Lördag eftermiddag och jag håller en bedårande liten Kasper i famnen. Han snosar mot min bara överarm och ler lite i sömnen. Han är så drömsöt och jag känner hormonerna rinna till. Fler barn! Nu!
Måndag eftermiddag och jag sitter på avdelningsmöte och drar mig själv i nackhåren för att försöka hålla mig vaken. Lilla H hade en mardrömsnatt och stökade från klockan 3 och framåt. Fler barn? Känns avlägset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar