Det här med sommarplaneringen

Vart ligger den där j-la hagen?

Såhär är det.

Mitt första sommarjobb skaffade jag sommaren mellan sexan och sjuan. Jag delade ut Göteborgs-Posten till prenumeranter i ett distrikt av barndomsstaden. Ett ganska stort distrikt när jag tänker efter som medförde att jag fick gå upp vid femsnåret, kanske ännu tidigare, cykla ned till Postens lastbrygga (som då låg centralt), sätta på de otympliga tidningsväskorna över pakethållaren, lasta i tidningarna samtidigt som jag kontrollräknade dem, kolla att adresslistorna fanns med och sedan trampa iväg. Några höghus finns inte i barndomsstaden men också trapporna i trevåningshus är trappor. Det var slitigt och inte särskilt bra betalt men emellanåt (om det spöregnade till exempel) fick jag hjälp av mamma. Och lönen räckte säkert till ett par vida jeans, en Championtröja och ett peacemärke att hänga kring halsen.


Sommaren efter började jag på slakteriets Avräkningsavdelning, ett kontorsjobb där man matade in i datorerna hur många djur bönderna lämnat för slakt. Hela långa sommaren. Och så fortsatte det, fast på olika avdelningar inom företaget. Två somrar klippte jag till exempel små prover ur grisnjurar. Ett prov för alla grisar som slaktas (uppemot tvåtusen per dag om jag inte missminner mig). Ur bitarna tog man sedan trikinprov. Jag tror inte att man hittat någon trikin sedan tidigt 80-tal, men ändå. Grisköttet du äter är antagligen trikinfritt.


När jag väl började plugga journalistik började jag sommarjobba som reporter på landsbygden och när jag sedan var färdig journalist var det sommarvik som gällde i flera somrar framöver. Ingen överraskning, så är det i den branschen, sommaren är en chans att visa framfötterna. Fastanställda journalister vill ju ha semester som alla andra medan läsaren förväntar sig en tidning i brevlådan såväl till jul som i juli. Många som frilansat i flera år går in och jobbar på redaktion över somrarna för att knyta lite nya kontakter, känna på redaktionslivet igen och få en fast lön. Det är hård konkurrens om de bra sommarjobben och jag har varit lyckligt lottad. (Man kan tycka att det gömmer sig en vacker symbolik i det faktum att jag på mitt första sommarjobb delade ut GP och att jag på mitt sista sommarjobb var redaktör och skribent för en reportageavdelning på just GP) Men nån sommarsemester har det inte varit tal om.

De där människorna som säger "i år har vi bara tre veckors semester ihop" har förefallit mig lika bekanta som månvarelser. Sambon, som arbetade som musiker i många år, har också haft högsäsong på somrarna med festivaler och turnéer.

När jag sedan bytte inriktning och började arbeta som informatör istället var sommarsemestern ett av lockbetena. Men hur är det nu med dikten och verkligheten? Hur är det med knott och regn flera veckor i rad, med alldeles för stora trädgårdsprojekt och med skral semesterkassa?

Efter ett gäng "riktiga sommarsemestrar" har jag litegrann börjat släppa de där tankarna på det ouppnåeliga. I år kanske det blir Stockholm, kanske London, möjligen någon djurpark, troligen regn och säkerligen en drös Lisebergbesök. Hursomhaver, de där skorna skaver inte längre.