Det har varit en märklig dag som inleddes med att jag åkte till hudkliniken för att undersöka ett eksem och kom ut med ett cancerbesked. Hudcancer och inte den godartade sorten heller.
Den heter Basaliom och kan inte sprida sig till andra organ utan stannar i huden.
Vad händer nu? Väntan på provsvar, operation och sedan ett liv av kontroller iklädd solhatt. Men det kan man leva med nu när man får leva.
8 kommentarer:
Ja, oj. Jag förstår att det måste ha blivit en chock...har inget vettigare att säga än - kram! Att ha solhatt och hålla sig i skuggan är ju som du säger ok, i jämförelse. Op snart?
En mig närstående person har basaliom och det är bara att ta bort det (med lokalbedövning). Sprider sig inte, inte farligt. Det finns hudcancer som är mycket värre.
Men förstår att det känns läskigt. Kram!
Men va säger du!
Fy fan!
Shit. Livet. Jag måste lägga mig ner en stund.
Och hur mår du?
Oj, nu tappade jag alla ord. Men fy. Kramar och omtanke till dig. Livet är skört.
Fina ni är! Det finns absolut hudcancer som är mycket värre. Precis som Annelie skriver sprider den sig inte till andra organ.
Nu håller jag tummarna för att den inte återkommer på massa andra delar av kroppen och att de väljer ett icke smärtsamt sätt att plocka bort den på. Finns olika beroende på utseende, storlek mm.
Detta är en vanlig form av hudcancer men drabbar nästan bara äldre så lite mysko att jag fått det som är relativt ung.
Gud. Blir kall här. TUR ändå Lisa.
(Har varit 2 ggr på hudcancerkliniken på universitetssjukhuset här de senaste 2 åren - förebyggande syfte - graviditeter fuckar med födelsemärken tydligen - och slogs av hur svenne-ljushylta samtliga i väntrummet såg ut. Vi måste passa oss. Måste.)
You better believe it! Blek och skön får det bli.
oi.
Skicka en kommentar