Stol för ryggen

Testar en stol på jobbet. Det syns inte så väl på bilden men dynan är rundad nedtill och liksom rör sig. Stolen ska främja ryggen, gör att man sitter rakt och inte hukar som en gammal gam. Tydligen är den så jobbig att de rekommenderar en timma åt gången inledningsvis. Testade igår, kändes helt ok.
Annat tips för att rätta på ryggen är att höja skärmen så överkanten är i höjd med toppen på ditt huvud. Min åkte upp nån decimeter kan jag säga.

Här är ditt liv

Jag har en kollega som är grymt modig. Han bara gör.
Idag berättade han att han håller på och sätter ihop en slags Här är ditt liv till sin svärfars 70-årsdag med videoklipp, bilder och anekdoter. Konversationen gled in på Ingvar Oldsberg som ju ledde tv-serien då den hade nypremiär för några år sedan.
Kanske borde ringa honom, sa kollegan och så gjorde han just det. Där och då. (Ingvar är en av få kändisar som finns på Eniro). Inget svar på hemnumret men på mobilen fick han napp. Och jodå, Ingvar kunde absolut tänka sig att bli filmad för en kort hälsning till svärfar.
Respekt x 2.
Själv hade jag aldrig tordats.

En Lisa testar ett liv (nästan) utan listor

På både en och två och tre bloggar läser jag om listor; alla dessa listor.

För oss som är listfantaster är december månaden då vi riktigt kommer till vår rätt. Till och med den mest inbitne listhatare har svårt att klara december helt utan ( om man inte har en fru/man som gladeligen tar på sig all planering själv). Det är julgodislistan, bjuda på glöggfest-listan, julkortslistan, alla julklappslistor och en höl drös andra.

I år har jag bestämt mig för att minska ned på mitt listeri-extravaganza av två skäl:

1) På jobbet har jag, som är projektledare, självklart en driljard listor av olika omfattning och i olika kanaler. De finns i excel, word, på mejlen, på telefonen, utskrivna, handskrivna, hos leverantörer mm mm. Jag får liksom mitt behov av listor med råge tillfredsställt här.
2) Sambon klagar över att våra normalt mycket angenäma kvälls-snack fram i december alltmer liknar projektmöten. Det där med att vi tillsammans driver företaget Familjen AB är inte riktigt hans melodi.

Om jag trodde att nedbantningen av antalet listor skulle skapa ett regelrätt kaos här hemma hade jag självklart inte haft något val men jag har nämligen upptäckt följande om listor:

1) Om man har gjort en mycket utförlig lista som man t ex tappar bort alternativt måste strunta i pga tidsbrist eller något annat och sedan hittar/plockar upp den här listan typ två månader senare brukar man upptäcka att flera saker glömdes bort men att det gick lika bra ändå!
2) Har man en lista över något blir det lätt att det slinker in rent onödiga saker typ inköp, aktiviteter etc som bara tar tid och pengar i anspråk.

Inför julens festligheter har jag absolut några listor, främst julklappslistor som jag fått på mejl eller själv skickat iväg. I övrigt tänker jag att det mesta löser sig. En sak är jag dock lite orolig över att glömma bort, nämligen presenten till Holgers fröknar. Den ”aktiviteten” hänger liksom inte ihop med något annat. Får nog ta och mejla mig själv en påminnelse om att skriva upp den på väggkalendern därhemma… För kalendern räknas väl inte som lista?

Tvenne världar

Ska gå till jobbet imorgon fredag om inget oförutsett händer. Typ jag blir jättesjuk.
Frisk är jag inte men inte sjuk nog för att orka ignorera viktiga möten med högsta chefen och mina falkögon på ett slutkorr.
Sju arbetsdagar i sträck har jag varit hemma på grund av sjukdom. Det har aldrig hänt förut, inte ens då jag bröt benet.
Jag har varit hos läkaren en del, snutit upp några storpack näsdukar, knaprat diverse piller och sörplat nyponsoppa och te i obscena mängder. Jag har också tänkt en massa osorterade, febriga mer eller mindre relevanta tankar.

Detta har jag noterat:
1) Jag är så dålig på att vara sjuk (slappna av, ligg kvar i sängen, se på skräp-tv etc) vilket gör mig arg vilket gör mig ännu sjukare.
2) Jag pendlar mellan hybris och nästandepression. Tankar som: Det var då själva fan om jag inte skulle ta och säga upp mig och liksom njuta av livet löper parallellt med tankar som Man får ju ändå vara glad att man lever.
3) När jag ser mig själv återvända till jobbet imorgon föreställer jag att jag liksom gör entré. Leopardpäls, nymanikurerade naglar, the works. För trött för att ens skämmas på ett klädsamt sätt.
4) Men ändå: Jag har tankar! Massor! Idéer! Massor!

Men nu ska jag tillbaka till jobbet och uppföra mig som folk. Leopardpälsen kommer att hänga kvar på sin galge.

Note to self

Har nu i tre minuter försökt att skriva något fyndigt som innehåller orden: stress, deadlines, förkylning, förkylning, förkylning, sjukskriven, stress och eftertanke.

Men det ville sig inte, det får bli en annan gång.

Can we start again?

I ett parallellt universum var hon en kvinna, en sprudlande liten kvinna, som tog lätt på det mesta och mötte morgonen med ett leende på läpparna. Varje dag gick hon till sitt arbete som var alldeles precis lagom utmanande. Resten av tiden var hon en makalös mor, sambo och vän. Naturligtvis skrev hon inspirerande blogginlägg minst en gång om dagen.

Det har varit en tung vecka. Förkylningen släpper inte taget, inte heller arbetstoppen som mer verkar ha planat ut någonstans i höjd med Kilimanjaro.

Kan vi börja om? Kan vi låtsas att den senaste veckan aldrig ägt rum? Jag tar hjälp av en riktig favoritlåt från ett riktigt favoritband. Älska rösten. Ja, gör det.

Halvdöv på Bokmässan

En av dem som fyllde mina påsar. Lite besatt av Banksy just nu. Låtsades att det var en gåva till Sambon. Han blev glad. Men vi ska ju inte separera så då är den väl min också?

Det blev en bokmässa till slut och jag kom hem en mycket nöjd Lisa med överfulla påsar och ett par glas rödvin innanför klänningslivet.
De senaste åren har jag snikt till mig ett branschdagspass via jobbet och kunnat gå på arbetstid. Till det fanns ingen chans i år, har alldeles för tajt jobbschema.
Men inget ont som inte har nåt gott med sig.

I år slapp jag ju att pliktskyldigt hänga uppe på Grafiska torget och kunde förlora mig i barnlitteratur och pocketböcker.
Hann även få Döden på en blek häst signerad av Amanda - lika bra i verkligheten som i bloggvärlden! Hängde med på lite eftersnack och rödvin bland debutanter och erfarna. Duktiga tjejer.

Idag storhandling och ett sista säsongsbesök på Liseberg. Om jag inte varit döv på ena örat på grund av megaförkylningen från.....ja, dagis, antar jag - så hade det varit en riktigt bra helg.

Jag låg på soffan, vad gjorde du?

När planen gled in i tornen den där septemberdagen var jag i London och hälsade på Sambon. Jag hade tagit ledigt några dagar från mitt vikariat som webbredaktör på gp.se och skulle koppla av utan nyheter efter en hektisk sommar. Så var det tänkt.

Sambon var i musikstudion och jag tog tillfället i akt att fylla på min reserv av engelsk daytime-tv när samtalen i programstudion avbröts. Bilderna på det första planet hade just kommit in och lades i princip okommenterade rakt ut i etern. Jag satte mig upp. Nyhetshjärnan (reptilhjärnan) kopplades på.
När andra planet flög in hade jag redan ringt Sambon tre gånger. Han hade mobilen avstängd.

Jag minns att jag pratade med GP en del om säkerhetspådraget i London (som ansågs vara ett troligt terroristmål) och jag minns att mamma ringde och var orolig. Annars minns jag nästan ingeting från de här dagarna.

Vi satt i soffan dygnet runt och märkte inget av oron på gator och torg. Ett par dagar senare flög jag hem och genomgick den mest rigorösa säkerhetskontroll man kan tänka sig. Snudd på naket.

Den 11 september 2001 arbetade jag som nyhetsreporter och jag märker att mina minnen är präglade av det. Jag tänker i stories och scoop. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess. Det största är naturligtvis att jag blivit mamma. Nu när jag följt rapporteringen kring tioårsjubileet gråter jag floder när jag hör dem som förlorade sina barn berätta om sorgen eller, föralldel, läsa upp deras namn vid minnesceremonier.

