Giz a break

Nu har jag jobbat klart för dagen och herregud vad mycket bättre till mods jag känner mig efter att ha skrivit en topptext om synergier inom koncernen komplett med tipsruta.

Det är klart vi kommer säljaköpaflytta i ett litet nafs! Det handlar ju bara om att skapa sig en målbild som en klok människa en gång sagt. (Blondinbella)Klätt på mig har jag också gjort.

Dagen till ära blir det en outfitbild.
Jinns: Acne Hex
Skor: Cheap Monday
Linne: Rut mfl
Väst: Mammas hemsydda från 70-talet
Macka: Äntligen Subs.

Nu drar jag och Lilla H till hemstaden. Sambon? Ja, han ska ju måla huset, bless him. So long!

Spännande

Inatt har vi haft en pissnatt som i ärlighetens namn började redan igår kväll. Sambon kom hem sent efter att ha suttit och deklarerat med en vän. Inte så glad. (Han har enskild firma därav bedrövelsen.)
- I played some records, I bought som records, I bought some petrol. How the hell can that be such a complicated matter? blabla f*ing bureaucracy blabla.

Fortsatte sedan med att han absolut bestämt sig för att han ska måla HELA HUSET innan vi sätter ut det på marknaden för att MAXIMIZE OUR CHANCES varpå jag FREAKED OUT och drog en lång utläggning om tidsbrist, dagisplats, sommarstiltje på marknaden med mera.

Lite komik fanns det någonstans därinne men jag hade svårt att se det och lade huvudet på kudden med en kropp lika avslappnad som en stålvajer.

Är det LUNACY allt detta? Att flytta ifrån ett väl fungerande, ja t o m riktigt finfint, hus för att man inte gillar att pendla och för att man längtar efter lite stadspuls runt smalbenen?

Tänk om vi inte hittar något vi gillar/har råd med innan vi måste flytta härifrån? Vi måste ha en plan B men vad gör man? Flyttar in hos en polare? I syrrans tvåa som hon delar med en kompis?

I alla fall: Idag känns det såklart lite bättre men sömnbristen är total då Lilla H hostat och hostat och ropat på sin mor hela halva natten.

Men glad Valborg på er ALL THE SAME!

PS I helgen är det visst Sambon som målar HELA HUSET DS

Arkitektdrömmar

Åh, man blir ju alldeles svag av allt detta med att köpa hus, sälja hus, titta på lägor, kolla med banker, deala med mäklare. Det mesta av allt det där är verkligen onödigt ont för mig. Något jag går igång på är i stället planlösningar.

De objekt som ligger ute (ja, ni hör ju mitt mäklarskadade språk) och som inte har planlösningen inkluderad bland bilderna går fetbort. Jag älskar nämligen att sitta och hänga över de små ritningarna och fundera på alternativa placeringar för badrum, dörrar som skulle kunna flyttas, väggar som skulle kunna få inomhusfönster för att ge mer ljus...

Vår egen mäklare (han som ska försöka sälja vårt hus) berättade dock att man inte kan avgöra om det är bärande väggar bara genom att titta på planlösningsritningarna. Ritningarma är oftast gjorda av mäklarna själva och "hobbyarkitekterna" verkar variera mellan tjocka/smala väggar (streck) lite på måfå. Det försvårar ju såklart för alla väggar jag rivit ned i fantasin.

I huset vi bor i nu byggde vi ett nytt badrum där det förut var en oanvänd hall och liten WC, vi rev en vägg och gjorde stort vardagsrum av två mindre rum och den gamla toaletten fick bli klädkammare (nej, den är alldeles för prångig för att få gå under namnet dressing room). Det är också jag som planerat hur altanen ska se ut och placeras. Jag gillar't helt enkelt!

