Kodak moment

Det här med home styling har ju nått rent sjuka nivåer. En lägenhet vi kollade på inne i stan var så stajlad att man skrattade lite när man bläddrade igenom prospektet, så perfekt in i minsta detalj. Synd bara att det inte gick att stajla bort det faktum att sovrumsfönstren låg på samma nivå som gatan utanför. Eller som Sambon så poetiskt uttryckte det:

-You could stand in the bedroom and watch a dog have a crap. And then if you walked out into the kitchen, you could see what the owner looked like.

Den mäklarbyrån har för övrigt fem anställda varav en AD som gör deras snygga foldrar...

En vän som köpte lägenhet för ett par år sedan berättade att de tittade på många lägenheter innan de hittade rätt och lärde sig att känna igen styling-objekten som fick flytta med från visning till visning. Brickan med de fint uppställda oljorna, de fräscha kuddarna till soffan, den fina tavlan till hallen osv.

Om man inte visste det innan så fattar man att home styling är big business när man bläddrar igenom pärmarna som mäklarna lämnade kvar här förra veckan.

Exempel ur listan Förberedelser för fotografering:

Ta bort köksmaskiner och annat som står på köksbänken. Större maskiner kan stå kvar men dra gärna ur sladden om den syns.

En fruktkorg med färsk frukt är en trevlig detalj på köksbänken samt en ljus duk och en bukett med RÖDA blommor på köksbordet.

Se till att kuddarna i soffan är i ordning och inte fler än 2-4 stycken.

Lycka i en liten ask

Titta ett så fint sms jag fick i lördags, från Minna, min fina, finska vän i London. Nu kan jag ha det som ett litet lyckopiller i mobilen.

Hej kära Lisa! They just played This Mortal Coil's Song to the siren on the radio and it reminded me of you. Happens every time! For some reason it's the same with Elvis Suspicious Minds, several Kate Bush songs. Intense attack of missing you, but in a good way. Hope you, Holger and Sambon are all well. Lots lof love, Mx.

Kamera obskura

Min kamera har gått sönder om ni undrar varför det är så färglöst på bloggen. Sambon har tyvärr ingen egen då han överdoserade på kameror under sin tid som fotoassistent. Numera skyr han kameror och tar aldrig några bilder, vill framförallt inte vara med på några bilder.

Men nu lägger jag ut en bild på honom ändå. Kanske en av de sista som tagit med hans medgivande. Puss på dig, min man i hatt.

Bäst i helgen

Jag fick äntligen träffa min finvän Akos nya dotter i helgen. Så himla söt, lilla Lou Polly Telma. Jag älskar bebisar, nästan lite sugen på en till.

Värst i helgen

I går var vi hemma hos en kille, en vän jag känt mycket länge. Han bor själv i sitt hus sedan hans fru flyttade ut. Från altanen har man utsikt över en sjö och igår var det i sanning vår när vi var där.

Vi var ett gäng från längesen som drack GTs och åt lammstek. Våra barn sprang kring fötterna på oss och det var dejligt.

Sedan, när vi skulle gå och lägga oss på småtimmarna, tog vi fram vår luftmadrass samt luftmadrasspump (som vi hittat i gömmorna trots att vi inte använt den på flera år). Lilla H sov redan sedan flera timmar i sin resesäng men vi hade burit ut vår madrass ur rummet för att förbereda den utan att väcka grynet.

Vi kände oss som mesta organiserade paret ända tills vi insåg att plupparna som stoppar luften från att sippra ut ur madrassen var borta. Sambon mixtrade ihop en lösning som innefattade pumpdelar och tjocktejp.
En halvtimma senare var all luft borta och vi låg på golvet och sov.

Måsmys

Ännu mer från dagens GP. De e la gött å veta att måsarna flög iväg varje gång det kom en bil... Keep up the good work och fortsätt rapportera om kritiska nyhetshändelser som den här så blir jag prenumerant igen.

