Legokriget

Det är söndag förmiddag och Holger och jag hänger i hans rum. Det är hans favoritstund på veckan. Inget dagis och med mamma och daddy hasandes runt i morgonrockar, bärandes kaffekoppar, morgontidningar och oceaner av tid.
Jag plockar halvhjärtat upp en legogubbe för att ge mig in i Holgers lek.
- Vad är det här för en? frågar jag. Han ser inte så glad ut
- Du kan inte så mycket om Star Wars, mamma.
- Nä, det kan jag inte.
- Det är nog för att du inte gillar krig och sånt.

Min son är nyss fyllda fem. Han älskar att leka med lego. Det låter väl fint?

I listan över favoritsysselsättningar kommer lego på andra plats efter Bolibompa. Har han någon att leka lego tillsammans med så toppar det listan.

Detta tycker jag är härligt. För lego är en pedagogisk leksak. Väl? Det är rollek, könsneutralt och motoriskt utvecklande. Väl?

Saken är den att Holger alltid gillat lego men sedan Star warslegot kom in i våra liv i julas och vid hans femårsdag så har intresset eskalerat något enormt och jag är ju inte dummar än att jag inser vad det beror på. Hemma hos oss finns det väldigt få leksaksvapen; någon mjuk yxa, ett morotssvärd, en sköld.... men med Star Warslegot är vapnen inbyggda. Varenda liten gubbe har svärd, varenda farkost har bomber och missiler.

Varför hänger jag upp mig på det här? Det är nog "för att jag inte gillar krig och sånt".

Det är lätt att avfärda debatten om "hen" som töntig, som något några tokiga akademiker/feminister hittat på. Men indoktrineringen av våra barn i väldigt, väldigt snäva könsroller pågår varje dag, hela tiden.

Läs den här mycket tänkvärda artikeln i DN om legomuren mellan pojkar och flickor. Läs också kommentarerna för fler synvinklar, ris och ros.

Vi väljer skola

Gustaviskolan, vår favorit bland de kommunala skolorna

Tre öppet hus (öppna hus?) på en vecka i jakt på den perfekta skolan till Holger som börjar förskoleklass nästa år.
Hör mig själv säga: Det var lättare på min tid, då hade man inga val...yadayadayada...
Men var det bättre då? Det är klart att det inte var. Bättre för dem som hade turen att bo nära en bra skola, tough shit för resten.

Jag tänker att den där excelkursen jag ska gå nästa vecka (don't ask) inte kunde kommit lägligare. Finns det en formel som kommer att ge oss svaret när vi matat in alla parametrar?
* Läget
* Kommunikationer
* Storlek
* Pedagogisk inriktning
* Antal årskurser
* Kompisar
* Fritids
* Pedagoger
* Innemiljö
* Utemiljö
... och säkert en radda till.

Nu har vi i alla fall en favorit bland de kommunala skolorna, men vet inte vilken vi ska sätta som tvåa. Dessutom är det inte alls säkert att vi erbjuds plats på den skolan eftersom inte vi bor inom det automatiska upptagningsområdet.
Runt årsskiftet kommer svaren från de fyra friskolor vi sökt. Dit blir man inte inbjuden på öppet hus förrän man erbjudits plats.

Bowling eller monster

Han fyller inte förrän i slutet av december men redan smids det planer för barnkalas. Lite är det ju för att hans mamma tycker att det är kul. Funderar på inbjudningskort, hur man kan göra egna godisstrutar, baka gröna cupcakes... Men också för att man gärna ska vara ute i tid om man vill ha kalaset "på lokal".
Ett ställe jag surfade in på häromdagen annonserade att de minsann inte tog emot fler beställningar på barnkalas just nu men att de snart skulle öppna funktionen för kalas våren 2012. Va?

Förra året bokade vi husets gästlägenhet. Den ligger en trappa ned, har ett stort rum med långbord och passade riktigt bra. Vi slapp städa vår egen lägenhet innan men visst blev det mycket plock och fix. Det ska ju inte bara vara mat och fika och godis och fiskdamm till de små, nuförtiden är ju föräldrarna med och ska även de utfordras med kaffe och kaka.

Mysigare och mer personligt än ett kalas på typ Bushuset där det ena kalaset är det andra likt. Eller? I helgen var Holger på sitt tredje kalas på just Bushuset och uppvisade inga klara tecken på att ha tröttnat, vill jag lova.

Vill kidsen ha specialdesignade cupcakes och hemmagjorda inbjudningskort eller en varmkorv, en pinnglass och ett generiskt inbjudningskort med barnvänlig grafik?

Jag är kluven som ni hör. Å ena sidan tycker jag att det är fel att femåringar ska ha kalas på lokal och därmed sätta ribban väldigt högt för sina kompisars föräldrar. Å andra sidan var vi på ett hemmakalas häromveckan där mamman bjöd de vuxna på sju sorters hembakta alternativ. Sju!!! Och så himla mycket billigare blir det inte heller om man betänker dukar, servetter, ljus, all mat, godis , snacks, lekrekvisita samt kanske något utklädningstema... (Jag vet att man inte behöver överdriva men sån är jag)

Så nu står slaget mellan monsterparty (på önskemål av sonen innan han visste att det fanns alternativ) och två timmar i bowlinghallen med burgare och glass. Holger får bestämma, ja, så får det bli.

Alla dessa dagar

Det är höstrusk och Holger och jag går till simhallen efter dagis. Hans mjuka vattenarmar runt min hals, mitt våta hår på vägen hem.
Höstdagar som ska ges mening för att inte bara vara ett långt rep av dagis, regn, bolibompa, middag, saga och släcklampan - nu.
Jag minns sommardagar och jag minns vintern. Minns solmadrasser med svag doft av mögel, minns fuktiga pjäxor i värmestugan. Men hösten, vad gjorde vi då?
Pappa tog oss till badhuset om tisdagarna. Men var det varje tisdag eller bara något år, någon gång där i mitten på åttiotalet?
Kusiner fyllde år, ett pärlband av solfjädersvikta tiokronorssedlar i tulpanbuketter. Hemma åt vi ostbricka eller chili con carne på fredagkvällarna, såg på Razzel. Lördagsgodis såklart och spaghetti och köttfärssås fast aldrig att man skulle stavat spaghetti med "h" på den tiden.

I'm a rainbow/I was a rainbow

Idag saknar jag min man. Han är kvar i stan, jobbar och bjuder hem polare på lyxskinka. Holger och jag är i hemstaden där vi plockar fallfrukt (Holger), äter glass (Holger), cyklar till caféer (Holger) och jobbar undan lite (jag).

Hursomhaver. Hade fint peppsamtal med Sambon alldeles nyss och fick en tår i ögat. Så idag spelar vi en låt som vi gillade tillsammans för länge sedan, då när jag faktiskt var en regnbåge, då när den här fina reklamen gick på tv i England. Åh älskade mackar, vad fina ni var!

Här är annars originalet från 1967 med nån plockehopvideo.

Jag låg på soffan, vad gjorde du?

När planen gled in i tornen den där septemberdagen var jag i London och hälsade på Sambon. Jag hade tagit ledigt några dagar från mitt vikariat som webbredaktör på gp.se och skulle koppla av utan nyheter efter en hektisk sommar. Så var det tänkt.

Sambon var i musikstudion och jag tog tillfället i akt att fylla på min reserv av engelsk daytime-tv när samtalen i programstudion avbröts. Bilderna på det första planet hade just kommit in och lades i princip okommenterade rakt ut i etern. Jag satte mig upp. Nyhetshjärnan (reptilhjärnan) kopplades på.
När andra planet flög in hade jag redan ringt Sambon tre gånger. Han hade mobilen avstängd.

Jag minns att jag pratade med GP en del om säkerhetspådraget i London (som ansågs vara ett troligt terroristmål) och jag minns att mamma ringde och var orolig. Annars minns jag nästan ingeting från de här dagarna.

Vi satt i soffan dygnet runt och märkte inget av oron på gator och torg. Ett par dagar senare flög jag hem och genomgick den mest rigorösa säkerhetskontroll man kan tänka sig. Snudd på naket.

Den 11 september 2001 arbetade jag som nyhetsreporter och jag märker att mina minnen är präglade av det. Jag tänker i stories och scoop. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess. Det största är naturligtvis att jag blivit mamma. Nu när jag följt rapporteringen kring tioårsjubileet gråter jag floder när jag hör dem som förlorade sina barn berätta om sorgen eller, föralldel, läsa upp deras namn vid minnesceremonier.

Mental storstädning

Vad gör ni i värmen? Jag underhåller mina svärföräldrar, bråkar med min nytrotsige son, binder en spaljé, njuter av fantastiska konserter. Och så städar jag i mitt inre.
Jag har hållt på och moppat och fejat och rensat i snart när en månad och ännu är jag inte klar. Testar alternativa möbleringar, slår mig ned i olika fåtöljer och scannar av utsikten. Men så far jag upp igen, drar ut ännu några lådor och förvånas över all skit som gömts i snö.

Allt detta i mitt inre alltså, den fysiska ansträngningen lika med noll borträknat de sömnfattiga nätterna.
För att vara kommunikatör till yrket är jag måttligt kommunikativ kan man tycka. Kan en del tycka.
Men nu vet ni varför jag bara mäktar med menlösa outfitinlägg.
Stay tuned.

Vem f-n bryr sig?

Ja, jävlar vilka oviktigheter jag pysslar med om dagarna. Inte för att det kom som en surprise precis, men när jag läser Kristian Lundbergs artikel om barnfattigdomen i Sverige blir det liksom lite extra tydligt. En viktig sak som mitt jobb genererar är förstås så mycket stålar att mitt eget barn inte behöver växa upp i fattigdom. Men den insikten räcker bara så långt. Nu läser ni Kristians artikel här (i Amelia av alla ställen) och bestämmer er för vad ni kan göra. Själv ska jag skriva ut artikeln och ge den till dagispersonalen och så ska jag aldrig, aldrig rösta på ett parti som inte har konkreta förslag för att förbättra situationen för dessa barn på sin agenda.

Göteborgstips för dig med småbarn och som vill känna dig lite som du en gång gjorde

Och så har de en sån där rolig japansk fotoautomat där man mailar bilderna till sig själv. Visst fint?

Jag fortsätter med inlägg av tipskaraktär denna helg. Var på Världskulturmuseet med kompisar och hängde i eftermiddags. Härlig restaurang/café, supermysig barnutställning; Jordlingar. Förra helgen var det Stadsmuseet och några veckor innan dess Naturhistoriska. Sjöfartsmuseet är också toppen och de har dessutom nyligen byggt om sin barnavdelning. Bästa hänget om man har småbarn och vill känna att man har ett liv på samma gång. Om barnet somnar/man har sin partner med går det ju utmärkt att ta in även vuxendelarna. Stadens museer alltså: roligare än lekparken, billigare än Universeum/Liseberg (Gratis eller 40 kr för ett årskort som gäller till fem museer) samt bekvämare än hemma eftersom ingen behöver fixa.

Du är fyra nu

Häromveckan, mitt i natten,
Var du uppe och spatserade
Drack lite vatten från kranen,
satt på toaletten en stund.

När jag kom upp tvålade du händerna.
Du sa Vad gör du mamma?
Jag ville se om du behövde hjälp, svarade jag.
Nej. Jag är fyra år och kan allt.

Lilla H får heta Holger framöver. Visst passar det honom väl?

My name is Slim Shady

Amanda skriver om namn idag.

Jag döptes till Lisa år 1975. Mamma hade bestämt sig sedan länge och som jag minns att det berättats för mig så tyckte min farmor att det var ett "namn för kor". Längre fram ändrade hon sig till att "lisa var det finaste namn hon visste."
Under min uppväxt var det ett bra namn (om man bortser från Lisa-Fisaskämten). Det var bara jag som hette Lisa ända upp på högstadiet, då blev det ytterligare någon.
Ganska ofta fick jag dock frågan: vad heter du egentligen?

Sedan många år ligger Lisa på listan över de mest populära namnen på nyfödda flickor, samma sak med namnen på mina syskon, Hanna och Oscar, vars namn också blev inne-namn när de var halvvuxna. Mammas filosofi - förutom att vara väldigt före sin tid - har annars varit: Enkla tilltalsnamn, lite krångligare andranamn. Själv heter jag Alexandra, ett namn jag tyckte var mycket fränare än Lisa när jag växte upp (fasta allra helst ville jag heta Veronika; ju fler stavelser desto bättre).

Min son heter Holger. Det var ett ganska enkelt val. Sambon hade ett gäng konstiga förslag (Electron!!!!), men ett av dem var Holger. Sambon visste inte att det var namnet på min bortgångne morfar, så det fick det bli. (Vad jag hade för förslag har jag glömt, jag är en sådan som ändrar mig hela tiden. Dessutom är flicknamn mycket roligare)

Engelsmän tycker det är tokknepigt, såklart, men det får stå för Sambon. Hur reagerar svenskar på Holger? De flesta tycker nog att det är ganska fint och placerar honom i facket bland barn med pretentiösa medelklassföräldrar och jag har sett ett par, tre Holgrar i födelseannonserna senaste året.

De mest intensiva timmarna sedan förlossningen

Förut:
30 köttbulls-och korvspett
1 halvsmält snögubbeglasstårta
Mängder av bacon/äggochkrassemackor te de vuxna
Två små kladdkakor (ICAs egna, godare än de jag gör själv) med blåbär (som jag inte plockat själv). Också te de vuxna.
Saft, kaffe, te
Pass the parcel och fiskdamm

Nu:
Tröttare än efter en utekväll.

Året som gått - i text

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag försökte mig på att skriva en roman. Jag ordnade maskerad för vuxna.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger mest nyårslöften av den typ som är lätta att glömma bort typ; läsa fler och bättre böcker, skicka fler grattiskort, göra situps framför tv:n, stryka mina kläder oftare.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, bekantskapskretsen utökades bland andra med en Ivar och en Elliot men det var inte samma anstormning som de senaste åren.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5.Vilka länder besökte du?
Grekland, England och Frankrike (samt Norge med jobbet).

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Fasta överarmar. Kort sagt - det var ett fint år.

7. Vad var din största framgång 2010?
Jag är jättenöjd med att vi bytte dagis. Det var en ganska lång tankeprocess som fick ett lyckligt slut. Jobbmässigt är jag nöjd med att de projekt jag drev blev lyckade och att jag fick utökat ansvar och högre lön.

8. Största misstaget?
Mest småmissar som jag redan glömt.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte så att jag varit sängliggande mer än en kvart.

10. Bästa köpet?
Materialet till vår stora hyllvägg.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Nya soffan och våra semestrar.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag har varit glad i år, riktigt glad. Jag var glad över nya lägenheten, över Lilla Hs nya dagis, över Sambons karriärkliv, över framstegen på jobbet, över att vi reste och umgicks mycket.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Något av Robyn eller Håkan. Ytterligare ett dåligt musikår för mig, tyvärr. Det har gått så långt att Sambon hävdar att jag inte gillar musik. Mycket smärtsamt och förfärligt lögnaktigt.