Nåt annat jag gillar är det här fina huset.
När jag tittade för andra gången insåg jag att det i mångt och mycket påminner om vårt hus. Ja, inte utsidan då. Och så är det ju finare. Och vi har inga läskiga gubbmålningar. Men annars... Köket, trappen, bokhyllorna.
Just det, höll på att glömma en väsentlig skillnad. Deras hus ligger 10 minuter från centralstation med vagnen.

That priceless stuff

Måndag 06:25

- Ser du vad mamma har i håret?

- Titta där! En pindel! Mamma pindel håret! (Böjer sig fram för att ta loss den)

- Nej, jag tror spindeln vill sitta där alldeles stilla.

- Pindeln lite trött. Pindeln sova. Sssshhh!

Helg through the lens

Fredag och finbesök från New York. Alltså inte mannen där bakom, han bor ju i Götet.

Tillsammans med Anna och Sigge som är mycket, mycket större nu. Sigge alltså.

Lördag morgon. Inspektion av diskstället. Årets första Corona på altanen igår kväll. Ett vårtecken så gott som något.

Om ni undrar varför det varit så tyst på bloggen den här veckan kan jag berätta att jag ägnat kvällarna åt att stryka och att pyssla. Hör och häpna. Jag gjorde ett bokmärke till Malin. Med en framsida...

... och en baksida. Hon fick även den här boken att lägga bokmärket i.

Malin fyllde år och tog kort på sina gäster på lördagkvällen.

Söndag. Jag beundrade min kruka med sommarblommor som jag planterade igår. Om inte den får husspekulanterna på fall är det något fel på världen.

Njut av solen

Det långa benet först nu. Ska hinna till grannstaden och handla husfärg, virke, uteblommor, jord och eventuellt ett litet "cafébord". Det är knappast homestyling light här hemma.

Sedan snabblunch innan mamma och pappa kommer. Eftermiddag med trädgårdspyssel (så mycket rooooligare när man är flera) innan det är dags att fräscha till sig för kvällens kalas.

Imorgon kommer bildbevisen.

Voffo gör i på detta vise?

Sambon byter panel på en ful vägg inför fotograferingen. Kolla vad som gömts i snö! Tänk om fönstren fortfarande var så stora, om snickarglädjen fortfarande så glad?

Kameran fungerar igen förresten. Tur! Men ändå synd då jag ställt in mig på att köpa en systemkamera istället, "de går ju att få så billigt nuförtiden".

Guldstjärna

Klockan är kvart i nio på söndagsmorgonen. Familjen har varit uppe sedan sex och iförda våra morgonrockar inledde vi dagen med fyrans barnprogram. Lilla H och jag är inte så sugna på morgonrockar men Sambon hävdar att han längtat efter att vi alla tre ska morgonrocksmysa så vi går honom till viljes medan vi ger varandra lite menande ögonkast, jag och Lilla H.

Sedan gör Sambon fluffigt kaffe till mig och toasties till oss alla. Toasties, toasties! Vi älskar toasties i vår familj. (dvs dubbelmackor med ost och skinka i smörgåsjärnet). Fast man blir rätt kletig och hushållspappret tar slut. Jag letar fram en bortglömd kaffeservett med blommor. Lilla H plockar upp den och börjar "bläddra". Läsa bok! Haha, det säger ju lite om graden av sofistikering här hemma.

Sedan lagar Sambon en stor gryta med chili con carne. Han gör till och med en extra, mild variant till barnen som snart kommer på besök.
Ja, och så blir klockan kvart i nio och Sambon drar på sig blåstället och går ut för att fixa med fasaden där han byter panel på ett utsatt område.

Lilla H somnar igen klockan nio och här sitter jag, tio över elva, fortfarande i morgonrocken och surfar.
Guldstjärnor all around, tycker jag. Till Sambon for obvious reasons, till Lilla H som lyckas sova trots ljudet från såg, hammare och spik. Och så till mig, för att jag behärskar konsten att koppla av utan dåligt samvete!

Och snart kommer tjejerna och barnen.

Oh, my uptightness!

Tre händelser under dagen har fått mig att reflektera lite över mig själv och mitt förhållande till mina medmänniskor.
Den första utspelade sig på spårvagnen, tidigt i morse. (Nåja, klockan hade i alla fall inte passerat åtta.) Jag kliver på främre vagnen och det är trångt. Ståplats, tänker jag grinigt. Och jag som bara har de sista skälvande sidorna kvar i Väninnan.
En kvinna erbjuder sin plats åt en äldre, mycket välklädd herre som tackar ja och slår sig ned bredvid kvinnans tonårsdotter. Jag känner igen mannen, han åker ofta med spårvagnen vid just den här tiden på morgonen och han är faktiskt lite galen. I oklanderlig affärsklädsel, komplett med portfölj, låtsas han att han fortfarande finns med på ett hörn. Det är min teori. Och han pratar. Och pratar och pratar och pratar.
Nu är det mamman och dottern som råkar ut för hans aldrig sinande svada och jag blir så störd att mina händer reflexmässigt åker upp mot öronen.
På nästa hållplats kliver jag av och går in i bakre vagnen.

På hemvägen får jag sittplats men efterhand fylls platserna på. Framme vid Brunnsparken är det flera som står och håller sig i stängerna. En kille står långt fram i vagnen och när jag tittar upp ger han mig ett stort leende. Åh, guuud vad pinsamt, tänker jag och anstränger mig för att behålla värsta stenansiktet istället för att le tillbaka. Så upptäcker jag att han ler åt någon bakom mig, någon han känner.

Jag är i god tid idag och hinner köpa en Lakritspuck på Pressbyrån på Nils Eriksson-terminalen innan bussen går. Där utanför står det en kvinna och säljer Faktum, tidningen för stadens hemlösa. Hon står som vanligt inbegripen i ett samtal med någon, idag en kvinna i min ålder. Ibland pratar hon med trafikvärdarna men oftast med "vanliga" människor som, precis som jag, är på väg till eller från en buss. Och jag kommer på mig själv med att tänka att jag inte har den blekaste om hur jag skulle inleda ett samtal med henne, att närma mig någon som antagligen har oerhört mycket spännande att berätta.
Som reporter har jag inga problem med att närma mig människor men det är som om jag behöver det skyddet för att våga.

Är jag normal?

Hälsningar "Undrande"

Profilen ur balans (eller Det måste varit laminat)

Var och gjorde en sk balansprofil hos företagshälsovården igår. Blodtryck, kolesterol, syreupptagning, vikt, midjemått, sex minuter på en motionscykel och en överhurtig hälsocoach. Inget nytt under solen.
- Ja, du verkar ju äta bra och sova bra och stressar inte mer än en vanlig småbarnsmamma. Men ditt mål får bli att vardagsmotionera mer.
- No shit! Du menar att jag ska motionera mer än jag gjort de senaste månaderna pga av mitt benbrott? sa jag. Inte.

Skulle förstås aldrig sagt det där om sömn, men jag trodde verkligen att jag var säker eftersom jag tog ett stadigt tag i skrivbordskivan av trä. Men icke. Inatt var det jag som slog upp de blå strax efter klockan fyra. Efter en heldagskonferens, tre lägenhetstittar och lasagne hos vännerna är de fortfarande öppna. En balansakt i sig.

Kemisk krigföring

Sambon smugglar in brush cleaner till Sverige. Lacknafta funkar tydligen inte lika bra, enligt honom. Därför måste vi näst intill tillbedja den där blåa flaskan och så fort man ska ta bort lite färg från, säg låret, har man Sambons vakande öga på sig.

Idag smög jag därför ut i underkläderna och norpade åt mig flaskan. Sambon stod fortfarande uppe på en stege och såg mig aldrig. Sedan var det bara att gasa och gnida på alla fläckarna tills de försvann. Koncenterade mig på ansiktet och jädrar i havet vad det sved. Chemical peel helt gratis. (Nåja, Sambon skulle väl hävda att den var värd multum.)

I morgon kommer Eders Majonäs Lilla H tillbaka. Underbart!

- I haven't really missed him all that much, sa jag till Sambon. I haven't had the time!

- Well, you've only spoken to him three times a day.

Klart jag har! Och imorgon kommer han hem till våra kramar igen. Men ojojoj vad han ska sakna sin mormor, morfar, moster och morbror.

Vem var det?

Någon ringde mig på mobilen men numret finns varken på hitta eller Eniro. Vem var det? 031-3683512, ge dig tillkänna. Kram!

Lamm versus grillspjut

Sambon: So, a barbecue tonight then!
Jag: What? I thought we were having lamb. (Köpte en lammstek igår)
Sambon: I thought the lamb was for tomorrow.
Jag: No. Today is proper Easter.
Sambon: Oh, you foreigners! Friday was the day that Jesus died, on the Sunday he was resurrected, and that's what you celebrate. Saturday? Yeah, that was just a day in between when not much happened.

Lamb it is.

Om man inte är glad när det är påskparad, när ska man då vara glad?

Lilla H firar påsk hos mormor och morfar (fick just mms:et ovan) medan jag och Sambon målar husknutar och vindskivor. (Och tar sovmorgon och pratar om hur lyckliga vi är över att ha ett så fint barn.)

Om våndan av allt

Drömma litegrann. Här ska vi titta in nästa vecka.

Åh, det är så mycket just nu och jag vet att jag är världens tråkigaste bloggerska.

Massor på jobbet (deadline på nyhetsbrevet i nytt gränssnitt, förbereda upphandling av ny personaltidningsproducent, börja skriva nästa nummer av personaltidningen, skriva kommunikationsplan till bloggen mm i all oändlighet).

Och massor hemma. Utvärdera värderingarna på huset. Älta och fundera och besluta och ändra sig i all evinnerlighet. Hur kan tre mäklare värdera huset så olika, ett spann på en halv mille?

Leta lägenheter på nätet, gå på visningar. Drömma litegrann.

Fundera på hur det ska gå med dagisplats. På om man ska sälja först och köpa sedan.

På om man kanske bara ska bo kvar och strunta i alltihopa.

Noterat: Babymania

Lilla H i baljan på BB

Tjejkväll med några local girls igår. (Efter att barnen gått och lagt sig såklart.) Ännu en ny bebisbula att beundra. Av sju tjejer från mammagruppen är status nu:

1 tvåbarnsmor
4 gravida med nummer 2
1 vet ej
1 jag

Och nu får jag finna mig i massa frågor: När ska ni ha nummer två? Försöker ni? Vad tycker Sambon?
Och på dagis har en ur personalen börjat fråga Sambon om det inte är dags för syskon snart. Är de oroliga för att bli av med jobbet?

En dag på sjukan

Jag gillar sjukhus, jag gör verkligen det. Så fort jag dragit fram min kölapp ur maskinen kopplar jag bort världen utanför, glömmer bort allt ansvar och alla måsten från det vanliga livet och blir ett litet, hjälplöst kolli.
Loggar ur hjärnan, ratar Fokus och läser istället Se och hör medan jag väntar. Hälsar på en rad olika sköterskor och glömmer bort deras namn lika snabbt igen.

Blev därför nästan lite sur när läkaren som skulle operera mig bad mig välja mellan lokalbedövning och att bli sövd. Jag vill inte bestämma något alls!
Till slut valde jag dock att sövas. En småbarnsmor kan ju aldrig få för mycket sömn, resonerade jag. I efterhand visade det sig vara ett klokt beslut då skruven de skulle plocka ut hade gått av och de var tvungen att gå in mellan vad- och skenben och rota. Det hade jag inte velat lyssna på.

Fick åka hem efter ett par timmar, kan redan stödja på foten och behöver knappt några smärtstillande. Nästa år är det jag som springer Varvet!