Mina drömmars stad

Känns ju som ett klockrent beslut att flytta in till stan med sitt lilla guld när man läser det här, no?

Kräkrädd

Lite i förbifarten säger Sambon att det bara var fem barn på dagis när han hämtade idag.

- They said it's that stomach bug, kräk thing. Lots of children have it.

Jag känner hur jag blir alldeles kall. Minns ni förra gången vi var kräksjuka? Det var en intressant, smått Norénsk upplevelse och jag ska be om att få annonsera en sak: Vi vill inte ha någon sjuka här, nej tack. Jag tror vi står över. Inte NU när vi äntligen är friska och glada igen. Inte NU när jag ska operera mig om en vecka. Vill inte skjuta på den operationen en gång till. Inte NU när det ska vara vår, inte vinterkräksjuka.

Shit påmmfritt!

Nu händer det grejer. Bollen är så smått satt i rullning och vi har fått vår första värdering av huset. Mer än vi hade vågat hoppas på så det känns såklart enormt härligt. Sedan kanske inte en sketen sork vill komma på visning, men just idag - torsdagen den 26 mars - är vi glada.Måste därför lite mer ambitiöst gå på visningar inne i stan. Nästa vecka blir det det här köksfönstret och andra delar som ska synas av oss.

Mitt svengelska underbarn

Lika smart som söt, tycker hans mamma. Förstås. Men ibland blir det fel och man blandar ihop språken. Särskilt om man är lite trött.

Det är ju det här med plural...

- Mamma, e mina tofflos? (Mamma, var är mina tofflor?)

Och verben är inte alltid så självklara de heller...

- Daddy drinka juice! (Daddy dricker juice!)

För att inte tala om de reflexiva verben...

- Mamma å Holger kissas! (Mamma och Holger pussas!)

Det är mycket med det jordiska

kalkylera, budgetera
ränta
planera, värdera
vänta
budgivning, visning, energiredovisning
inbott, nygjort, tillgjort

Det är mycket nu och bara lite ork för bloggen. But bear with me and you shall be rewarded.

A different outlook on life

I sin kommentar till mitt förra inlägg skriver Tudorienne att hon fortfarande använder Filofax. Själv har jag aldrig ägt en Filofax (bara sneglat lite avundsjuk på alla som har klassiska i skinn med rätt tillbehör).

I många herrans år var i stället den stadiga julklappen till mig en sån här. I den fick man plats med allt på en och samma sida/dag. Ett recept, en egenhändigt ritad vägbeskrivning, en lektionsplanering... Den sista jag har är från 2006 och i slutet av det året föddes Lilla H. Efter det har jag inte köpt någon ny. Under mammaledigheten började vi i stället med väggkalender (nu var vi ju en familj!)

Måndagar: Babyrytmik kl 10

Tisdagar: Fika med mammagruppen

Onsdag: Storhandla osv.

Sedan började jag mitt nuvarande jobb och upptäckte kalenderfunktionen i Outlook. Praise the Lord! Där lägger jag in både jobbmöten och en del privata åtaganden snabbt och lätt. Kalenderfunktionen har såklart massa jobbfördelar som att man kan se när andra har möten men rent privat gillar jag den därför att:

• Man kan flytta sina poster utan att sudda eller stryka över


• Man kan kolla sin kalender och lägga in poster på mobilen


• Mobilen påminner en stund innan så man inte glömmer bort. Hurra!

Arbetsmoraaaaal!

Jag gillar fina anteckningsböcker och på jobbet skriver jag ofantligt mycket. Mest på datorn förstås, men det går även åt en del block och post-itlappar. Jag brukar alltid ha tre block på G samtidigt. Ett A4 för att skriva ned intervjuer (då behöver jag mycket plats eftersom jag skriver på snedden och väldigt luftigt vid intervjutillfällen), ett block som är lika högt som en A4 men bara hälften så brett (ingen aning vad den storleken heter). Det är mitt mest använda block, här skriver jag listor, lösryckta anteckningar mm.
Det tredje blocket är en bok med hårda pärmar. Det är mitt "finblock" och det köper jag själv och använder vid möten etc för sådant material som jag vill behålla lite längre. Igår köpte jag ett nytt sådant (se ovan Bokia 89 :)

Jag såg det direkt där det låg i hyllan bland alla läckra, skinninbundna, olinjerade skapelser men sentimentet på det här slog verkligen an en sträng i mig. Om jag läser den meningen det första jag gör varje morgon kanske jag får tummen ur lite snabbare. Jag är nämligen...

• av naturen lat.

och...

• jag har en lång startsträcka.
• jag kan bara jobba mot tydliga deadlines.
• jag gillar att känna den där adrenalinrushen som säger: Det är nu det gäller!
• jag jobbar väldigt snabbt när jag väl sätter igång, så ingen skada skedd eller? Jo, jag skulle verkligen vilja förkorta den där sträckan mellan ord och handling.

Hurdan är du på jobbet?

Noterat: Schlager-spektakel

Kan inte avhålla mig från en passus om gårdagens Mello. Kollade med Sambon som i och för sig pratade sönder de flesta bidragen men lyckades avhålla sig från de allra syrligaste. Vinet gjorde honom lite mjukare, det är min gissning.

Jag gillade lilla kooky-tokiga Ugglan, en söt liten sång, men var glad att operan vann. Jag blir lite glad av refrängen faktiskt. Dessutom: Man ska inte skicka något man på allvar tycker är bra till stora finalen (inte för att det händer så ofta i Mello, men ändå) - då blir man bara besviken.
Schlager ska vara spektakel och show och då passar Ernman med sin konstiga opera-mimik och tattiga eurotechnobeats alldeles utmärkt. Och så tycker jag att klänningen (designad Camilla Thulin) är bedårande. Om jag gifter mig någon gång vill jag ha en likadan fast vit och kort. Ja, ni fattar.

Jag vet att Sarah Dawn Finer har många fans. De tycker att hon sjunger bra, att hon har en härlig pipa, att det är gött att se någon med 15 kilos övervikt som motvikt till alla magra människor typ Perelli. Okej, okej.
Men låten är faktiskt inte bra, den lyfter aldrig trots hissar och tonartshöjningar och övertydlig koreografi. Och visst, SDF sjunger inte så pjåkigt - magstödet sitter där det ska - men det liksom bara...mullrar på. Det går inte att jämföra henne med riktiga ballad-divor. För att inte tala om hur störigt det är med den där händernaihopálaluciatågellerösterländskreligion i kombination med underdånig liten nick med huvudet hon kör med varje gång hon får poäng.
Nä, skönt vi inte skickar henne till Moskva.

För övrigt håller jag med Sonja om det där paus-stycket på ryss-tema. Blev generad och väntade på att Sambon skulle börja idiotförklara hela arrangemanget, men efter tre glas finvin var han osedvanligt välvilligt inställd. Få se nu... hallickar, våldsförhäligande, korruption, porriga damer, technoidiot = Sveriges tolkning av Sovjet. Var det bara jag som tolkade det så? Har jag ingen humor kanske? Vi få väl se om östblocket skrattar bäst som skrattar sist i maj.

Marinan kan

"Customize och skicka till mig så tar jag med hem!Om jag får slänga kartongen??"

skriver Marina som svar på mitt inlägg om customized Nikes.

Tack snälla Marinan! Och snart ses vi också för jag ska åka till NY på shoppinghelg. Nej, just det ja, det ska jag inte. Tur då att Marina kommer hem te schlätta emellanåt.

Här är länken för den som också vill prova.

