Det ska vi fira!

Nedräkningen har börjat till vår re-union i Sthlm i februari. Då åker jag och mina tre journalisthögskolebästisar upp till våra tre manliga vapendragare i huvudstaden för en återträff som heter duga. Tio år sedan vi träffades på JMG. Hu vad åren går!

Vi laddar med lite sjuka mail.

L: Reeekor... E de såna maneeeter?

P: Tack Lisa, där har vi åkes främsta vits som förföljde mig genom hela barndomen och tonåren. Nu jävlar, ska vi inte skippa ironin och slå till med en riktig räkfrossa. Med vitt vin. Fan vad gött!

K: Shit va gott med rekfrossa och vitt vin. Men att åka bil med åtta kilo reker känns sådär. Hur är Sthlm på rekfronten? Eller käkar man mest hummer hos er?

L: Så långt har det alltså gått. Göteborg symboliseras nu enbart av färska räkor trots att staden ju är så mycket mer. Jag menar, hallå: Evert Taube, Poseidon, Bers å bar, gamla masthuggspojkar... Listan tar ju aldrig slut.

P: Jag håller med. Jag kommer ihåg när det hittades en skarp mina i hamnen i Göteborg, när jag jag jobbade på Aftonbladet. Då skulle jag för första gången göra löpsedel till en extraupplaga och Jan Helin, som då var någon slags dagchef, hetsade upp sig som fan och var mycket fokuserad på fisk- och skaldjur. Det blev något i den här stilen:SÅ DRABBASGÖTEBORG AV MINAN- Trafiken- Spårvagnarna- Skaldjurspriserna
Han gav sig inte innan han fick in något med antingen skaldjur eller räkor på löpet. Själv tror jag inte göteborgarna bryr sig såååå himla mycket om räkorna går upp i pris en dag eller två. Men sån är svenskens bild av göteborgaren.

K: Stackars göteborgare, de kan liksom inte bli coola. Notera att jag inte räknar mig själv som en göteborgare. Men att vara en uddevallare är ju ingen hit heller, heter inte en korv så dessutom…

J: K, visst har Google blivit dåligt? Det blir liksom inga träffar längre. ( se nedan bild)

Sthlm-C: Jag vet. Jag googlade på räkfrossa med Ä och fick inga treffar.

osv...