14. Hur tillbringade du julen 2010?
Utanför Nice hos svåger med familj.

15. Bästa boken du läst i år?
Jag verkar ha drabbats av riktigt dåligt läsminne. Jag läser en mycket bra bok just nu som jag påbörjade förra året: Tony Blair: A Journey.

16. Något du önskade dig och fick?
I julklapp? Ovanstående bok, underkläder, Karen Millen-byxor. Bland annat.

Annars? Frid.

17. Något du önskade dig men inte fick?

I julklapp? Jag hade önskat mig smycken av Sambon men han hittade inga fina så jag fick en söt Smirk-klänning istället.
I övriga livet gick saker och ting vår väg.

18. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Blev uppvaktad med tårta på jobbet. Firade med vänner med en maskerad några veckor senare.

19. De bästa nya människorna du träffade?
Jag tror inte jag träffat så många nya människor som fått stor betydelse. Under en konferens var Christer Spolin inbjuden för att tala om mindfulness. Han gjorde stort intryck på mig.

Är du nytillkommen läsare?

Nyfiken på hur jag summerade 2008? Eller kanske 2009? På nyårsdagen förra året summerade jag hela 00-talet.

Nu kör vi

Nyårsdag 2011 och vi gör oss klara för ett andra julfirande. Vi far till mina föräldrar och firar svensk jul med mina syskon och svensk julmat. Mamma meddelar att hon köpt en ny skinka ("bara en liten, de var nedsatta nu efter jul och de går ju åt"). Håller också tummarna för min favorit på julbordet; räkomelett i långpanna. Tack mamma för att du vet bättre än jag själv vad jag önskar innerst inne!

Första och enda gången det blir "riktig" julmat för mig den här julen. Jobbet ordnade fest redan i november och på avdelningslunchen röstade vi på thaimat och julgodis istället.

Inte för att det gått någon nöd på mig. Veckan i Frankrike var, som väntat, full av kulinariska höjdpunkter. Min svägerska är engelska men efter 20 år i Frankrike är det matlagning med väldigt tydliga franska influenser.

Mina favoriter:

* confit de canard (anka)

* ostarna. OSTARNA!

* sticky date pudding

* English Christmas lunch (mycket bättre och godare än vad vi svenskar oftast tror)

* en superdipp att ätas til typ tortillachips bestående av mjuk getost med sweet chilisås och koriander ringlad över

* den stenugnsbakade pizzan vi åt på stranden i Nice (20 grader varmt men i övrigt var vädret skit)

Jo, det var en fin vecka, inte bara matledes. Sällskapsledes var det eyes and teeth all around (Sambons beskrivning av lite påklistrade leenden). Inget romanstoff men mysigt med Lilla H som självklart equinox. Yngsta barnbarnet med nio år upp till nästa pojke. Jojo. Det vankades många hårda paket.

Lågvattenmärken:

* Vi glömde vår sulky. Och nej, det var ingen resesulky utan vår vanliga som vi använder jämt. Inte så att jag skyller på Sambon men uppdelningen var trots allt: Han packar in i bilen, jag fixade med Lilla H.

* Lilla H var dålig i magen sista dagarna.

Sedan vi kom hem i förrgår har vi hunnit fira en fyraåring (som vaknade och besviket konstaterade att han inte hade vuxit under natten) och en riktigt, riktigt bra nyårsafton. Folk var krassliga till höger och vänster så av våra (från början mycket måttliga planer på samkväm) blev det intet. Istället gick vi "all in" och firade Lilla H ordentligt en dag i efterskott.

Åkte pulka, bakade tårta, lekte med alla nya leksaker. Handlade de bästa ryggbiffarna jag kunde hitta, svassade i nya klänningen jag fick från Sambon i julklapp, skålade i bubbel och PRATADE oavbrutet med Sambon i säkert tre timmar. Kort sagt: jag var en så perfekt mamma och sambo som jag förmådde. (En gång om året är väl inte så illa?)

