Ordopedi

Vi fortsätter mailladda inför vår reunion i Sthlm i slutet av februari.

Johan: Herre gud alltså. Man tror inte att detta är sant.

Jag vred ju till mitt knä för typ tre månader sedan och har stått i kö för meniskoperation sedan dess. Nu har jag äntligen fått tid. Och javisst. Självklart är det inget annat datum än exakt den 20 februari. Så sjukt typiskt, jag är grymt laddad för ert besök!

Men de här operationerna är rätt enkla ändå nu för tiden, jag hoppas att jag kan vara med ändå på något sätt på lördagen. Men fan vet. Får helt enkelt se hur dagsformen är.

Skit också.

Annars?

/Djonni

Kim: Ska vi prygla honom?

Carin: Eller kanske ortopeden?

Vad jag förstått skjuts nästan varenda ortopedioperation på framtiden. Det kanske bara gäller Västra Götaland, men vi kan ju hålla tummarna för att även Stockholms läns landsting är usel på vård.

Vi får väl smita förbi Johan på söndagsfika om inte annat. Han ska inte tro att han slipper undan!

Lisa: Själv fick jag en operationstid den 17 feb men sköt upp den till veckan efter då jag prioriterar vänner jag inte träffat på länge.

Men man är ju olika, gubevars ;)

Kim: Ja just det, och det är ju helt sant dessutom. Men känn ingen press Johan, iiiiingen alls J. Vi kan ju annars festa runt med dig i rullstol. Christoffer, du är ju väl insatt i hur handikappanpassat Sthlm är, visst kan vi köra barrunda med Johan i rullstol?

Christina: Själv åker jag hem från NEW YORK för att vara med på den här Stockholmsträffen, men visst, operera du knät. Tänk inte på oss.

Per: Jag har inte fått första mejlet i den här tråden. Vad har hänt? Är Johan sjuk på något sätt? Kommer han inte ska jag tända eld på mig själv i protest.

Johan: Fick tid för meniskoperation efter månader av väntan – givetvis den 20 feb. Ringde och ville ändra: “Ja visst kan du det. Men du hamnar sist i kön naturligtvis.”

Not an option som vi brukar säga här i Stockholm (engelska).

Men jag räknar med att kunna svira ändå. Knark, lustgas och väldigt många räkor ska få mig i form.

/Jonni

Johan: Hur funkar metadon?

Carin: Jag ska kolla med Jakob. Han kan säkert tipsa om fler sätt.

Jonni, vi får kalasa med dig i rullstol. Eller flytta en del av kalaset till dig.

Här i Västsverige är det ju kutym att operationer - speciellt ortopedidito - skjuts upp. Jag håller tummarna för att Stockholms läns landsting begagnar sig av samma praxis.

Kim: Pör, vad skulle hända om till exempel jag inte kommer? Spikmatta i en månad?

Per: Jag skulle lägga mig på Essingeleden i fredagsrusningen iförd en Mumintrolletdräkt.

När får man gå och lägga sig?

Lämna på dagis, köpa fikabröd till jobbet, besöka sjukgymnasten, ställa bilen på pendelparkeringen, åka buss, ringa ortopeden, ringa försäkringskassan, kolla jobbmailen, köpa reatofflor till Lilla H, åka spårvagn, köpa lunchsallad, äta lunch framför datorn, färdigställa tjänsteportföljen, möte om tjänsteportföljen, möte på reklambyrån ang. årsredovisningen, snabbtitt på Monki, buss hem, ringa mamma och be henne maila bilder, äta middag, busa med Lilla H, göra nattbestyr med Lilla H, duscha, blogga, ringa Mimmis mamma och planera gemensamt barnkalas.

Å så måste jag översätta ett par grejer åt Sambon, torka håret, ta fram kläder till imorgon, förbereda bilder till ett dagiscollage.

Det finns mer att ta av men kanske räcker det så?

Imorgon är det helg.

En får passa säk

"Möblade om" lite i köksfönstret i helgen som gick. Får se upp så jag inte blir upptagen som hedersmedlem i Vita Hem-tråden mot min vilja.

Skrivskolan: Hur man kommer på en idé

Åkej. Här kommer snabbversionen om idékläckning för alla er som vill prova på att sälja artiklar. Ska snöa in på alla detaljerna vad det lider.

Jag brukar säga att det redan har skrivits om allt och att man inte blir långvarig som frilansare om man sitter på kammaren och väntar på de allra unikaste idéerna. Nä. Två säkra idéämnen är istället:

1. din egen specialitet
2. anpassad stöld
   

Eftersom jag har bott i London i en herrans massa år räknar jag det som en specialkunskap. Men "En artikel om London" hittar inga köpare. Istället har jag skrivit artiklar som t ex "Budgetshoppa i London" och "Bästa musikställena i London", att välja vinkel (nischa sig) är a och o. Annars blir det varken hackat eller malet.
Det här med stöld låter hemskare än det är. Inspiration är ett vackrare ord. När jag frilansade läste jag mycket engelska tidningar och applicerade sedan engelska reportage på svenska förhållanden. Bland annat skrev jag om Göteborgs första speed dating och en av de första artiklarna i Sverige om home styling.

PS Jag har lagt till en liten ruta om min journalistbakgrund uppe till vänster utifall nån undrar varför jag orerar så. DS

Äntligen! som Gert Fylking skulle sagt

Jag fick ett mail från en vän. Hon skriver:

Ämne: I min mailkorg...

..finns i dag ett mail från Horace Engdahl. Hihi.

Det är inte lätt att vara svengelsk

Lilla H har fått pippi på att räkna:
En, två, tre, FOUR, FIVE, sex, sju, åtta, nio, tio.

Jag tycker det är superkul men Sambon lider:
The poor lamb, he's all confused.

My own private moaning

Igår hade vi främmat (som man sa där jag växte upp). Jenny och Krille var här och jag försökte att inte verka alltför avundsjuk på deras stundande tremånaders-vistelse i Australien. Jenny ska vara gästforskare på universitetet där och Krille, som är översättare, tar med sig jobbet med den skillnaden att han kan sitta på verandan och mysa istället för på blåsiga Guldheden.
Hursom haver, de kommer ju hem i maj!

Sambon lagade maten, roast chicken med alla tillbehör såsom roast potatoes, palsternacka, morötter, gröna bönor och sås. Han är vanligtvis en mycket kompetent roast-kinda-guy men just igår blev maten lite...trökig.
Idag gick han därför omkring hela förmiddagen och ojade sig över misslyckandet. När min mamma ringde berättade jag om gårdagens festligheter och nämnde i förbifarten middagen. Sambon tjuvlyssnade som vanligt och utbrast:
Are you slagging off my cooking now?
Jag: But you've done nothing but moan about it all morning!
Sambon: Yes. But it was my dinner to moan about!

Så pass.

En sån däringa lista

Min vän, rektor Susie, mailar mig en rolig lista. Häng på ni som vill!

Tre jobb jag haft/har i mitt liv:
1. Kyckling nuggetsinspektör. Satt vid ett rullband när de små, frysta skapelserna rullade förbi. De fina fick passera mitt tränade öga och bli snabbmat på MacDo. De missformade puttade jag ner i lådan märkt "Sibylla".

2. Städerska i korvfabriken.

3. Gymnasielärare i journalistik.

Tre platser där jag har bott:
1. Skara

2. Stockholm

3. Brighton

Tre serier jag gillar att se på TV:

1. Simon och Thomas.

2. Britttiska kriminalare.

3. What not to wear.

Tre favoriträtter:
1. Caesarsallad.

2. Blodig rostbiff.

3. Tapas.

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. På restaurang med kompisar.

2. I varm pool med Lilla H.

3. I sängen med sovmorgon och god lektyr.

En rosa pälskrage piffar alltid upp!

Jag tar fram den cirkus två gånger om året och den är mäkta poppis bland den manliga halvan av befolkningen.
Nedan ett urval av dagens kommentarer:
"Jag sitter här i möte med Lisa. Din personal är väldigt glamorös." (Kollega från annan avdelning då min chef ringde.) Min chef är kvinnlig, kanske jag ska tillägga.
"Nej, men oj vad...festligt!" Från kollega på min avdelning. Kan man ju tolka lite hur man vill.
"Det är lite Marilyn Monroe över dig. Hon hade förresten väldigt högt IQ. Över 140, visste ni det?" Kollega från annan avdelning.
"Wow! Mamma! Krama!" Mitt lilla guld.

Är jag moderat nu?

Hoppas inte. Men jag blev så j-la glad när jag fick mitt lönebesked igår.
Stålsatte mig då jag vek de små perforerade flikarna åt sidan - december var ju full av sjukskrivning, vab och semester. Hade noll koll på att skattesänkningen skulle genomföras nu.
Så himla skönt!
Men moraliskt jobbigt. Jag vill inte vara självisk.

Noterat: Han hade foten i en soooooooffa...

Stackars Styrman Karlsson hade otur.

The shame! Negativt omdöme på Tradera

Såg ni mig?

En liten figur i stor, grön mössa plaskar hemifrån klockan tjugo i sju på den mörka morgonkvisten. Ett paraply skyddar mot blötsnön men hjärtat svider efter Lilla Hs morgontårar. "Mamma, mamma! mamma inte jobba..."
Jag ser bussen trots mörkret och tar mina små haltande steg allra innerst på gångbanan. Det hjälper såklart inte. Buss 404 mot Mölnlycke dränker min nytvättade dunkappa och mitt redan klena humör i slask och väggrus.

Då grät jag en skvätt och funderade på att ge upp.

Såg ni mig? Ni kunde väl sagt hej.

Syster Hanna och Mister Tocky

Skulle du välja de här två till dina personal shoppers? Tänkte väl det.

Noterat: Sssshhhh! Sovande ombord

Eller
Funderar du på att köpa större bil? Varför inte välja buss med en gång?

Eller
Ekorrn satt i granen skulle skala kokos. Bromsa växthuseffekten med oss!

Kära Västtrafik!
Jag är en av dem som svalt er reklamkampanj med hull och hår. Jag ställer bilen och promenerar till bussen i ur och skur. Jag betalar 1255 kr i månaden för förmånen att få åka med era taskigt tempererade bussar men jag klagar bara ytterst sällan. Det är viktigt med miljön och vi sparar lite pengar dessutom.
Skulle dock vilja påpeka att det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att sova de 35 minutrar det tar in till stan när man morgon efter morgon tvingas stå upp i gången.

It's all in the head

Jag läser i min bibel, DN Söndag, om en mamma som tröttnat på att alla klagar över livspusslet. Jag har ondgjort mig över detta ord förut, det har en så negativ klang. Likväl har jag klagat ikapp med alla andra. Det är så svåååååårt att få ihop det med jobb och dagis och hus och dagis och storhandling och dagis och svärmor och dagis och egentid och dagis.
Nu är det slut med det. Jag ska kämpa för att kunna se det som en ynnest att jag faktiskt har alla dessa delar i mitt liv. En son, en livskamrat, en fast anställning, ett hus, en bil, en dagisplats.
Det är mitt liv och jag vill vara nöjd.
It's all in the head. Så måste det vara.

Girl on the loose

Vi har varit ute och flaxat i helgen. Igen. Det har varit väldans mycket packa ner och packa upp det senaste och inte mig emot. Det har funnits perioder i mitt liv då jag älskat att åka bort med betoning på bort. Nu gillar jag att åka bort lika mycket som jag gillar att komma hem.
Vi har en liten komma-hem-rutin som jag är förtjust i. Lilla H och jag går och vittjar brevlådan medan Sambon bär in väskorna och kollar att vi inte haft inbrott. Sedan slår Sambon över från el till pellets medan jag sätter på en kopp te och Lilla H kollar att alla leksaker är kvar.
Väskorna får stå kvar på köksgolvet hela kvällen och vi småplockar lite då och då. En tandborste och ett snuttedjur här, en påse smutsvätt och en mobilladdare där.
Måste säga att jag gillar att avsluta dagen med något halvtrashigt på tv. På söndagar kollar vi numer på det här.

Tjuvlyssnat

Jag är en sån där som skäms å andras vägar. Därför kan jag aldrig kolla in tokroliga inslag på Youtube när Birgit Friggebo sjunger We shall overcome, när någon belgare skrattar åt ett tvångssteriliserat, rullstolsbundet par i direktsändning eller vad det nu är. Jag skäms så örona blir röda så fort någon gör något (som jag anser) skämmigt.
Ur den synvinkeln är det verkligen ett nedköp att åka kollektivt, ur den synvinkeln måste jag verkligen skaffa mig en MP3 för att blockera omvärlden.
Imorse var det dags igen. Två tjejer i tjuogoårsåldern diskuterar på temat tester. Sådana för sexuellt överförbara sjukdomar alltså. Vilka finns det? Vill killar att man ska ha gjort det? Gör killar det? Hur går det till? När hade de senast oskyddat sex? Jag menar OH MY GOD, inser att det här problemet kommer accelerera ju äldre och prydare jag blir.

