Ninne skriver så bra om genusproblematiken idag. Om blåttochrosa-problematiken. Det här jävla tjafset gör mig alltid arg. Ja, det finns kanske viktigare saker än det här men jag blir ARG. Och riktigt ledsen blir jag när jag hör att barn, våra fina glada barn, itne vill gå till dagis i kläder de gillar av rädsla för att bli retade.
Är du en sån som inte tycker att killar kan ha rosa eller tjejer klär i blått? Då får du faktiskt gå och läsa en annan blogg. Nu. Marsch pannkaka.
Här i cyberrymden törs jag minsann vara stursk och barsk. Annat var det i lördags. Första barnkalaset med nya dagisgänget. Vågar jag skriva att jag vände och gick in i ett annat rum snarare än tog diskussionen när jag hörde vad en av papporna i köket sa? "Ja, jag drog gränsen när Kalle ville ha ett par rosa strumpor."
8 kommentarer:
Skönt att vi är fler:-)
Och vissa gånger kan man lika gärna sucka o vara tyst, vissa kommer aldrig fatta...
Spec inte här i obildade obygden (fast så vågar man ju aldrig säga när lokalbefolkningen hör...!)
Jag börjar så sakteliga sluta störa mig. Har liksom inget val här i UK, annars skulle jag koka över.
Ninne tar också upp en viktig aspekt i och med att hon nämner "den obildade obygden": Att detta faktiskt lite är en klassfråga.
10 spänn på att många rosa prinsessflickor kommer att klä sig som K D Lang som vuxna dock. Och att pojkarna blir glittriga new romantics!
Jag är en extremt girly kvinna men det tror jag beror lite på att min 'look' var väldigt könsneutral när jag var liten.
Jag älskar det faktum att min man köpte en rosa pulka till vår son - trots att han envisas med att kalla den lila...
Ninne: Ja, den obildade landsbygden... Jag vet vad du menar. Jag har högre krav på föräldrar inne i storstan. Men det har man väl inget för, extra besviken bara.
Amanda: Jag är också en medelålders kvinna med väldigt girly smak. Och det har jag alltid varit. Min mamma bejakade min vurm för fuskpäls och rosa skor från tidig ålder. Men det hela handlar ju om att få välja.
Anna: Hälsa MP att lila också är en tjejfärg. Haha!
Ja, det sicka ligger ju inte i färg. Utan i att man som pappan gjorde snävar in och ställer krav på hur en kille resp. tjej ska vara. Vad gör det med barnet som känner att han/hon inte matchar förväntningarna?
Här hade vi en omvänd incident i helgen: Kitty grät och vrålade så att taket lyfte när hennes pappa sa att rosa är en av hans favoritfärger. "DET ÄR INTE EN FÄRG FÖR DIIIIIIIG", suck.
AK: haha, underbart! Den där Kitty går verkligen sin egen väg.
Skicka en kommentar