Film: Baksmällan

Nedan recension ska läsas med den vetskapen att jag gillar tramsfilmer. Jag har ganska (väldigt) låg humor och tycker på allvar att det kan vara riktigt, riktigt roligt med någon som halkar, får en tårta i ansiktet eller dylikt fenomen. Trots detta är jag kräsen när det gäller tramsfilm, de fåtal jag tar mig an brukar tråka ut mig efter en kvart. Exempel på tramsfilmer jag gillar: American Pie, hela serien men mest tvåan. Austin Powers, särskilt ettan.

The Hangover (Baksmällan) 2/5


Jag hade höga förväntningar på Baksmällan. Läst en del som jag tyckte lät lovande och fått rekommendationer från säkra källor (de där källorna...får nog ta och omvärdera dem). Såg framemot att få skratta tillsammans med Sambon, det är det bästa jag vet.
Upplägget är klassiskt: Det är vackra, unga amerikaner (med en udda misfit som ska få de andra att framstå som ännu snyggare). Det är tydliga stereotyper och det planeras för bröllop enligt den amerikanska konstens alla regler. Enter: Svensexa i Las Vegas. Grabbgäng. Svärfars fina bil. Etc etc, valfritt antal klyschor.
Ett helt okej upplägg med andra ord. Och sedan öser man på. Rejält. Det är tigrar och droger och lustiga små kineser. Det är borttappade bebisar, godhjärtade horor och oplanerade vigslar med Elvis som officiant. Sällan är det roligt, ofta är det förväntat. Nästan hela vägen är det plumpt och - faktiskt - lite sorgligt vilket gav mig helt fel bismak. Filmen blev en stor kassasuccé och har självklart fått en uppföljare. Se inte den heller.
En tvåa blir det ändå för att det är snygga miljöer samt en och annan smårolig scen.