag bara läst om och jag vet vad Sambon kommer säga: Typical Swedish depressing stuff. Men jag tror att Holger kommer gilla den.

Jag köper inget till mig själv på rean i år. Har ofantligt många olästa böcker hemma och inser mer och mer att vi inte har tillräckligt med plats, trots den stora hyllan.

Vårda hjärtat

Igår utspelades följande på spårvagnen, på väg till Naturhistoriska.

- It's Valentine's tomorrow. Is that something we're acknowledging this year? frågar jag.

- We usually do something, don't we? Sambon svarar med en motfråga.

- Mmmmm. It's just a shame that it's so close to my birthday.

- Well, yes, but that's nothing new, is it?

- Guess not. So are we doing something?

- Yeah, I think we should.

- Ok.

Ja, som ni ser. Romantiken är inte död, men den kanske inte står där uppe på barrikaderna och brinner precis.

Vi fortsatte diskussionen senare igår, efter att jag skurat badrummen och Sambon storstädat köket. Hädanefter ska det dejtas lite oftare, sa vi. På tu man hand dessutom! (Det var kanske inte ett år sedan senast, men snudd därpå.)

Vi har inte möjlighet till barnvakt jätteofta, framförallt inte på helgkvällar. Detta har vi använt lite som en ursäkt. För på vardagkvällar kan man väl inte göra något?

De gånger vi har barnvakt på helgerna är det dessutom inte för att göra något speciellt för oss två utan för att vi antingen är bjudna på kalas (då pratar man med alla andra utom varandra) eller för att vi haft något hemmaprojekt (då är man för trött för att göra något extra av kvällen).

Men nu ska det bli ändring, bestämdes det och vi börjar redan på torsdag med ett redan inbokat SPA-besök för att fira min födelsedag lite i efterskott.

Och sedan ska det dejtas en gång i månaden är det tänkt. (Hanna och Oscar, ni kan fördela tillfällena mellan er redan nu). Vardag och helg, det duger vilket som!

Därför blir det biobiljetter till Sambon ikväll.

Kanske inte den mest romantiska gesten. Eller så är det faktiskt det.

Går du på date?

Monochrome Day II

Har du rött hår nu, frågade Kim i telefonen. Nä, det är inställningarna jag använder som gör bilderna lite gula. Färgen ser mer ut som på bilden ovan, tagen häromdagen. Nästa fråga blir väl: Är du onaturligt blek nu? Ungefär som någon som håller på att svimma? Svaret på den frågan blir ja.

Skjorta: Urban Outfitters

Ribbstickade tjocka, korviga leggings: BikBok

Kängor: Köpta på Nilsson

Hade ett brett stelt armband med blommönster också men det tog jag av mig då jag skulle läsa saga för Lilla H.

Trött på det här med outfits nu. Nä, trött på att posera.

- How do you smile without actually being happy? frågar Sambon.

- Dunno. But I recommend you try it.

Nu kör vi

Nyårsdag 2011 och vi gör oss klara för ett andra julfirande. Vi far till mina föräldrar och firar svensk jul med mina syskon och svensk julmat. Mamma meddelar att hon köpt en ny skinka ("bara en liten, de var nedsatta nu efter jul och de går ju åt"). Håller också tummarna för min favorit på julbordet; räkomelett i långpanna. Tack mamma för att du vet bättre än jag själv vad jag önskar innerst inne!

Första och enda gången det blir "riktig" julmat för mig den här julen. Jobbet ordnade fest redan i november och på avdelningslunchen röstade vi på thaimat och julgodis istället.

Inte för att det gått någon nöd på mig. Veckan i Frankrike var, som väntat, full av kulinariska höjdpunkter. Min svägerska är engelska men efter 20 år i Frankrike är det matlagning med väldigt tydliga franska influenser.

Mina favoriter:

* confit de canard (anka)

* ostarna. OSTARNA!

* sticky date pudding

* English Christmas lunch (mycket bättre och godare än vad vi svenskar oftast tror)

* en superdipp att ätas til typ tortillachips bestående av mjuk getost med sweet chilisås och koriander ringlad över

* den stenugnsbakade pizzan vi åt på stranden i Nice (20 grader varmt men i övrigt var vädret skit)

Jo, det var en fin vecka, inte bara matledes. Sällskapsledes var det eyes and teeth all around (Sambons beskrivning av lite påklistrade leenden). Inget romanstoff men mysigt med Lilla H som självklart equinox. Yngsta barnbarnet med nio år upp till nästa pojke. Jojo. Det vankades många hårda paket.

Lågvattenmärken:

* Vi glömde vår sulky. Och nej, det var ingen resesulky utan vår vanliga som vi använder jämt. Inte så att jag skyller på Sambon men uppdelningen var trots allt: Han packar in i bilen, jag fixade med Lilla H.

* Lilla H var dålig i magen sista dagarna.

Sedan vi kom hem i förrgår har vi hunnit fira en fyraåring (som vaknade och besviket konstaterade att han inte hade vuxit under natten) och en riktigt, riktigt bra nyårsafton. Folk var krassliga till höger och vänster så av våra (från början mycket måttliga planer på samkväm) blev det intet. Istället gick vi "all in" och firade Lilla H ordentligt en dag i efterskott.

Åkte pulka, bakade tårta, lekte med alla nya leksaker. Handlade de bästa ryggbiffarna jag kunde hitta, svassade i nya klänningen jag fick från Sambon i julklapp, skålade i bubbel och PRATADE oavbrutet med Sambon i säkert tre timmar. Kort sagt: jag var en så perfekt mamma och sambo som jag förmådde. (En gång om året är väl inte så illa?)

Nu kör vi.

Like father, like son

Lilla H greppar en sopborste, tar ett gitarrgrepp och rockar loss.

Sambon:

- Like father, like son. Musician/Cleaner

My first love

Han var några år äldre och bodde i närheten av en vän. Jag gick i första klass och kärleken drabbade mig med en våldsam kraft.

Hemma i hallen vankade jag av och an och led för första gången alla kärlekens kval. Mamma lyfte upp mig i famnen och satte sig på badkarskanten.

- Är det något du är ledsen över?
- Jag bara går här och allt jag kan tänka på är den jag älskar.

Att hon lyckades hålla sig för skratt.

Lycka är...

...att ha en son som kläcker underbara oneliners. Idag vid middagen.

Jag: Åh, Holger. Älskade unge!
Holger: Jag är rolig också.

Olycka är...

...att ha en Sambo som kläcker ur sig saker som denna nedan. Vi var på väg till spårvagnen igår. Jag i min älskade poncho/sjal, allmänt kallade snuttefilten. En svart, stickad sak med mängder av små volanger. Sambon går ett par steg bakom mig.

- You look a bit like a sea creature.
- That's a compliment and a half.
- I never said anything bad about sea creatures.
- You're not making it any better.
- One of those that live on a coral reef.

Over and out.

Kuriosa: Nu googlade jag runt lite för att hitta bilder på det där fiskfjället. Här kan man se bloggaren Cecilia Blankens i samma poncho. Och hon befinner sig ju vid havet på bilden så kanske har Sambon en poäng. Gillar för övrigt den här bloggen, den enda modeblogg jag faktiskt läser även om den innehåller lika mycket snicksnack om hennes barn.

Gräsänka

Till helgen är jag gräsänka. Lilla H åker i förväg till mormor och morfar medan jag och Sambon inleder arbetet med att montera ihop alla 89 mdf-bitar vi beställt färdigkapade till vår platsbyggda hylla. Men både fredag och söndag kväll är Sambon uppbokad. Något som inte föll mig på läppen. Inte så att jag missunnar Sambon lite fart och fläkt men martyrjaget vann den inre konversationen och sa:

- Well, maybe you can do the shelving yourself and I can go along to my folks? It's not that fun to just sit around for two nights.
- I can't really do it on my own. And anyway, you constantly say you don't have any time to yourself and when you do, you don't want it.

That shut me up.

Och han förstår att jag menar att det inte är lika kul med egentid när man inte själv kan välja vad man vill göra. Jag vill sitta på en uteservering och dricka drinkar men alla mina friendz har endera småsmåbarn eller så har de flytt stan.

