Fransar och lack

Är det bara här i Göteborg eller verkar typ ALLA gå på salong och fixa såna där sortens fransar man pillar dit en och en / lacka naglarna med Shellack?
Jag kämpar med mig själv (och plånboken) men jag. vill. också.

Outfitvecka: volanger och spets

Från Asos och Indiska. Kämpar med mitt utväxta hår som ni ser. Idag med hjälp av nån gammal blomma.

Film: The Social Network

The Social Network 4/5

The Social Network är historien bakom Facebook och dess grundare.
Filmen har alltså klar verklighetsförankring även om den säkerligen är vinklad för att passa in en amerikansk dramaturgi. Här finns närheten till tittaren naturligt. Facebook använder väl nästan alla och i alla fall jag tycker det är lite kittlande att få en inblick hur det kan ha gått till, när idén till "the wall" kom, vilka drivkrafter som ligger bakom de olika funktionerna.
Filmen tar avstamp i en sen kväll/natt på Harvard universitet. Datanörden Mark Zuckerberg dumpas av sin flickvän. Han går hem till datorn, super sig full och hackar snabbt ihop en sajt där vem som helst kan betygsätta tjejer från alla Harvards elevhem. Detta får två konsekvenser:

1) Zuckerberg avskys av alla tjejer på Harvard som ser honom som en sexistisk gris.
2) Han inser kraften i ett socialt nätverk online.

The Social Netwok är av förklarliga skäl driven av en story "hur grundades Facebook" och faktiskt är den delen så intressant att det skulle räcka till en trea i betyg. Det som lyfter filmen till en fyra är skildringen av de moraliska aspekterna och blottläggandet av mänskliga drivkrafter och behov, online eller IRL.

Outfitvecka: Up-do

Klänning Från Smirk, polo okänt ursprung, tights Åhléns och bästa skorna från Tradera.

Outfitvecka: HM tribute

Såhär i Marnitider...eller helt enkelt för att det finns oproportioneligt mycket HM i min garderob.
Allt från HM utom underkläder och assescoarer.

Outfitvecka: ur fyndlådan

Turkos blus med stjärnor. På rean i Londonbutik.
Jeans från Crocker. Tradera.
Läderbälte. Rean på NK.
Platåskor med spikar. Tradera.

Hallon med kesella, gröt med honung och kanel, digestivekex med gorgonzola.

Träna efter klockan åtta = sjukt hungrig klockan tio. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men gott.

Sensmoral tack!

Trots en heldag på stan med hela tjocka familjen unnar jag mig bara några billiga accessoarer. Mycket nöjd kommer jag hem för att upptäcka att tvättmaskinen gått sönder. Sensmoralen i detta?

Vårflod

9-10 mars Mamma kommer och hälsar på

16-18 mars Tjejhelg i Stockholm

24 mars 40-årsfest på Tranquilo

29 mars Klipp och färg

30 mars Dansföreställning noBody på Operan

Vårvintermånaden nummer 1 blir fin, det tror vi. En hel del roliga, sociala aktiviteter inplanerade. Dessemellan har jag mycket på jobbet och fullt upp med att krama min familj. Träna duktigt ska jag också göra.

Därför har jag varit vaken sedan klockan fyra imorse

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.883166-kraftig-explosion-pa-gamle-port-i-morse

Film: En enda man

En enda man: 3/5

Jag visste en enda sak innan introt började rulla: En enda man är en snygg film. Såhär några veckor efter att jag såg den minns jag bara en enda sak: En enda man är en snygg film.

Det är inget gott betyg om man betänker att filmen rör sig bland ämnen såsom ensamhet, ångest, homosexualitet i 60-talets USA och dödsolyckor. Allt detta toppas med fantastiska skådisar och det enda man minns är hur snygg den var. Lite konstigt?

Filmen är Tom Fords regidebut och hans estetiska sinne når något slags crescendo här. Vissa scener vill man spola tillbaka och titta på enkom för skönhetens skull. Hur ofta händer det?

En scen jag särskilt minns (för dess skönhets skull) är när Colin Firths universitetslärare går över campus och följs av blickarna hos två av sina studenter. Magiskt.

En stakr trea blir ändå betyget för även om inte handlingen lämnat några djupare spår så minns jag filmens skönhet. Och det är inte fy skam.