Nu kör vi.

Så vet även ni lite mer om mig...

Min FB-status ikväll:
Okej. Kom igen nu alla mina smarta, välavlönade vänner (dvs alla jag känner): Bortse nu från den egna plånboken på söndag. Det svider men det är bara som att dra av ett plåster; du glömmer snabbt vad det brukade stå på lönebeskedet. Visa istället att du är en MEDmänniska, att du vill något annat med din tid här på jorden än att se om ditt eget redan välinredda hus. Rösta in oppositionen!

'Aving a laugh

- Oh, that's very sinister.
- I don't like it at all.
- Not very good for children.
- And horrible music.
Mina svärföräldrar konverserar framför Pippi, Lilla Hs favoritprogram. Ett avsnitt där de klättrar på tak och kastar tårta.

Önskar att det hade varit episoden nedan.

"Får jag gå in nu, mamma!"

Det är såhär det ska vara. Ett barn som skuttar in på förskolan för att undersöka, leka och lära känna.

Hela livet känns faktiskt lite lättare.

Status på Tradera

Jag har lagt ut 15 auktioner, de flesta går ut om ca 10 dagar. Jag är nu uppe i 17 bud till det sammanlagda priset av 142 kr.

Under tiden jag suttit och väntat på att ladda upp bilder har jag klickat hem tre par mer eller mindre användbara byxor till Lilla H till det sammanlagda priset av typ 200 kr inklusive frakt.

Frågor på det?

Det är nåt som pockar och drar

Läser en artikel i DN om våndan av att dela sommarboende med familj och släkt. Jag tycker ändå det låter mysigt. På riktigt liksom.

Skulle dock aldrig vilja äga ett sommmahus bara med den egna lilla familjen. För mycket jobb, för lite sällskap. Nä, på sommaren ska man vara MÅNGA. Det är ju det som är grejen.

Och så hittar jag det här på Hemnet. Ska vi slå till syrran?

Den här gången tycker till och med jag att det är helt ok att klaga på SJ

Om ni läst tidningarna igår och idag så har ni läst om tågkaoset då ett X2000-tog tog 13 timmar på sig på sträckan Sthlm-Göteborg. Det var, enligt uppgifter från passagerare, uppemot 60 grader varmt och föräldrar till spädbarn fick panik av förklarlig anledning.

Kaos är ett missbrukat ord i kvällspressen men här kan jag nog tycka att det är rättfärdigat. Jag har flera gånger åkt tåg den här sträckan, senast i måndags. Sedan jag fick barn tycker jag att tåg är det absolut smidigaste sättet att resa. Inte bara det att små killar kan köpa snacks och hitta nya kompisar tvärs över gången. Det är också snabbare än bilen, färre byten än med flyget och (i alla fall de gånger man har framförhållning) billigare. Dessutom det absolut bästa färdsättet för miljön.

Det enda problemet jag upplevt är att standarden är så ojämn. Ibland betalar du 99 kronor och reser som en kung i härligt rymliga, luftkonditionerade vagnar där ditt bagage får en egen hylla och ditt barn kan slå sin fjärde drill på en timma på en fräsch toalett utan nämnvärd kö. Och ibland betalar du det femdubbla och sitter i vagnar som dånar och luktar med folk som trängs, toaletter som läcker och passagerare som inte bokat platsbiljett surrandes genom de trånga korridorerna som tsetseflugor.

I måndags var det lite av en sådan där dag. Lilla H klarar hettan bra, han dricker när man säger till honom och är dessutom ingen bebis längre. Vårt tåg var dessutom i tid och även om det var svettigt och trångt så klev vi av i hyfsat skick. Men gud vete om jag inte fått panik om jag varit ombord på det där skräcktåget.

Framöver kommer jag nog tänka mig för både en och två gånger innan jag bokar längre tågresor mitt i sommaren. Jag kommer i alla fall att boka ombokningsbara biljetter.