Den här sjukan - som jag faktiskt ännu inte lyckats skaka av mig - den har ett lite lustigt symptom. Man blir nämligen väldigt gråtmild. Jo, det är sant och ingenting jag bara hittar på. Christina fick den först och hon grät i alla fall två gånger under de två dagar jag var med. Själv har jag nog tagit till lipen tio gånger sedan i söndags. Så igår när Sambon sa:
- I've been welling up all day, just looking at our Bear (hans smeknamn på Lilla H) 'cause he is so beautiful.
Ja, då visste jag att han smittats. Och mycket riktigt. I natt kom feberfrossan som ett brev på posten och nu ligger han däruppe i soffan, varm som en kamin och klagar på att han fryser.
Nu blir det Ben&Jerrys och Let's Dance. Men nu är vi är så mentalt och fysiskt utmattade att vi nog inte ens orkar gråta när Carl-Jan "dansar". En bedrift i sig.
3 kommentarer:
Haha, det låter faktiskt roligt! :) Hoppas att ni snart blir friska igen!
Shit vad skumt.
Jalite roligt och mycket skumt. Idag har jag hittills undsluppit mig endast ett par små, små tårar. Jag är definitivt på bättringsvägen!
Skicka en kommentar