Kundvagn, kundvagn på väggen där

Sonja är liksom jag sjukt nyfiken på vad folk har i sina kundvagnar. Jag försöker alltid luska ut folks civilstånd med hjälp av korgarna/vagnarna på Willys. Oftast väldigt lätt.

Vi (oftast Sambon) storhandlar var fjortonde dag och köper:

• mellanmjölk och standardfilmjölk
• skinka och kalkon
• leverpastej (till Lilla H)
• pasta
• havregryn
• frukt (mest små äpplen och bananer)
• avokado
• pasta
• nötfärs
• kyckling (klubbor eller filéer)
• bröd (Lingongrova och vitt formbröd, jag är ju sambo med en engelsman...)
• Bregott normalsaltat
• Brunneby flädersaft (Sambon igen)
• frysta ärter och broccoli
• blöjor

Men nästan aldrig:

• sånt där plock från delikatessvagnen (känns som om de varit där för alltid)
• söta flingor
• färdiga påsar med godis
• leksaker
• krukväxter
• färsk fisk (det har de i och för sig inte på Willys men vi köper det nästan aldrig någonstans, möjligen räkor)
• inälvsmat
• potatis i påse
• fullkornspasta

Känn dig utmanad!

Är det normalt?

Kommer till jobbet, sätter på datorn, hämtar en kopp the medan den surrar igång. Ringer Sambon. Under 3 min 21 sekunder avhandlar vi följande ämnen:

* När vaknade Lilla H? (tio i sju)
* Är vi friska? (standardfråga sedan en månad tillbaka)
* Vädret (idag minus sex!)
* Vad blir det till middag? (panerad fisk och sallad för oss, fisk, potatismos och sallad för Lilla H)

Sedan brukar jag nästan alla dagar slå en signal runt lunch.

* Vad gör du idag?

Oftast även en signal på vägen hem.

* Nu sitter jag på spårvagnen/bussen, ses vanlig tid.

Under flera år bodde jag och Sambon i olika länder. Då pratade vi bara med varandra på hemtelefonen och oftast en gång om dagen.
Det mönstret höll vi fast vid även efter att vi flyttat ihop. Sa hejdå på morgonen, vi ses ikväll och så ringde man om man skulle bli sen typ. Inte annars.

Men sedan Lilla H kom har det ändrats även om vi numera inte pratar så speciellt mycket om honom.
Hur gör ni?

Massa om mig

Syster yster å jag 06.

Min syrra mailar mig en sån där megalista jag inte kan stå emot. Hoppa över om ni har något tillnärmelsevis viktigt att göra. Ni andra kan väl svara själva på era bloggar?





1. Vad är klockan?
21.53

2. Namn?
Lisa Alexandra X

3. Smeknamn?
Lisen, Sparkle

4. Piercings: ?
Haft i näsan. Bara några i öronen kvar.

5.Ögonfärg:
Blå

6. Födelseplats:
Lidköping

7. Favoritmat?
Matiga sallader, kött och potatisgratäng, indiskt

8. Någonsin varit i Kalifornien?
Tyvärr

9. Någonsin tapetserat något med toalettpapper?
Nej, det tror jag inte. Har för mig att en kompis var mumie på en lussekväll men att vi använde bandage.

10. Älskat någon så mycket att du börjat gråta?
Såklart.

11. Varit med i någon bilolycka?
Ja, jag och Sambon blev påkörda på väg till...just det - bilbesiktningen.

12. Krutonger eller baconbitar?
Extra allt.

13. Favoritdag på veckan?
Lördag.

14. Favoritrestaurang?
Sjömagasinet.

15. Favoritsport att titta på:
Ser aldrig sport längre.


16. Favoritdrink:
Varierar.

18. Walt Disney eller Warner Bros:
Ja men nu bryr ju inte ens jag mig. Vad ska då mina läsare tycka?

19. Favorit-snabbmatsrestaurang:
McDo.

20. Vilken färg har din sovrumstapet?
Illgul.

21. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet?
Ingen.

