Lördagen i bilder

Lite ändrade umgängesplaner för den här helgen på grund av vattkopporna. Solen hjälpte oss på vägen!

Klockan är tio och jag och Holger bakar chokladbollar. Det har jag inte bakat sedan jag själv gick i skolan. Då sade vi inte chokladbollar utan något annat och jag kommer på mig själv med att säga fel flera gånger. Holger tittar på mig som om jag vore knäpp.

Klockan är 11:45 och jag har tränat färdigt. BodyPump - min favorit.

Det är strålande sol runt lunch och vi rotar fram en engångsgrill och går ut i skogen. Grillen har dock sett sina bästa dagar och går inte att tända. Trots idoga försök med pinnar och papper misslyckas vi.

Det är kanske därför vi flyttade från landet till stan där "skogen" är en park två minuter från hemmet, en minut från McDonalds. Hamburgare är godare än korv, yes?

Klockan är tre och de födda och dödda läses i detalj tillsammans med en kopp kaffe. Vill inte säga att det är dagens bästa stund men nu gjorde jag det i alla fall.

Klockan är halvfem och vi spelar Toy Story-spelet. Ett toppenspel på helt rätt nivå för Holger och oss.

Klockan är halvsju och jag och Santa Maria står för middagen.

Får ett ryck runt nio och bestämmer mig mig för att ansluta till min systers utekväll då hon har en massa goa tjejer "hemifrån" på besök. Klockan är halvtio när jag och min turban tar hissen ned i cykelgaraget.

Klockan är midnatt och två suddiga systrar suddar på Ritz.

Jag skriver nåt om mitt barn istället

Den lille filosofen på bild från namngivningsdagen med mamma och moster.

Holger: Idag fick Elias följa med hem till Wille efter dagis, varför får aldrig jag det?
Jag: Jo men vi ska leka med William, det har vi ju bestämt med hans mamma.
Holger: Men när då? Vi göööööör ju aldrig det.
Jag: Men vi måste ju bli friska först.
Holger: Men det tar ju så lång tid att när vi är friska så är vi döda.

För hundra år sedan

Visst var jag fin i håret för hundra år sedan? Glad och pigg dessutom. Bah.

Inuti den röda väskan

Jag rensar min väska emellanåt, jo det gör jag. Men sedan tar det bara en vecka innan den slummar igen på nytt. Så här såg fångsten ut vid senaste tömningen.

Uppifrån:
En liten broschyr från företagshälsovårdens hälsotest. Mer om det vid ett annat tillfälle.

Plastmapp med korrektur. Rött just nu betyder årsredovisningen. Blått betyder sånt som också är viktigt och genomskinliga mappar sånt som jag antagligen aldrig kommer hinna med. Ovanpå ligger ett USB-minne, några visitkort från externa möten samt min privata mobiltelefon. Används mest till spårvagnsbiljetter och välgörenhet.

Under mappen ligger ett varuprov på en foundation. Jag har aldrig i hela mitt liv använt ett varurpov av den här typen. Trots det hittar jag dem allt som oftast i väskor och badrumsskåp.

Mitt pennfack drar till sig muntra kommentarer och, visst, det är lite skolflicka över det men innan jag återinförde pennfacket fullkomligt drällde det av lösa pennor överallt. Det absolut bästa är dock att jag har mitt passerkort till jobbet här i och - håll i er nu - jag behöver inte ta ur det utan det räcker med att hålla upp pennfacket mot läsaren. Va??? Bländande.

Nyckelknippa och plånbok med ugglor. För stor men jag tycker så mycket om den.

Över plånkan två rabattkuponger. Jag hatar rabattkuponger men känner mig på något sätt vingad att riva ur dem. Sedan mår jag lite dåligt då jag ser att tiden gått ut.

Ett sånt där tappa-bort-armband för Holger som han väl aldrig haft på sig.

En rödprickig hårscarf nu när jag har lite längre hår.

Tamponger och cigg, what can I tell you. Två cigarettpaket tyder inte på att jag är storrökare. Tvärtom. Jag röker två cigaretter varannan vecka utslaget på ett år.

Utskrift av mejl rörande Holgers lördagsaktiviteter, olika sporter på olika ställen varje lördag. Mycket att hålla reda på.

Två kort, dessa inköpta på Stadsbiblioteket. Eftersom Sverige är ett u-land när det gäller kort köper jag alltid på mig om jag ser några fina.

Längst till vänster i bild, en hög bestående av YSL Lightening Touch, Isadora mörkt läppstift, Isadora cerise läppglans, Chanel klarrött läppstift, någon slags flytande läppfärg, ljusrosa Clinique, hudfärgad läppglans på tub samt Body Shops citroncerat.

Tack för den här gången!

Pappa och mamma, båda födda 1947.

Pepp

Jag har glömt hur man bloggar från mobilen och jag tog en utekväll på stan istället för att snitsa med inlägg igårkväll. Jag har ett jobbprojekt som inte går så bra och ett annat som gett mig huggtänder eftersom jag pressar ihop käkarna så hårt under natten. Jag har ont i fotlederna och jag har hällt olja i håret. Jag har kompisabstinens men inga fina skor. Jag har ingen inplanerad utlandssemester och har bara haft en ok sommar. Jag har handlat nya kläder till Holger för hundratals kronor och en son som sedan kissar ned vartenda byxpar. Jag har en Sambo som jag inte pratat så jättemycket med det senaste och inga roliga program att se på tv.
Men annars, jodå. Tackar som frågar.

Omhuldad.nu

De här mänskorna gick jag i samma klass som i nio år. Vi ser lite farliga ut här på klassfotot från nian men i själva verket är vi snälla som små lamm.

Häromhelgen var det återträff och sällan har jag känt mig så varm inombords som under de där timmarna som gick alldeles, alldeles för fort.

Dom här mänskorna...

...ska jag fira helg med. På Öland dessutom.

Bilden tagen i Malmö för drygt tio år sedan. Inte visste vi då att det skulle skapas en hel tv-serie om oss (SATC).

Vi byggde en hylla

I vår hall fanns en mellanvägg mellan hallen och vardagsrummet när vi flyttade in. "Där bygger vi en hylla" sa vi. Och det gjorde vi, men vägen dit var allt annat än rak.
Först begärde vi in en offert. 50 000 kronor. Som hittat...NOT!
Sedan dividerade vi fram och tillbaka huruvida det var för meckigt att bygga själva med tanke på allt byggdamm etcetera. Till slut landade vi i en mellanlösning där vi beställde allt material uppsågat och levererat till dörren. Ritade, skruvade och målade gjorde vi själva. Slutnotan hamnade någonstans runt tiotusen, tror jag.

Så här gick det till:

Här har Sambon sin vana trogen lagt skyddspapper på hela golvet och tömt rummet på möbler. Materialet ligger sågat och klart och väntar.

Lilla H var hos mormor och morfar hela helgen. Barnfritt är ett måste för större projekt annars kan inte jag koncentrera mig. Vi monterade ihop några av delarna liggande och reste sedan upp strukturen mot väggen. Det ser bra ut.

Hyllan är tänkt att sluka nästan alla våra böcker och, framförallt, Sambons enorma skivsamling. Och jo, jag bygger i klänning. Luftigt om låren, liksom.

Här är andra sidan. Den gjorde vi också som en egen struktur liggande innan vi reste den. Tänk på att inte skruva i för många hyllplan, då blir den för tung att lyfta. På denna sidan ska det finnas en arbetsplats i mitten.

Här är alla hyllplan iskruvade (av mig, vill jag påpeka) och vi testkör innan grundmålningen. Den testkörningen varade ett par månader innan det kom en ny lucka för hyllarbete...

Här är hallsidan, grundmålad och klar sånär som på några spotlights som ska sättas in över datorn. De två sidorna/strukturerna har nu fogats samman med hjälp av två sidoplattor.

Hålla värmen

Efter några dagars tö och regn blev det kallt igen och jag sicksackade mellan de saltsvarta snöhögarna på väg mot spårvagnen.
Jag drömmer om att dra fram cykeln ur källaren igen, men ännu mer drömmer jag om värme. Som alltid vill jag ha en resa att längta till men innan den är bokad och klar duger det faktiskt gott att resa i minnet.
En av förra sommarens sista dagar var vi på vännernas torp utanför barndomsstaden. Det blev också en av sommarens bästa dagar.

Ut på landet

Och så ut med barnen i landet

Nyskördad minigurka

Värdinnan med renshinken

Minsta värdinnan härdar fotsulorna

Tag plats vid grillen

Visa att du bryr dig om någon

Njut av sådant som gror och bubblar

Och låt solen gå ned i stearinets sken

Att göra morgonen efter: Plocka svamp

Nu gäller det att hålla ut

Om jag inte försover mig så ligger jag och drar mig i säkert en halvtimma. Kommer sällan till jobbet före nio och snittar på sjutimmarsdagar just nu. Inte så käckt, kanske.

Den där koppen hjälper inte fullt ut, märker jag.

Brassar därför på med tapeter, tulpaner och blodapelsiner.

Färgglad? Nä.

Sällan har jag tittat på så många bilder av mig själv på så kort tid. Det som slår mig är att jag sorterar bort dem där jag inte ler. När jag står där bredvid lampan tänker jag: Nu ska jag se mer naturlig ut och låter munnen förbli ett streck.

Men sedan ratar jag alltså resultatet. Märklig självbild. Ser antagligen mig själv som någon som bör le.

Något annat som slår mig är att jag ser större ut på bilderna är vad jag förväntat mig, det är inte riktigt så jag tror att jag ser ut. Mer byst, mer mage. Också det märkligt.

Idag svart polotröja i lycra från någon av kedjorna. Har alltid ett par i lådorna, jag tycker de funkar under det mesta: klänning, kofta, poncho...bra för mig som är en fryslök.

Byxor med falska knappar i fram från HM

Platåskor från London, köpte för ett par år sedan och har använt mycket, det trodde jag inte när jag köpte dem.

Monochrome Day II

Har du rött hår nu, frågade Kim i telefonen. Nä, det är inställningarna jag använder som gör bilderna lite gula. Färgen ser mer ut som på bilden ovan, tagen häromdagen. Nästa fråga blir väl: Är du onaturligt blek nu? Ungefär som någon som håller på att svimma? Svaret på den frågan blir ja.

Skjorta: Urban Outfitters

Ribbstickade tjocka, korviga leggings: BikBok

Kängor: Köpta på Nilsson

Hade ett brett stelt armband med blommönster också men det tog jag av mig då jag skulle läsa saga för Lilla H.

Trött på det här med outfits nu. Nä, trött på att posera.

- How do you smile without actually being happy? frågar Sambon.

- Dunno. But I recommend you try it.

Outfit week börjar här

Tråkig blogg med få bilder. Det ändrar vi på. Nu blir det outfits hela veckan lång vare sig ni vill eller inte.

Fredag kväll, nyss hemkommen från jobbet.

Klänning: Dorothy Perkins, köpte i London i november.

Skor: Reaskor inhandlade i våras på min mammas favoritaffär Carl och Victoria Ask i Göteborg.

Och innan ni frågar:

Läppstiftet är från Isadora, färgen heter Cranberry.

Nej, jag är inte gravid.

Antagen utmaning: No make, no fake

Såg att Amanda hade en utmaning häromdagen. Sedan reste jag bort i en millisekund och hon hann skriva ytterligare fem fina inlägg. Hur som. Här kommer mitt bidrag till No make, no fake.

En bild från mars. ca 35 år och 15 dagar. Väldigt blek, väldigt morgonrufsig, väldigt mycket behov av klippning och med ett blåmärke från grissprutan på armen. Men med världens vackraste accessoar är det ändå en favorit. Anta utmaningen du med, vetja!

Vårnöjen

It's that time of year, pollensäsongen. Jag blev inte allergisk förrän i sena tonåren och hade inga större problem förrän jag var 19. Då satt jag på Hampstead Heath i London och hela ansiktet liksom släppte. Ögonen rann, näsan rann, halsen snörptes ihop och så kliade allt alldleles infernaliskt. Sedan följde några dryga år, framför allt för att jag var ung och fattig och pollenmedicinerna fortfarande kostade nästan en hundring i veckan.

Nu är det mycket bättre, medicinen kostar skit och ingenting och dessutom hjälper de jättebra. men trött blir jag. Och lite retlig.

Därför är det sällsynt dålig tajming att jag snittat på 55 timmars arbete de senaste veckorna samtidigt som det ska deklareras och samtidigt som jag haft både magsjuka och förkylning.

Så i helgen for vi till hemstaden och gick på kosläpp, Lilla H och jag. Kom sedan hem och fann ett nymålat vardagsrum (första lagret i alla fall). Tänkte spritsa ännu tjockare icing på tårttoppen i form av en hederlig charterresa men då var det något strul med betalningen i sista momentet.

Och, just det ja, Sambon och jag firar 12 år idag. Det firar vi med en chinese take-away, en punkdokumentär (han) och lite slöblogg (jag). Love life!

Tre nya saker om mig

Amanda skriver tre nya saker om sig själv. It's a trend.

1) Jag har haft någon slags blogglov, någon har kanske märkt det. Skrev ett långt inlägg om att jag skulle sluta då jag bara skriver om skit och ingenting. Men så publicerade jag det aldrig. Och här står vi nu idag etc.

2) Jag är lite trött på jobbet. Min avdelning är extremt pressad, folk gråter av stress och själv är jag på väg in i årets mest hektiska period.

3) Jag är så kär i min familj! Inget nytt i och för sig, men jag upptäcker nya saker varje dag. I veckan har vi varit magsjuka lite till mans men det går att hitta mys i det också.

Den som väntar på nåt gott...

Äntligen kom det försenade påskägget i paket från England. Där är själva äggen gjorda av choklad. (And not from carton, fnös Sambon)

Det mottogs med förtjusning!

Hear hear, my little dear

- Vad gör daddies egentligen?

- Dom lagar mat. And change nappies. Och läser tidningen.

- Jaha. Och mammor, vad gör dom?

- Leker och ritar. Och jobbar.

Greetings from the future

Det var väl inte så att vi uppmärksammade Earth Hour i all sin hemvävdhet, men kul hade vi. Fler bilder här.