Alla mina barn

Böckerna var mina bästa vänner som liten. Läsupplevelserna så starka att jag ibland, efter att ha läst ut diamant, låg med boken tryckt mot bröstet för att bevara känslan för alltid.

25 år in i framtiden och min läslust går på sparlåga.

Jag och en vän diskuterar litteratur i ett hus på Öland:
- När jag var yngre läste jag ut alla böcker, även de jag inte gillade.
- Jag med. Det kändes som ett svek annars.
- Men inte nu längre.
- Nä, jag ger en bok 70 sidor, inte mer.

På mitt nattygsbord, just nu. Alla påbörjade, ingen av dem utläst. (De har dessutom gott om sällskap ute i bokhyllan).


Fått från nån på jobbet. Har läst några kapitel, det ser jag eftersom jag stoppat in ett bokmärke. Ingen aning om vad det stod.

Också fått på jobbet, samma tema som ovan. Jag gillar den här mannen men har ändå inte läst mer än knappt hälften.

Det här var en julklappsbok. Den är tung, i dubbel bemärkelse. Gillar den verkligen, men är just nu för trött för att läsa mer än några sidor i taget om Peace in Northern Ireland.

Rolig biografi av en mycket rolig man. Massor med sex och dråpliga historier och den bok jag faktiskt känner mest lust till just nu, excuse the pun.

En av mina favvoförfattare. Har läst första sidan men la sedan ifrån mig den. Vill inte besudla läsminnet av en av hennes böcker med en trög läsperiod.

Har läst ganska mycket av denna, så sent som i förra veckan, och hade nog kommit halvvägs innan Russel Brand kom i vägen med sina lockrop. Långsam och rätt tråkig men på något sätt bra ändå.

Och så dessa två som jag reserverat på biblioteket och hämtade idag. De har jag redan läst, The Brimstone Wedding (Svavelbröllop) är en av alla tiders-favorit hos mig. De har jag lånat som inspiration för boken som jag funderar på. Den näsvisa ställer den retoriska frågan: Hur ska hon, som inte ens kan läsa ut en bok, kunna skriva en?