Skäl att säga upp Göteborgs-Posten

Jag har helgprenumeration på DN vilket verkligen acccentuerar hur mycket sämre GP är. Senaste veckan har det varit is-kana ner till brevlådan och jag har inte vågat riskera något med mitt ny-avgipsade ben så har gått utan tidning till bussen. Jag slipper skruva olustigt på mig över den låga kvaliteten på Sarah B:s krönikor.
Dessutom försvinner tisdagsfrestelsen Bostadsbilagan med golvlister breda som dvärgar och kakelugnar i varje rum.

Jag får ju förstås ett nytt problem på halsen: vad ska jag göra med de 323 kronorna jag sparar varje månad?

En annan människa...

Lördag eftermiddag och jag håller en bedårande liten Kasper i famnen. Han snosar mot min bara överarm och ler lite i sömnen. Han är så drömsöt och jag känner hormonerna rinna till. Fler barn! Nu!

Måndag eftermiddag och jag sitter på avdelningsmöte och drar mig själv i nackhåren för att försöka hålla mig vaken. Lilla H hade en mardrömsnatt och stökade från klockan 3 och framåt. Fler barn? Känns avlägset.

Årets fynd!

Det är januari och uppstart för projektet Rensa ur gammal skit ur skåp och garderober. Sambon hittar en väska jag köpte i NY 2003. Innehållet är från 2004 ser jag när jag nyfiket tömmer ur det på golvet. Förutom en massa broschyrer, block och pennor jag alltid fyller mina väskor med hittar jag följande.

• En styck tändstickask från Hotel du Vin & Bistro i Winchester där vi var på bröllop då en av Sambons gamla bandkollegor gifte sig (med sin icke så omtyckta fru.) Men ett superfint hotell och ett vackert bröllop var det. SLÄNG
  
• En voucher från HM. Står inget sista användningsdatum på. Yippie! Let's hit the shops...
• Två läppstift i nästan exakt samma nyans. Mörkt brunrosa. SLÄNG
  
• En liten flaska med nagelklister. Kan inte minnas att jag haft lösnaglar så nyligen som 2004 men varför skulle jag annars gå runt och släpa på det? SLÄNG
• Ett YSL Touch Eclát med underbar patina efter att ha legat och skavt mot en nagelfil. SLÄNG
• Ögondroppar för hösnuva. SLÄNG
• Ett Lancôme Juicy Tube i glitterrosa. Nästan slut. SLÄNG
• Ett Blisteze i en förpackning som ser ut att vara från 1983. SLÄNG
• Ett kvitto från Hemköp där jag köpt en sur karamell för 2,50. Som en liten skolflicka! SLÄNG

Det ska vi fira!

Nedräkningen har börjat till vår re-union i Sthlm i februari. Då åker jag och mina tre journalisthögskolebästisar upp till våra tre manliga vapendragare i huvudstaden för en återträff som heter duga. Tio år sedan vi träffades på JMG. Hu vad åren går!

Vi laddar med lite sjuka mail.

L: Reeekor... E de såna maneeeter?

P: Tack Lisa, där har vi åkes främsta vits som förföljde mig genom hela barndomen och tonåren. Nu jävlar, ska vi inte skippa ironin och slå till med en riktig räkfrossa. Med vitt vin. Fan vad gött!

K: Shit va gott med rekfrossa och vitt vin. Men att åka bil med åtta kilo reker känns sådär. Hur är Sthlm på rekfronten? Eller käkar man mest hummer hos er?

L: Så långt har det alltså gått. Göteborg symboliseras nu enbart av färska räkor trots att staden ju är så mycket mer. Jag menar, hallå: Evert Taube, Poseidon, Bers å bar, gamla masthuggspojkar... Listan tar ju aldrig slut.

P: Jag håller med. Jag kommer ihåg när det hittades en skarp mina i hamnen i Göteborg, när jag jag jobbade på Aftonbladet. Då skulle jag för första gången göra löpsedel till en extraupplaga och Jan Helin, som då var någon slags dagchef, hetsade upp sig som fan och var mycket fokuserad på fisk- och skaldjur. Det blev något i den här stilen:SÅ DRABBASGÖTEBORG AV MINAN- Trafiken- Spårvagnarna- Skaldjurspriserna
Han gav sig inte innan han fick in något med antingen skaldjur eller räkor på löpet. Själv tror jag inte göteborgarna bryr sig såååå himla mycket om räkorna går upp i pris en dag eller två. Men sån är svenskens bild av göteborgaren.

K: Stackars göteborgare, de kan liksom inte bli coola. Notera att jag inte räknar mig själv som en göteborgare. Men att vara en uddevallare är ju ingen hit heller, heter inte en korv så dessutom…

J: K, visst har Google blivit dåligt? Det blir liksom inga träffar längre. ( se nedan bild)

Sthlm-C: Jag vet. Jag googlade på räkfrossa med Ä och fick inga treffar.

osv...

All good must come to an end

Vår present till dagens birthday-girl, Agnès 2 år.

Jag var så pigg efter jul- och nyårsledigheten. Gipset var borta och jag njöt av att gå omkring i vårt hus och faktiskt se det för första gången på ett tag. Att det är fint och mysigt och rymligt och att en flytt till lägenhet antagligen skulle innebära ett nedköp på många nivåer. Energin liksom flödade genom kroppen.

Ja, så kändes det i tisdags. Idag, lördag, är jag bra trött och sliten igen. Onsdag och torsdag gick jag för egen maskin till och från bussen och spårvagnen och det pallade inte benet, det blev svullet och ömt och jag var sååå trött när jag kom hem om kvällarna. Igår, fredag, tog jag mitt förnuft till fånga och tog taxi igen men den energi jag tjänade in där slösade jag bort med detsamma genom att stanna uppe till klockan halvtvå.

Imorse ringde "klockan" Lilla H prick sex. Och så ett barnkalas på det.

Noterat: Sing-e-long

Visste du att Sverige har EU-rekordet i antal singelhushåll? Det torde rimligen betyda att vi även innehar världsrekordet. Kan inte se att det skulle vara fler som bor ensamma i Kazakstan, Chile eller Kina.
I Sverige består nästan vartannat hushåll av bara en person. Själv känner jag dock nästan ingen som lever ensam om man bortser från studenter på dryga tjugo. Sånt där har jag funderat på idag. Igår kväll hade vi besök av en gammal kompis till mig vars äktenskap brakat ihop under hösten. Men ta mig sjutton om inte alla andra vi umgås med faktiskt lever i - vad som verkar vara - stabila parförhållanden.
Ska man tro statistiken lär det dock inte fortgå på det viset.

Noterat: Isbergssallat 39.90 kr/kg

Isbergssallad, denna smaklösa utfyllare kostar nu nästan 40 kr kilot på Willys. Helt plötsligt tuggar jag den med vördnad och Sambon fäller kommentaren:

Can I just say, please don't cut it vertically as the whole side goes brown. (Han förordar att plocka av blad för blad.)
Jag fortsätter tugga och funderar på om det är detta krisen gör med oss, att vi blir som små krigsbarn allihopa som kan springa flera mil för att få lukta på en apelsin. Att vi verkligen vet att uppskatta vardagliga ting.

Nästa dag ligger det små brunkantade testar i matlådan, de åker rakt ned i soporna.

Hjärta, smärta och annat nyårsbös

Det blev ett nytt år och ända in i hjärtat känner jag hur väl vi behövde en nystart. Jag ger sällan nyårslöften men så sjutton heller att nyår är som vilken dag som helst på året.
Vi människobarn är ju ute och flaxar som gungflyn för jämnan, klart vi behöver traditioner och möjligheter att få vända blad emellanåt.

På nyårsafton firade för övrigt Sambon och jag tio år som förlovade. Vilka tröknissar väljer nyårsafton som förlovningsdag? Det är ju att slösa bort tillfällen att fira. Så jubileet firades blott och bart med en hastig kyss vid tolvslaget. Resten av kvällen var också lyckad, som synes.