Bättre än jul

För på påsk gör man lite som man vill, eller hur? I år har vi planer för skärtorsdagen och påskdagen, dessemellan hänger vi kanske i skogen och grillar korv eller så kollar vi på familjefilmer med hämtmaten inom räckhåll. Ikväll har jag klätt stora påskriset, nu står det lilla och väntar på herr Holger. I det fina ägget ryms pyntet. Älskar't!

Omhuldad.nu

De här mänskorna gick jag i samma klass som i nio år. Vi ser lite farliga ut här på klassfotot från nian men i själva verket är vi snälla som små lamm.

Häromhelgen var det återträff och sällan har jag känt mig så varm inombords som under de där timmarna som gick alldeles, alldeles för fort.

Stormvarning

Det blåser halv storm ute men om jag mot förmodan lyckas cykla hem ikväll så står detta på helgens agenda:

* Jag och Holger träffar tjejerna och deras barn och går på konstrunda med efterföljande lunch.
* Sambon går på filmfestival.
* Vi fräschar upp altanen inför våren.
* Vi påskpyntar (om vi lyckas lokalisera pyntet.)
* Vi far till IKEA.

Vårtecken: Vår altanhäck har fått små gröna blad och Holgers vinterstövlar har fått ge plats för vårkängor.

England är ju inte vackert i alla skrymslen och vrår

Men, hey, det finns alltid utrymme för lite party, party!
Bilden tagen av Sambon under mars månads besök.

...and now she's dead

En enda vän har jag sagt upp bekantskapen med i vuxen ålder. Det bar mig emot, såklart.

Jag verkligen avskydde att befinna mig i den situationen där jag blev en sådan människa som är full av dåliga ursäkter och slutligen en sådan människa som inte längre svarade på dina mail.

Och så fick jag höra av vår gemensamma vän att du var sjuk i cancer och jag tänkte, let by gones be by gones. Ta upp kontakten och fråga hur hon mår.

Det gjorde jag inte.

Du fick behandling och blev bättre. Men så kom cancern tillbaka och sedan gick det snabbt. Du dog häromdagen.

Och jag vet att du växte som människa av alla prövningar. Jag vet också varför du var som du var och att det draget hos dig som jag inte mäktade med, det som bara krävde, just det var ju ett uttryck för hur du vuxit upp, utan närvarande föräldrar.

Ensam var du nu inte, du hade fler facebookvänner än någon annan jag känner. Men ganska så ensam i själen tror jag nog att du var.

Som ni märker så letar jag febrilt efter lärdomar. Jag hittar just inga.

Frisören

Holger friserar en krukväxt hos sin mormor.
- Men den hängde ju över kanten. Det var inte alls fint.

Mina älskade föräldrar kör sin egen version av teakapan