Dödslängtan

Ikväll ryker napparna för Lilla H. Ge dom till kaninerna på Liseberg, tjorva ned diplomet i fickan och sätt kurs mot cykelaffärn på Vasagatan där en liten glänsande sak står och väntar.

Så långt tror vi att det kommer gå enligt plan. Vad som sedan händer står väl skrivet i stjärnorna.

- Shall we keep one? frågar jag Sambon som rensar skåpen på de små välgörarna.
- No. You're too weak.

My boys say the funniest things

Engelsmannen aka Sambon says:

- So what team are you rooting for? (vi pratar om VM)

- England of course!!!!????

- I haven't decided yet myself. If there is an African team that shows some spunk, I might go for them.

Medan Lilla H har mycket bestämda uppfattningar om hur världen fungerar:

- Mamma, vet du att potatis är gjort av chips?

Proviva is the shit

En av de starkaste ingredienserna i mitt och Sambons förhållande är att vi försöker att alltid tilltala varandra med en vänlig ton. Lite av: If you don't believe it, fake it, and you shall believe.

Men ibland blir det kanske lite väl.

Såhär lät det tidigare idag apropå den senaste veckans magåkommor.

Jag: I am sooo happy that I haven't had to rush to the bathroom even once today.

Sambon: Me too.

Jag (nu med pålagd reality check): Really?

Sambon: Yeah, I am thrilled that you don't have problems with your poo, my love.

Den som väntar på nåt gott...

Äntligen kom det försenade påskägget i paket från England. Där är själva äggen gjorda av choklad. (And not from carton, fnös Sambon)

Det mottogs med förtjusning!

Plötsligt händer det

Stor dag för Lilla H idag med andra gris-sprutan, strutglass och åktur i gamla grannens nya traktor. Och att sedan toppa dagen med en nummer två på rätt ställe... Ja, jag saknar ord. Sambon står dock sällan mållös.

- Before you have children you can't really picture yourself enjoying spending time with someone while they're having a poo, cheering them on.

Jo sörru att...

...det har dragit lite i min res-tarm of late. Det här är nåt nytt, att det drar och sliter lite. Att ögonen tåras lite av all-inclusivereklamsnuttar, att det trixas lite med budgeten för att fås råd. Att jag dagdrömmer om att Sambon och jag äntligen ska dra iväg på den där Prag-resan han lovade mig redan första natten (Just name a place, and I'll take you...Nu är jag redo thanx!)

Jag har skapat det här behovet själv, såklart, efter 15 år av ständigt flängande. Så många platser har jag inte sett men herregud vad många timmar som lagts på flygbussar, flygtåg, i luften... Och jag saknar det. Jag älskar själva viktlösheten som uppstår när man tar sig från ett land till ett annat. Och nu är det alltså ett halvår sedan sist.

Baby's got a birthday coming up

OK, så jag fyller medelålders men det behöver vi ju inte låtsas om. Fick just ett sms från Sambon med texten:

Let's discuss your birthday this eve.

Och jag är ju inte den som är den.

Momma blog overload

Jag och Lilla H står i duschen.

- Mamma, heter du Lisa?
- Ja, det gör jag.
- Har du pengar?

Så var livet på landet

Hur känns det då?
Det är såklart den vanligaste frågan vi fått sedan vi flyttade från huset på landet till lägenheten i stan.
- Bara bra, har vi svarat. Underbart! Bekvämt! Helt rätt beslut för oss!

Och det är det såklart. Men imorse väcktes vi av snöplogen strax innan klockan sju, vinklade upp persiennen och avtäckte en vintervärld.
- Vad skönt att slippa gå ut och skotta, sa jag till Sambon.
- Mmmmm, sa han (som faktiskt var den som oftast skottade). But I can't help wondering what the house will look like now, with the newly painted facade, all covered in snow.
Och jo, tankarna drog igång. Det var ett fantastiskt julhus och så lätt att få till julstämning i. Så tokigt då att vi aldrig hade något riktigt julfirande där!

I år har vi English christmas dinner på Annandagen. Gåsen är stor, så den som är hungrig får gärna komma förbi. Till en lägenhet med lite färre, men mindre dragiga, rum.