Sveriges sämsta chef

Min pappa sparar alla nummer av tidningen Chef till mig så att jag kan läsa dem när jag kommer dit på besök. Inte för att jag själv siktar på att bli chef (lönen: ja tack, personalansvaret: nja) utan för att den är så välskriven.

I varje tidning lär man sig något om den mänskliga naturen. Jättefina personporträtt har de också. Det allra bästa är dock när de betygsätter Sveriges chefer genom att prata med gamla och befintliga anställda (anonymt förstås). I senaste numret fick chefen för Socialstyrelsen det lägsta betyget någonsin sedan tidningens artikelserie inleddes för 15 år sedan, skriver Aftonbladet.

Nu har jag ännu en anledning att se fram emot helgens planerade besök i hemstaden.



Säger en bild mer än tusen ord? Lars-Erik Holm talar tvärtomspråket och triggas av meningsskiljaktigheter.

Sicket jävla tjat

Om man jobbat 38 timmar den här veckan och det är torsdag kväll, betyder det då att jag kan gå hem efter två timmar imorgon?

Mina vänner har slutat fråga hur det är på jobbet. Istället frågar de om det fortfarande är lika stressigt eller kommer med förmaningar.

Jag är som en raspig skiva. Det är mycket nu, men det lugnar väl ned sig. Tjena tjena mittbena.

Vem f-n bryr sig?

Ja, jävlar vilka oviktigheter jag pysslar med om dagarna. Inte för att det kom som en surprise precis, men när jag läser Kristian Lundbergs artikel om barnfattigdomen i Sverige blir det liksom lite extra tydligt. En viktig sak som mitt jobb genererar är förstås så mycket stålar att mitt eget barn inte behöver växa upp i fattigdom. Men den insikten räcker bara så långt. Nu läser ni Kristians artikel här (i Amelia av alla ställen) och bestämmer er för vad ni kan göra. Själv ska jag skriva ut artikeln och ge den till dagispersonalen och så ska jag aldrig, aldrig rösta på ett parti som inte har konkreta förslag för att förbättra situationen för dessa barn på sin agenda.

Jag har gjort mig förtjänt av min iPhone

Jobbet, alltså. Jag har ett väldigt, väldigt roligt jobb. Men också galet.
Jag är bra på stresshantering. På att prioritera, på att tänka att "det här är bara mitt jobb, det är inte jag". Men periodvis, som nu, är det lite väl mycket att hålla koll på. Mycket är såklart av administrativ natur men kreativitet ska också till i de allra flesta projekt och det är inte alltid den sitter där på axeln och väntar på att bli nedplockad.

Här är de största punkterna där jag är ansvarig just nu:

* Ta fram en femårsplan för internkommunikationen. Strategier ska vara genomförbara men måste också ha en ordentlig höjd har jag lärt mig. Deadline april.

* Tänka ut hur vi ska vidareutveckla vårt arbete med våra kärnvärden och leta rätt på externa leverantörer. Det lutar åt de klassiska workshopdagarna men med ett specialframtaget brädspel för att väcka diskussionslusten. Deadline pågående fram till nov-11 men piloter bör tas fram innan slutet av maj.

* Hålla ihop en specialutgåva av vår personaltidning med inriktning på vårt nya kommunikationskoncept. Grundtexterna har en byrå skrivit men jag ska göra massa ändringar, förankra internt, hålla i korr mm. Denna lilla puck har jag tagit över av en långtidssjukskriven kollega, deadline ritad tidning 15 april.

* Hålla i introduktion och handledning av ny praktikant som kommer på måndag och ska vara hos oss till jul. Hoppas på en smart tjej som kan avlasta!

* Leda styrgrupp för lansering av vårt nya introduktionsprogram (e-learning) för alla marknader utom den svenska. Deadline. Alla marknader ska vara klara mars 2012. Mycket administration och hållaihopande i detta projekt.

*Ta fram kontakter och fundera mer kring innehållet i nästa personaltidning. Skriver själv ungefär en femtedel av innehållet. Resten lägger jag ut på byrå. Deadline andra halvan av maj.

* Ta fram koncept kring en specialfolder till tidningen med inriktning på säkerhet. Kanske kan praktikanten skriva riktigt bra? Deadline andra halvan av maj.