En stillbild från en magisk scen. Ser ni vem mannen är? Nicholas Hoult från Om en pojke. Någon har vuxit upp litegrann, oh yes.

Uschdag

Känslan när man tänker bjussa lite på sig själv genom att lägga upp bilder på sitt risiga hår och trötta uppsyn men inser att det gåååår inte, man ser föööör trist ut helt enkelt.
Usch.
Det enda som hjälper är min familjs famn, ikväll i form av low impact youtube-mys. Kolla in "mudskippers".

Film: New York, I love you

New York, I love you 3/5

En film med många små berättelser i en. Sådana har vi sett en del förstås; Short Cuts och Love Actually kanske de mest kända. När de fungerar bra bär man med sig känslan av att allt har en mening, allt hänger ihop. Vi är alla fantastiska och betyder så mycket för varann. Typ.
I de mer påkostade är ju också rollistan en rejäl publikdragare. Går det att misslyckas med tretton dragplåster?

New York, I love you är en film med en samling historier som utspelar sig i New York. Första halvan av filmen sitter jag och letar efter samband. "Kan det vara systern till tjejen i den första filmen?" "Är han samma kille som åker taxi med kvinnan på kemtvätten?"
Sedan inser jag att det inte finns några sådana samband. Den enda gemensamma nämnaren är helt enkelt New York. En fantastisk stad och några riktigt bra scener som dröjer sig kvar. Men lika ofta bara konstigt.

Vackert är det dock ofta och New York, I love you kommer med all säkerhet ge dig två saker:
1) Lite oförargligt tidsfördriv
2) New York-längtan

It is like a date

Det gäller att gripa tillfället i flykten. På väg hem från öppna huset på Victoriaskolan slinker vi in på ett nyöppnat Lidl på en tvärgata till Avenyn. Mitt förslag förstås, jag har ju som bekant en faiblaisse för fyndshopping. Försöker sälja in det som en form av date.
Köper vårens första påskliljor, ost, godis och kex med konstiga namn. Om sambon tyckte det var lika mysigt som jag?
"It's like being in a George Orwell novel but with bright lights."
Is that a good thing?

Legokriget

Det är söndag förmiddag och Holger och jag hänger i hans rum. Det är hans favoritstund på veckan. Inget dagis och med mamma och daddy hasandes runt i morgonrockar, bärandes kaffekoppar, morgontidningar och oceaner av tid.
Jag plockar halvhjärtat upp en legogubbe för att ge mig in i Holgers lek.
- Vad är det här för en? frågar jag. Han ser inte så glad ut
- Du kan inte så mycket om Star Wars, mamma.
- Nä, det kan jag inte.
- Det är nog för att du inte gillar krig och sånt.

Min son är nyss fyllda fem. Han älskar att leka med lego. Det låter väl fint?

I listan över favoritsysselsättningar kommer lego på andra plats efter Bolibompa. Har han någon att leka lego tillsammans med så toppar det listan.

Detta tycker jag är härligt. För lego är en pedagogisk leksak. Väl? Det är rollek, könsneutralt och motoriskt utvecklande. Väl?

Saken är den att Holger alltid gillat lego men sedan Star warslegot kom in i våra liv i julas och vid hans femårsdag så har intresset eskalerat något enormt och jag är ju inte dummar än att jag inser vad det beror på. Hemma hos oss finns det väldigt få leksaksvapen; någon mjuk yxa, ett morotssvärd, en sköld.... men med Star Warslegot är vapnen inbyggda. Varenda liten gubbe har svärd, varenda farkost har bomber och missiler.

Varför hänger jag upp mig på det här? Det är nog "för att jag inte gillar krig och sånt".

Det är lätt att avfärda debatten om "hen" som töntig, som något några tokiga akademiker/feminister hittat på. Men indoktrineringen av våra barn i väldigt, väldigt snäva könsroller pågår varje dag, hela tiden.

Läs den här mycket tänkvärda artikeln i DN om legomuren mellan pojkar och flickor. Läs också kommentarerna för fler synvinklar, ris och ros.

Världens sämsta/bästa prenumerant

Jag har sagt det förut: Jag är en sucker för prenumerationserbjudanden. Hoppar gärna på men glömmer avbeställa. Bara de senaste dagarna har det trillat in två oönskade paket. Tidningen ICON (tackade ja till ett nummer för 9 kr. Nummer 2 kostar lite mer...) samt månadens böcker från Barnens Bokklubb (de hade ett fint erbjudande på Bokmässan). Fina böcker men inget som känns klockrent för Holger.
Och jag som har köpstopp light i mars. Suck.

