I ett parallellt universum var hon en kvinna, en sprudlande liten kvinna, som tog lätt på det mesta och mötte morgonen med ett leende på läpparna. Varje dag gick hon till sitt arbete som var alldeles precis lagom utmanande. Resten av tiden var hon en makalös mor, sambo och vän. Naturligtvis skrev hon inspirerande blogginlägg minst en gång om dagen.
Det har varit en tung vecka. Förkylningen släpper inte taget, inte heller arbetstoppen som mer verkar ha planat ut någonstans i höjd med Kilimanjaro.
Kan vi börja om? Kan vi låtsas att den senaste veckan aldrig ägt rum? Jag tar hjälp av en riktig favoritlåt från ett riktigt favoritband. Älska rösten. Ja, gör det.
4 kommentarer:
Skickar en liten kram.
Mäh! Vad fint. Nu fick jag en tår i ögat *övertrött*
Tack!
Du kan jag ju inte vara sämre - en till kram från mig!
Cyberkramar. I löööv!
Skicka en kommentar