Vi funderar på att flytta in till stan. Ena stunden känns det helt självklart. (Mindre pendling, mer tid hemma, inga trädgårdsbestyr, närmre till vänner och hobbies).
Andra stunder idiotförklarar jag oss som ens tänker tanken på att ge upp ett supergulligt hus vid en å och vackra fält (om än med en del renoveringar kvar) i det lilla samhällets trygghet.
Finns det nån undersökning som säger att barn som växer upp i storstan inte nödvändigtvis rekryteras till gäng i 12-årsåldern så vill jag läsa den.
6 kommentarer:
Ann Söderlund Bie har sagt en hel del intressanta (och roliga) grejer om ämnet. De gav upp tillslut och insåg att de är citypeople, flyttade till innerstan med 3 ungar.
Fram till att barnen börjar skolan kan man väl flacka hur mycket man vill. Eller så gör man som vi och fortsätter flacka ett tag till:)
En annan viktig grej är väl hur mycket man orkar renovera kontra bo orenoverat.
Hihi, tyvärr har jag inte sett någon sådan undersökning men jag förstår hur dina tankar går och allt har ju sina sidor. Har ni långt till stan?
Det värsta är väl att man är både och. Så tills man hittar en drömkåk med sjötomt vid Stureplan som man har råd med så är det dilemmat olöst. Bara att skriva en klassisk lista på pros and cons och se vilken som blir längst...
Åh jag uppskattar verkligen att ni tar er tid, vi befinner oss i ett sånt jobbigt ska vi/ska vi itne ingemansland!
Ninne: Jag har också läst om Ann som gjorde så... Men har man råd med en stor femma på Söder så kanske valet är enklare. Det har inte vi! Våra kompisar flyttade från stan till landet och sedan tillbaka till stan igen efter ett par år. Men nu sitter de där med superfina, superdyra hyresrätten och önskar de hade råd att köpa...
Speja: Med bil tar det ca 45 min i rusningstrafik. Jag busspendlar vilket tar tjugo-trettio minuter extra enkel väg. Det blir långa dagar om man som jag jobbar heltid.
Tudorienne: Det värsta är att den där listan kan se så olika ut från, om itne dag till dag, så i alla fall årstid till årstid :)
jag har sagt det här förut, och säger det mer än gärna igen. jag och mina två systrar växte upp i stockholms innerstad, och visst blev det folk av oss. nu spenderade vi visserligen runt 8 av sommarlovets 10 veckor på landet, men ändå. jag tror så här; så länge man någorlunda bestämmer sig för vart man ska bo, och inte rycker upp sina ungars rötter gång på gång, mår de skitbra av att växa upp i stan. dessutom kan man alltid ta tbanan/spårvagnen/metron/bussen ut till landet om det nu behövs.
stan is the shit!
(ok att man sen blir typ helt rädd för att bo i hus men...)
stella
Tack Stella.
Skicka en kommentar