Det ringer in - dags att välja skola

Victoriaskolan ligger i Vasastan.

Nu närmar vi oss ett val av skola (förskoleklass augusti 2012) för Holger. Ett tag under senhösten kändes allt väldigt osäkert. Vår stadsdel, Centrum, gjorde om hela grundskolesystemet och det var osäkert vilka skolor som skulle finnas kvar, byggas ut eller, till och med, läggas ned.
Vi hade sökt några friskolor utan att egentligen inte veta så mycket om dem och vår favorit bland de kommunala - Gustaviskolan - fick väldigt många ansökningar (hörde vi ryktesvägen).

Några månader senare har vi ett riktigt bra utgångsläge då Holger erbjudits plats på inte mindre än tre skolor. Gustavi är en av dem, ISGR (Internationella skolan GöteborgsRegionen) en annan och Victoriaskolan (fd tyska skolan) en tredje. Den sistnämnda har vi inte ens besökt men den har gott rykte, ligger centralt och vi ska på informationsmöte imorgon kväll.

Sedan blir det till att skriva plus och minuslistor för hela slanten. Jag lär återkomma i frågan.

Hårakuten 1

Nu sjunger frisyren verkligen på sista versen. Nä, förresten, verserna är slut allihop. Bandet har packat ihop och gått hem. Kvar är bara de allra sorgligaste fansen (läs:testarna).
Tisdagens klipp- och färgtid är gravt efterlängtad. Och så måste jag skjuta den på framtiden. Fick tid först om tre veckor. Tre veckor!!!! Nu är goda råd dyra och jag får rota djupt i min låda för att få ihop'et. Idag: Oskyldig flickstackare meddelst hårspänne.

English Breakfast

English Breskfast kan såklart betyda en hederlig gammal fry-up. Det äter vi ibland som brunch.
English Breakfast Holger style betyder dock syltmacka. På helgerna får han bejaka sitt engelska jag. Min faiblesse stavas Lemon Curd. Sjukt gott. Och sött.

Stockholm har blivit kallt?

Det tycker jag verkligen inte. Fint Fotografiska, Solig Sjöstad och Classy Chris.
Snart: Göttigt Göteborg.

Min bästa vän

Är i Sthlm och hastar från tåg till taxi, leverantör till väninna, teknik till kultur. Min bästa följeslagare är spegel-appen. Har haft den ett tag. Idag kom den verkligen till sin rätt.

Film: An Education

An Education 5/5

Liksom Made in Dagenham är An Education en film om kvinnors situation i England på 60-talet. Redan där har man alltså kammat hem betyg minst 3 i min bok om det inte är så att man begår några riktigt allvarliga misstag. Men där Made in Dagenham "bara" är mysig, fin och en klar 4a så är An Education så mycket mer. Det är en fantastisk film på alla sätt och vis.

I en sömnig förort till London pluggar 16-åriga Jenny för att bli antagen till Oxford. Hon spelar cello i skolorkestern men på kvällarna lyssnar hon på franska schlagers och drömmer om Paris. Hennes pappa är strikt och livet lite allmänt trist och grått. Tills hon träffar David. Äldre, charmig, världsvan.

Flicka träffar pojke alltså, så vad är så unikt med den här filmen? Jag vet inte om något är unikt men alla beståndsdelar är av yppersta kvalitet. Manuset (skrivet av Nick Hornby, baserat på en sann historia), miljöerna (Parisscenerna är totalt fenomenala), skådisarna SKÅDISARNA! Oh my god! Alla är jättebra men allra bäst är Carey Mulligan som Jenny. Jag hade inte sett något med Carey innan den här filmen och nu har jag helt ärligt utvecklat en crush. Jag tror på varenda ord hon säger och inte säger.
Det finns så mycket klokhet i den här filmen. Så mycket vackert och så mycket svårt. Stort!

Bowlingtema hela våren

Vet ni vilket sökord som var absolut vanligast bland dem som hittade till min blogg förra månaden? Jo, bowling. Bowling!?!?! Kanske ska överväga att byta inriktning på det här gamla skrället. Get with the programme och nischa mig en gång för alla, som en riktig bloggare bör.

En femåring behagar skämta

En liten stor femåring vaknar strax före sju en tisdagsmorgon i februari. Idag är det dags, tänker han. Han kliver upp, går och kissar och sedan skrider han till verket. Hans mamma och daddy är vakna. Väckarklockan har just ringt och de befinner sig i snoozeläge. De hör hur deras son tassar ut till toaletten precis som alla andra morgnar. De väntar på att han ska komma in och krypa ned en stund som han brukar. Men idag dröjer han. Vad håller han på med? "Holger" ropar hans daddy. "Come!" "No" kommer svaret, mycket resolut. "Vad gör han?" undrar föräldrarna medan obekanta ljud kommer från köket. Ytterligare någon minut går men sedan dyker han upp och kryper ned under täcket.
En kvart senare äter femåringen och hans mamma frukost när de hör ett illtjut från toaletten. Femåringens pappa kommer ut i köket och och pekar mot sina blöta boxershorts medan han försöker hålla tillbaka ett leende. Femåringens rena glädje när han inser att han klarade det! Han har genomfört sitt livs första buskul - den tejpade vattenkranen - med lyckat resultat.

Träningsfreak - moi?!?

Nä. Det kommer jag aldrig att bli. Varför då liksom? Däremot upplever jag just nu en märklig känsla som ett träningsfreak säkert lever med för jämnan.
Den här veckan är verkligen schmockfull. Mycket på jobbet inklusive lunchmöten och mycket på kväll och helg. Normalt sett är detta en alldeles utmärkt anledning att slippa träna men nu har nånting hänt. Kommer på mig själv med att leta febrilt mellan passen. Just nu lutar det åt ett pass coreträning kl 7 imorgon bitti. Vet ärligt talat inte om det är vettigt. Blir en sen kväll med Bokklubb ikväll och hur tidigt måste jag inte gå upp om man ska äta innan?
Men i alla fall. Känslan är helt ny.

Film: John Tucker Must Die

John Tucker Must Die 1/5

Den är såg vi i början av januari och jag minns väldigt lite men såhär presenteras den på lovefilm.

Hämnden har aldrig varit så ljuv som när tre tjejer upptäcker att de allihop dejtat skolans snygging. Nu är det endast deras uppfinningsrikedom som sätter gränsen för hur långt de är villiga att gå för att smutskasta honom, förstöra hans rykte och slutligen krossa hans hjärta.


Någon som tycker att ovan rader borde fått undertecknad att raskt lägga filmen i den digitala varukorgen får skit? Då har ni i så fall en poäng. Anledningarna att den ändå hamnade hos oss var 1) Jag närde en förhoppning om att den skulle vara lite som Meangirls och kanske Legally Blonde 1 (båda filmer jag gillar skarpt) och 2) Vi var nya på lovefilm och hade liksom inte riktigt kommit in i rätt tankesätt ännu, hur man söker efter filmer och sådär.

Vad som är märkligare är väl att vi satt kvar och såg klart den här skiten. Jag har faktiskt ingen bra ursäkt där. Ingen alls.

The Other Hand

Nu har jag läst ut boken inför onsdagens bokklubb, The Other Hand av Chris Cleave. Svår att lägga ifrån sig men jag får vänta med att ge ett omdöme. Måste reda ut vad jag egentligen tyckte om den, den berör helt klart. Nu är jag sugen på något roligt och lättsmält så det får bli en tur upp till bibblan i veckan.

The Oscar's - Klänningarna

På Daily Mails webb kan ni se otroligt många bilder från Oscarsgalan med fokus på klänningarna.

Väldigt många fina i år. Nedan var mina favoriter. Tjusiga tjejer i vackra tyg.

Gwyneth Paltrow.

Michelle Williams.

Nathalie Portman.

Lördagen i bilder

Lite ändrade umgängesplaner för den här helgen på grund av vattkopporna. Solen hjälpte oss på vägen!

Klockan är tio och jag och Holger bakar chokladbollar. Det har jag inte bakat sedan jag själv gick i skolan. Då sade vi inte chokladbollar utan något annat och jag kommer på mig själv med att säga fel flera gånger. Holger tittar på mig som om jag vore knäpp.

Klockan är 11:45 och jag har tränat färdigt. BodyPump - min favorit.

Det är strålande sol runt lunch och vi rotar fram en engångsgrill och går ut i skogen. Grillen har dock sett sina bästa dagar och går inte att tända. Trots idoga försök med pinnar och papper misslyckas vi.

Det är kanske därför vi flyttade från landet till stan där "skogen" är en park två minuter från hemmet, en minut från McDonalds. Hamburgare är godare än korv, yes?

Klockan är tre och de födda och dödda läses i detalj tillsammans med en kopp kaffe. Vill inte säga att det är dagens bästa stund men nu gjorde jag det i alla fall.

Klockan är halvfem och vi spelar Toy Story-spelet. Ett toppenspel på helt rätt nivå för Holger och oss.

Klockan är halvsju och jag och Santa Maria står för middagen.

Får ett ryck runt nio och bestämmer mig mig för att ansluta till min systers utekväll då hon har en massa goa tjejer "hemifrån" på besök. Klockan är halvtio när jag och min turban tar hissen ned i cykelgaraget.

Klockan är midnatt och två suddiga systrar suddar på Ritz.

Nån som har koll på Konsumentköplagen såhär på lördagen?

I höstas köpte jag en dunkappa på Benetton. Den var dyr (med mina mått) men vääääldigt fin. Jag var mer än nöjd.
Förra veckan gick dragkedjan sönder och butiken lovade att de skulle laga den. Idag ringer de och meddelar att 1) den går inte att laga 2) nej de har inte kvar några likadana 3) men de kan ge mig ett tillgodokvitto.
Men det vill jag väl inte ha??? Vad ska jag köpa på Benetton för de pengarna? Borde man inte få kontanter?

Film: The Kids Are All Right

The Kids are All Right 4/5

När Hollywood gör filmer med homosexuella inslag håller jag alltid andan. Oftast går de för långt åt endera hållet; det överdrivet politiskt korrekta alternativt det gladbögiga.
The Kids Are All Right undviker ganska många fällor (förutom att den ena lesbiska kvinnan prompt måste gå och lägga sig med en karl).
Storyn i sig är av det tunnare slaget. Barn tillverkade meddelst hjälp av spermadonator söker upp donatorn med en serie oförutsedda händelser som följd. Filmen räddas dock av sina riktigt bra skådisar, Annette Bening och Julianne Moore, Mark Ruffalo, Mia Waskowska med flera samt av de fina miljöerna. Jag kan inte se mig mätt på alla dessa amerikanska, mysiga medelklasshem med sina gigantiska soffor och charmiga fotoväggar.
Förhållandet mellan mammorna känns också trovärdigt. De är ett par som...vilket som helst. Surprise!

Stena Danica på drift i älven/En Lisa kämpar sig hemåt i blåsten

Detta drama utspelade sig precis bredvid mig när jag cyklade hem från jobbet igår. Märkte jag något? Nä, var fullt upptagen med att ta mig framåt i stormen. Försökte kopiera in bilden för jag tycker den är så vacker men det gick inte att spara!? Istället väljer jag att dela hela artikeln. Gå gärna in på länken och titta på bilden.

Ett strömavbrott i känsligt läge innebar att Stena Danica hade svårt att komma till kaj. Men med hjälp av tre bogserbåtar gick det.

http://www.gp.se/dela/1.870708

Kändisbloggar

Läser ni några kändisbloggar? Och med kändisbloggar menar jag inte kända bloggar utan kändisar som bloggar. Och med kändisar som bloggar menar jag inte de som bloggar som en del i ett uttalat PR-maskineri.

Jag brukar oftast ha någon kändisblogg jag kikar in på emellanåt, ett tag var det Pernilla Wahlgren (för puttenuttigt och för mycket mat), ett tag var det Katrin Z (hon är verkligen knäpp) och ett tag var det Kajsa Ingemarsson (för mycket PR och för mycket hästar).

Roligast är det att läsa bloggar av människor där ens fördomar kommer på skam. Sedan några veckor följer jag före detta glamourmodellen Magdalena Graafs blogg. Maggan har under sitt liv visat brösten ur alla vinklar, fått barn med tre olika män, dödshotats av en av dem, haft en offentlig twist med sin fotbollsspelande exman, försökt sig på en popkarriär plus en massa annat snaskigt. Hon arbetar även med välgörenhet och ska strax iväg till Filippinerna med hela familjen för att idka välgörenhet och för att barnen "ska förstå att inte alla har det så bra som dem".

Som person verkar hon helskön. Snäll och klok. Hon bloggar om sin bebis, om sina överflödskilon, om för mycket rödvin och massa annat. Tips alltså.

How did this man learn 11 languages?

Jag pratar svenska och engelska. Jag har läst franska i fem år och spanska i tre. Förstår och kan uttrycka på en lägre basnivå.
När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle kunna minst fyra språk flytande. Det känns försent nu.

Kolla in den här snubben. Så himla coolt.


Twenty-year-old Alex Rawlings has won a national competition to find the UK:s most multi-lingual student, he explains how he became fluent in so many languages.
http://www.bbc.co.uk/go/em/fr/-/news/uk-1710743

Film: Submarine

Submarine: 3/5

Trean här ovan skulle kunna vara en fyra om det inte vore för att filmen var en besvikelse. Så kan det ju vara ibland. Människor man gillar rekommenderar den, det man läst verkar klockrent, priser och utmärkelser har regnat in. Och visst, Submarine är en bra film. En fin film. Med toppenskådisar.Så vad är problemet? Jag tyckte den var mer yta än innehåll. Submarine vill så gärna vara indiedjup men når inte riktigt fram.

Tonårskillen Oliver kämpar på bland olycklig kärlek, störda grannar och föräldrarnas dysfunktionella äktenskap. Det är Wales, det är tidigt 80-tal (tror jag), det är ett otroligt fint soundtrack (Alex Turner från brittälsklingarna Arctic Monkeys) och härligt foto. Som sig bör i brittiska filmer så är skådespeleriet fint - i många fall genialt - vilket nästan alltid brukar ge ytterligare ett poängsnäpp från mig, men nej. Det stannar på en trea. Mer yta än innehåll, som sagt, men också en ambition att vara rolig vilket inte riktigt fungerar.
En söt parentes som passar en dag då du känner dig lite indie. Och med min recension i ryggen blir du säkert inte besviken.

Blur till Way out West

My all time favourite band kommer till Way out West! Är riktigt glad och lycklig över detta. Prince och Pulp var höjdpunkterna förra året men jag tror jag törs lova att Blur kommer toppa båda.

Bildtext: anno 1995. De ser inte ut riktigt sådär nuförtiden. Å andra sidan gör inte jag det heller.

Vattkoppor was here

Det blev feber och räknande av små prickar igårkväll. Ingenting som ser ut som en koppa ännu men jag känner mig tämligen säker på min sak, dessutom har han kompisar som nyligen haft vattkoppor.
Huvudvärk har han så jag plockade fram supparna. Det var så länge sedan vi behövde ge smärtstillande att han glömt bort vad suppar är. Vägrade. Pratade, peppade, (hotade) innan han efter en halvtimme bestämde sig för flytande Alvedon istället. Vilket han verkligen avskyr.
Nu på morgonen landade vi i att han tog en tredjedels vuxen-Ipren och sköljde ned med juice. Det måste väl vara ok? Tror dock Alvedon är bättre när det rör sig om infekterade områden så får köpa det idag.
Andra medicin/vattkoppetips emottages tacksamt.

Film: Baksmällan

Nedan recension ska läsas med den vetskapen att jag gillar tramsfilmer. Jag har ganska (väldigt) låg humor och tycker på allvar att det kan vara riktigt, riktigt roligt med någon som halkar, får en tårta i ansiktet eller dylikt fenomen. Trots detta är jag kräsen när det gäller tramsfilm, de fåtal jag tar mig an brukar tråka ut mig efter en kvart. Exempel på tramsfilmer jag gillar: American Pie, hela serien men mest tvåan. Austin Powers, särskilt ettan.

The Hangover (Baksmällan) 2/5


Jag hade höga förväntningar på Baksmällan. Läst en del som jag tyckte lät lovande och fått rekommendationer från säkra källor (de där källorna...får nog ta och omvärdera dem). Såg framemot att få skratta tillsammans med Sambon, det är det bästa jag vet.
Upplägget är klassiskt: Det är vackra, unga amerikaner (med en udda misfit som ska få de andra att framstå som ännu snyggare). Det är tydliga stereotyper och det planeras för bröllop enligt den amerikanska konstens alla regler. Enter: Svensexa i Las Vegas. Grabbgäng. Svärfars fina bil. Etc etc, valfritt antal klyschor.
Ett helt okej upplägg med andra ord. Och sedan öser man på. Rejält. Det är tigrar och droger och lustiga små kineser. Det är borttappade bebisar, godhjärtade horor och oplanerade vigslar med Elvis som officiant. Sällan är det roligt, ofta är det förväntat. Nästan hela vägen är det plumpt och - faktiskt - lite sorgligt vilket gav mig helt fel bismak. Filmen blev en stor kassasuccé och har självklart fått en uppföljare. Se inte den heller.
En tvåa blir det ändå för att det är snygga miljöer samt en och annan smårolig scen.

Finns det nån tvätt som måste in?

Jag är tvättansvarig här hemma. Egentligen ingen större match om man betänker att vi har både maskin och tumlare i lägenheten och bara ett barn.
Nu har ju Holger testat mitt tålamod som tvättansvarig genom att nästan varje dag komma hem med nedkissade kläder. Det i kombination med tövädret de senaste dagarna kan leda till en del utmaningar. Igårkväll tvättades alla ytterkläder inklusive stövlar så att de skulle vara torra nu imorse.
Dagens svar på frågan i rubriken hängde till allmänt beskådande.
Imorgon blir det fleecefodrat med gummi längst ut från topp till tå.

Klockan tio över tio. Vad gör ni då?

Själv har jag en film- och tv-frikväll då jag telefonsurfar på lite bloggar, sms:ar fina vänner till höger och vänster samtidigt som jag gör matsäckslunch till en liten stor femåring som ska på utflykt.
Köttbullar? Småkorvar? Smörgås? Jag brukar inte tycka han är så kräsen men det var många alternativ som ratades innan vi enades om pannkakor m äpplemos, kokt ägg med gulan borttagen samt ett äpple.
Nu är jag trött, längtar till sängen och den nya boken som vi läser till bokklubben: The other hand av Chris Cleave.

Avdelningen lägenheter tvärs över gatan

Jodå. Hade jag fortfarande varit student hade man ju slagit till. Men vänta nu.... Då hade jag ju bara 7000 kr i månaden att leva på men kanske har de höjt studiebidraget med ett tiotal laxar sedan dess?

Kolla in världens finaste studentlya här.

Film (serie): Dexter

Tanken med att prenumerera på filmer och serier var från början att alltid ha en go serie till hands. Så har det inte riktigt blivit, filmerna har tagit över. Kanske för att den första serien vi klickade hem inte gav någon som helst mersmak. Vi såg första avsnittet, sedan åkte den direkt ned i returkuvertet.

Dexter (kriminalserie) Avsnitt 1 Säsong 1: 1/5

Tyckte jag hade undersökt marknaden hyfsat och hört mycket gott om Dexter men den får bottenbetyg av både mig och Sambon.
Snygg kriminaltekniker i Miami extraknäcker som massmördare. Mycket motsatser här. Normalt/onormalt, vackra miljöer/hemska miljöer, vackra människor/onda människor. Inget konstigt med det men i Dexter ryms alla motsatser hos huvudpersonen. Skruvat såklart och det behöver ju inte vara fel. Men nej, det fanns absolut ingenting som tilltalade mig (förutom det faktum att Michael C Hall är klart snygg).
- I don't like gore, var Sambons omdöme.(gore = koagulerat blod, här använt för att beskriva blod, inälvor, kroppsdelar som effektsökeri. Egen definition.)
Och det gör inte jag heller. Inte heller gillar jag förutsägbara stories eller unk-sunkiga kvinnoporträtt. Sååååå avtändande. Fanns inte en enda kvinna i serien som inte framställdes som antingen en gnällig bitch eller ett våp.

Don't get divorced

Såg en underbar dokumentär på BBC för ett tag sedan som handlade om Beatlen George Harrison. (George Harrison - Living in the material world)
Hans fru Olivia sa en sån klok sak angående alla gånger hon fått frågan vad som var hemligheten bakom deras långa äktenskap.

- Don't get divorced, sa hon och lät antyda att det kanske inte vart såååå j-la roligt alla gånger.

En kvinnokarl av rang tydligen men annars på många sätt min favvo-Beatle. En liten bild-kavalkad, perhaps?