* Introducera ett nytt verktyg för förbättrad internkommunikation för alla ledningsgrupper (sju stycken) Deadline så snart som möjligt.

* Ta fram övergripande innehåll för workshop i Italien och briefa en lokal konsult och management. Deadline mitten av april, början av maj.

* Börja tänka årsredovisning. Vi har brutet räkenskapsår och den ska vara klar i oktober vilket innebär att jag måste göra en hel del innan sommaren. Förra året lade jag drygt 400 timmar på den... Jag ansvarar för idé, text och intern projektledning.

* Plus massa, massa annat dagligt.



Nån som vill byta?

Vad gör En Lisa en ensam helg?

Sambon och Holger är i London.
- Daddy and I are going 'cause we are English people, saäger han.

Jag kommer hem från jobbresan. Jag är trött. Ingenting är planerat för jag vill ha en helg som är bara min. Jag ska inte snärja in mig i måsten.

När andan faller på.

Så jag promenerar, raskt, i mörker, uppför alla backarna till lägenheten där min bror nyligen flyttat in hos min syster. Han lagar fläskfilé och vi tittar på tv alla tre. Jag somnar klockan tio och blir kvar.
Vi syskon tittar på tv, som när vi var små. Det är skidåkning. Jag promenerar hem, ännu raskare för Systemet ska stänga. Handlar mat också.

Slappnar av och hoppar upp. Middagsgästerna är här och jag har inte målat mig. Flera ansluter sig och vi lyssnar på cd-skivor, old school eftersom Sambon tagit med sig I-poddockan till London. Vi går ut, på lokal. Det är roligt, jag träffar människor jag känner. Jag kommer hem, supersent, ser på tv på datorn en stund.
Vaknar i ottan men somnar om.

Vasaloppet, femmilen. Jag bakar pizza och dricker kaffe. Putsar fönster och fejar. Bokar bil och far med återvinningen, en sväng förbi jobbet (så läskigt när allt är mörkt och nedsläckt!) och lämpar av kamerautrustningen jag hade med mig till Italien.
Tar ett fotbad i Holgers legolåda. Ser på en dokumentär om Elsie Johansson.

Saknar mina killar. Enough already. Imorgon kommer de hem.

Nu gäller det att hålla ut

Om jag inte försover mig så ligger jag och drar mig i säkert en halvtimma. Kommer sällan till jobbet före nio och snittar på sjutimmarsdagar just nu. Inte så käckt, kanske.

Den där koppen hjälper inte fullt ut, märker jag.

Brassar därför på med tapeter, tulpaner och blodapelsiner.

Året som gått - i text

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag försökte mig på att skriva en roman. Jag ordnade maskerad för vuxna.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger mest nyårslöften av den typ som är lätta att glömma bort typ; läsa fler och bättre böcker, skicka fler grattiskort, göra situps framför tv:n, stryka mina kläder oftare.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, bekantskapskretsen utökades bland andra med en Ivar och en Elliot men det var inte samma anstormning som de senaste åren.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5.Vilka länder besökte du?
Grekland, England och Frankrike (samt Norge med jobbet).

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Fasta överarmar. Kort sagt - det var ett fint år.

7. Vad var din största framgång 2010?
Jag är jättenöjd med att vi bytte dagis. Det var en ganska lång tankeprocess som fick ett lyckligt slut. Jobbmässigt är jag nöjd med att de projekt jag drev blev lyckade och att jag fick utökat ansvar och högre lön.

8. Största misstaget?
Mest småmissar som jag redan glömt.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte så att jag varit sängliggande mer än en kvart.

10. Bästa köpet?
Materialet till vår stora hyllvägg.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Nya soffan och våra semestrar.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag har varit glad i år, riktigt glad. Jag var glad över nya lägenheten, över Lilla Hs nya dagis, över Sambons karriärkliv, över framstegen på jobbet, över att vi reste och umgicks mycket.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Något av Robyn eller Håkan. Ytterligare ett dåligt musikår för mig, tyvärr. Det har gått så långt att Sambon hävdar att jag inte gillar musik. Mycket smärtsamt och förfärligt lögnaktigt.

14. Hur tillbringade du julen 2010?
Utanför Nice hos svåger med familj.

15. Bästa boken du läst i år?
Jag verkar ha drabbats av riktigt dåligt läsminne. Jag läser en mycket bra bok just nu som jag påbörjade förra året: Tony Blair: A Journey.

16. Något du önskade dig och fick?
I julklapp? Ovanstående bok, underkläder, Karen Millen-byxor. Bland annat.

Annars? Frid.

17. Något du önskade dig men inte fick?

I julklapp? Jag hade önskat mig smycken av Sambon men han hittade inga fina så jag fick en söt Smirk-klänning istället.
I övriga livet gick saker och ting vår väg.

18. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Blev uppvaktad med tårta på jobbet. Firade med vänner med en maskerad några veckor senare.

19. De bästa nya människorna du träffade?
Jag tror inte jag träffat så många nya människor som fått stor betydelse. Under en konferens var Christer Spolin inbjuden för att tala om mindfulness. Han gjorde stort intryck på mig.

Är du nytillkommen läsare?

Nyfiken på hur jag summerade 2008? Eller kanske 2009? På nyårsdagen förra året summerade jag hela 00-talet.

Man stänger en dörr

Idag stängde jag dörren om mig själv och kastade bort nyckeln. Nä, inte precis men stängde ned mailen i alla fall. Nä, inte precis men sjukanmälde mig i alla fall. Josåratte.

Lika bra som jag kan vara på att avsluta stora produktioner på jobbet under budget, på mindre tid än beräknat och till allas beundran, och lika bra som jag är på att "festa in i kaklet" som min kollega så vackert uttryckte det; ja, ännu lite bättre är jag - faktiskt - på att dra ur proppen under en dag eller två.

Idag sitter jag i min favoritfåtölj. Mild ledvärk och halsont och med en svullen mandel (höger sida). Men huvudvärken från i morse är borta. Jag surfar gamla youtubeklipp och knarkar lite inredning. Något dåligt samvete för manuset har jag inte. Har inte haft en enda gång sedan jag sist skrev vilket var i.....ehhh onsdags förra veckan.

Nu ska jag bli frisk. Sedan ska jag åka till London. Sedan ska jag lämna november med ett leende på läpparna, iklädd en ny kappa och med siktet inställt på att färdigställa en text som jag nästan börjat längta lite efter.

Så värt!

Iphone 4 - just nu upphov till grönaste avundsjukan i vårt hem

Kommer ni ihåg att jag klätt upp mig till tänderna inför årets löneförhandling för nån månad sedan? Och så var min chef sjuk. Sen glömde jag klä upp mig när det väl var dags och gick väl inte dit i mysbralla kanske men ändå. Då visade det sig att det inte var någon löneförhandling utan ett helt annat samtal, om min roll och så vidare. (Min chef har bestämt att jag är "en pelare" som hädanefter ska arbeta mer strategiskt.)

Men det var inte det jag skulle komma till utan något mycket viktigare. Tre års corporate work ger äntligen resultat! Inte i finare titlar eller mer pengar på kontot utan i en Iphone. Hur enkelspårig är inte jag?

Gillar i f s min HTC Snap men Sambon är avundsjuk och bara det gör det värt. Hatar dock att lära mig nya gränssnitt. (Ingen som tycker synd?)

Skribent i tio steg

Amanda har en uppmaning på sin blogg. Läs hennes tips och även de som kommit in i kommentarsfälten. Löjligt intressant.
Jag är En Lisa och har arbetat som journalist, lärare och nu som redaktör och skribent på en informationsavdelning.
Här är mina tio tips till den om vill försörja sig som skribent.

1)
Älska det skrivna ordet! Läs allt du kommer över i så många olika stilar som möjligt. Romaner, bloggar, tjejtidningar, dagstidningar, cornflakespaket... Om du tycker något är bra, fundera på varför. Vilka knep använder sig skribenten av?
2)
Skaffa en utbildning. Själv gick jag journalisthögskolan samt läste svenska och engelska på universitetet, men det finns såklart många sätt. Fallenhet måste du ha innan du börjar men genom ständiga inlämningsövningar lär du dig att ge och ta kritik. Båda absolut nödvändiga för att bli riktigt duktig. Utbildning ger dig också en trygghet då du har ett papper på att "du kan". Vill du till exempel bli journalist är det svårt att få in en fot på de stora tidningarna utan hög utbildning.
3)
Jobba som fan. Skriv för lokaltidningen även om den är dålig, skriv en blogg, skriv i fanzines, hoppa på extrajobb även om du jobbar heltid om det ger dig nya erfarenheter. Bara när du skrivit 100 notiser kan du skriva tio bra notiser på ett par timmar (något som faktiskt krävs oftare än man kanske tror).
4)
Vilken sorts skribent vill du vara? Jag är ganska duktig på reportage men min absoluta styrka är att jag är snabb och mångsidig. Allt man skriver blir inte det bästa man gjort men mitt mål är att ha en väldigt jämn nivå och en så hög lägstanivå som möjligt. Då känner arbetsgivaren att han/hon kan lita på dig. Du får ett gott rykte och fler jobb.
5)
Lär dig bra svenska. Vet du med dig att du är sisådär på stavning, idkar särskrivning och blandar ihop de/dem och han/honom får du aldrig glömma att slå på stavningskontrollen och - faktiskt - låna hem en grammatikbok. Även om du inte tycker att det är så viktigt är redaktionerna/informationsavdelningarna fulla av språkpoliser like my good self. Och vi tar inte lätt på sånt där tjafs... (Fast att blanda svenska och engelska hej vilt är förstås okej)
6)
Lyssna på kritik och släpp egot. Ibland har de rätt, ibland har de fel. Men att folk tycker och tänker om dina texter kommer du aldrig undan. Därför är det lika bra att redan från början se på texterna som ett jobb, inte som en förlängning av din person.
7)
Skriv enkelt. Använd gärna ovanliga, oväntade ord där det passar men skriv lättsamt. Kommer du från universitetsvärlden och vill börja skriva information eller journalistik, håll inte fast vid alla dina bisatser. Lägg in dig på avprogrammering. (Been there, done that).
8)
Hitta rytmen. En notis i personaltidningen är inte poesi men du måste ändå vara en poet. Jag brukar alltid tänka att texterna ska sjunga. Punkteringar ska sitta så att hjärnan kan andas, korta meningar ska blandas med långa. Hitta rytmen genom att läsa högt för dig själv, efter ett tag bör den sitta där.
9)
Alla som "gillar att skriva" kan inte bli skribenter lika lite som att alla som gillar att sy kan bli designers. Hitta någon du tycker skriver riktigt bra och be dem vara ärliga mot dig. Är det någon idé att fortsätta?
10)
Avslutningen är viktig men det behöver inte alltid finnas en "knorr". Särskilt inte när man är trött och sitter och bloggar fast man borde sova. Gonatt!

Fredagar på jobbet

Fredagar på jobbet är extra bra. Då flamsar vi, spelar upp sjuka youtube-klipp, ger varandra extra fina komplimanger och stressjobbar så vi kan strunta i att koppla upp oss på helgen. (Who are we trying to kid?)

* Idag flamsades det så mycket att jag var tvungen att lämna rummet då jag fick ett viktigt samtal

* Dagens sketch var den här. Sju apor från Mammas nya kille.

* Någon (en man, något äldre såklart) sa att jag var lik Marilyn Monroe (var fååååår de allt ifrån?)

* Jag går upp i varv igen efter en lite halvslapp vecka. Watch this space på söndag kväll, för då måste jag nog jobba ett par timmar.

Megaveckan är över

Den där veckan då allt hände på samma gång är över. Halvt snurriga - vad var det som hände liksom? - satt vi och päste i varsin mjukstoppad möbel igårkväll och konstaterade att:

* Jodå. Sambon som heltidsstudent kan nog funka, tvärtemot diverse farhågor.

* Min deadline i måndags möttes (såklart) tämligen odramatiskt även om klockan var efter midnatt då jag loggade ut.

* Lilla H:s nya dagis känns fasen i mig suveränt. Är så himla glad över att vi följde magkänslan och bytte.

*Kräftkalas hade vi också. Med smått och lite större även om det bara var jag som drack (två droppar) snaps.

* Och så söndagsmiddag med ännu ett gäng.

* Dessutom har jag fastnat i Tradera-träsket. Har lagt ut Lilla H:s grejer och visst, drygt 1100 kronor har ramlat in hittills. inte att förakta, men med tanke på allt pyssel och alla tvångstankar jag brottas med då jag hela tiden vill gå in och "kolla hur det går", så blir resultatet ändå en låg timpeng.