22. Vem fick du ditt förra mail ifrån?
Susanne.

23. Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort?
Selfridge's

24. Vad gör du oftast när du är uttråkad?
Jag är aldrig uttråkad, det hinner jag inte.

25. När går du och lägger dig?
Helst innan elva på vardagar.

26. Vilket tv-program missar du inte?
Missar allt men har nog sett Simon & Thomas alla avsnitt denna säsongen. Det är riktigt dåligt.

27. Senaste person du gick ut och åt middag med?
Min chef och kollega, lunch idag. Middag, torsdag förra veckan. Också jobbet, trökiga jag.

28. Ford eller Chevrolet?
Ingen aning.

29. Vad lyssnar du på just nu?
Inget. Lyssnar inte på något när jag surfar.

30. Vilken är din favoritfärg?
Svart

31. Hav eller flod?
Flod? Menar de någon i Sydamerika eller?

32. Hur många tatueringar har du?
Ingen.

33. Har du någon gång kört slut på bensinen?
Jag tror det men minns inte när.

34. Katter eller hundar?
Katter men jag är tyvärr allergisk.

35. Sommar eller vinter
Sommar

36. Är du singel
Nä

37. Är du kär i någon?
Heter det så efter snart elva år?

38. Klockslag när du blev färdig med det här mailet:
22:00

Different strokes for different folks

Läser ni bloggen Nio till fem? Det är en ny favorit hos mig. Förra veckan var Sandra i NY med sina vänner och tog som vanligt helt fantastiska bilder. Kolla här.

Häromveckan var jag i Stockholm med mina vänner. Jag tog en bild innan batterierna tog slut. Den nedan. Kanske inte räcker att jag skyller på undermålig kamera? Hoppas på vännen Carin (i randig tröja). Hon hade kameran med sig och tar fina bilder.

En ren serenad

Sambon kommer och stör mig i mitt viktiga bloggande:

- The dishwasher is actually making music, and it's sounding really good!

Linda & jag

Jag vet inte varför det är kittlande att läsa om Linda Skugges skilsmässa, men det är det. I flera veckor har jag väntat på att få läsa om det efter det att Sonja fått nys om separationen och bloggade om det.

Kanske är det för att man vuxit upp med Linda? Hennes spalt i Expressen Fredag var det roligaste man kunde läsa under de där åren på gymnasiet och strax efter. Sedan var hon ihop med en bekant ett tag och det kändes ju spännande, som att man själv kom lite närmre denna galna flicka.

Efter gymnasiet flyttade jag till England några år och tyckte att Stockholmsbanden som Linda hypade var sådär halvcoola jämfört med allt som hände på de brittiska öarna. Strax efter att jag träffade Sambon gjorde hon dock honom till Veckans Babe i Expressen, det tyckte jag var mycket tufft, vill jag minnas.

Sedan dess har vi haft ett sporadiskt förhållande, Linda och jag. Läste den där boken om hångel för några år sedan, den var kul. Men hennes blogg, nä, den blir jag bara trött på. Massa Youtube-klipp på låtar från tiden då hon var ung och fri och alldeles för korta inlägg för att jag ska tillfredsställas.

Men skilsmässan, ja, den intresserar mig tragiskt nog. Särskilt nedanstående citat får håret på mina armar att krullas. Tänk att känna sig så tvingad att upprätthålla en fasad att man skriver så i ett debattinlägg. De gjorde alltså slut i vintras och redan nu skriver hon hyllningar till hans nya!? Här ligger en hund begraven...

Och jag gillar verkligen hans nya, Maria, hon är skitsnygg och superbegåvad. Jag såg en fantastisk konsert med Sahara Hotnights senast på Where the action is.

Vägen tillbaka

Nu vänder det va? Jag tror nog det. Vi har varit så under isen ett tag, jag och min familj. Men nu, idag (eller igår om man ska vara petig) tyckte jag nog att det vände. Det hände nåt med luften som gjorde mornarna ljusare, arbetsuppgifterna lite piggare.

Och när jag kom hem hade Sambon övergett vintermaten och halvfabrikaten som börjat stå mig upp i halsen de senaste sjuka veckorna och istället lagat det här.

Jo, nu vänder det.

Vart hör vi hemma?

Vi funderar på att flytta in till stan. Ena stunden känns det helt självklart. (Mindre pendling, mer tid hemma, inga trädgårdsbestyr, närmre till vänner och hobbies).

Andra stunder idiotförklarar jag oss som ens tänker tanken på att ge upp ett supergulligt hus vid en å och vackra fält (om än med en del renoveringar kvar) i det lilla samhällets trygghet.

Finns det nån undersökning som säger att barn som växer upp i storstan inte nödvändigtvis rekryteras till gäng i 12-årsåldern så vill jag läsa den.

Hur går det förresten med ditt ben, hör jag er fråga. Del 2.

Ja, vad tror ni? Med lite BUS (brun utan sol) kommer det knappt att synas Beach 2012.

Spårvagnsstrul i stan

Så jag missade bussen och det ena ledde till det andra!

- Lovely, sa Sambon med en röst som menade vad han sa.
Jag kände ändå ett behov att rättfärdiga mig.
- Ja, men vad skulle jag göra en hel timma?
- Shame you didn't think to kill some time buying milk. Or porridge oats.

Noterat: Grönt guld

Jag älskar ju avokado, det vet mina trogna läsare. Lilla H däremot, som ett tag gick om mig i avokadoälskandet, har övergett den gröna godsaken till förmån för "flesk" (corn flakes) och "fingers" (fiskpinnar). Tillfälligt får vi hoppas.

Hursomhaver är det härligt att höra att man som avokadoälskare numer är trendig. Det förvånar mig dock att inte DN, som det riksorgan tidningen ändå är, tar sin uppgift på allvar och informerar om hur man snabbast får omogna avokado att mogna. Hmpf!

Man lägger dem helt enkelt i en papperspåse tillsammans med en banan eller två. Har du ett litet varmare ställe, typ i tvättstugan, går det ännu snabbare. Smaklig spis!

Hur går det förresten med ditt ben, hör jag er fråga.

Av den händelse jag fått några nya läsare inleder jag med en up-date:

Den 11 november 2008 ramlade jag och bröt benet. Jag hade nyligen börjat cykla mellan jobbet och Centralstation och vurpan inträffade redan på femte dagen av mitt nya cykelliv.

Faktum är att jag inte ens var i rullning när jag vurpade. Jag hade stannat vid en korsning och höll mig käckt i en stolpe istället för att, som varje normal människa skulle ha gjort, sätta ner benet. Och ja, det ville sig inte bättre än att jag tappade taget om stolpen och föll så olyckligt att jag aldrig hann få ner benet.

Ont gjorde det ju, såklart. Men min första tanke var, trots smärtan, att jag var tvungen att ta mig upp igen, utifall någon skulle se mig. Min andra tanke var att mitt nya regnställ skulle bli förstört. (Det blev det inte.)

Nu var det tursamt nog en hel massa snälla människor som såg mig och kom till min undsättning. En av dem hjälpte mig över korsningen så att jag kunde parkera min cykel. Sedan stod jag där, lite villrådigt, innan jag bestämde mig för att hoppa på bussen och åka hem.

Sedan blev det vårdcentral dagen därpå efter att ha klarat natten med Alvedon. Och så akuten där det konstaterades att benet var brutet. Vad värre var, de beslutade också att jag behövde operera in en platta i benet för att staga upp fotleden.

Så det blev gips och operation och kryckor och sjukgymnastik och försäkringskassan och taxiresor och en massa annat bös.
Sedan årsskiftet är jag gipsfri och har sedan dess gått och väntat på operation nummer två då jag måste ta bort en (av åtta) skruvar. Detta måste jag göra innan jag kan börja träna, t ex springa, igen.

Denna operation hade jag äntligen fått tid för i måndags förra veckan (skulle egentligen fått göra den i januari men de har visst haft problem med schemaläggningen på SÄS...) Och vad händer i måndags förra veckan? Jo, jag går och blir sjuk. Ringde och förklarade läget. Sa som det var men att jag hemskt gärna ville komma ändå. Men nixpix, de ville inte ta emot en febersjuk jänta.

Nu har jag fått en ny tid. Den 1 april. And it better not be a joke.

Ett ögonblicks verk, det känns som ett tema för den här veckan.

Så går ett år

En räcka dagar, 365 stycken. Bara så. Ett år av galen sorg och tröstlöshet men också ett år av minnen och små korn av glädje. Fast allra mest: ett år bestående av en hel massa vanliga vardagar, staplade på varandra, fyllda av göromål, fyllda av självklarheter. Och av tveksamheter.

Det tjänar ingenting till att undra och fråga, det har jag redan gjort.

Nu är det så här. Obönhörligen, oåterkalleligen. Jag tittar fortfarande på bilderna, nya detaljer varje gång.

Det var en dag då solen sken, på väg in i skuggan.

Tjuvlyssnat

Idag i Nordstan i eftermiddagsrusningen. Killgäng i gymnasieålder diskuterar vart de ska gå och käka. (Obs. Paprika är ett café som ligger i en klädbutik, de säljer främst sallader och baguetter)

Kille 1: Nu blir jag lite förnärmad å Paprikas vägnar. Tror ni att det bara är till för tjejer eller?
Kille 2: Du ska alltid vara så feministisk. Dricker du Fanta också eller?

Utmaning

Det mesta är en utmaning just nu, fast av lite olika typ. Jag tar fasta på en bloggutmaning från KeLi. En rolig sådan! Häng på den som vill!

1) Jag älskar att läsa på gränsen till besatthet. Och inte bara böcker utan magasin, dagstidningar, internetpublikationer, bloggar, reklam...
2) Jag slökollar aldrig på film. Tycker inte om att se filmer jag inte med säkerhet vet är sevärda.
3) Jag började ljusfärga mitt hår när jag var runt 20 och kommer aldrig att sluta.
4) Jag duschar så hett att huden nästintill skållas.
5) Jag har aldrig bantat men hade komplex för att jag var för smal i tonåren.
6) Jag blir allt mer konflikträdd med åren.
7) Jag kan verka stroppig i nya sällskap, men det är så min blyghet manifesterar sig.
8) Jag har alltid varit bra på att stava, även på språk jag inte behärskar.

Vi är trötta. In i själen trötta

Igår tog Lilla H och jag bussen in till stan där själva resan var en vitamininjektion i sig. Lilla H älskar att åka buss, tåg och spårvagn så det gjorde vi.

Vi lekte på en lekplats i Haga med vår vän Malin och sedan fikade vi på ett av stans bästa fik, Con Leche på Plantagegatan. De har så gott bröd och billigt är det också! Lilla H och jag delade på en fralla med cheddarost, Malin tog en med olivcreme.

En annan vän till oss var där med sin lilla Olle. Vad är oddsen? Jo, ganska låga. Göteborg är en liten, men mycket trevlig stad.

Inatt fick Lilla H sjukan. Sambon fick flytta ut och den lilla kaminen bereddes plats bredvid mig. Han har vaknat en gång i timman med krav på vatten, på att få sin näsa torkad eller bara allmänt småprat om bussar, snö och is. Det är sånt som rör sig i hans fina hjärna.

Idag skulle jag behöva klappar, kramar, god middag och ett spabesök allra minst. I stället har jag två sjuklingar, ett hus som skriker efter att städas och människor som går fucking stavgång utanför fönstret.

Mulet är det också.