Första klass och världens bästa fröken. Nästa bara kompisar från lekis. En grannflicka gråter i dörröppningen tillsammans med sin plastpappa. Vill inte ta steget över tröskeln och in i klassrummet. In i den stora världen. Känslan av upprymdhet byts ut efter hand mot en känsla av utsatthet. Mamma står med cykeln vid staketet och vinkar åt mig varje halvtiorast de första veckorna.
Sjuan och ny skola. Killar från andra skolor (och tjejer, men de var liksom sekundära). Killar man spanat på eller kanske haft chans på ett par veckor. Nu ska man få se dem varje rast. Buteljgrön jerseykjol och t-shirt från Esprit (märkesplagg!!!). Liten men stor. Kaxig men blyg.
Börjar gymnasiet med en känsla av att ha gjort och och sett allt. Den tas snabbt ur mig. Nu ska nya nätverk byggas, nya lärare imponeras på. Allt är nollställt, jag har chansen att bli ny. Men hur gör man och vem är jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar