Igår hade vi främmat (som man sa där jag växte upp). Jenny och Krille var här och jag försökte att inte verka alltför avundsjuk på deras stundande tremånaders-vistelse i Australien. Jenny ska vara gästforskare på universitetet där och Krille, som är översättare, tar med sig jobbet med den skillnaden att han kan sitta på verandan och mysa istället för på blåsiga Guldheden.
Hursom haver, de kommer ju hem i maj!
Sambon lagade maten, roast chicken med alla tillbehör såsom roast potatoes, palsternacka, morötter, gröna bönor och sås. Han är vanligtvis en mycket kompetent roast-kinda-guy men just igår blev maten lite...trökig.
Idag gick han därför omkring hela förmiddagen och ojade sig över misslyckandet. När min mamma ringde berättade jag om gårdagens festligheter och nämnde i förbifarten middagen. Sambon tjuvlyssnade som vanligt och utbrast:
Are you slagging off my cooking now?
Jag: But you've done nothing but moan about it all morning!
Sambon: Yes. But it was my dinner to moan about!
Så pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar