Av den händelse jag fått några nya läsare inleder jag med en up-date:
Den 11 november 2008 ramlade jag och bröt benet. Jag hade nyligen börjat cykla mellan jobbet och Centralstation och vurpan inträffade redan på femte dagen av mitt nya cykelliv.
Faktum är att jag inte ens var i rullning när jag vurpade. Jag hade stannat vid en korsning och höll mig käckt i en stolpe istället för att, som varje normal människa skulle ha gjort, sätta ner benet. Och ja, det ville sig inte bättre än att jag tappade taget om stolpen och föll så olyckligt att jag aldrig hann få ner benet.
Ont gjorde det ju, såklart. Men min första tanke var, trots smärtan, att jag var tvungen att ta mig upp igen, utifall någon skulle se mig. Min andra tanke var att mitt nya regnställ skulle bli förstört. (Det blev det inte.)
Nu var det tursamt nog en hel massa snälla människor som såg mig och kom till min undsättning. En av dem hjälpte mig över korsningen så att jag kunde parkera min cykel. Sedan stod jag där, lite villrådigt, innan jag bestämde mig för att hoppa på bussen och åka hem.
Sedan blev det vårdcentral dagen därpå efter att ha klarat natten med Alvedon. Och så akuten där det konstaterades att benet var brutet. Vad värre var, de beslutade också att jag behövde operera in en platta i benet för att staga upp fotleden.
Så det blev gips och operation och kryckor och sjukgymnastik och försäkringskassan och taxiresor och en massa annat bös.
Sedan årsskiftet är jag gipsfri och har sedan dess gått och väntat på operation nummer två då jag måste ta bort en (av åtta) skruvar. Detta måste jag göra innan jag kan börja träna, t ex springa, igen.
Denna operation hade jag äntligen fått tid för i måndags förra veckan (skulle egentligen fått göra den i januari men de har visst haft problem med schemaläggningen på SÄS...) Och vad händer i måndags förra veckan? Jo, jag går och blir sjuk. Ringde och förklarade läget. Sa som det var men att jag hemskt gärna ville komma ändå. Men nixpix, de ville inte ta emot en febersjuk jänta.
Nu har jag fått en ny tid. Den 1 april. And it better not be a joke.
Ett ögonblicks verk, det känns som ett tema för den här veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar